Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, september 29, 2006

Tidens gång

Igår var jag på cellprovstagning. Det var jag och en massa tanter där i väntrummet, om JAG nu är tant eller inte, men vid 41 så kände jag mitt rätt ung. Har det redan gått 3 år sen jag var där sist, tänkte jag. Sen träffade jag min gamla gympa lärare och tillika klassföreståndare från högstadiet där. "hej hej, hur många år sen var det du gick ut 9:an" frågade hon. Jag fick räkna snabbt. "ja det är ju 25 år sen" sa jag. Hon var fortfarande gympalärare, jag tyckte hon var gammal redan på den tiden, men en kompis till mig låg på BB samtidigt som fröken för ett antal år sen, så jag inser att gammal- begreppet ju ändras.
Häromkvällen var vi hundvakt åt mina svärföräldrars bansenji. Tog en promenad till idrottsplatsen där min dotter tränade ett gäng småknattar. Det var full fart där! Runt planen stod en massa föräldrar, där var våra tonåringar ledare och det var skratt, glada skrik och kryllade av småkottar som sprang och sprang, alla på bollen.
Det var så att jag fick tårar i ögonen. Nyss sprang mina två telningar där, och nu är de stora och förebilder för de små.

Om nån vecka har vi bott i vårt hus i femton år, vår lilla dotter var 8 månader när vi flyttade hit och bygden har förändrat sig enormt sedan vi kom hit som oerhört unga föräldrar och nästan ensamna med småbarn. Nu kryllar det av ungar överallt. Sonen säger att han är nästan den enda i klassen som bott här sedan han föddes, det tycker han är konstigt.
Maken tycker det är konstigt att vi haft samma TV sedan dess, och jag suckar över att vi klarat oss med samma kök och de tillfälligt övertagna köksmöblerna sedan dess.

onsdag, september 27, 2006

Eftermiddag

Sitter ute och jobbar! kajorna kraxar, talgoxen hälsar på då och då, och solen lyser svagt mellan glesa, gröngula björkar.
Idag kom min syster ut till lunch med sallad och så satt vi här ute på altanen och åt och pratade. Det var skönt att få lite sällskap en stund i den Ensamna världen.
Idag häpnas (se ekuriren.se) jag av det det gamla paret som inte hann av tåget i E-tuna och fick åka vidare till nästa station. De är 86 år och har rulator båda två, tågvärdens kommentar var:
- Du hade två minuter på dig och det får du nöja dig med!
Vad har vi för empati med gamla människor?!!! Vem är inte stressad av att hinna av tåget och hur ska människor känna sig trygga med att åka tåg om de inte kan gå av där de ska?!! Detta är ju inte den första händelsen precis runt detta.

tisdag, september 26, 2006

Solnedgång i september

26 september.
Idag har jag jobat hemma och åt lunch ute på altanen i solen. Vid halv 6 stack jag ut på min runda, som jag faktiskt tagit ett antal ggr nu sista veckan. Det blev både jogging och snabb gång ca 50/50 och jag var ute i drygt en timme. Så ljummet i luften. Sådana vackra färger, men det mesta är grönt fortfarande med svaga skiftningar i rött och hängbjörkarna börjar gulna, som de alltid gör tidigt.
Över Mälaren hängde en nedåtgående sol. Så röd-orange, så tung och rund, på väg att falla över kanten till horisonten. Mälarens yta som en spegel, alldeles blank, alldeles magiskt. Det kändes som om domedagen var nära.... Vilka konstiga tankar en underbar september sommardag. Det är underligt, världen tycks ur led. Vad har vi sedan att vänta efter denna underliga sommar, som trots allt varit behaglig för oss. Vad väntar ... is stormar? vinter oväder? monsuner?
Är det bara en naturens goda välvilja som gett oss detta, eller är det någon annan inverkan....
Helgens goda skönhet hänger fortfarande kvar i minnet ... men nu är det ny vecka och jag har drabbats av någon underlig sömnlöshet som gör att jag vaknar jättetidigt på morgonen och inte kan sova, så igår åkte jag hemifrån före 7 och hann med en hel del förstås. Skjutsa sonen på handbollsträning och hann träna själv också undertiden, endorfinerna är underbara efteråt och jag hoppas att jag kan fortsätta orka den trenden.

