Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

lördag, december 31, 2011

Gott Slut 2011!

Ser att så många bloggare önskar Gott Nytt År! Jag säger Gott Slut jag.... haha!
Och vet ni, här blir ingen tillbakablick alls. För det har jag ingen lust med alls. 2011 känns som ett jobbigt år för många, även för mig har det varit lite tungt. Trots en hel del roliga saker. Toppningen var ju vår USA-resa i Juni. Sen krasckade mina knän och jag har känt mig allmänt blasé under hösten... Nej, framåt ska vi!Idag har vi varit ute på en timmas promenad, soligt och lagom kall luft - vackert och fint över Mälaren. Sånt gör en glad även om det inte råkar vara snö.

Sitter nu i nyårsstassen med ofixad frilla. Och svor över att jag glömt måla de chica naglarna i tid. Så det får jag väl göra när allt det andra - fejset och frillan - är ordnat annars riskerar man få lackkladd överallt....

Jag är avslappnad, i år firar vi ju inte här hemma utan åker bort. Vi ska till stan och fira på våning 16 hos våra goda vänner. De har en helt otrolig utsikt över stan så vi lär inte behöva vandra ned på stan (där det är ett pampigt fyverkeri varje nyårsafton sen ett antal år) utan kan se allt från deras enorma terass. Det ska bli great - även om dricka champagne inte väl är det jag längtar efter mest, men ett litet glas får det bli. Jag är ingen älskare av champagne alls.... bubbel står lågt i rang hos mig :)


Och alla som ska sända iväg fina ljuslyktor istället för fyverkeri säger jag bara .... var försiktiga!!! SOM vi strulade förra nyår med dessa! Det snöade och var inte alls bra väder, vilket var största problemet men de kan hamna på lite konstiga ställen de där lyktorna om man har otur. Men fina är de!

Gott Slut och ha en fin kväll!

fredag, december 30, 2011

Shopping av lite nyårsstass

Oh WOW vad skönt det var att få sova gott en natt - idag vaknade jag utsövd och lite dizzy. Min man var ju ledig idag, så på förmiddagen - då alla ungdomar ännu sov - drog vi iväg till Västerås för att shoppa.
Min man jobbar ju i Västerås och jag är där en del med, dock inte inne istan så mycket, men nu besökte jag i allafall för första gången butiken Store, som tidigare fanns i E-tuna. Där har de massor av fina Lexingtonsaker, Bruka och en hel del annat. Jag handlade två stycken Lexington grytlappar i fräscht jeanstyg. Alltid något. Vi besökte även lite senare Tulllhuset, som ligger så fint nere i hamnen. Favoritbloggarna House of Philia och På vår Udde skriver ju ofta om Tullhuset så man blir ju så sugen att åka dit och nu blev det första gången. Som alltid, en massa fina saker på liten yta, men jag blir alltid helsnurrig av det. Jättesvårt att plocka ut favoriter. Fanns många fina klädesplagg till bra reapriser.
Jag hade ju tänkt köpa en ny vinterjacka i år, på rea. Och hittade några riktigt fina till 50% men nu har jag bestämt mig för att köra vidare med den jag har, och ännu har jag inte använt den då det inte är vinter ÄNNU - jag kör med två stycken rock/kappor jag har. Så får det bli! Men Tullhuset ska jag besöka igen när VÅREN kommer!
Vi handlade lite smått och gott på Erikslund med, och min man har uppgraderat sin nyårstass med en ny väst som vi irrade runt och till slut hittade en. Och jag ska jag droppa min svarta klänning med tyllkjol i år och ha en ny klänning jag fick på Posten idag.
Denna fina från Cream - Debbie dress. Satt som en smäck (och ännu bättre med ca -4 kilo känner jag). Kommer från Exklusiv Vardag (med 30%) som jag handlat från flera gånger detta år.

