Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

torsdag, juni 16, 2016

Junis magi - och sömnlösa nätter

Oj vad juni pinnar på! Försöker hinna med att ta vara på den... Och så har fotbolls-EM börjat, mycket som ska hinnas med ;) Här hemma går många matcher på tv. Det har ju varit så härliga kvällar ett tag men idag blev det regn o rusk. Ganska skönt med en sådan dag, men istället för att åka till golfbanan och träna har vi passat på att torsdagsstäda (vilket inte händer ofta). Igår kväll satt jag här och njöt i sista strimman av kvällssol..


 
 

Jag har ganska många sömndåliga nätter nu, som vanligt alltid den här tiden. Ljuset, fågelsången, allt det där som lever och grönskar och frodas och dör och nytt tar vid... ja det påverkar mig så himla starkt, vill liksom inte lämna kropp och själ i fred. Det finns en magi med allt men är samtidigt en slags melankoli som drar musten ur en. Känner ni igen det?! Jag har nog alltid varit en slags Anne på Grönkulla på nåt vis...

Förra helgen var vi hemma hos vänner som har en stuga utanför Strängnäs, alldeles vid Mälaren. Det var ju ganska mulet på dan och kom en regnskur och var kyligt. Men vi fick en fin kväll på deras altan med utsikt mot sjön. Där satt - vi med tröjor på - till solen försvann klockan 22.03 men då fick vi gå in för det blev 10 grader varmt endast. Men härliga kvällar det där! När man är ett gäng sitter man ju ute ändå, är man typ två blir man ju bekväm och går in, i alla fall är jag sån...


 
Nu i helgen blir det full fart!
Imorrn har vi sista lunchträningen med jobbet. Sen vid klockan 4 ska vi börja med Mingel och ha sommarfest på jobbet. Det är nog stork "risk" att det börjar tidigare dock, eftersom det är en viss fotbollsmatch med Sverige klockan 3.... Ölen är redan på kylning. Vi har en festfixargrupp -- blir lite aktiviteter och sedan ska vi gå vidare till ett ställe och äta buffe och dricka lokalt öl. Vi blir ca 40 stycken och blir säkert kanontrevligt!
På lördag fyller min svåger 50 år och det blir partaj hemma i trädgården hos syster, så ja gissa om den här helgen blir ganska så partajig. Och det är roligt...
 
KRAM PÅ ER!

torsdag, juni 09, 2016

Älskade ungar- igen

 Dom här två alltså.
 Det är inte så ofta jag skriver om dem nuförtiden. Av olika anledningar, mestadels av en slags respekt. Det var längesedan de var en sådan central del av vardagen, skola, aktiviteter och allt det där. Och ett par riktigt jobbiga år med sjukdom, oro, utredningar och nattsvart tillvaro... Det som jag inte skrev om till slut.

Nu är de ju 25 och 23. Den ene så långt bort och den andre så nära. Vår dotter har avslutat sitt första år på University of Minnesota, en tuff vår med skola, extrajobb och internship, en flytt.... Nu bor hon tillsammans med några amerikanska killar och en tjej i ett hus, den fina lägenheten med den fantastiska utsikten ihop med en annan svensk tjej blev för dyr tyvärr. Det är tufft och dyrt med utlandsstudier och en dollar som far upp och ned när CSN beräknas på svenska kronor. Hon lever sin dröm, mitt i det amerikanska samhället och har verkligen skapat ett liv där som inte många tror går att göra. Många frågar oss ständigt, "blir hon kvar där nu, för gott?" En fråga det förstås inte går att svara på. Vem vet vad som händer i livet ett år framåt, egentligen?
Nu har hon lov, och kommer inte hem till Sverige i sommar. Det är förstås tungt för oss alla. Men livet måste få vara så, och nu jobbar hon med lite olika saker, sitt extrajobb via ett nordiskt företag - och i en verksamhet på universitetet. De får ju inte jobba de utländska studenterna, mer än jobb som finns inom skolan. Och det funkar ju det med!

Såklart finns det stunder man tänker, varför hon, varför skulle precis hon ge sig iväg långt bort i världen och stanna - varför kunde inte hon göra som de andra, studera hemma, flytta i alla fall 50 mil iväg och finnas närmare. Eller som en del ungdomar gör, skaffar sig en familj supertidigt och bor kvar i hemstaden?  
Fast det där finns inte i min riktigt i min värld, alla väljer sin väg och offrar knappast inte något annat - men jag är stolt över att ambitionerna är större än att bli kvar i hemstaden.