Statusläget just nu: Hammarby på TV, två fans tittar på. Tur man har savvt tv i datorn, blev Äntligen hemma på den.
Ätit: broccoligratäng, makaroner och kassler i Uncle Bens färdig sås.
Lyssnat på: Iron Maiden i öronen under min runda
Out-fit: rosa piké och korta, svarta Rönisch brallor
Längtar till: klippningen på fredag
Nu ska jag: läsa en tidning, Allt i Hemmet, som är himla trevlig

fredag, september 22, 2006

Vardagens små förtreter

Så var det fredag igen. EN härlig dag, med en fantastisk sommarvärme. Vi måste ha fläkten snurrande på övervåningen.
Idag har jag jobbat rätt frenetiskt måste jag säga. En små förtreter idag blandat med go´bitar:
Förmiddagsfika på trappen i solen
* Posten kom med lönebesked och 10000 kr extra, ja före skatt men nu känns semesterhålet mindre.
Satt och översatte en presentation till engelska, en massa sidor och sen iväg med ett långt mail på engelska, jag hoppas mottagarna vet hur jag jobbat med det, t o m lunchen spolade jag.
* En trött Tretton kom hem, stjälpte ned i soffan, men redan kl 13, trött?! När han sa att han inte orkade träna ikväll blev mamma arg. Lat-unge. Varför? Jag som skulle träna, jag som planerat kvällen så väl, men mest konfronterade jag hans "orkar inte". Jag är trött på att höra "orkar inte"!!
Nåväl, jag accepterade till slut, förstod att jag inte kunde göra så mycket mer och min själviska planering gick ju att rucka på. Som vanligt.

* Han fick lunch nummer två, den första hade han ätit i skolan.
* Så kommer dotter Femton hem. Pladder, och fix och don. Jon försvann senm ikväll är hon borta på odefinerbar grillfest vid ett bad. och fritidsställe vi har, nära Mälaren som vi bor. En kompis fyllde år och de skulle ha "grillfest" men jag låter henne vara ifred och funderar inte så mycket mer. Hon är inte i stan i alla fall, gudskelov. Men det är förbaskat mörkt ute!
* Jag jobbade på återigen med engelska texter och en massa text, plupp så var plötsligt en halvtimmes jobb borta för att jag ändrade en rubrik där jag skrev. Jag grät inombords och slog igen datorn.
* När dotter försvunnit skulle jag ut och jogga, då upptäckte jag att vår nya värsting MP3 var borta, oh shit den hade HON tagit med sig, och jag som inte KAN gå fort och långt utan min musik. Suck!
En mamma får ändra sig snabbt. Ok, det blev en joggingtur ändå i det härliga vädret, lite kortare än tänkt. Utan musik.


Så nu sover herrarna i familjen, Femton inte hemma ännu och jag ska snart gå och sova också. Nöjd över en rätt motiverad arbetsdag och små fjantsaker som ändrar hela tiden vad man planerat.
Such is life.

torsdag, september 21, 2006

In english please

Jag börjar väl vänja mig lite mer nu, men attans dessa telefonmöten på engelska! Nu har jag haft två på raken, det första med en tjej från UK och en från US, sedan med ett annat gäng blandat. Dels så ska man lyssna och förstå vad de säger på snabb engelska, lyckligtvis har dessa personer ingen konstig dialekt. Men man får höra upp så de inte ställer en fråga som man inte uppfattar som en fråga utan det blir helt tyst, sen ska man försöka svara och det är SVÅRT att både tänka på engelska och prata samtidigt, så det blir begripligt .... Suck, som jag sagt förr, en av mina större önskningar är att vakna upp en morgon och kunna flytande engelska men annars så praktiserar jag på och försöker strunta i att det blir fånigt ibland.

I två dar har jag varit riktigt pigg och det har nog berott på att jag jobbar borta, men av bara farten så har jag tränat, storhandlat, städat hela huset .... när jag kommit hem. Idag när jag jobbar hemma så har jag ont i huvudet och är inte alls lika alert. Jag ska ta mig en promenad snart, så jag får ett avbrott mellan jobb och fritid.

Läget annars så här innan fredan är rätt ok. Tretton har gjort illa foten när han fastnade med den under pedalen på cykeln så foten är svullen och han kan inte spela fotboll. Femtons stressutbrott över skolarbeten och allt kulmineras nu av att de snart ska välja till gymnasiet vilket hon går allvarligt in för. Hon vill så mycket, blir så stressad och på dåligt humör för att hon inte vet vad hon ska fokusera på och det blir alltid i fel ordning så hälften vore nog.
Är det nåt man vill bespara sin tonåring är ju att de ska behöva ångra sitt gymnasieval.

tisdag, september 19, 2006

Utmaning om ånger

Jag har fått en utmaning av Tierra. Den var lite klurig, man fick chans att vara lite eftertänksam vilket jag är expert på - utan att det leder till nåt.