Nu har vi ätit god fredagsmatpaj och årets näst sista dag känns rätt OK ändå.
KRAM ALLA!

torsdag, december 29, 2011

Regn och rusk - och lite nyårstips - Skaldjurceviche och rostad vitlökssås

Tack goa som kommenterar om min sjukdom. Och även ni som läser men kanske inte kommenterar. Jag känner att jag vill berätta det jag känner runt detta, eftersom jag själv inte berörts nära av någon i samma situation, och ändå vill visa att jag är vem som helst och kommer fortsätta vara. Jag är helt övertygad om att bli frisk, men mycket händer inom en på vägen.

Idag är jag supertrött efter en tuff sömnlös natt, ni vet så där så hjärnan inte riktigt funkar. Vi har varit hemma hos mina svärföräldrar på lunch. Och fy hörrni vilket RUSKANS SKITVÄDER det är!! Vart är snö och minusgrader?? Jag vill ha knarrsnö och krispig luft att andas. Inte massor av blåst och regn och totalt mörker.
Så har vi handlat lite mat och förödenheter, och just nu är jag oändligt tacksam att vi inte ska fira nyår hemma hos oss. Det har vi gjort i flera år nu, men i år har vi kommit överens med våra nyårs-vänner i stan att vi firar hos dem, plus några andra vänner. Just i år känns det bra, även om jag älskar att planera nyårsmat. I år ska jag inte göra det alls, men jag får förstås ta igen det på något vis med finmat en annan dag hemma.

Lite tips dock.
Jag vill tipsa om den härliga förrätt vi gjorde förra året. Skaldjursceviche med skaldjur och lime o chili, en härligt fräsch blandning.  MUMS!
Och sen en underbar (rostad) vitlökssås som jag gjorde något annat nyår. Finns en hel meny i receptet, men just SÅSEN var gudomligt god. Kan blandas ut med grädde om man så vill.
Jag har inga bilder tyvärr, men kolla recepten!

NU tror jag bestämt det ska bli en toast i toastmakern med julskinka. Släng inte julskinkan som blir över, går att göra massor av gott!

onsdag, december 28, 2011

När man får ett besked man absolut inte vill ha - part 2

Igår var jag till doktorn, då jag fått en tid till uppföljning efter min bröstcanceroperation för 3 veckor sedan. Kom rätt snabbt, jag har inte haft tid att fundera så mycket över julen över vad ett ev resultat skulle vara. Jag har ju repat mig bra efter operationen, allt har läkt superfint så jag har verkligen känt mig fit for fight igen.
Jag träffade kirurgen som opererade mig, och fick ett besked som jag mentalt inte väntat mig. Själva bröstcancern som togs bort var av en "bra" sort, inte aggressiv eller så, finns massor av olika. Dock så var det ju så att den lymfkörtel som togs ut (portvaktskörteln) visade under operationen att den inte var påverkad, så därför togs inga andra lymfkörtlar bort. Nu hände det som inte är så vanligt tydligen, under labbkontrollerna som gjorts efteråt på olika vis så visade körteln att den var påverkad av cancerceller. Och därför måste en ny operation göras, för att ta bort fler lymfkörtlar för att se att de inte är påverkade.
Det var ju inte nåt jag ville höra förstås. Och gissar att det inte heller är optimalt att de från vårdens sida vill göra fler operationer, men nu är det så det ser ut. De gör allt "för säkerhetsskull" dvs allt för att eliminera att cancer sprider sig, även om det troligtvis inte är så. Men vem vet, egentligen?
Förstås måste jag ju köpa läget. Efteråt, när jag fått smälta det en stund kände jag mig väldans låg. Men nu har jag accepterat och måste gå vidare, för vad har man för val? Allt är ju för min egen skull. Men för mitt liv i allmänhet, att jag ska kunna få ett nytt jobb, skicka in  några ansökningar som jag tänkt, att gå vidare... ja det rasade ihop lite.
Nu ska jag opereras igen den 12 januari på en annan ort, eftersom det var snabbaste tiden som fanns. De vill inte vänta i onödan. Det som är jobbigt med detta är att det är längre konvalecenstid för detta att ta bort fler lymfkörtlar med ev känselbortfall mm. Så januari blir väl en hemmamånad. Sen väntar efterbehandling som jag inte vet idag vad det blir.
Framtiden är oviss. Jag hade lurat mig själv ett tag att inte låtsas om det. Jag är väl så av naturen på nåt vis. Jag är ju faktiskt inte sjuk, men har fått en sjukdom. Och den ska väck! Det kommer bli mitt stora fokus, allt annat är crap.

