Det är för himla konstigt att man ibland tappar fokus och glömmer bort vad det är man egentligen mår bra av.
Jag har ju haft lite oflyt det här första halvåret med att våra sjuk flera gånger. Förkylning och influensa. Efterräkningen kommer nu. Jag tappar MASSOR av hår! Det har hänt mig förr, då jag haft en kraftigare infektion. Och efter jag fött barn så har det rasat hår som den. OK -- vid cellgiftsbehandlingarna tappade jag ALLT. Typ ALLT hår på kroppen, men det var ju annat det. Men just nu mår håret inte bra alls, jag har ju massor och nu är det rätt långt så tappar man en tova varje dag märks det. Nu har jag beställt "Hårkontroll" - hälsokost som förhoppningsvis kan stabilisera allt. Har ni råkat ut för detta nångång?
Det har varit lite si och så med träningen, med de här uppehållen. Så här på försommaren kom jag igång i alla fall, och min onda axel som jag gjorde illa i vintras har fått vila och blivit bättre. Så gick mitt kort ut, och jag tänkte att jag kan väl ta uppehåll under semestern och köra lite hemmaträning. Vi har ju en hel del grejor i vår frigga, skivstång, hantlar, olika vikter, gymboll och sånt där.
Men hahahaa! INTE har jag gjort kört nåt alls! Så nu tänkte jag om helt och förlängde mitt kort istället och NU får det baske mig bli hårdkörning när tiden finns.
Jag glömmer bort vad jag mår bra av. Jag glömmer bort att styrketräningen är det som min kropp behöver, nu mer än nånsin. För benskörhet och onda leder -- det är en risk med den medicin jag äter och allt det kroppen gått igenom under cancerbehandling och som satt kroppen i tidigt klimakterium. Jag mår himla bra -- men kroppen är inte som förr.
Jag kilade iväg till gymmet i alla fall under söndagseftermiddagen. Där var en person, och det var min son som just skulle till att gå. Sen var jag ensammen på gymmet hela tiden, och det var ju lite konstigt men ganska skönt. Jag kunde köra med skivstänger och vikter och spela vilken musik jag ville. Ja jag tyckte att det till och med var helt ok att ta en liten selfie utan att det kändes larvigt. Så här är jag och gymmet!
Hur tänker ni? Håller ni igång under sommaren eller faller allt?
måndag, juli 13, 2015
När man glömmer bort vad man mår bra av
torsdag, maj 14, 2015
Leedighet -- och Under Armour
Sen gick jag till gymmet, och det var baskemig kyligt att bara ha en överdragströja. Vi har inte haft så fint väder som söderöver, så sitta i solen har inte varit lönt. Men träna var skönt, men sen efteråt blev det till att stoppa i sig ett par piller för lite onda ställen. Förbaskade häl att aldrig bli ok!
Jag visar inte outfitbilder eller mig så ofta nu förtiden - jag hinner aldrig! - men här kommer en lite före-träning bild!
Jag kan verkligen rekommendera träningskläder från Under Armour, ett märke som börjat leta sig hit till Sverige. De har en kvalitet som är finfin - väldigt lätt på något vis. Jag passade på att handla en del sånt i USA, på deras outlet samt sportkedjan Dick´s.
Det är ju billigare med träningskläder över lag där, trots höga dollarn så gick det att fynda.
Byxorna kan man webbshoppa här och härliga T-shirts här.
Imorrn är det fredag och jag ska försöka komma igång med lite spackling i vår klädkammare när nu vädret inte ska bli nåt vidare. På kvällen ska jag på fest hos goda vänner. Jag är gräsänka hela helgen igen - men jag går på fest ändå :=)
Min käre man sitter på ett flygplan på väg till Abu Dhabi. Ni vet, huvudstaden i Förenade Arabemiraten, där väl Dubai är mest kända emiratet. Det är en resa med en världsledande IT-leverantör, det lär väl bli en hel del galet på den resan gissar jag.
Jag fick hicka imorse när TV:n inte alls ville vara med och starta upp sig, och tänkte mest att det är väl typiskt när JAG är hemma - men det redde ut sig med en teknisk son, eller ja det vara till att dra ur sladden och sätta dit den igen, det har väl aldrig hänt förr att man måste göra så... Vi fick i alla fall se vår kära ishockey ikväll. Tyvärr fick ju Tre Kronor stryk igen mot Ryssland, suck och stön men enormt underhållande!
Jag är glad att jag tog ledigt imorgon fredag, några kollegor jobbar men jag tänkte det kan vara skönt med lite sovmorgon för en gång skull. Hoppas ni får det med!!
tisdag, januari 06, 2015
Nystart på träning - OCH en ömmande hälsporre/plantar fasciit igen
Nu är det väl ändå slutet på ledigheten... Men inte helt fel med ledigt i början på veckan och att det redan är onsdag imorgon! Och jag har ju redan varit på jobbet en hel del, så det känns inte lika jobbigt kanske. Jag var ju förresten där igår :=)
Nu har jag kommit igång med träningen igen! Och det är lite nytt för mig, för nu har jag bytt gym. Det gick ju inget vidare det där, att hålla fast vid mitt älskade gym -- när jag började jobba i en annan stad och är borta hela dagarna, och det även på helgen känts ganska motigt att åka iväg. Mitt kort räckte ju till nu i början på januari - men vad spelar det för roll när man inte knappt är där? Sista 1½ månaden har jag inte tränat alls, jag tappade sugen helt -- inte likt mig.
Men nu har jag tagit tag i det igen och köpt ett halvårskort på vårt gym vi faktiskt har där jag bor! Det är ett sk nyckelgym, bemannat några timmar i veckan. Och där finns allt man behöver för kondition och styrketräning.
Nu har jag tränat 2 ggr - gissa om jag fick grym träningsvärk efter första gången, i armarna! Idag har jag och maken gått 7 km och sen körde jag cykel och massa styrketräning med hantlar och maskiner på gymmet, blev alldeles slutkörd. Och härligaste, bästa känslan! Den bästa träningen är den som blir av. Och jag behöver den otroligt mycket av många anledningar.
Tyvärr så här jag återigen under hösten fått känningar av hälsporren jag hade för ca 2 år sen. Eller hälsporre är det väl inte, utan mer Plantar Fasciit.
"Plantar fasciit är ett smärttillstånd i foten
som är
betydligt vanligare än hälsporre. Smärtan och symtomen påminner om de för hälsporre
utan att vara en sporre.
Smärtan sitter oftast medialt (på insidan) i slutet av det längsgående fotvalvet.
Smärtan kommer plötsligt eller smygande och börjar i hälkudden i en punkt på
insidan av hälen som kan sträcka sig mot mitten av fotvalvet och bakre delen
av vristen. Första tecknet på problem är att det gör ont när man tar de första stegen
på morgonen eller efter vila".
Har även hittat en slags strumpa på nätet som ska kunna hjälpa, med kompressionspunkter.
Se upp hörrni, om ni börjar känna av ont under hälen, det är enormt lurigt denna åkomma och kommer ganska plötsligt.