Fem saker jag ångrar att jag gjort:
1. Att jag varit för godtrogen ibland och trott alla är som mig - det har inlett till trubbel och ledsamheter.
2. Jag ångrar att jag flera gånger lovat saker som jag inte kunnat hålla - i all välmening men utan att tänka till.
3. Jag ångrar att jag vid några tillfällen stuckit huvudet i sanden och inte erkänt att jag gjort något dumt. En gång backade jag in i en kollegas bil på parkeringen utan att säga något, och jag vet inte heller hur det gick med bilen, det vågade jag inte kolla. Snacka om att sticka huvudet i sanden. Det var längesen!
4. Mitt första kärlek - en stark ånger att jag inte gjorde si och gjorde så, den ångern drogs jag med i många år. Tills jag insåg att det var erfarenhet. Men om jag hade stått upp .... det kunde det blivit underbart.

5. Jag ångrar givetvis de gånger jag kört för fort och parkerat fel så jag fått betala helt onödiga pengar. Det är dumma förseelser!


Fem saker jag ångrar att jag INTE gjort:
1. Jag borde ha .... alla de tillfällen då man efteråt tänkt att man borde ha sagt eller gjort, naturligtvis är det alltid ånger efter dem och jag ångrar mest då det handlat om civilkurage i orättvisa situationer.
2. Jag ångrar att jag inte pluggade på högskolan tidigare, tex läste på ADB-linjen eller systemvetenskap efter gymnasiet, men då kan mitt liv ha gestaltat sig helt annorlunda. Men eftersom jag sen började att plugga senare i livet så har jag på nåt sätt kompenserat det, och det gav mig ju helt andra perspektiv som jag säkert inte fått om jag gjort det tidigare.
3. Jag ångrar mycket att jag inte engagerade mig mer i att åka iväg till England som au-pair efter skolan. Jag skulle vilja ha haft språket och upplevelsen.
4. Det finns en enskild hemlig händelse runt en stor Passion för länge, länge sedan som jag kan fundera på hade blivit annorlunda om jag gjort det jag borde ha gjort då, men inte tordes.
Dock återigen. Det hade förändrat mitt liv i en annan riktning och jag är inte säker på att jag hanterat det.
5. Jag ångrar alla de tillfällen som jag tänkt att jag ska åka och träna eller ge mig ut på en runda och som jag inte fullföljt. Det är en svaghet och en anledning till att jag misslyckas med mina mål.

Så länge det man INTE gör spelar större roll än det man gör, så finns det att jobba på.

Jag är dock inte en människa som grämer mig. Då blir man till slut bitter. Jag har en god självinsikt och vet oftast när det blir fel, men jag är inte speciellt ångerfull av mig, inte som jag sedan minns efteråt.

Jag utmanar... faktiskt den som läser detta som känner för att göra den! Ta tillfället i akt.

söndag, september 17, 2006

En ny värld

Det ser ut som att vi vaknar upp till en ny, lite blåare värld imorrn.
Det kanske blir trevligt, det får vi välan se framöver.
Jag är rätt nöjd.
Jag gillar inte tradition och "så har det alltid varit" mentalitet bland människor därför att man är rädd för förändring. Förändring är inte är farligt och oroande, utan är bra för alla, men hur, det återstår att se.

Men jag måste säga att det känns ju egendomligt att vara i en anmärkningsvärda åldern att samma årstal som en blivande statsminister. Är det ett gott tecken på medelålder, eller? Är det vuxenpoäng?!

lördag, september 16, 2006

En oskriven dag...

Nu har jag skickat iväg sonen som ska spela fotbollsmatch i Nykvarn.
Dottern har åkt till idrottsplatsen för att döma sin första fotbollsmatch ihop med en kompis, och sen en match till efter det, ensammen. Hon var lite stirrig här på morgonen.
Maken är och hjälper en kompis att ta upp en båt och sen ska han spela golf.
Vad ska jag göra då?!! Helt allena hela dan?!! Tja, att bara stiga ut i solen och gona sig känns helt okey. Ikväll ska vi iväg och städa hela stora sporthallen i stan några familjer, det är sånt man får göra då och då när man är med i idrottens värld. Det är helt ok.
Ha en fin dag allihopa!

torsdag, september 14, 2006

Solbränna

Vet ni om att om man sitter ute mitt i solskenet en halvtimme under sin lunch så blir man solbränd på armar, ansikte och dekollateget, även i mitten på september!
Det vet jag !! Det är härligt!

