Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

tisdag, maj 29, 2012

Rabarbermarmelad

Livet stakar sig framåt trots allt. Visst är det svårt att förhålla sig till oro, sorgsamma förändringar och ändå försöka hålla sig egen lycka och kraft kvar inom sig. Igår mådde jag inte så bra, säkerligen har sista cellgiftsdosen tagit sin kraft och min kropp känns inte lika livskraftig, men så får det vara ett tag. Eller så var det väderomslaget.
Idag skiner solen igen men det är bra mycket kyligare! Nu ska jag strax gå ut och knipsa av stora blomstängeln på den enormt livskraftiga rabarberbusken!
Jag älskar rabarber! I söndags blev det en knäckig paj. Jag brukar göra rabarberdricka med citron av det jag fryser in. Och i helgen gjorde jag en rejäl sats med rabarberkräm som jag nog ska ta det sista av till lunch. Den är god med iskall mjölk. 

Jag tänkte dela med mig av en väldig lyckad marmelad som jag gjorde häromveckan. Blev lagom med två burkar. Ibland ska recept överdriva så och göra mängder av sånt man kanske ändå inte äter upp på evigheter.



Så här gjorde jag:


Rabarbermarmelad med jordgubbstwist

ca 700 gram rensad rabarber i skivor
200-300 gram jordgubbar (frysta går toppenbra)
¾ tsk kardemumma, nystött i morteln
3-4 msk vatten
ca 3 dl syltsocker

Koka upp rabarber, kardemumma och vatten och tillsätt syltsockret och låt koka i 7-8 minuter. Jag tog mindre mängd syltsocker och fyllde på med lite om konstistensen såg lös ut. (jag vill ha så lite socker som möjligt) Mixa under tiden jordgubbarna. Tillsätt jordgubbsmixet i marmeladen, låt koka upp, ev skumma av. Häll marmeladen i väl rengjorda glasburkar. Den tjocknar mer när den kallnat.

Jag som ju undviker alltför mycket sött har verkligen en hang-up, rostad macka med god marmelad är helt enkelt underbart gott ibland! Precis som en hemmagjord kräm.
 

söndag, maj 27, 2012

Mors Dag i det egna gröna

Vilka sommardagar! Total närvaro i trädgården. Många timmar i solen, solbrända armar och ben.... Bok i skuggan på altanen (jag har läst Leif GW Perssons biografi med behållning under 2 dagar) och bok i solen. Fluktar runt, vattnar bland de nyplanterade rosorna, växterna i urnorna och perennerna. Man kan nästa se hur det växer dag till dag. ALDRIG tidigare har jag varit så närvarande i vår egen grönska. Vår egna fantastiska Löjtnantshjärta strålar. Alla smultronblommor överallt. Svällande rabarber. Vår pilfinkar som byggt boi lillstugan. Vårt duvpar som alltid återkommer och sitter och kurar på samma gren ute i skogen.
Så närvarande och ändå frånvarande. För denna vecka har varit enormt jobbig och inte varit som den borde. Lyckan fastnar i halsen och oron är stor. Som den blir när en kär och nära anhörig hamnar på hjärtintensiven och kämpar för sitt liv. 
 Så mycket mer finns inte att säga så det får bli bilder istället från vår egen grönska.





 

Euphoria på många vis - the soft version

Supergrattis till Loreen och alla oss här i Sverige - vi kan känna oss rätt stolta med en sådan superseger!

Soft version från Nyhetsmorgon på TV4 för ett tag sedan

Loreen%20-%20Euphoria

tisdag, maj 22, 2012

6.e och sista cytostatikabehandlingen

Igår så var jag och gjorde den 6:e och sista cytostatikabehandlingen - EVER hoppas jag!
Jag har ju mått så himla bra efter den 5:e gången (jämfört mot 4:e då jag bytte cellgiftstyp) och nästan känt mig som helt normal! Tränat en massa, varit ute i trädgården och hållt på en massa, ja energin har varit bra. Frånsett nattsömnsproblem....