Så nu är en del av målbilden 2015 igång igen. Bli stark igen. Nu är det bara det här med kosten, och lite andra saker som vi ska få ordning på. Man blir lite ivrig, vill göra allt på en gång...
söndag, juni 15, 2014
Att springa en kvartsmara -- och ha semester
Vilken vecka det blev.... det där juni ni vet. Jag vet inte riktigt vad jag gjort egentligen, dagarna har rullat på. Jag skulle kunna skriva en massa - om tex hur det är att träna body pump i 30 graders värme och sen sitta och pusta hela dagen i skuggan... Hur det är att VÄNTA. Vänta på besked. När man försöker göra annat, tänka på annat och begraver sig i gräs, smultronblom och frösådd men det ändå finns där hela tiden. Väntan. Som gör en stundtals andlös.
Ja... mycket har handlat om detta i veckan. Sen har jag ÄNTLIGEN sått frön i pallkragarna och fixat till. Jag är alltid sen med sånt. Men bekymrar mig inte. Det blir lite senare skörd på nån vecka hit och dit. Jag har i år sått rädisor (och de kan man ju så i omgångar), vildruccola (vad det nu är för skillnad mot o-vild), röd salladslök och massor av sockerärtsfrön.
Och så har jag våndats över det där loppet. I februari fick jag i present av min illmariga syster att springa Å-loppet. Jag hade ju pratat om det, att vara med. Själv är hon en duktig löpare och sprang Göteborgsvarvet förra året, men medan jag kanske styrketränar mer, så springer hon mer. Och jag kom liksom aldrig igång med att träna för loppet i god tid. I april körde jag hårt på gymmet, men har hela tiden en del krämpor som inte är helt ok för att löpträna. Har varit stel som tusan och öm i knäet, vissa dar värre och vissa bättre. I veckan körde jag Body Pump, fick ont dagen efter i knät men tänkte NU måste jag springa och testa. Och i torsdags kväll gav jag mig ut, mitt i en rejäl regnskur. Och avverkade 8,4 km på ok tid, en del spring, mest PW. Men det kändes BRA och helt ok. Så igår var det dags för Å-loppet, en tävling som startade för några år sen och vuxit till en folkfest mitt i Eskilstuna. Loppet går på natursköna vägar runt ån, och är på 10 549 meter, dvs en kvartsmaraton. Det var härlig inramning vid starten mitt på Nybron, olika startgrupper i 3 minutersintervall. En hel del företag deltar med sina anställda, många går loppet så trots att det är en liten elit som deltar, så är det mest en folkfest med väldigt varierande åldrar.
Och jag sprang faktiskt de första kilometrarna helt, vilket jag inte brukar. Sen gick jag en hel del på mitten, det blåste ju mkt som ni säkert märkte igår, för att ta det varligt. När man passerat 5 km och känner sig fräsch känns det som att det finns ett slut ändå, så jag körde på -- sprang, gick, sprang, gick omvartannat.
Och i mål kom jag på tiden 1.18 -- ganska väl till planen, med tempot runt 7,2 per km. Jag tog inte ut mig särskilt, det ville jag inte och är inte min grej att stappla i mål. Men för att ha tränat kanske 2 mil totalt så var det ju helt ok! Så om jag tränar ordentligt till nästa år, kanske det kan bli på en timme?? Vem vet!! Men det var roligare än jag trodde och det var extra kul att springa på ställen jag vuxit upp på, gator jag bott på och sprungit på många ggr under åren. Det var liksom HEMMA!
Idag har jag inte ALLS ont i benen vilket känns ganska konstigt, vilket också säkert bevisar att kroppen ÄR helt ok, att det lönar sig att träna på sin nivå, att kämpa på helt enkelt!
Så det blev en bra vecka! Och då har jag inte berättat det bästa. Att min semester nu är tidsbestämd, för den 11 augusti börjar jag på ett nytt jobb. Men det får jag berätta om en annan dag!
måndag, maj 05, 2014
Synen på motion och träning - och att göra något fokuserat
Jag har aldrig varit någon superidrottare. När jag var ung testade jag lite olika sporter, spelade basket under några år och höll på lite med hästar men slutade i 15-årsåldern. Sen kom gympavågen, så jag gick en del på Friskis & Svettis och löptränade en del också i när var en drygt 20. Sådär på egen nivå. Men sen kom styrketräningen in i mitt liv. Då hade jag hade fått barn - gick ned en massa i vikt efter båda graviditeterna och har aldrig vägt så lite som just då - men sen smög sig kilona på och hade plötsligt inte alls bra värden på hälsokontrollen. Min kondition var rent usel. Så jag började styrketräna på Nautilus, mycket för att det passade bra när man inte passa en tid utan bara kör på. Jag märkte ganska snart hur bra det var för kroppen med att bli starkare.
Då fanns inte alls många gym i vår stad. Nu har det verkligen exploderat, finns hur många som helst!! Det måste ju betyda att allt fler upptäckt hur bra det är för fysiken att faktiskt styrketräna och göra annat på gym, nu när vi inte alls använder våra kroppar som de var tänkt, och vi äter alltmer....
På gymmet jag går på är åldrarna väldigt varierande, och nu när Itrim även finns knutna till gymmet så har verkligen målgruppen utökats. Det är massor av olika människor som tränar, på olika tider på dagen och väldigt mycket kvinnor -- i åldrar mycket över min. Jag tycker det är fantastiskt, för det är verkligen aldrig för sent!
I helgen läste jag en superbra artikel om en PT som hade en bra syn på det här med motion och träning. Det handlar om att lära sig skillnaden mellan att motionera och träna. Motionera ska man göra varje dag, träna räcker att man göra 2-3 ggr i veckan.
Citat:
– Träning har mycket högre intensitet och gör att du förbättrar din förmåga. När vi tränat tvingas vi vila för att återhämta oss. Att folk inte förstår skillnaden mellan motion och träning gör att många köper gymkort och går till gymmet flera gånger i veckan – för att motionera. Efter en stund lessnar de eftersom det inte ger resultat.
– Uteblivna resultat är motivationssänkande.
Så himla träffande! Jag har alltid fått kämpa med min vardagsmotion och har sällan varit motiverad runt den, att gå ut och ta en promenad tex. Med min vardag har det inte funnits mycket inbakad vardagsmotion då jag jobbat så mycket hemma, suttit jobbstill eller åker bil till och från saker och ting, därför att jag måste.
Däremot har jag oftast varit motiverad att träna, men kanske inte alltid så fokuserad. Gjort lite fel, slentrianmässigt. Just därför kanske det inte alltid visat resultat, fastän jag tränat kanske i medel 2 ggr i veckan, utan stora uppehåll - ett par veckor någon gång.
April blev ju en bra träningsmånad för mig - jag var med i en träningsutmaning på gymmet och hann köra ca 12 träningspass där på knappt 4 veckor, sen en del springpass hemma. Jag fick ett nytt styrketräningsupplägg och har nu kört det ett antal ggr, och faktiskt så känner jag redan resultat, mer styrka i benen och min opererade axel värker nästan inte alls längre. Jag har varit fokuserad, och det är väl nästan det som ger det bästa resultatet. Men är verkligen inte enkelt i vardagen alla gånger, när tusen saker ska ske och det lätt smyger sig in prestationstress.