onsdag, september 13, 2006

Ingen historisk dag

En hemmajobbar dag igen.
Passar på att tvätta, smiter ut i fikapausen och hänger den ute. Sitter på trappen i solen och dricker förmiddagskaffet och läser tidningen. Inget kallprat med kollegor.
Jobbar på, sen blir det lunch. En liten ovanlig sak inträffar, maken kommer hem på lunch, på väg från ett ställe till ett annat. Han får lax, minsann. Sen jobbar jag på igen, ja sitter faktiskt ute på altanen igen som många gånger förr. Nu är det lite problem, solen står så långt att den når in UNDER markisen rätt på skärmen... Jag jobbar på i flera timmar och brottas med Dreamweaver problem, dvs jag vet inte hur man gör eller rättare sagt det är en designfråga. Jag blir utmattad, barnen kommer hem och försvinner igen, sen slår jag ihop datorn halv 6 och säger STOPP. Arbetsdagen är slut...
Idag har dottern debuterat som fotbollstränare för småknattar. Tillsammans med några andra i laget ska de träna 98-99-00 tjejer. Det var kul tyckte hon, de är ju så små... Skojigt att de ställer upp för de små, det är svårt att få tag på tränare.
Så har ännu en dag passerat. En skön dag, den lär inte gå till historien men det är ju tur att inte alla dagar gör det!

tisdag, september 12, 2006

Högsommar ....

Så är det högsommarvärme igen! Så fantastiskt härligt! MEN man hinner ju knappt komma hem förrän solen gått ned och det blir mörkt. Suck.
Det är lite kul den här tiden när man går på stan. Där ser man folk i shorts och slipin skor och tillochmed flipp-flops. Sen ser man nån i stövlar, en tjej kom i långa ålskinn, det måste varit supervarmt för mina fötter blev 3 nummer större i mina skor och barfota.
Jag går fortfarande på Din Sko och sneglar på "de där skorna" men jag har fortfarande inte bestämt mig. Idag hade de dessutom boots för 250 kr. Men jag köpte inga såna heller, jag kan aldrig bestämma mig!
Nu har jag rest i två dar så imorrn ska jag jobba hemma. Det börjar köra ihop sig lite med jobb men det är rätt roliga saker, då jag får webba lite i Dreamweaver... Jag ska väl försöka komma igång skapligt imorrn så man kan ta en promenad i lunchtid. På mornarna är det så himlans dimmigt här runt Mälaren så det är inte så upplyftande att gå ut. Skyllde latmasken på...

Idag har jag haft typ utvecklingsamtal med chefen. För att stämma av läget och lägga upp planen för min IDP. "Individual Development Plan". Jag ska gå en kurs i project management och köra en del webbkurser men så är det alltid lite diskussion om läget, vart man står och utvecklingen framåt.
Jag tar ett halvår i taget typ, men min egen situation råder jag mest själv över, jag har ingen direkt som säger vad jag ska göra.
Igår fick jag veta min nya lön. Vänsterhänta kvinnan kanske fick sin belöning ändå när jag fick nära 10% ökning istället för avtalets dryga 3%. Så jag får väl vara nöjd. Trots allt. Men egentligen är jag det inte, och mest beroende på att jag anser att det inte finns en strategi för hur man lönesätter sådana som byter inriktning och som jag gjorde, tog studieledigt och kom tillbaka med ny inriktning.
Och sen.
Jag har ett jobb. Det är många duktiga, kompetenta, fantastiska människor som inte har. Sett ur det perspektivet är jag lyckligt skattad.

måndag, september 11, 2006

11 september

Idag skänker jag, som så många andra, tanken till alla drabbade till offren när terrorattacken i New York med omnejd inträffade. Det är 5 år sedan.
En lång tid har gått, men det känns fortfarande nära. Visst har minnet sjunkit undan, men konsekvensen av den hemska händelsen fortgår ju fortfarande. Och är knappast över. Det kunde ha gått ännu värre, om planen slagit fullt ut. Det kunde ha hänt fler otäcka saker om vi ändå inte haft en anti-terror makt som kämpar hårt med att hitta nya planer och terrordåd som planeras.
Men hur många oskyldiga har drabbats av terrorstämpel?
Hur många oskyldiga offras på vägen, eller i terrorns namn?
Det var en hemsk tid. Vi har efter 11 september 2001 drabbats av många tragedier, mordet på Anna Lindh för 3 år sedan och så tsunami katastrofen förstås. Men när flygplanen flög in i WTC var det .... ja världen fick en ny dimension på vad terrordåd kan innebära.
Själv såg jag hädelsen direkt på TV. Jag pluggade då och hade varit på föreläsning, satt hemma när mamma ringde och sa att det var någon som flugit in med ett flygplan i en skyskrapa. Ett litet propellerplan trodde man ju, när jag slog på TV och såg plan nr 2 krascha så var det fruktansvärt. Det var inte sant! Men det VAR sant. Och chockade dagar efteråt, under långt tid.
Vi får aldrig glömma!