Ta hand om er!

God fortsättning....



En festklädd och en hemmafruklädd - mor och dotter
 Ops det blev visst inget bloggande i jul. Men julen var i alla fall bra. Nu drar man en suck av lättnad när den är över. Varför all hype egentligen för några futtiga dagar...
Julafton firade vi hemma hos min syster, med mina föräldrar, bror och morbror. Det blev en trivsam eftermiddag. Förstås en hel del mat. Gott men - ja, den här blandningen är förödande. Ändå försöker jag mest äta sill, lax, Jansson och lite skinka.
Jag fick inte till några fina bilder alls, blev någon kostig exponering. Men en bild på dotter med pojkvän blev fin.

Pojkvännen som aldrig ätit sill eller någon svensk julmat testade nyfiket det mesta på julbordet. Modigt! Han gillar det mesta, så han är ingen petig typ precis. Inte ens våra tonårsgrabbar äter sill, lax och sånt som är uppvuxna med det.

På annandagen blev det middag hemma hos oss då makens föräldrar och syster med familj kom. Bjöd på porterstek med hasselbackspotatis och så SÅSEN som blir av steken... den går inte av för hackor!
Sen har vi tagit igen oss en del. Tycker jag inte hunnit så mycket.... Ska snart avsluta en mycket bra bok som jag ska skriva mer om.
Snart drar jag och kidsen till Lager 157 i Hälleforsnäs och shoppar lite. Får se om det blir några fynd även för mig....

fredag, december 23, 2011

Julstök - and the pigs ass is prepared....

My gosh - jag skulle ha skrivit det där inlägget i förmiddags som jag tänkte. Nu orkar jag inte riktigt. Då var jag piggare och lugn, nu är jag trött och mätt - haha. Vi har ätit Jansson till kvällsmat och det var så gott... Nu är den lokalt "odlade" skinkan fixad med, men var för mätt för att smaka.
Huset är julpyntat - men oj, nästan ALLA julsaker är kvar i lådorna! För bytte jag gardiner på flera ställen, det var grejor och dukar överallt. Nu är det lite mindre - ja till och med granen är mindre. Vi har inte plats för en större, men den blev söt ändå.


Now we have also switched to english in the house. Yesterday the american boyfriend arrived - not mine of course, but my daughters. Straight from Minneapolis in Minnesota to exotic Sweden. So we are not going to eat the skinka, it will be the pigs ass. My husband always like to translate directly from swedish to english so there is a lot swenglish for the poor guy...

Imorgon firar vi julafton hemma hos min syster och vi blir ca 13 stycken. Jihoo!

Ha en härlig jul allihopa - så hörs vi snart igen!!


tisdag, december 20, 2011

Det här med julmaten

Jag sitter och planerar julmaten, imorgon ska vi iväg och handla den. Faktum är att julmaten och allt som behövs kan man handla 2 ggr. Mycket klarar sig i god tid innan och alla tillbehör, burkar, sillburkar mm går ju att köpa en vecka innan typ när det inte är så mycket folk i affärerna.
Julafton firar vi hemma hos min syster, så "egen" julmat blir det inte så mycket. Det är oerhört svårt att beräkna VAD man ska ha, och HUR MYCKET. Men efter många år med eget hushåll så har jag väl börjat att lära mig att handla så lite som möjligt! Ja ni hörde rätt! För HUR MYCKET tror ni kastas i mellandagarna - HU jag ryser när jag tänker på det, och jag vill undvika svinn.