 Sammanfattningen - so far

Nu är i alla fall en del i den här cancerbehandling slut. Men än inte över alls. I mitten på juni början ca 5 veckors strålbehandling, typ 4-5 vardagar i veckan. Sedan fortsätter jag med att få en typ av medicin mot den HER2 faktor som min tumör hade, det blir var 3:e vecka och sista gången i början på mars 2013 - ett antal månader till. Och så ska jag äta hormonmedicin i 5 år - som jag ser som ganska omtalad pga biverkningar. 

När jag tittar tillbaka vad som hänt de här sista 6 månaderna så är det en resa. Inte i förtvivlan, utan i hopp. Chock - men ändå tillförsikt. Jag hade turen att få en väldigt tidig upptäckt, det betyder nog allt. Gjorde en operation 8 december då en liten tårtbit togs bort ur mitt högra bröst samt portvaktslymfkörteln ur armhålan som kan visa på om spridning fanns. Operationen gick ju himla bra, ingen smärta och trots blånader och byte av bandage som kändes allt bra snabbt. Så fick jag återtid snabbt, dagen efter annandagjul. Och då kom första kallduchen. Portvaktskörteln som INTE visade spridning under operationen visade i efterkontroll att den hade cancerceller. Så i början på januari fick jag operera igen och ta bort en chock lymfkörtlar i armhålan. Då kändes det tufft, och då förstod jag att detta inte skulle bli en "cancerlight" resa. Lyckligtvis fanns det ingen spridning vidare. Och lyckligtvis har min arm reparerat sig kanonbra. Jag har inte ont alls, börjar tom få tillbaka känseln under armen. Jag har verkligen försökt hålla mig aktiv och kan säkert tacka min styrketräning en hel del.
Så kom då domen. Min lilla prel tumör på 3 mm var 11 mm, och av aggressiv sort och HER2 positiv (1 av 5 är det) vilket tidigare var inte alls bra men nu finns en medicin för det. Var jag chockad och förtvivlad? Nja, alltså jag har nog den unika förmågan att köpa läget på ett väldigt bra sätt. Jag anpassar mig bra, och när besked kom så var bara frågan, kan jag göra igång med cellgiftsbehandling NU? Jag gjorde det 3 dagar senare.
Så att den största fasan långt tidigare över att tappa håret, mitt burriga lockiga hår som är hela min person, blev inte katastrof. 
mars 2011 - mörktonad

















Att höra om alla biverkningar, läsa allas jobbiga historier och resor under sina behandlingar är på ett sätt nyttigt men inte helt bra heller. Jag var beredd på det värsta. Att Taxotere som jag fick som första cellgift kan åstadkomma en massa smärta.
Jag hamnade på Infektion med feber efter första gången, med munsvamp och blåsor i hela munnen. Men det blev enda gången. Sedan har jag mått bra.
-  Trötthet ja, en massa förstås.
- Blåsor i munnen - ja värsta!
- Torra slemhinnor: sår i näsan, ständigt droppande näsa, torra ögon, snustorr mun - men inte alls på en gång och inte hela tiden. Efter gång 4 fick jag spraya med muntorrspray och äta tabletter hela tiden men inte efter gång 5 alls.
- Illamående och magproblem: nja, inte så farligt. 
- Smakförändringar: hemska efter 3 första gångerna! Nu allt är det mesta tillbaka
- Aptitlöshet: Hu - jag är noga att äta ofta och lite. Äter GI mat, inte en massa socker och onyttigt för det smakar blä och tillför inget bra till kroppen. Jag har tappat 6 kilo.