lördag, september 09, 2006

Outlet shopping

I förmiddags stack vi hela familjen iväg på en utflykt. Det händer ju inte så ofta nu förtiden, sådär allihopa. Vi åkte till Vingåker, till Outlet affären som finns där och bara blir större och större för varje gång vi är där. Vi skulle främst köpa jeans till barnen tänkte vi, sen har de rätt mycket sportkläder och sånt numera. Ska man köpa kostym ska man absolut åka dit, men det skulle vi inte ha denna gång. Det finns ju rätt mycket Tiger kläder där, även mer och mer i dam. Men jag tycker det är rätt tråkiga kläder och alldeles för strikta. Om jag jobbade i en mer strikt miljö skulle jag säkert handla kavaj och blus där. Jag hittade faktiskt själv inget, jag strosade runt och kikade på en del InWear, Filippa K, H20, men nja... inget föll mig helt i smaken och man ska ju inte handla för att det råkar vara lite billigare, men fortfarande inte ett fynd. Barnen fick i alla fall jeans, dotter provade och provade och det blev ett par svarta Whyred för 650 kr, ca 1200 kr i affär. Sen lite tröjor, och maken hittade svarta jeans han med. Det finns Lee, Acne, Whyred, MissSixty, Tiger, Lewis, ja alla möjliga märken där och t o m Victoria Beckham jeans såg jag (för 1500 spänn ....)
Så nu har vi varit där för denna säsong... En rätt fin dag idag efter gårdagens blåst och jag har suttit i solen en stund på altanen.
Sonen skulle ju få spela fotbollsmatcher fredag och söndag, men nu har han blivit förkyld, snörvlar som bara den och det är ju ganska typiskt när han väl skulle spela matcher. Men det är väl dessa tider nu, snörvel och host.
Nu ska jag sjunka in i den trista lördagskvällen igen...

fredag, september 08, 2006

Läxor eller inte i dagens skola

Det pratas mycket om skolan och läxor i valtiderna. Det gör mig ganska irriterad att det diskuteras läxor vara eller inte vara utan att tänka på vad alternativen är.
Mina barn går på en skola där man inte har speciellt mycket läxor. Det är en ålderklassintegrerad skola, med tre olika spår med från F till 9:an i varje spår. I det spår mina barn går, har man speciellt jobbat utan läxor. Men det är inte utan kritik. På färäldramöten har det varit rätt hätskt när man pratat om "jag förstår inte vad de lär sig". Vaddå jag?! Är läxor till för att vi föräldrar ska ha koll? Det är tråkigt att de största kritikerna är vuxna i min egen ålder, som genomlidit en skola med betyg från 3:an, utan diskussioner, mål och motiveringar för dessa betyg.
När dotterns härliga svenskalärare berättar hur de tänker och gör runt undervisningen och inlärning gör det mig glad och faktiskt trygg. Däremot känner jag att de ofta slarvar bort tiden och får för mycket ansvar som de inte riktigt hanterar. De kan jobba mer effektivt. Men om de lär sig under lektionstid, varför ska de då ha läxor?! Förklara det för mig?!!
Läxor kan däremot vara att läsa böcker, att reflektera och fundera och sedan återkomma med det som framkommit. Eller sitta och skriva eget arbete under en period, som sedan inte lämnas därhän med ett slags betyg utan chans till diskussion.
Jag var på en föreläsning om hälsa för några år sedan som bland annat handlade om inlärning och hur viktigt det är med rörelse i kombination med inlärning. Hur vi lär oss:

  • 10% av det vi läser
  • 20% av det vi hör
  • 30% av det vi ser
  • 50% av det vi ser och hör
  • 70% av det vi diskuterar
  • 80% av det vi gör
  • 95% av det vi undervisar andra

Koppla ihop det med läxor. Ett barn är i skolan och läraren står där framme och pratar. Nåt om SO kanske. Eleven lyssnar rätt dåligt, men läraren kanske visar bilder till, en presentation som kombinerar det som sägs med visuella bilder och text. Då ökar inlärningen rätt bra. Sen kommer läxan och ska den då vara runt det som läraren berättat eller något nytt? Eleven går hem och läser. Är det helt nytt är inlärningsprocenten låg. Är det något som eleven hört tidigare kan återkommandet inverka på minnet och inlärningen. När eleven kommer tillbaka till skolan kommer en diskussion och de som kanske inte förstått det som lästs får chansen att faktiskt få en aha-upplevelse. Om sedan eleverna jobbar i grupper, där inte alla läser samma sak utan lär varandra, ja då finns goda förutsättningar att det fastar i minnet och skapar KUNSKAP. Men vad skapar ett skriftligt läxförhör?