I min familj har vi olika favoriter. Barnen äter ju inte sill, men själv älskar jag det och tillsammans med laxen är det favoriter jag äter mest av på julbordet. Fast så mycket julmat är det ju inte?? Min man älskar sylta och rödbetor så det kan han äta till frukost alla juldagarna och mellandagarna, tillsammans med skinka och annat.... Han är tröttsam.
Sillsallad äter bara jag, så det får bli en klick på julafton och jag har lärt mig att det inte är någon idé att handla en liten burk till mig själv. Jag gillar vörtbröd mycket, vilket inte de andra gör speciellt mycket. Till julskinkan ska man ABSOLUT ha äppelmos enligt min mans traditioner, ihop med senap. Jag äter enbart senapen och barnen äppelmoset. Jag älskar att lägga skinkan på vörtbrödet (i alla fall till frukost), medan de andra absolut ska ha julskinkan på tallrik. På julfrukostarna äts det dessutom julgröt. Utom av mig. Jag gillar inte alls risgrynsgröt, liksom min syster så har vi aldrig gjort det, och jag har verkligen försökt under åren men jag får nästan kväljningar av lukten men är förstås glad att barnen gillar det mycket! Så där vid våra julfrukostar sitter jag med min yoghurt och skinkmacka medans de andra frossar med skinktallrik och gröt. Gissa vem som är hungrigast först sen.... Haha!
Jansson är min stora favorit bland varmrätterna på julbordet. En och annan köttbulle slinker ned men det är ju godast som singelrätt med potatismos andra delar på året. Prinskorv har vi konstaterat är inte alls poppis bland någon på släktens julbord så det blir ytterst få i inköp. Svågern ska absolut ha bruna bönor, ja det älskar min man med fast kanske inte på julbordet. Barnen ja vad äter barnen .... jag brukar göra Jansson utan anjovis till dem, och sen är det mest köttbullar de äter (stackarna!) men jag brukar fixa goda revbenspäll som är min specialitet. Sen får jag hälften med mig hem men det gör ju inget alls.
Jag saknar det gröna på julbordet. Brysselkål gillar jag mycket, men ingen annan i familjen. Min bror är vegetarian så han blir säkert glad om det kommer nåt grönt. En fräsch röd och vitkålsallad med apelsin låter jättegott. Vi får se vad som hinns med. 
Det här visar väl på hur komplicerat det är med julbordet. Man lär sig efter ett tag vad som går hem. I en annan familjekonstellation ser det säkert annorlunda ut!
Hur har ni det med julmaten och favoriter? Kommer ni överens? Tycker ni julbordet är "barnvänligt" - egentligen?

Bättre en snygg klänning än ett par fula skor??

Min huvudvärk försvann efter helgen och det är inte förrän man blir pigg och får energi igen som man inser hur illa det är innan... Idag försöker jag mig på en del städning medans det är ljust. Jag är ingen storstädare till jul, det blir en vanlig veckostädning, plus att jag ska torka golven som inte gjorts på ... humm ... ett tag. När sedan pyntning dras fram dagen före julafton brukar man få städa en gång till i alla fall. Här i huset plockas granen fram först dagen före julafton, och lite annat pynt (typ hälften av det som vi hade för 10 år sen) och sen får det stanna ett tag i alla fall. Ni vet väl att julhelgerna varar fram till Trettonhelgen?

Jag har även lyckats klicka hem några julklappar, så här i sista timmen. Min kära dotter har ju väldigt odiffusa önskemål. Hon har ju ingen inkomst alls just nu, och prylar är väl sånt hon inte funderar så mycket över. Utom då det här med att köpa ett par skor som hon vill ha i julklapp. Men nu blev det istället en söt svart klänning, som hon kan ha när de ska gå ut på juldagen och sen på nyår. De där skorna...