- Värmevallningar: att tvingas in i klimakteriet vid 47 känns tufft och jag hade räknat med många år tills det skulle hända naturligt, då jag inte heller känt dessa problem innan. Men nu svettas jag, speciellt på nätterna. Det är jäklar anamma inget roligt alls!
- Jag har inget hår på huvudet, bara mest fjun. Och sista 3 veckorna har ögonfransar och ögonbryn tyvärr tunnats ur betydligt. Det är jobbigast. Men jag är glad att det ändå är NU i slutet, då det är strax slut på celldöden.
februari 2012

Jag känner mig stark och välmående. Inga jobbiga tankar och ångest, men visst kommer det över en ibland. Jag skäms inte för något, är inte rädd för något känns det som. Tidigare kändes det som att allas liv pinnar på runt mig och mitt står still, men det har ändrat sig. Nu är det nästan tvärtom. Nu tycker jag ibland i mina stunder att många fastnar i det materiella livet som ursäkt att det är "guldkanten" och "vardagslyx", när guldkanten faktiskt är att ha hälsan och att man kan finna sin egen lycka inom sig. Att vänta och åstadkomma saker med tiden är helt ok, att inte vara otålig. Att vara glad för det egna hår man har, att man har egna naglar som man kan fixa själv om man vill, att man inte behöver längre ögonfransar utan man ska vara glad att man har några. Det som vi tar för givet och ändå inte är nöjda med. Är göra det bästa av vad man har är good enough.

Så min resa fortsätter, nya värderingar - det påverkar ju mitt bloggliv men jag hoppas ni vill vara med ett tag till. KRAM!




lördag, maj 19, 2012

Vad hände liksom?

MEN vilka fina dagar det blev plötsligt! När man sett prognoserna tidigare i veckan så har det ju inte sett så kul ut... Lediga dagar försvinner skönt iväg!
Vi har gjort en rejäl garagerensning och städning under ons-tors. Kört massa skräp till återvinningen. Maken har gjort ett superfint jobb i garaget där allt är i ordning och städat.
Vi spontanshoppade nya stolar till altanen häromdagen, de gamla är rätt slut så nu blev det uppgradering och vi slipper olja in 4 stolar - BLÄ vad tråkigt det jobbet är!

Idag var jag lite seg - sovit med ruggiga drömmar och lite ångest men piggade på mig framåt eftermiddagen i solen. Har grävt ur jorden ur mina två pallkragar, lagt markduk och sedan grävt tillbaka all jorden. NU ska vi nog slippa ovälkommet ogräs... Tungt arbete att gräva men jag gillar det!
Sen skulle det bli grillning på nystädade altanen och nyputsade grillen - men en liten incident med ofylld gasflaska gjorde att det blev grillpannestekt kött men gick ju lika bra det och gott var det. Nu väntar snart Champions League final i fotboll, och imorgon är det ju söndag, och hoppas på en massa sol igen!

tisdag, maj 15, 2012

Trädgårdsfix

Idag är det sista dagen med lugn i huset för imorgon bitti landar Miss 21 på Arlanda efter dryga 2 veckor i Minneapolis. Oj vad jetlaggad hon ska vara och ledsen på att komma hem.

Idag har det varit full fart. På förmiddagen var jag på bilbesiktningen med min röda Audi A3 utan anmärkningar. Sen åkte jag en kort bit och strosade runt på en handelsträdgård en låååång stund. Köpte några blommor, som nu satts i en av krukorna hemma men mer kommer. Känns bra att ta lite i taget, jag blir lätt förvirrad när jag ska handla blommor och sen kommer hem och undrar hur jag tänkt... Jag spanade även in rosor, för nu jäklar i havet kan jag konstatera att alla 4 Astrid Lindgrenrosorna i rabatten dött. Tråkigt. Men nu får jag spana in nytt då. Rosor är ju en favorit! 

Har ni en favoritros (buskros) som ni gillar, gärna en som doftar litegrand, så får ni gärna tipsa!!
 Efter en handling på ICA Maxi så konstaterade jag när jag kom hem att solen lyste och jag tillbringade sedan ett par timmar ute i trädgården. Superskönt blev det, lagom arbetsväder. Så jag planterade 2 st timjan i kryddlandet. Flyttade om lite dragon och mynta som liksom spridit sig och bytt plats med varann, så jag hoppas de klarar sig på ny plats. Vattnade, och började sen det digra arbetet att med storspaden gräva upp ogräs och snygga till i häcken mot gatan. Mycket krafsande och ryckande blir det när man ska rensa bort obehöriga ogräs, men det är ju den här tiden man får ta tiden till det, innan det frodat sig för mycket.
Jag är inte en fanatisk trädgårdsperson, men jag gillar när det är ordning och inte tufsigt runt buskar och i rabatterna. Men en sak som jag inte kan gräva bort är alla smultron som spridit sig, det är ju så ljuvligt gott....