För någonstans måste man reflektera och tänka att man ska vara nöjd med det man gör och hur man ser ut, hur man känner sin kropp och framförallt hur man mår. Vad man kan göra mer, eller om det är så att man aldrig kan bli nöjd -- då är det nog något annat man måste tampas med.
måndag, februari 10, 2014
Måndagsljuset
HEJ - Idag så kändes det mycket ljusare här hemma utanför, nästan så att solen tittat fram. Visst är det saknat efter ett antal grådagar som suger musten ur en litegrand!
Tulpanerna på bordet var nyss knoppar och nästan osynliga, nu tycks de njuta av ljuset likamycket dom.
Ordningen är återställd, mannen i huset är hemma igen efter sin Floridaresa. Han kom hem igår, märkbart sliten efter en låååång 24 timmarsresa, då mellanlandningen i Chicago blev längre pga oväder och avisningsmaskineriet krånglade. De har haft +30 grader för det mesta i Fort Lauderdale och spelat MASSOR av golf i 9 dagar på raken, vissa dagar 36 hål.
Det är visst den här tiden på året man ska åka till Florida, vi får väl se vad som händer om ett år, då det ska firas igen... Hm, faktum är att det ska firas redan på torsdag då jag fyller år - får se om det blir grus i maskineriet den här gången igen som sista två gångerna...
I helgen försökte jag ta mig igenom mina tidningar för att hitta både badrumsinspo och träningsinspo. Tidningen Iform har funnits länge (prenumererade på den redan på 80-talet) och är numera riktigt bra stundtals. De har en massa bra tips och övningar och material på sin webbsida www.iform.se om man vill få inspiration.
Rumpträning är ju poppis, själv hade jag en hel del träningsvärk i lördags efter Xfit och igår var jag och körde en del styrketräning för att stretcha och tänja ut alla ömmande muskler, idag får vi se vad som händer...
Jag iakttar just nu de som kör shorttrack i OS och funderar på hur ont de får i rumpan efter alla sina lopp - cool sport!!
lördag, januari 25, 2014
Body Balance
På sista tiden har jag varit extremt stressad i kroppen. Haft ont på många ställen. I höstas hade jag flow i träningen och mådde bra, sen blev det stappligt pga förkylning och annat. Jag mår extremt dåligt av när det blir så, är enormt beroende av FLOW i kroppen, mer än någonsin tidigare och med tanke på alla biverkningar av min hormonmedicin.
Igår var jag iväg på ett pass "Body Balance". Läs mer här om passet som är en blandning mellan Yoga, Thai Chi och Pilates. Och det var PRECIS vad jag behövde!! Lugn. Tänja, stretcha och göra långsamma rörelser men med styrka och kontroll. I slutet, då det är en stund avslappning fladdrade det i bröstet och jag kände mig gråtfärdig, men så kom andningen i fas och det var skönt och gott. Lung och tända ljus och en engagerad ledare.
Sedan igår kväll hämtade jag mina föräldrar på Arlanda efter en vecka på Kanarieöarna, och sen lyckades jag sova en god natt. Idag var maken iväg på jobb - och jag stack iväg och körde Body Pump. Värkande muskler sedan igår, men åh det gick så bra, var taggad och stark trots det. Jag förstår mig inte på kroppen ibland - hur trött eller värkande den än kan vara så funkar det ändå. Testar man inte så vet man inte.
Resten av dagen har varit glad, med städning och fixning här hemma, musiken på Ipadden och bara vara i lung. Och en härligt ugnstekt utskuren biff ihop med goda tillbehör och boxrödvin från Portugal.
Det fladdrar i bröstet fortsatt med viss stress och oro, ständigt närvarande. Men just nu har jag tagit time-out från den och hoppas Brynäs vinner hockeymatchen så det blir lite glada miner här hemma :)
Jag gillar Ellie Gouldings raspiga röst. Denna låt är "mag" låten i Body Pump och även med i Body Balance - en riktigt bra låt.
KRAM på er!
fredag, november 08, 2013
Fredag i brevlådan och en träningsobservation
Det kändes inte alls nice med fredag imorse, av någon anledning. Så blir det ibland. Men dagen gick och det blev väl rätt ok ändå. På lunchen stack jag till gymmet för att köra Body Pump, var ett tag sen jag var på just en lunchgympa. Det kändes grejt och styrkan fanns där, åh ni skulle vara med och köra denna omgångs "utfalls" låt, den är helt grym!! Man blir helt tokigt mör i benen. Det är till denna låten (Sweet Nothing) och jaaa... alltså jag kan inte förklara med plågsamhet och tagelskjorta är lite signifikant med denna övning. Låten är grym!
Jag stod idag framför 4 st rätt unga tjejer i övre tonåren. Det är ju ganska trendigt att träna bland ungdomen, det är fitnessutmaningar och en massa övningar som snurrar via appar och annat och ja, visst är den en massa kroppsfixering med i detta. Inte minst såg jag dessa tjejer ständigt posera sig i spegeln och hinna klicka av en del bilder med mobilen. Ja någon hann t o m checka av mobilen mellan låtarna... Och jag skulle ju tycka att om jag gick till gymmet för att köra ett pass och sedan gjorde det ganska halvdant och oengagerande, ja vad gör jag då där?? På det viset, kan jag märka stor skillnad på de yngre och äldre på gymmet - vilka jag upplever som mest fokuserade behöver jag nog inte nämna....
Häromdagen var det Odd Molly på Campadre och jag försökte beställa ett plagg, men blev väldans osäker, eftersom det aldrig kom någon bekräftelse. Men idag låg det faktiskt överraskande ett paket i brevlådan. Och vilket klockrent plagg, satt som smäck! En With love short dress i gråmelange. Blir klart en favorit!
Nej det är förstås som vanligt inte jag på bilden
Ha så fint avslut nu på fredagkvällen. Här vankas GI-räkpaj och inget rödvin ikväll, det är vi alldeles för trötta för....
torsdag, maj 23, 2013
En milstolpe igen - och lite laj på Gröna Lund
Nu är det visst våren som kom av sig - jäklar vad det har regnat idag på kvällskvisten och det är väl toppen för nyplanterade rosor.
Idag har jag varit lite trötterseg. Igår på kvällen var jag och ett gäng kollegor från min grupp på jobbet iväg på lite kuligheter tillsammans och för att tacka av lite en person som bytt till nytt jobb inom företaget. Vi var på Gröna Lund, och faktiskt så sprack himlen upp och vi kunde sitta ute och ta en öl (en alkholfri förstås för min del som körde bil). Vi åt mat -och sen körde vi 5-kamp och det är ju ganska kul faktiskt, finns ju en massa olika saker att göra och vi bankade, sköt och kastade grejor. Jag hade stor framgång i "Woody" - att banka på ett antal pluppar som åkte upp och ned i en osalig ordning - men inte så bra på att skjuta slangbella. Haha!
En trevlig kväll och att köra hem rätt sent en kväll i maj är ju helt ok, himlen är ljus och fascinerande.
Vad har hänt mer då... Jo, häromdagen var jag på kontroll hos en onkologläkare - 1 år efter avslutad cytostatika. En slags milstolpe, jag minns den sista gången väl. Att kroppen skulle få börja återhämta sig. En trevlig ung kvinnlig doktor ställde frågor och kände överallt där det behövdes, och allt såg toppenbra ut. Hon tyckte jag var duktig som fokuserar på att träna och hålla kroppen igång - med tanke på lymfproblem osv och att faktiskt benskörhet är en risk efter att ha gått igenom en massa konstiga behandlingar. Benskörhet är ju något som vi kvinnor får stor risk att leva med efter klimakteriet, då risken är blir störst. Något som känns viktigt att tänka på när det gäller att äta rätt och att trimma muskelmassan.