Trash - eller inte?
Alltså jag är verkligen ingen skoälskare! Allra värst är (dagens) högklackade skor. Jag höll på att dåna när jag såg skorna hon vill ha! Jag tycker att de hära platå, superduberhöga skorna rent ut sagt är så rent ut sagt trashiga och bara lyser bad taste. Men jag vet, jag fattar säkert ingenting och är världens trögaste - när det gäller skor är jag oerhört puritansk. Men jag kan ju inte hålla tyst heller och säger det förstås till henne, vi har ju haft diskussionen förr om man så säger...
Sen fattar jag inte jag en sak. På den tiden jag var ute om helgerna, för sådär en 100 år sen kallt, så hade vi på vintern med oss inneskorna i en påse, och bytte om på utestället. Funkar det inte så numera?? Ska man halka omkring på ett par inneskor om det är -5 och blask? Jag fattar ingenting...

söndag, december 18, 2011

Julångest eller bara den vanliga sorten?

Söndag och 4:e advent. HU vilket dystert väder det blev i helgen med snö så är det verkligen inte såhär jag vill ha det.... Igår var jag ute och körde till stan och då började regnet omväxlande bli snö, och det var ruskans att köra hem några timmar senare. Man får verkligen inte önska det blir julaftonsväder för då blir det tufft för alla som ska ut och köra för att fira jul.



Min röda bil - ett år sen precis
 Igår var jag som sagt ut på en del fixeri, dock inga julklappar ännu. Träffade min mamma och syster över fika och fixade vem-som-gör-vad till julafton. Jag har gjort en lista med alla våra saker på julbordet, så det var bara att fördela ut. Känns skönt det!
Idag har jag mest grejat hemma i köket och torkat ur skåp och fördelat om lite grejor så det blev mer plats, så kan det gå när man ska inventera hur mycket sirap man har! Hade en rejäl rengöring av spisfläkten och kylskåpet med av bara farten. Nu är det bara största tråket kvar, rengöra ugnen. Sen kan julstämningen komma - haha! Mina killar har i alla fall handlat en gran idag. "Fy mamma vad du är grinchig" sa min dotter till mig, bara för att vi ska ha en liten gran...

Annars mår jag inte helt okey. Har haft huvudvärk flera dagar, och på kvällarna har hjärtklappning och ångest startat och gjort mig olycklig. Pulat i mig två Alvedon för att garanterat somna. Hur smart är det... Det snurrar i huvudet - åh ja det är STRESS garanterat, som jag inte alls rår på. Alla frågar hur man mår, och jag mår bra svarar jag. För det gör jag ju, utanpå. Jag har inte ont någonstans, har mina ärr som läker fint (fast nu börjar gröna blåmärken dyka upp) och jag ska gå vidare, är glad för att jag klarat mig från större ingrepp. Än så länge. Jag får nästan dåligt samvete för det!
Det blev rätt mycket på en gång bara. Det snurrar i huvudet och jag har tappat min fasta punkt i tillvaron. Om jag kunde ta vara på stunden och njuta av den lediga tid jag nu fått med att vara sjukskriven, men nejdå... Stressen är svår att bota med vila eller göra nåt kul. Den finns där ändå, stör och kliar och ger hjärnstorm. Jag skulle vilja gå i ide och vakna upp i mars.

Eller dra till Arlanda imorrn och ta ett flyg 3 veckor iväg, till en behaglig plats där man inte firar vår hysteriska jul, utan man kan äta skaldjur och dricka Margharitas kvällen lång och bara njuta av ljumma kvällsvindar och en bra bok. Skulle ni vilja följa med....

fredag, december 16, 2011

Halva priset på Minzo!

Tänk ATT jag råkade titta på Facebook precis när Minzo kom med sitt inlägg om att det nu är 50% i webbshoppen!
Så jag lyckades snilla åt mig 2 st plagg (efter att raderat en kofta ur varukorgen). En rock-a-fellow i vintage chalk och en gosee short dress. Nåt att se fram emot hoppas jag, om de kommer och passar! 
Nu sitter jag och sonen och fredagsmyser med drink och chips. Sen blir det friterade bläckfiskringar och frasig potatis  ugnen. Eftersom jag ätit sushi till lunch så är jag hungrig!!
Ha en god fredagkväll!