Och så den andre. Sonen som kämpat så med motgångar på många sätt under åren, som haft en sådan tuff tid i många år men till slut fått en ovärderlig hjälp från flera håll. Som idag mår bra, som tränar en massa, är klok, oslarvig och stabil men förstås fått offra en normal ungdom som inte kommer tillbaka. Han har varit arbetssökande en längre tid, ni som har erfarenhet av det vet säkert att det är ganska påfrestande för alla parter att ha en ung vuxen hemma, som vill jobba. Han har tagit sig igenom tiden ändå med en positiv anda och verkligen gjort sitt till med jobbsökande och haft en devis att han vill hitta något som är hans grej, som passar honom. Något rörligt, praktiskt jobb framförallt.
Några motgångar har det varit, en som var riktigt jobbig tidigare i vintras då han ansökte till GMU (militär grundutbildning) men inte kom in, säkerligen spelade den förflutna sjukdomstiden stor roll, men det hade verkligen passat honom att komma iväg på den grejen. 
Men så dök det upp till slut, jobbet. Bättre än vad han kanske kunnat tro, relaterat till hans IT-utbildning. Om 2 veckor börjar han i en nyetablerad funktion som IT-tekniker på ett större företag i stan, via bemanningsföretag i 2 led kan man säga, men ändå -ett jobb, på heltid. En mil hemifrån. 
 Det är fantastiskt roligt och en stor, stor lättnad för oss alla. Livet känns lättare än på länge.

TIden med unga vuxna som ska ut i livet är nog den jobbigaste som förälder --något det sällan pratar så mycket om. Hur de mår. Hur man mår som förälder.
 

Jag önskar så att tillvaron för dagens unga numera kunde fokusera mindre på att prestera, allt handlar liksom om vad man gör i skolan, i idrott, hur man ser ut, borde se ut, borde göra innan man fyllt 20, hinna med innan man är 25.... Det är en tuff värld, och vi föräldrar har en nedrans stor del i det. Ängsliga föräldrar som inte kan låta kidsen ta motgångar på egen hand.

Jag älskar mina ungar för vilka de är, inte för deras prestationer. 
Alltid.

måndag, juni 06, 2016

6 juni i våra hjärtan

6 juni redan - och våran nationaldag... Senaste åren har det varit studentutspring denna dag i vår stad men icke i år, det är nästa helg. Jag kan inte påstå att vi firat idag men lite i alla fall :) Och vilken härlig helg det varit - igen! I fredags satt vi ute och grillade och mös i värmen - men i lördags och igår fick vi allt gå in och äta eftersom det blåste kalla vindar och man blev sådär genomurrig.


 Sommardrinken, Breezer Watermelon - med bitar av vattenmelon i och is o mynta

 I lördags gjorde vi vår altan till Summerstyle, innan dess var den Pre-summer, dvs vi högtryckstvättade balkong och altan, torkade/dammsög bort allt spindelnät och krafs, torkade väggar och fönsterkarmar, tog fram rätta möblerna och oljade bord, lade på mattan vi införskaffade förra året. Vi har ju en skifferaltan, det är ganska mycket ojämnheter som blir under åren och det var bra att få dit en matta under möblerna, en som tål väta.
Det var superskönt att få allt fint, och få dit lite blommor i krukor och sånt. Jag är inte klar med sånt, det får komma lite pö om pö helt enkelt. 
Imorse masade jag mig iväg till gymmet - det var ett tag sedan jag var där men har prioriterat lite annat under de fina kvällarna. Dessutom har jag haft GRYM träningsvärk efter ett tabatapass med jobbet i fredags -- jisses vad det tog!
Jag och sonen hann ta en liten shoppingtur till Västerås på eftermiddagen. Vi skulle åka på Streetfood market på Saluhallen Slakteriet tänkte vi och äta lite gott, men vi blev lite sena och kom en kvart innan stängning och då var allt slut... Vi får väl skylla på mig, som släpade in en massa plagg i provrummet på Stadium Outlet, sånt tar ju tid. Lite shopping blev det i alla fall där, billig sportbh (Champion gillar jag) och lite andra bra saker. 
Det blev fryspizza från ICA till mat istället...

Golfandet då undrar kanske någon. Jodå. För en vecka sedan gjorde jag ju den där fadderrundan. Herre-min-dar!!  Det var en rejäl utmaning! En fantastisk kväll, solen sken och det var superfint utmed banan. Men oj, det blev tufft. Dels var jag nog inte helt redo själv. När jag träffar bollen gör jag det bra, när jag träffade bollen på rundan så blev det rejält till höger, hela tiden. Jag satte mig i klistret - hamnade i bunker, ute i mastig klöver, då är det svårt att ta sig därifrån när man inte har de slagen som krävs på sin reportoar. Ännu.
 Men det som var tuffast var faktiskt det sociala. Faddern var en äldre herre, korrekt sådär. Och medspelaren, var en dam, ja hon måste säkert varit 70+ och hon stod i slog på rangen innan och missade typ allt. Det gjorde hon ute på banan med, nästa alla bollar. Om jag slog illa, så var hon tusen ggr värre. Det blev tidsbrist, vi fick skynda på, lyfta bollarna. Och hennes attityd var INTE den bästa, ja alltså - en del ska nog inte börja spela golf... med den attityden. Gissa om jag fick kämpa själv med mitt mentala. Jag tog fram mitt supertrevliga jag, och skojade och viftade bort mina egna dåliga insatser... 

 
Jag måste helt enkelt träna på att slå bra slag, hela tiden. Och rakt. Nu har jag tränat flera gånger efter det och det går framåt. Så jag kämpar på med gott humör, jag och den här rescueklubban är nog bäst vänner hittills...

Tisdag imorgon - redan!!