Tänk på det kvinnor - man tränar inte för att bli ung utan för att bli gammal!
Och japp, trots min seghet idag så stack jag iväg till gymmet. I tisdags lade jag på lite extra vikter på Body Pumpen, och idag blev det 2 km på löpband, en kvart i Milon och axelövningar nere i gymmet. Yes, endorfinerna studsar!!
![]() |
| Maj 2012 - Maj 2013 |
onsdag, januari 30, 2013
Mitt-i-veckan-läge och vanebildande Fröknäcke
Onsdag. Regn och halka. Någon har dessutom straffat mig för tränandet sista veckan. Jag HAR tagit det lugnt, men redan för ett par veckor sedan kände jag lite ont i hälen efter en lång promenad. Känt litegrand efter träning. Nu har jag en period tränat varannandag, men inte kört löpband alla gånger - tror det tyvärr är av det som jag fått akut smärta under hälen. Fasiken - är det hälsporre?? Inget kul alls - så nu blir det försiktighet och inget löpband utan styrketräning och sånt som inte förvärrrar.
Annars så kämpar jag på med mina utbildningar och kompetensutveckling och faktum är - jag är självlärd på det mesta när det gäller Office-programmen. Vilket är ganska frustrerande ibland och man missar en hel del bra saker. Jag håller på att ta igen det i Excel just nu!
Häromdagen bakade jag en ny omgång av det vanebildande Fröknäcke. Jag smakade detta första gången tidigage i höstas hos min vän U (vink vink!) och fick receptet. Det finns en massa olika recept och varianter på Fröknäcke ute i cybervärlden om man söker. Och även på påsen med majsmöl jag köpte senaste finns ett bra recept. Man kan blanda de här fröna lite hur man vill, men jag är verkligen förtjust i sesamfröna som ger så god smak.
Det här är receptet jag använder:
Fröknäcke
2 dl majsmjöl
1 dl sesamfrön
1 dl solrosfrön
½ dl linfrön
½ dl rapsolja
2 dl kokhett vatten
Krydda med: flingsalt (+ chiliflakes!)
Blanda samman alla torra ingredienser, blanda och så dit med olja och vatten och gör till en deg. Bred ut med slickepott på en plåt med bakplåtspapper. (eller ta ett bakplåtspapper, lägg ovanpå degen och kavla på). Strö över flingsalt med chiliflakes eller andra goda kryddor) och tryck ner i degen. Grädda i 150 grader i ca 1 timme. Låt gärna torka i ugnen under natten. Om man sporrar ut rutor med en pizzaslice innan gräddningen så går det busenkelt att dela i bitar när bitarna torkat i ugnen över natten.
Man kan göra 1½ sats - då räcker det till 2 plåtar om man kavlar ut tunnt.
Det här är så supergott och går snabbt att göra. Jag har skippat frukostbrödet totalt sista tiden och äter frukost på 2 kokta delade ägg med majonäs och några skivor fröknäcke till kaffet.
Tack till min vän U för inspirationen!
tisdag, januari 22, 2013
Ett mål på vägen! Och att lyssna på kroppen
Vetni - jag har blivit expert - trodde jag! - på att lyssna på kroppen. På både gott och ont. Försöka förstå hur jag ska kunna må bäst. När man kan utsätta den för mer. Tex fick jag igår för mig att inte dricka kaffe. Det har jag ju gjort förr, när jag är sjuk vill jag inte ha kaffe och förra året under cellgiftsbehandlingen skippade jag kaffe flera dagar i följd. Men nu, kanske det inte var helt bra att både skippa kaffe OCH avsockra sig med att bara äta ägg till frukost och skippa allt det andra med. Igår kväll, och inatt, kom huvudvärken från hell. Nu väntar en stor kopp kaffe kan jag säga!
Jag utsatte min kropp för något dumt för ett tag sedan. Den kvällen i december då jag och vännerna hade en mycket rolig kväll på stan ihop gjorde vi/jag ETT stort misstag. Utan att hålla reda på klockan eller nåt, så drack vi Gin&Tonic halv 2 på natten. Jag har devisen att aldrig dricka alkohol efter 12, och gillar inte GT särskilt... och jag vet hur svårt jag har att blanda olika sorters alkohol under en kväll, även om det inte blivit så mycket av varje sort. Morgonen efter mådde jag pyton, utan att gå in på det för mycket men det var verkligen illa. Efter det kraschade min mage. Rejält. Varit riktigt illa i många veckor. Och i den här familjen vet vi allt om magproblem kan jag säga.... Häromveckan var jag nära på att ringa doktorn för då kände jag att orken höll på att tryta, men så vände det. Nu mår magen hyfsat, och energin har återvänt.
Då gjorde jag det som jag längtat efter hela hösten, men fegat lite inför. Igår stack jag iväg till gymmet och gick på ett Body Pump-pass. Det var 13 månader sedan sist. För två år sedan körde jag 2-3 pass i veckan, sedan fick jag arbetsrelaterade problem med en axel och arm och fick ont av vikterna. Och eftersom jag nu har problem med den axel som är opererad för ett år sedan, så har jag varit orolig för att köra ett sånt här pass. Och att inte orka den fysiska ansträngningen en hel timme. Men igår kände jag mig pigg och väldigt motiverad. Så jag körde!
Och jisses vad kul det var! Musiken - den härliga, dunka dunka. De glada tillropen. Jag tog det väldans lugnt, fegade på vikterna rejält - och idag känner jag i kroppen att jag orkar mycket mer. Utom kanske just i axelpartiet, men det får jag jobba på. Jag lyssnade på kroppen - men jag ser också att jag måste utmana den. När man tror att man inte orkar så gör man det - ett överkomligt steg framåt. Det är väl det som drivit mig under hela den jobbiga tiden förra året, då cellgifter och skit utsatte kroppen för en massa påfrestningar så tappade jag aldrig fokus på tron att jag faktiskt skulle orka. För när man känner sig dödstrött så ska man vila - men fram till en gräns så tippar i alla fall jag över och tror att jag inte orkar, fastän det finns massor på lager. Det sitter oftast i huvudet.
Så nu är en milstolpe gjord - nu tar jag mig framåt ytterligare steg. Träna 3 gånger i veckan som var ett januarimål har inte helt lyckats men jag gav mig inte rätt förutsättningar för att hitta motivationen. Det är så himla enkelt att bara blicka tillbaka och se det man inte gjort, visst är det något vi alla brottas med alldeles i onödan?
Nu kör vi framåt!
Jag kommer inte att köra Body Pump som jag gjorde tidigare, utan satsa mer på flera saker - och framförallt längre fram på kondition. Jag kör BP för att det är KUL och härlig musik som ger massor av endorfiner till min hjärna. Det finns en diskussion kring Body Pump som jag tar till mig en del, dvs tron på att det är en form som ger styrka och förbränning mer än vad den gör. Den kan man läsa om här.
onsdag, januari 02, 2013
Vardag (eller inte?) och nya mål i tillvaron
Imorse sov jag stenhårt och vaknade med skallebank. Vi har ju ledigt idag med, men imorgon ska jag jobba. Man blir lite trött på att vara ledig efter ett tag, när man inte har några projekt (starta upp såna nu, nä) eller ska åka någonstans. Jag är bra på att lata mig, inte göra någonting ett tag, läsa... men efter ett tag får man nog. Idag gick jag loss på att plocka undan saker och ting som hamnat på fel ställe, och snygga till på sina håll. Spana in i kylskåpet och kastat en del, tyvärr. Gillar inte att kasta mat.