Vad är kunskap? Är det att lära sig alla vattendrag i Sverige eller Sydamerika? Eller är det att lära sig koppla ihop sammanhang, att lära sig hitta mer kunskap om ämnen och lära sig värdera om information är korrekt och "modern". Idag utvecklas samhället och vetenskap snabbt så det vi lär oss idag kanske är passé om redan 5 år. Hur mycket av det som barnen "tvingas" lära sig idag är passé om 5 år? Jag tycker den diskussionen är viktig och tappas bort när man pratar om läxor, ordning och reda i dagens skola.

Jag är ingen lärare och pedagog men jag är helt övertygad om att dagens lärare vet om detta, och jag hoppas bara de kan få alla verktyg förutsättningar och arbetsmiljö för att barnen ska få lära sig på rätt sätt. Med eller utan läxor. Jag hoppas också att man mer ska ta hänsyn till inlärnings-processen och diskutera mera!! Eftersom jag själv nyss gick igenom 3-års högskoleutbildning utan att skriva mer än 3 tentor dessa år så vet jag att det finns andra metoder. Jag har aldrig haft en sådan givande och härlig tid som då, och det har givit mig en verktygslåda som jag önskar att jag haft långt, långt tidigare.

Vad tycker ni? Har jag rätt eller fel?

torsdag, september 07, 2006

Inte lätt att vara kvinna .... eller ?

Tidningen Expressen har två artiklar som på något sätt är ytterligheter om oss kvinnor.
Det handlar om s.k. "Latte-mammor". Men shit, dom lever hälsofarligt minsann som bara fikar och fikar. Vad ÄR det med dagens föräldralediga?! Fikar de hela tiden? Gör de inget annat? Jag känner att det är en ganska snäv grupp tidningen har kikat på, måste säga att de sätter småbarnsföräldrars fikande som en synonym med hälsoproblem. Alla andra fikande då, som inte är småbarnsföräldrar, är det inte en lika stor hälsofara för dem att inte äta lagad mat?
Latte-mammor har blivit nånslags fånig symbol. För är det därför vi mammor inte vill släppa vår föäldraledighet till papporna? För att vi ska slappa och fika hela dagarna? Vad är det med dagens föräldrar? Inte fikade jag när jag var föräldraledig för 15 år sen. Eller?? Ja inte i alla fall Latte, och jag fikade mest hemma. Eller -hur det nu var...

Nästa grej. Efter latte-ledigheten, jag menar föräldraledigheten, så kommer ännu mer stora faran!
En SUPER nyhet!
Hm, har jag inte hört den förut måntro. För det är den gamla hederliga nyheten om att vi kvinnor jobbstressar och hemmastressar alltför mycket och det är farligt!
Skämt åsido, det är inga nyheter men att det kommer fler och fler studier om hälsofaran är bara ett ok på att det håller på att braka åt skogen.
Det har med jämlikt samhälle att göra. Det vi TROR är jämlikt. Vi har blivit rätt bra på att frigöra" oss vi kvinns. Vi jobbar, vi tar oftare initiativ till skilsmässa, vi klarar vår frihet, ensamhet och ekonomi på helt annat sätt eftersom vi också är rätt bra på att vara individualister. Fast vi är rätt dåliga på att klara allt, för det klarar ingen. Jobbstress och hemmastress går hand i hand men vem är det som driver på oss?
Vi själva? Våra män? De stackarna som står och tittar på när vi frigör oss och visar att vi kan jobba lika mycket men till priset av vad? Kontrollen hemma ska vi också ha, vad ska karlstackarn göra när hans livskamrat endera: a) tar ut skilsmässa b) dör i hjärinfarkt.

Återigen. Vi bär alla vårt ansvar för vad vi gör i våra liv. Det är allt vi har. Men hur enkelt är det?


Tankar innan frukost

Det är en gråtonad dag idag över Sverige, sa väder-Peter på TV. Jo tack, det känns. Men vi får väl alla hjälpas åt att göra den bättre!
Jag ska strax rycka tag i mina arbetsuppgifter. Just nu har tungsinnet vänt lite och jag vet att jag måste ta tag i det här... Min kollega hos min kund som jag jobbar väldigt nära har blivit sjukskriven och gått i väggen. Jag har förstått att hon haft det tufft under en lång tid, vi skulle ses förra veckan och detta kom plötsligt, men det är väl så det är. Man försöker och försöker men så tar det stopp, PANG.
Jag oroas för henne, men jag måste också gå vidare och försöka göra det bästa som går.