I söndags sken ju solen en hel del med så vi fick en skön eftermiddag och hann med lite på vår att-göra-lista. Bland annat så har vår mur underminerats och blivit sned och vind, förra sommaren orkade vi inte med men nu satte mannen igång med tuffa arbetet att flytta på alla murstenar och sen lägga sand där marken sjunkit.
Flytta stenar

Färdigt!

Körsbärsträdet var enormt vackert i söndags med alla blommor. Igår blåste de nog bort. Det här trädet fick maken i 30-årspresent för läääänge sen. Förra året var det massor av bär. De andra träden är ett gråpäron som nu dött, plommonet är tyvärr halvdött, och äppelträdet är totalt nedklippt på grenar och har inte gett frukt på många år men de är ju inte ens goda. 
 Natti Natti!

måndag, maj 14, 2012

Se denna underbara film och förstå budskapet!

I förmiddags såg jag denna film i ett reklamavbrott på tv. Jisses! Jag blev helt spak, tårarna trillade. SÅ vacker brud, så otroligt vackert budskap och ja, det gick rätt in i hjärtat hos mig. Ett ofantligt mod... 
Jag visar mig ALDRIG utan min sjal på huvudet. Inte ens hemma. Jag är inte bekväm med det, men det är ju ingen som tycker det är så viktigt heller. Om jag har sjal på huvudet eller inte. Men jag saknar mitt hår. Saknar att känna mig klädd i en frisyr. Det går liksom inte att förklara hur känslan är när allt hår bara försvinner, på hela kroppen! När ögonbrynen blir supertunna och ögonfransarna bara några få. Hej hopp smink!! Men vet ni, man klarar det också - och denna film ger i alla fall mig en enorm stolthet över alla som klarar sig igenom detta och faktiskt lever ett normalt liv. På ett nytt sä





Cancerfonden har sedan under dagen gått ut med budskapet och denna film lanserades faktiskt idag (finns på deras grupp på FB tex) och uppmaningen är förstås att delge alla. För vi berörs så otroligt många, och kommer att göra!   
1 av 3 får cancer. Men alla berörs.

Fint stengods från Agneta Livijn

Jag skrev ju för ett tag sedan om Dalani Home & living, kampanjsiten med en massa fina erbjudanden. Har varit massor av fina kampanjer på sistone. MEN jag är inte i köpartagen själv, men njuter av att titta på saker förstås men fyller inte mitt hem just nu med en massa nytt jag inte vet vad jag ska göra av...

Just nu finns fint stengods från Agneta Livijn, säger bara ÅH vad det är vackert och robust på samma gång! Titta in på kampanjen här, bland annat kan man köpa detta fina set med 4 muggar, skålar och små fat till väldigt bra pris.Turkost är så fräscht!

 Jag har dock spanat in en superfina muggar på Indiska som jag är lite sugen på. 4 muggar är dock lite för några om man vill ha dem när man ska bjuda gäster. Och 6 muggar i skåpet tar en himla plats när det redan finns några omgångar där sedan tidigare. 
Hur gör ni? Slänger ni muggar osv när ni tröttnat på dem efter några år? Ger bort? Eller köper nytt och sen trycker in det gamla i nåt skåp där det står och ledsnar? Jag är ingen samlare, men är heller ingen slösare som bara hivar iväg saker för att man "tröttnat" på det, då slår alltid mitt miljötänk till av full kraft!