Så blev det gymmet. Stod på Willys innan och glömde bort PIN-koden till kortet plötsligt. Kändes som att träningen behövdes... Så det blev 3 km på löpbandet, milon och lite annan styrketräning.
Och så har det blivit "vanlig" middag! Dvs det blev lövbiffsrulader i sås, pressad potatis och broccolimos. Jag äter ju lite potatis, men fyller på med mycket mer broccoli.
Idag på löpbandet stod jag och funderade på hur jag ska kunna få träningen att funka. För mig är inte svagheten ATT träna utan att KOMMA IVÄG att träna. Jag jobbar hemma mycket, har 18 km till gymmet och har svårt att komma iväg hemifrån, när jag inte har tempot uppe så att säga. Eller så är jag till jobbet i Kista och då kommer jag inte heller iväg att träna... Men jag har ett mål att träna 3 gånger i veckan. En av dessa kan då vara att komma ut på powerwalk eller en joggingrunda. Det borde ju funka, eller hur?
Så det är mitt mål i januari. 3 ggr i veckan. Så får vi se hur det går!
Nästa mål är att fortsätta och ta nytt omtag med kosten och vår GI-inspirerade mat. Just så här efter alla helger fylls ju media (och bloggvärlden!) av en nästan hysteri runt vikt och mat. Ta det lugnt säger jag! Om man ska göra alla ändringar på en gång blir det ofta platt fall. Bara att få in lite nya rutiner och göra några små ändringar till att börja med räcker faktiskt.
Jag kan tipsa om bilagan till Expressen som finns ute just nu - "GI & Hälsa". Där har Ulrika Davidsson med en ny "turbo-kickstart-GI" - på 2 veckor ska man kunna tappa 4 kilo. Man äter varannandag mindre kalorier och mer nästa dag. Personligen tycker jag att menyn är ganska tuff. Jag fixar den inte - om jag inte har trappat ned först och fått lite ordning på rutinerna. Så mitt tips är att ta det lugnt och inte fastna i de svåra på en gång. Däremot tycker jag att det är superbra att ha ett schema att gå efter och en menyplan att följa, så kan man testa recepten och vad man gillar. Jag gillar Ulrika Davidsson och Ola Lauritzons recept - de har förändrat vår kost under 2012 och det är inga konstigheter. Bra mat! Så titta efter deras böcker och Ulrikas recept som förekommer ofta i tidningsbilagor. De har även startat upp en Facebookgrupp som heter "Kickstart 2013 - Utmaningen" (klicka på länken)
Sådär - lite tips från mig! Har ni någon plan eller mål att uppfylla framöver? Vi kanske kan peppa och utmana varandra lite.
onsdag, december 05, 2012
Biverkningar - och träning
WOW vilket snökaos det är! Jag skulle åkt till Kista dag men tack heaven att jag kan jobba hemma! Min dotter kom iväg i sin lilla bil till jobbet (hon jobbar sista dagen idag) men min slirade bara - så hoppas plogbilen kommer någongång i alla fall för nu är vår sluttande gatstump insnöad helt...
Åka och köra Body Balance på lunchen kan jag glömma med andra ord!
Igår pallrade jag mig iväg till gymmet. Det har blivit dåligt med träning sista månaden, och nu kände jag att jag inte alls är lika stark som tidigare. Jag körde 15 min på löpbandet och sen ett varv i Milon, men fått sänka viktmotståndet där. Körde lite nere i gymmet med, men att göra utfallsövningar gick inte, det bara snurrade i huvudet. Jag kände mig tillbaka som då i våras, när jag precis avslutade cellgifterna och det snurrade varje gång jag reste mig upp - men var envis ändå förstås att göra styrkeövningarna.
Sen kom jag på att jag ju var och fick mitt Herceptin i måndags - intravösa medicinen jag får var 3:e vecka fram tills i mars. Jag brukar inte känna av det direkt.
Faktum är att jag glömt bort att jag fortfarande går på cancerbehandling. Jag har lagt hela den där tiden bakom mig nu, förstås inte helt - men jag känner att nu har jag tagit ett steg framåt. Som förstås beror på att jag fått andra - tyvärr lite tråkiga - saker att tänka på och bli stressad över. Allt är som vanligt igen, nästan.
Det är då jag glömmer. Glömmer att min axel är stel (fick förklarat att det är från strålningen) och att jag borde strecha den mer, eftersom jag nu tränat för dåligt. Trots att kroppen känts stark och att jag kommit tillbaka på ett jättebra vis, så glömmer jag bort att stackars kroppen utsatts för en hel del det här året. Jag glömmer bort att jag äter en biverkningsutsatt hormonmedicin som ibland håller mig vaken timtal om nätterna. Jag glömmer bort att Herceptinet kanske har biverkningar det med, och att jag kanske inte klarar att springa 3 km på löpbandet då i bra fart.
Så när jag kollar Fass på biverkningar:
· diarré, · svaghet, · hudutslag, · bröstsmärta, · buksmärta, · ledsmärta · febril neutropeni (feber vid sjuklig minskning av vita blodkroppar) · och muskelsmärta.
· konjunktivit (bindhinneinflammation i ögat) · vätskande ögon · näsblod · rinnsnuva · darrningar · värmevallningar · yrsel
· allergiska reaktioner · klåda
· onormala blodvärden (anemi, minskat antal blodplättar och vita blodkroppar)
· torr mun och hud · förstoppning · torra ögon · halsbränna (dyspepsi) · svettning
· bältros · oro · inflammation i bröstet · depression · inflammation i bukspottkörteln eller levern · onormala tankar · njurpåverkan · ökad muskeltonus/spänning (hypertonus) · aptitlöshet · viktminskning · domningar eller stickningar i fingrarna och tårna · smakförändringar · nagelförändringar · astma
· håravfall · lungpåverkan · sömnlöshet (insomnia) · ryggvärk · sömnighet (somnolens) · nacksmärta
· skelettsmärta · akne · blåmärken · hemorrojder · benkramper
Jag har inte tagit med allt, och tex kan man även få problem med hjärtat, så det ska jag göra ett ultraljud på senare i vår.
Alltså - vad ni än gör när ni får medicin. Läs INTE listan över biverkningar! Det är lätt att det blir en självuppfyllande profetia, att man känner efter, och plötsligt känner igen en massa. Men det är klart, vem har inte "onormala tankar" ? Och på sistone har jag fått problem med kramper i vaden tidigt på morgonen, och funderar på alla värden i kroppen hur de är egentligen. Trots att jag äter massor av broccoli och annat nyttigt.