På morgonen undrar jag vad det är med män, egentligen. Ja, vissa av dem:
- Jag tänker på dig, Anna
- Jag tänker på Natascha, som jag såg i intervju nu på morgonen och så gripande. Denna 18-åring som varit fången så ofattbart länge hos en man, ja var han galen eller vad? Hennes gripande ord, så vacker och så påverkade i hela sitt liv över en stulen ungdom. Se på TV ikväll!
- Vilka tankar och handlingar och uppväxt gör att en man snor strumpor (se länken) och skor av kvinnor?!
Jag blev tvungen att liva upp morgonen med att beställa lite musik:
- Iron Maiden - A matter of life and death
- Liza Miskowski - Changes
- Mando Diao - Ode to Ochrasy
GISSA vilken som är till mig, till sonen och till dottern?

onsdag, september 06, 2006

Är du en han eller hon dator?

En språklärare försökte förklara det här med tinget "kön" för sina elever.T ex, sa läraren, benämns båtar, flygplan och orkaner som "hon".
En av eleverna undrade vilket kön isåfall en dator skulle vara.Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade upp klassen i två grupper - killar för sig och tjejer för sig.
Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.
Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en "han" eftersom:

1. Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.
2. Det är meningen att han skall hjälpa till att lösa dina problem ,men hälften av tiden är han själv det största problemet.
3. För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.
4. Så fort du skaffat dig en vet du att om du bara hade väntat litet längre skulle du kunna hittat en bättre modell.
Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en "hon" eftersom:

1. Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.
2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
3. Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt.
4. Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.

tisdag, september 05, 2006

Phising = klåpare

Sådär ja, nu har jag fått det också. Mailet "från" Nordea, ingen skugga må falla över min bank för detta är så skrattretande! Jag jobbar visserligen med kommunikation till professionen, men om man läser denna text noga så är det fullt av tabbar och missöden, HUR kan några klåpare göra nåt så himla illa om de nu vill komma över storkovan?!!!
Begrunda själv:
God dag, bäste kund!
För Nordea har sommar 2006 blivit en av de mest fulla med illegala operationer. Det blir allt oftare att den konfidentiella informationen om våra kunder intresserar svindlare. Det är rätt många som vänder sig till oss för att vi skyddar deras konto mot förlust av pengar.
På grund av det förklarar Nordea nästa månad för månaden av fraudkamp. Fram till 1 September skall alla våra kunder aktivera den nya kontosäkerhetssystemet. Vi har genomfört ett stort arbete för att förbättra det. Systemet har blivit kontrollerat av ledande specialister inom e-betalningssytemen och alla oberoende expeterter har redan bekräftat dess fullvärdighet vad gäller fraudbekämpning. På grund av att dessa uppgifter kan användas av kriminella, piblicerar vi inte dem i öppna källor. Du har blivit slumpmässigt vald som deltagare i systemets avslutningsprov. För tillfället föreslår vi att Du klickar på länken http://app.nordea.se/login/security.html och genom en vanlig inloggning till Internet-banking aktiverar det nya säkerhetssytemet. För tillfället kan Du märka vissa förbiseenden medan Du arbetar. Vi vet att de finns, och ber Dig därför att inte ge oss någon tillägginformation om problem som har uppståt, vi skall lösa dem på egen hand.
Vi skall uppmärksamma Dig att från och med september blir Du tvungen att använda det nya säkerhetssystemet i alla fall, annars kommer Dina konton bli blockerade tills Din fulla personliga identifikation är klar. Därför föreslår vi att Du så snart som möjligt börjar tillämpa de nya säkerhetsstandarderna.
Med vänliga hälsningar,
Nordea fraudkampavdelningen

måndag, september 04, 2006

Måndagspladder

I helgen har jag sovit jätteskönt. Jag bråkar med min klockradio vars väcka-tids-knapp slutat fungera. Men inte behövs den! Jag vaknade kl 6 imorse och låg där och funderade en stund innan jag steg upp. Inombordsklocka har jag.
Idag har jag jobbat i Södertälje, och det har flytit på bra. På hemvägen passade jag på att träna ett pass och efter tre gånger får jag redan öka på vikterna, det känns så bra att träna igen!!

Har jag sagt att vi har en egen kaffeleverantör? Han kom idag och knackade på, med en påse Classic kaffepaket i näven. Våran gode vän J som jobbar med att sälja kaffe om dagarna. Festivita blir det imorrn när jag jobbar hemma.
I helgen såg vi filmen "Walk the line" om Johnny Cash. Den var en gripande berättelse men en hel del bra musik. Jag har väl aldrig funderat på Johnny Cash förr, men det är alltid intressant att se ett levnadsöde ur nya perspektiv så jag var tvungen att googla lite om honom. Det var mycket droger på den tiden. Det är det idag också, men då stack folk huvudet i sanden och låtsades inte om dessa drogproblem. Idag uppmärksammas det mer, i och för sig knarkar ju stjärnor ihjäl sig idag också men inte på samma sätt. Kolla på Ramones, hur många från den tiden lever idag? Hur många kommer att leva från .... äsch nu kommer jag inte på nåt stort band idag, vad beror det på? Finns det inga??