torsdag, maj 10, 2012

Åsså blev det o-flow - plus tankar om sjukskrivning och jobb

Asch då, förr eller senare blir det oflow bara för att man kaxar sig ena dan...
Imorse ringde det på dörren typ kl 07.00 - maken var uppe förstås, och man visste ju genast vad det gällde. Den f-askade avloppspumpen vi har gemensamt för våra 10 hus på gatan stod still igen. Vi  föreningen vi har gemensamt håller ju på med göra en ny lösning, gräva helt nytt med nya rör och ansluta till kommunen, massor av kraft och arbete har gått åt. Nu har pumpen lagt av rätt många gånger på slutet, det är inget lustig historia när det händer - men ytterligare än gång lyckades grannskapet få igång den... PUST!!
När jag sen skulle kliva upp så snurrade det bara till i huvudet, inte den vanliga yrseln jag får när jag reser mig lite hastigt utan här snurrade det rejält. Det har blivit bättre under dagen, men jag har tillbringat tiden i soffan tittandes på Revange, Arga Snickaren och Lyxfällan och förundrats hur knasigt det kan bli i livet när man sticker huvudet i sanden eller gör helt tokiga val....

Så idag är det en eftertänksamhetens dag. Och en sån där som påminner att jag faktiskt inte är helt frisk. Igår hittade jag ett klipp på Expressens hemsida, där Katarina Hultling berättar om sitt statusläge i sin bröstcancer. Som jag säkert nämnt tidigare så gick hon ut med sin diagnos i pressen strax efter att jag fått min behandling klar för mig. Dvs vi har opererats ungefär samtidigt och hon ligger lite före i behandlingstiden och gjort sin sista cytostatika. Ni kan se klippet här
Hon är en skön person och visar kraft, men visst ser hon ganska så sliten ut. Jag känner igen det! Dock, det som hon beskriver att skeletten känns som cement har jag ju lyckats klara mig ifrån. Visst är det trötthet ofta, men jag är lycklig att ha klarat mig ifrån den där värsta påfrestningen rent fysiskt. Hon säger så bra saker, och precis det som jag själv känner "se det som ett jobb" dvs att gå in med full kraft att bli frisk.
Därför känns det ju bra att sambandspersonen på onkologen ringde häromdagen och berättade om mötet det haft med doktorn och Försäkringskassan; att min sjukskrivningstid till i mitten på augusti är befogad, dvs ingen har något att invända mot det. Jag läser ibland om Försäkringskassan konstiga beslut (för att inte tala om den nu aktuella historien om mannen som förlorat sin dotter i cancer som varit en stor grej på FB och i media) men det finns säkerligen en hel del massa bra beslut som sker. Man  blir dock inte rik på att vara sjukskriven! OM jag nu varit ensamstående till exempel hade det nog var lite utav en katastrof att ha en 4-5000 kr mindre per månad. Nu är det inte katastrof för mig, vi är två med hyfsade inkomster och rätt låga kostnader och jag kan koppla av.

Däremot så hände en sak häromdagen. Jag tackade nej till ett erbjudande som jag säkerligen tackat ja till om det varit 7 månader tidigare, då jag dessutom flaggade för att jag kunde vara intresserad. Jag ska inte gå in på det i detalj, men det var i alla fall ett erbjudande om 14 månadslöner och att lämna min arbetsgivare. Som jag sagt tidigare så har jag långt till jobbet, 13 mil enkel resa till HQ. Så var det inte förr, vårt lokalkontor lades ned 2005 och jag har sedan dess jobbat med samma kund och jobbat mycket på distans, och sedan rest till läkemedelsföretaget i Södertälje som varit mitt kontor. Men det är slitigt att alltid jobba ensammen och inte ha arbetskamrater runt sig. Det tärde enormt på mig sista året, i höstas var jag nog rätt deprimerad av det och längtade bara efter att få jobba närmare, träffa arbetskamrater och prata svenska, göra saker som man förstår. Men i nuläget är det alldeles för osäkert att lämna ett ställe som jag faktiskt trivs på, och inte veta om man kan hitta ett nytt jobb. Det är inte enkelt att var 47 år och nyligen gått igenom en cancerbehandling, vem vill anställa en sådan människa även om hon är trevligast i världen??  Och vet ni, jag längtar efter att bli redo att jobba igen, massor!