Träningen är så himla viktig! Jag måste peppa mig att komma igen och inte tänka på det jag missat utan se framåt. Kroppen är värd så mycket mer. Igår efter träningen när jag hoppade in i bilen så fick jag en ångestattack och fick andas och återigen andas djupt för att allt skenade iväg. Det var som att så mycket frigjordes i kroppen och inte gick att hejda. Då man blir påmind hur viktigt det är med rörelse.
måndag, oktober 15, 2012
Spinning - och nån som testat dessa jeans?
Sådär - regnmåndag och dystert. Men vet ni vad, idag har jag gjort Det!! Jag fick ett puffande SMS från syrran på förmiddagen som gjorde att jag kom iväg på ett lunchpass spinning. Vet ni, faktiskt första gången jag kör spinning. Ja cyklat på träningscykel har jag ju gjort massor under åren men inte i den här formen. Sen har jag dragit mig för det fastän mitt gym har massor av pass. Förra veckan tjötade jag med gymtjejerna om vilket pass som var lämpligt att testa... men nu så blev det av, ett 30 minuter pass. Och det gick bra! Man kan ju köra sin egen belastning och efter förmåga. Sedan körde vi dessutom 30 min Core, och det är också väldans nyttigt, även om jag tyvärr inte kan köra vissa saker som min opererade axel inte riktigt fixar.
Nu har jag tränat 3 ggr/veckan de 2 sista veckorna - känns himla bra. Min livlina och ljuspunkt. Så spinning på reportoaren känns bra, behöver köra mer intensiv konditionsträning som komplement till styrketräningen. Jag märker att vikten är svårare att hålla sedan jag börjat att jobba och dessutom fått tillbaka aptiten på ett helt annat sätt. Men det ska man väl vara glad för - känns det som.
Jag har ju inte brytt mig om att hitta några nya brallor än. Pleasejeasen säljer ju "alla" nu och de verkar alltid slut men så läser jag även om taskiga sömmar, mellan raderna att kvaliteten kan vara sådär? Någon som har en åsikt om det?? Sånt gör mig irriterad, jag tycker cirkus 1500 spänn för ett par brallor är hutlöst - om dessutom kvaliten inte är ok.
Provrummet har ju fått in snyggt som vanligt, nu har jag kikat lite på dessa byxor.
Cara jeans i vaxad yta och Vicolo jeans - italienska, visst är de lika ett visst märke? - och jag som inte är mest jätteförtjust i denimjeans gillar de i taupe.
Någon som testat?? Jag är så trött på att skicka påsar fram och tillbaka med returer... fast ännu tröttare på att gå på trista köpcentran.
Faktum är att jag har en oöppnad påse från Camprade ligger på sängen just nu. Jag har lite ångest över att öppna den för jag har ångrat köpet såhär på förhand.... men vi får välan se!
torsdag, oktober 04, 2012
När man är 5 år yngre än sig själv!
Jippi - jag är plötsligt 42 år! Hur gick det till?! 5 år yngre bara sådär!
Igår gjorde jag en "kroppsanalys" när företagshälsovården var på jobbet. Man ställer sig på en slags våg och mäter hur mycket muskler och fett kroppen består av. PRECIS det jag funderat på en del att jag skulle vilja veta.
Man får reda på:
- Muskelmassa i kg
- Fett i kg och %
- BMR – (Basal Metabolic Rate) Den basala ämnesomsättningen i kcal
- Total vätskemängd i kroppen
- Fördelning av muskelmassa (kroppsbalansen)
- Bukfett (visceralt fett)
- Metabolisk ålder
- Vikt
- Benmassa
Det visade sig alltså att min metaboliska ålder är 42 år. Kroppsfett var 32%, visceralt fett 6 (1-12 är hälsosam nivå och detta fett är det som omger de vitala organen kring magen), benmassan 2,5 vilket också är bra.
Muskelmassan var 46%, som även ligger till grund för kaloriförbrukningen i vila (var 1442). Dessa två är mycket intressanta för min del när det gäller träningen, och som man kan påverka via den. Som ju även påverkar kroppsfettet.
Min fysiska rating totalt var 5 vilket är "standard" - och det känns ju toppenbra! Med tanke på att detta var mitt livs värsta år fysiskt för kroppen med operationer och cancerbehandling som dödat typ allt immunförsvar och annat i kroppen, ja att den fysiska statusen är klart godkänd efter det är jag så tacksam över!!
Såklart tror jag det påverkas det av att jag mådde bra innan, att jag tränat styrketräning frekvent (men absolut inte överambitiöst på något vis) sedan 14 år tillbaka....
Nu är det faktiskt så att jag är nöjd att vara 47 år. Varför ska man hela tiden vilja vara 5 år yngre? Har ni tänkt på att vi gärna alltid vill påpeka att man "alltid känner sig yngre" än vad man är? Hur mäter man den känslan?? Vi är den vi är - summan av hur vi lever och alla erfarenheter och livsval vi gör. Ibland är det tuffare och ibland enklare. När man kommer upp i den här åldern är skillnaden mellan låt säga 40 och 47 inte stor. Om man väljer att leva på ett bra sätt. Jag tror vi oftast vet med oss själva vad "ett bra sätt" är.
I den här åldern spelar det inte heller någon roll hur gamla de man umgås med är. Man kan ha vänner som är 10 år äldre och 15 år yngre och trivas bra tillsammans ändå. Visst är det härligt!!
måndag, september 03, 2012
Den bistra verkligheten slår till
Om jag hade skrivit ett inlägg igår så hade det säkert handlat om jackor. För då satt jag och superscannade nätet på höstjackor flera timmar. Oj hittade en hel del till slut, på lite annorlunda webbshoppar. Jag börjar tycka att de populäraste mindre webbshopparna börjar bli väldigt lika varandra. Visst börjar man känna igen alla varumärken? Några nya har ju dykt upp men det är ganska likt och sen ser man alla plagg runt om i blogglandet och det blir näääästan lite fjortisvarning....
Men nu handlar inte det här inlägget om jackor. Det handlar egentligen om ingenting, för jag har tappat bort mig själv lite. Helgen var fin, hemma hos fina vänner i lördags och hade trevligt, och kunde sen inte sova som vanligt - drog iväg till gymmet igår och körde med vikterna. Men det var oåterkalligt igår. Det där lite sämre humöret, den där lilla negativa wibben som ger en tyngd över pannan. Som inte hjälpte av god, möraste kycklingen eller rabarberpajen från de sista uppdragna rabarberna.
Så kändes det idag med. Förr eller senare visste jag ju att det skulle komma. Det lilla bakslaget. Som efter en smekmånad - när man börjar nåt nytt, så kommer det snart en dipp. Idag har det varit tungt att arbeta hemma, utan nåt att arbeta med. Jag bestämde mig på förmiddagen att dra iväg till gymmet på ett riktigt pass, så det gjorde jag senare efter jobbtidens slut. Ett hopp och studs pulserande pass till musik, precis vad jag behövde! Och det gick riktigt bra. Faktum var nog att jag orkade mycket mer än många av de andra damerna men de har kanske nyss påbörjat sin höstträning...
När jag är på gymmet är jag lycklig. Alla jobbiga saker släpper. Kroppen är min, bara min att ta hand om. Jag skulle vilja träna så mycket, mycket mer men det finns det inte riktigt plats för...