I lördags var jag och dotter på stan och shoppade loss. Hon behövde en del nytt, men fröken Femton är inte helt enkel att handla till -och med. Man förstår aldrig när hon hittar nåt hon gillar, mummel mummel hörs det och sen drar man vidare till nästa ställe.
Det blev i alla fall vit, lång tröja, vit lång svart topp och svarta pants från Gina Tricot till henne, och en turkosrutig tröja från BikBok. Det blev hon nöjd över. Jag hittade en fin tunika i svartvitt med blom mönster på InWear, (mammatonåring) och så blev det byxor på H&M. Inga jeans. Dessa grå, "businessbyxor" satt finemang, storlek 40. HA, jeansen kan slänga sig nånstans! Sen blev det en ljusblå figursydd blus med vida ärmar, jag som inte brukar ha blått kände mig lite wild-and-crazy mitt i det damiga. "Mamma är basic" som Femton säger, och på min fråga om hon tycker att jag borde vara en rocker-stil-mamma så tycker hon det inte. Skönt det.
Det var roligt att shoppa, vi provade skor och kängor också och jag hittade flera snygga men avvaktar. Jag är så GLAD att de runda tårna är TILLBAKA, jihu!
Go´natt, nu är dan snart slut!

Ätit idag: underbar kycklinggryta till lunch, köttfärsfylld ugnspankakerulle till kvälsis.
Syndat: En 1/3 vit Kitekat. Inte speciellt god.
Lyssnat på: Rix MorgonZoo som alltid när jag åker 9 milsfärden.
Påklädd: idag hade jag byxor, såna med ben, för första gången på månader!!
Plus: Tränat
Minus: Jobboro över en kollega

fredag, september 01, 2006

Inte som jag borde vara

Fredag igen! Solsken och härlig sensommar. Jag var till stan idag och åt lunch med min gamla kollega som idag jobbar på ett annat företag (där jag jobbat en gång förut,, rörigt va) som köpte upp en del av verksamheten vårt företag bedrev vid alla våra varsel.
Vi åt Thai och gick igenom senaste nyheterna runt alla som fått jobb eller slutar. Suck.
Jag har drabbats av Förlust och den en del av den Kris som många av oss upplevde för 1½ år sedan då vi varslades, då jag fick stanna och sett en efter en försvinna iväg hem på endera arbetsbefrielse eller utgången uppsägningstid. Det har varit en lång process, men det som nu drabbat mig är just det faktum att jag är ENSAM. Jag förstod att det skulle bli så. Den sista maj lämnade vi vår underbara lokal i stan, den samling av oss som var kvar på företaget eller blivit outsourchad till annat. De fanns ju ialla fall där, det fanns stöd, det fanns gemenskap runt de spillror som blev kvar från över 120 st i lokalen.
Jag har mitt uppdrag kvar, mina arbetsuppgifter är inte annorlunda, men mina förutsättningar har blivit annorlunda och det inverkar väldigt på min dagliga tillvaro och min Drivkraft. Att orka ta tag, att känna fokus. Jag måste växa in i det. Men det är jobbigt att se en efter en av de som blev kvar på företaget som mina kollegor faktiskt säga upp sig för att de fått nytt jobb. Inte alla, men många och de flesta har fått jobb på vår ort, istället för att pendla till Stockholm, som jag sluppit göra.
Jag får se hur jag tar tag i min kris men jag måste nog göra nåt, men det är ju det som är problemet. Min chef, mina kollegor som jag jobbar med nu har ingen aning om hur mitt läge är. Jag jobbar med helt egna saker och är mycket beroende av andras input och just nu har jag den inte, jag får strida för den.

Det blir säkert bättre, men att gå runt och känna sig missmodig och än värre, Missnöjd, det är farligt. Jag har eget ansvar för mig egen situation. Men oj som man skulle vilja ibland att någon INBJÖD och ERBJÖD så mycket mer. Det är inte illvilja. Det är bara det att alla har så förtvivlat mycket att göra.
Nåväl, det är fredag och dagen tickade på. Jag satt i bilen på en parkering och deltog i ett telefonmöte i ett av de projekt jag är inblandad i. Sen åkte jag hem och lite senare tillbaka till stan igen med sonen som skulle på handbollsträning. Jag kilade över till Nautilus och tränade. Det känns härligt att komma igång igen med min styrketräning. Jag vill må bra och det börjar väldigt mycket med att få vara stark.
Så jag väntar.