Underliga är vägarna som man tar i livet, och valen man gör är oftast inte helt oberoende av andra saker som sker. Att ha en väg helt utstakad är inte enkelt om det händer något på vägen. För mig är jobbet viktigt, men inte allt i världen. Jag har sett alltför många kollegor gå in i väggen, ta allt alldeles för allvarligt och inte säga ifrån i tid när det inte går längre - prestationsnördar finns det alldeles för många av. Ingen tackar oss någonsin för att vi tappar kraft och hälsan på vägen. Detta kan jag säkert säga nu när jag har ett slags facit på handen och gått igenom en del, men allt handlar inte om lön och bekräftelse, även om jag råkar jobba i en sådan bransch där det går att påverka detta genom sin egen prestation. 
Så allra bästa vänner och bloggläsare - glöm inte att hälsan ALLTID är det viktigaste vi har. Leva här och nu är underskattat...  KRAM!!


onsdag, maj 09, 2012

Flow ....

OJ vad det regnat idag! Men inte helt fel säkerligen. Jag som vattnade mina rabatter igår. Jag har varit dålig på att blogga. Inte för att jag inte har tid, men jag har sista veckan levt i ganska bra flow i mina dagar. Dvs det bara flyter på. Jag gör lite som jag tycker, och har varit ute en hel massa i trädgården eftersom det varit fint väder. Gjort en hel massa, och dessutom suttit och latat mig massor på altanen med en bok och lapat sol. Solen gör mig stark!! Får återkomma om mina böcker.
Igår morse satt jag här ute på altanen och åt frulle och läste tidningen i bara morgonrocken medan näkergalen höll låda. Alltså, vilken tillvaro man har ibland! Jag börjar bli värsta smålata hemmafrun.... 

 Det är nåt helt fantastiskt med denna tid! Då allt är ljusgrönt, så skirt och nygrönt. Björkarna som är ljusgröna och inte börjat rassla ännu. Ekarna som är så vackra när man ser trädgrenarna. Naturens egen tavla.
På min egen altan är allt lite kalt ännu. Rosorna är klippta, bara pinnar sticker upp. Lite tulpaner javisst. Krukorna är än så länge oplanterade. Jag har oftast inte bråttom med sånt, det får ta en stund till. 
Olivträdet dock är nytt, hittade ett fint på City Gross för en bra peng. De är tjusiga men trickiga att övervintra.

Jag har tränat idag, i måndags med. Tror det är dessa endorfiner som fått fart på mitt välmående, känns underbart att jobba med musklerna och bli stark. Just nu är det bara flow i tillvaron att njuta av!

Åh yes - jag ska tillägga att sorgen var stor i söndags, då jag tillbringade en svettig stund i Sporthallen - igen! GUIFs 5:e och avgörande match mot Kristianstad i semifinalspelet i handboll. Vårt lag som haft chans att ta sig till final flera ggr om har inte lyckats så det blev en 5:e match på hemmaplan. De spelade bra, ledde en stor del av matchen. Ja när det var 5 minuter kvar ledde de med tre mål. Och när slutsignalen gick var förlusten ett mål... 
Jag önskar Kristianstad lycka till i finalen, har imponerat stort och våra killar får vila ett tag innan det är dags för ny säsong...  
Det här är en stor grej i vår stad, vår stolthet i sportväg och som knyter ihop vårt folk. Det där som behövs i en mellanstad. Men nu är det över för den här gången.

fredag, maj 04, 2012

Träning!

Jag har varit tyst några dagar. Jag har njutit för fullt och krälat runt i trädgården. Solat och läst bok och bara känt hur ljuvligt det är med skir grönska.


Nu är det dags att dra iväg och träna! Ha en härlig fredag!