Nu tänkte jag bli tyst några dagar. Lika bra att bestämma det. Det händer en massa jobbiga saker i omvärlden just nu som inte ger någon blogglust, eller någon annan inspiration alls mer än det mest basic i tillvaron. Så är det ibland. Men alltför ofta den senaste tiden tyvärr. Nej det har inte med mig själv att göra. I´ll be back...
onsdag, maj 09, 2012
Flow ....
OJ vad det regnat idag! Men inte helt fel säkerligen. Jag som vattnade mina rabatter igår. Jag har varit dålig på att blogga. Inte för att jag inte har tid, men jag har sista veckan levt i ganska bra flow i mina dagar. Dvs det bara flyter på. Jag gör lite som jag tycker, och har varit ute en hel massa i trädgården eftersom det varit fint väder. Gjort en hel massa, och dessutom suttit och latat mig massor på altanen med en bok och lapat sol. Solen gör mig stark!! Får återkomma om mina böcker.
Igår morse satt jag här ute på altanen och åt frulle och läste tidningen i bara morgonrocken medan näkergalen höll låda. Alltså, vilken tillvaro man har ibland! Jag börjar bli värsta smålata hemmafrun....
På min egen altan är allt lite kalt ännu. Rosorna är klippta, bara pinnar sticker upp. Lite tulpaner javisst. Krukorna är än så länge oplanterade. Jag har oftast inte bråttom med sånt, det får ta en stund till.
Olivträdet dock är nytt, hittade ett fint på City Gross för en bra peng. De är tjusiga men trickiga att övervintra.
Jag har tränat idag, i måndags med. Tror det är dessa endorfiner som fått fart på mitt välmående, känns underbart att jobba med musklerna och bli stark. Just nu är det bara flow i tillvaron att njuta av!
Åh yes - jag ska tillägga att sorgen var stor i söndags, då jag tillbringade en svettig stund i Sporthallen - igen! GUIFs 5:e och avgörande match mot Kristianstad i semifinalspelet i handboll. Vårt lag som haft chans att ta sig till final flera ggr om har inte lyckats så det blev en 5:e match på hemmaplan. De spelade bra, ledde en stor del av matchen. Ja när det var 5 minuter kvar ledde de med tre mål. Och när slutsignalen gick var förlusten ett mål...
Jag önskar Kristianstad lycka till i finalen, har imponerat stort och våra killar får vila ett tag innan det är dags för ny säsong...
Det här är en stor grej i vår stad, vår stolthet i sportväg och som knyter ihop vårt folk. Det där som behövs i en mellanstad. Men nu är det över för den här gången.
tisdag, april 03, 2012
Äntligen träning - och tankar om sjukdom
Idag lyser solen så fint utomhus men burr... jag försökte ta en kaffe ute på altanen men det var kyligt. Tänkte en tanke att ta en promenad istället men no... spar det. För vet ni vad?! Jag har träningsvärk - eftersom jag varit på gymmet och tränat!
Jag hade bestämt mig att inleda träningen igen förra veckan, men det dröjde till söndagen innan det blev nåt. Det satt metalt lite mer hårt åt än jag tänkt att komma iväg, och sen strulade ögonen en del. (Det är en biverkning av cellgifterna, ögonen blir jättekänsliga och torra och går man ut och in så blir man alldeles blinkig. Men ögondroppar från Apoteket har hjälp jättebra!) Men i söndags kom jag iväg i alla fall och körde en del styrketräning i "funktionella gymmet", med betydligt lättare vikter än förr...
Men åh, när jag åkte hem var jag tårögd och endorfiner och lycka i kroppen!
Igår var jag iväg igen och fick instruktion av en PT för "Milon". Vad är då detta? Jo, Det är ett antal träningsmaskiner som står i en cirkel. Man får ett chipkort som sätts in i varje maskin, och det håller ordning på de individuella inställningarna, så allt ställs in automatiskt när man landar i en ny maskin. Om man ändrar belastningen memoreras det på kortet. Man kör 1 minuter på varje maskin, vilar i 30 sek då man byter maskin. Alla deltagare i cirkeln byter samtidigt, så det blir aldrig stopp så att säga. Så kör man på, intensivt sina minuter. Två av maskinerna är cykel och crosstrainer, de kör man i 4 minuter. Ett varv tar 17.5 minut och det är det riktigt intensivt, så effektiv träning med andra ord!
Det kändes bra, riktigt tufft för benmusklerna som jag tror är de jag tappat en hel del av. Så nu hoppas jag på att verkligen orka att ta mig iväg 3 ggr i veckan!
Så till det mer djupsinniga.... drop this, om du inte orkar...
Den sista tiden har jag nästan inte tänkt på att jag är en cancer-drabbad-människa. Jag funderar på om det är för att jag inte vill kännas vid det, eller om det bara är bra att vara helt som vanligt, eftersom det är så jag är. Just nu. Jag vet inte om det finns en mall för hur man ska må egentligen, och ibland blir jag nästan rädd för att en dag kraschlanda mitt i nån slags... vetskap. Över vad? Jag kan korta stunder grubbla över varför jag drabbbades av detta. Som säkert de flesta gör som får en cancerdiagnos. Varför just jag? Och då kan jag tänka, ja varför INTE just JAG! Som en slags obstinat tvärtomtanke! Vad det än var som utlöste en reaktion i mina celler som startade en rasande celldelning, så kan det ju verkligen drabba vem som helst.
Och jag skulle verkligen vilja veta varför. Var det nåt jag gjorde? Var det nåt jag åt, var det nåt som kunnat undvikas? Jag läser artiklar och rubriker om vad som framkallar en "ökad risk för cancer" på ett helt annat sätt än tidigare. Vad är en "ökad risk" egentligen? En risk är inget man begriper förrän det blir realitet och då är det redan för sent, risken är ingen risk längre. Kanske borde vi alla ta det till oss i vårt leverne. Bröstcancer (och annan cancer) ökar och ingen vet varför men det är väl ändå ganska uppenbart att det finns saker och ting i vårt leverne och miljö som påverkar. Ändå är vi mer nu än tidigare medvetna om vår miljö - eller är det kanske det vi bara tror?
Jag grubblar en hel del på det, och det är väl det som är ganska typiskt mig. Analytikern. Iställer för att bekymra mig om MIG och min egen bröstcancer så lyfter jag det till en nivå där jag mest tänker på allas cancerrisk.
Jag tänker en hel del på maten, jag tänker en hel del på vad vi stoppar i oss och tror är så himla bra, eller det som vi tror att vi alltid kan unna oss då och då men allt oftare mot tidigare. Att vi äter en massa mer procent kött mot för 20 år sen, att vi i genomsnitt äter 17 kilo godis per år och dricker 70 liter läsk. Alltså, det är för mig ofantliga mängder. Jag kan inte låta bli att grubbla över vad det är som händer i kroppen, vad som är skillnaden mot för 20 år sen. Nu dricker inte jag läsk och äter definitivt så mycket godis men jag tänker ändå på alla människor där ute som kommer att drabbas.... de som har sitt elände kvar. Jag har ju nyss påbörjat mitt elände, livet kommer faktiskt aldrig se likadant ut, inte vara aningslöst och troskyldigt längre. Jag kommer att ha ett mer kritiskt öga till saker ocg ting och jag vet inte om jag tycker om just det. Jag vill inte bli en pekpinnemänniska. Eller är det kanske sådana som vi måste bli lite mer till mans för att ta ansvaret för det egna livet på allvar?
