För den som inte vet som förr, så är jag väldigt intresserad av människor-samhälle på ett socialpsykologiskt plan.
Ett fenomen är ju lycka. Lycka är ju klart socialt betingat, dvs vi går ju oftast inte omkring och bara ÄR lyckliga utan större anledning utan lycka uppstår ofta genom något.
Nu läste jag en intresserant artikel på DI.se om Johan Norberg som skrivit en bok som heter "Den eviga matchen om lyckan" och handlar om lyckan genom historien. Intressant, den vill jag nog läsa. Finns även en artikel om boken här.
På frågan om lycka kontra pengar, är den lyckligast som har mest säger Johan (citat):
"Generellt kan man säga att rikare samhällen är lyckligare. Man kan också köpa lycka för pengar men till en mycket dålig växelkurs. Och det är här jag gör jämförelsen och räknar ut att om en god, fungerande parrelation bryter samman, så behövs det 50.000 kronor mer i lön månaden för att kompensera förlusten. Alltså; offra inte familjen för jobbet om du inte får åtminstone 50.000 mer i månaden i lön".
Kanske en väldigt konstig jämförelse och summan kanske inte stämmer (vad vet jag, jag har inte den lönen. Ännu!) men jag kan förstå ett visst resonemang. Lycka och pengar är ju så himla fokuserat i dagens värld, eller rättare sagt, lycka och prylar.
Det är ju bara att läsa runt på alla bloggar inom olika områden, tex mode och inredning. Det är ju faktiskt prylar OCH pengar det handlar om, skillnaden är kanske värdet som varierar men trots allt är det ju oftast en slags lycka som beskrivs över att ha köpt en sak, som kommer in i ens hem eller garderob. Jag reagerar ofta på att det i bloggar skrivs i en köpsituation som uppstått med orden "den fick följa med hem".
Hm. Man såg en sak man vill ha, man köpte den och betalade med pengar, men det beskrivs mer som en social företeelse som inte kostade något, som att möta en vän på stan och ta med hem... Är ni med? Är det en slags självförnekelse att man köper för mycket? Eller en slags jakt på att bli lycklig med den nya saken som blir snygg hemma, eller spegla sin person genom en klädstil?
Nu har ju även Marie Söderqvist Tralau nyss kommit ut med en bok om status "Status - vägen till lycka" (har de tajmat böckerna med flit?) som ju är inne på ämnet lycka, kontra status.
Och det ligger väl i tiden, för vi kan sätta ett statusläge inom de flesta områden. Vi kan jämföra varann och se hur vi bor, vad vi har råd att köpa för kläder, möbler, göra om i våra hem, att vi har tid att vara lediga, tid att skapa och pyssla, tid att välja vad vi vill jobba med ... ja det mesta är ju knutet till ett slags statusläge där vi ofta omedvetet jämför oss med varann och hämtar referenser.
Återigen, visst kan vi se det återspeglas i bloggvärlden med .... vad tycker du?
Observera detta är bara en liten reflektion från mig, absolut inte kritik mot någon eller något utan det är ju såhär vi lever i samhället just nu, så även jag. Och eftersom vi är socialt betingade varelser så är det ju många olika uttrycksformer vi hittar genom att beskriva vår lycka för andra, så även i bloggvärlden. Vilket jag kan finna fantastiskt inspirerande!