Ja vem vet.... Hojta till om du vet nån som vet....
onsdag, januari 19, 2011
Jakten på några extrakilon - det ultimata lyckan?
Som alltid efter jul så fokuserar många mycket på nyårslöften runt hälsa. Eller mer rakt på, bantning! Och media hakar på förstås. Jag har läst bloggar många år nu, men detta år har det vekligen börjat skrivas överallt om att gå ned en massa kilo i vikt efter en moffig julhelg. Alla verkar ha gått upp massa i vikt och bort ska det, på en gång! Gemensamt nästan överallt ser man metoderna GI och LCHF – t o m de banala veckotidningarna har hakat på.
Metoder är mer inne än nånsin, och det skapar ju förstås en massa förväntningar. Gå ned 5 kilo på 14 dar, vem har tålamod med något annat?
Det är hemskt tråkigt tycker jag, och att inget nytt under solen sker runt hysterin kring synen på vikt.
Hallå alla – varför lär vi oss aldrig? Varför är det så svårt att acceptera att gör man en massa julgodis och myser varje dag framför tv:n så har det sitt pris? Varför är vi aldrig nöjda, varför är det alltid ett par kilo som ska bort, minst? Och vart har det sunda förnuftet tagit vägen?
Samtidigt som det är en våg av matlagning och bakningsprogram över oss sen ett par år, så ska vi banta med allt mer extrema metoder. Ja jag säger extrema, för istället för att sluta med det som vi VET med oss ger oss det extra viktöverskottet så ska vi byta matvanor helt och hållet. Metoderna kräver sin disciplin, och blandar man för mycket kan det få rätt förödanade effekter.
Någon som minns kålsoppametoden och liknande från början på 90-talet? Det var en helt galen metod, allt från att börja dagen med sockerbit och svart kopp kaffe, till att proppa i sig ägg en dag och nåt annat andra dagar, och så denna soppa, varje måltid. Och folk gick på det, en del stod uthela kuren... ja och vad hände sen? Det fanns de som slog ut sin ämnesomsättning och mage helt. Hur korkat var inte detta...
Det ska liksom alltid vara en metod som ska hjälpa oss från enorma sötsug som tycks vara nåt som drabbar en som en parasit som går att göra något åt. Jag har aldrig förr sett just det argumentet för att använda sig av LCHF till exempel. Utan en tanke på vad som kan hända med den hela komplexa delen som finns runt vår hälsa och vår omvärld. Just runt detta vill jag gärna ge en extra eloge till en favorit Dr Molly, som skrev fantastiskt bra om detta här. Du är bäst!
Vad hände med tankens kraft? När vi ska lära oss att det allra oftast är våra beteenden som bestämmer hur vi lever, vad vi äter, vad vi skapar för liv runt oss. Och det viktigaste, blir vi lyckligare av att gå ned 5 kilo?
Imorse var det ett bra samtal med en PT runt sådana här frågor på Gomorron Sverige. I början pratas det om träning, och i slutet om kost. Lyssna gärna här, finns en massa bra saker som hon säger, allt är något vi säkert VET OM men svårigheten är ju att göra en förändring. Vi vill gärna förändra ALLT på en GÅNG och blir MANISKA. Det slutar oftast inte alltför bra.
De allra flesta av oss är ju rätt lata av oss, vi lever i en tillvaro där vi inte är helt beredda att uppoffra och göra en total förändring som ska hålla. Vi gör det en kort stund, sen tröttnar vi och faller tillbaka och tycker synd om oss själva. Vem blir lycklig av det?
Sträck på ryggen, se framåt och förändra en dålig vana till en lite bättre, en sak i taget. Beröm dig själv för det du gör bra, och ge inte energi på det som du inte lyckats med. En dag kanske du är där, fast med en annan strategi.
Vi måste bli snällare mot oss själva!
tisdag, januari 18, 2011
Styrketräning och endorfiner
Idag har jag varit på HQ i Kista (HQ=headquarter) och träffat lite personer och jobbat lite, blandannat så har jag haft det där avslut-2010-samtalet. Ett tufft år har det varit, men slutade rätt bra. Nu fick jag ett medelbetyg efter flera år med plus, det tråkiga är att det påverkar en bonus som kommer i mars, tråkigt visserligen... Men nu går jag vidare och ser fram emot detta jobbår!
På hemvägen tänkte jag åka in på Barkaby Outlet, men ångrade mig och drog hem direkt istället. Väl hemma kände jag mig trött men fick plötsligt kraft att övertyga mig själv att dra iväg och träna. Och det var ett gott val, kändes verkligen TOPPEN att komma iväg på ett fullsmockat Body Pump pass med ledaren som idag fick ta till golvmoppen då han gav bort sin skivstång till en eftersläntrare.
Träningen är just nu ett stort flow i mitt liv. När man hållt på ett tag så blir vanan att det är enklare att komma iväg. Träningsvärken kommer inte längre men däremot så uppfylls jag varje gång av en massa endorfiner - det känns som att jag skulle orka ut och springa en mil efter ett tufft Body Pump pass som går igenom hela kroppen muskler. Det är great!
Min höst spolierades delvis av en jobbig värk i axeln och armen - mycket värktabletter har det blivit. Dagen före julafton var jag till företagsläkaren och han visste sin sak! Två st "förkortade" muskler, en i underarmen och en i nacke och axel var domen. Jag fick antiinflammatoriska tabletter att börja med men det viktigaste var ett töjningsprogram att köra OFTA. Det kan ta 4-5 veckor innan det blir bra sa han. Men det gick fortare!! Jag har inte kört programmet så ofta som jag borde tyvärr, men jisses nu är det nästan helt bra och det är fantastiskt!
Att träna på gym har blivit en folkrörelse och för alla åldrar. Det är roligt, att jag möter verkligen alla slags människor på mitt gym. Jag, som många många andra, har ett stillasittande arbete, vilket är BAD för kroppen. Nacke, rygg, en massa krämpor uppstår på grund av förslappade muskler, eller för koncentrerat på enbart vissa muskler.
Det är INTE tråkigt att styrketräna! Jag började för typ 12 år sen. Då hade jag inga vidare värden vid en hälsokontroll, och då barnen började att gå hem från fritids själva så kunde jag träna direkt efter jobbet. Man styr sin tid själv, det var superviktigt i början. Toppåren hade jag åren då jag pluggade på högskolan och hade tid att träna långa pass med mycket konditionsträning. Det gav resultat kan jag lova, en blygsam viktnedgång men en stor förändring av kroppen.
Så jag kan råda alla, speciellt småbarnsföräldrar som känner att kroppen liksom förändrats och gått i stå - ta fram måttbandet och ta mått på kurvorna, börja styrketräna och strunta i vikten! Jag kan lova att det ger resultat - och en stark kropp är väl vad vi alla vill ha, en som håller för framtiden.
Jag läste i lokaltidningen att många av den senaste tidens halkolyckor ute bland folk inte drabbat de äldre mest, som man kanske kan tro. Utan de "medelålders" - vilket man numera är från typ 30 - som numera oftare har ett skört skelett. Den stillasittande generationen - allt har sitt pris.
Nu ska jag ladda för sömn - en natt med fullmåne vet man aldrig hur den slutar....





x.jpg)