Det här med kaffe

Fredag!! Och jag har varit "ledig" en vecka redan. HU, känner mig verkligen inte som att jag använt tiden rätt. Hur man nu gör det, när man ändå är sjukskriven och det är faktiskt helt ok att inte må så bra... Det gjorde jag inte igår.
Häromkvällen var jag ju iväg och träffade mina goa vänner. Vi drack glögg och köpte hämtmat denna gången faktiskt. Sen drack jag kaffe, ja tom 2 koppar eftersom kaffet var så gott. Det skulle jag inte ha gjort! Jag VET JU att det är heldumt av mig att dricka kaffe på kvällen överhuvudtaget. Så när jag kom hem och skulle sova var det helt LÖGN att kunna sova. Magen var i uppror och det var som ett ha ett svart hål i magen som bara virvlar runt. Tog magtabletter men inte hjälpte det...
Så igår var jag hur trött som helst och att dricka kaffe gick inte alls, magen var helt i uppror. Varför det blir det så kan man ju undra! Jag älskar ju kaffe, allra bäst smakar det på förmiddagen då jag brygger ca 4 koppar och dricker upp. Men på kvällen funkar det inte alls, och lika gott som kaffe kan vara, lika vidrigt kan det vara när magen sätter stopp. Har ni det likadant??
Idag då? Ja idag har jag vaknat med lite huvudvärk och kanske kan det bero på kaffestoppet igår men nu har jag fått dagens dos i alla fall.


Min favorit! Svart utan bjäfs i ska det vara!
 Så idag ska jag försöka ta till vara dagen lite mer. Lite fredagstädning kanske, nu börjar ordningen bli återställd då min dotter lyckas tömma sin resväskor och få undan sina saker. Vi ska strax bege oss ned på stan för lite julshopping. Kanske blir det en lunch någonstans. Kanske kan det till och med bli lite sushi för det gillar hon ju, sist vi åt det tillsammans var i San Francisco...

onsdag, december 14, 2011

Framtiden...

OJ vad tyst det blev i huset! Storasyster skjutsade lillebror till skolan och ska sen hälsa på sin farmor och farfar. Idag sov jag supergott och länge igen, men så här kan jag ju inte hålla på... Behöver nåt projekt att lägga rätt energi på, så vi får se vad det blir.
Det blir i alla fall inte att julstäda eller julbaka. Noop, när det gäller godis ska det bli väldigt enkelt. Jag är inte alls uppvuxen med att göra julgodis (en stor anledning är att pappa fick massor av chokladaskar via jobbet till jul så vi redde oss) så jag är lite lätt chockad över hur det verkas ätas julgodis hela december. Vi gör nog knäck och Rocky road (som ärligt talat är lite to-much för min smak). Skumtomtefudgen vi gjorde förra året var nog lite för söt, gillar nog orginalet bättre. Jag älskar ju nötter, men annars så låter jag nog helst bli att godisfrossa. Det är inte för att vara tråkig utan att tänka på hälsan, den hänger som en tung istapp över oss och förändringar kommer att ske på nyåret...
Ja just nu känns det som om framtiden hänger lite tung - förvirringen är rätt stor men skriver om jag om den blir det än mer förvirrat - för er, öh så jag låter bli just nu.

Här kommer istället några just-nu bilder hemifrån


Bombnedslag på en viss dams rum

Krya på sig blommor

Denna fick jag av svämor, kommer den att överleva helgerna?

Ikväll ska jag iväg och träffa mina goa gamla vänner för en tjejträff innan jul som vi lyckades få till, alltid svårt så här dags på året. Sannerligen, det är många som får slita på jobbet just nu som det ofta är då årsslut närmar sig och som inte borde krocka med julen, men så är det ju i företagsvärlden.
Usch vad tråkigt det  här blev. Jag får bättra mig.  Men jag har en fråga till er som har lite äldre barn, så där ungt vuxna. Vad önskar de sig i julklapp?? Och får de sina önskningar uppfyllda?

tisdag, december 13, 2011

Var är Lucian??


Luciadagen har alltid varit lite speciell på nåt vis. Jag har själv varit med i ett antal Luciatåg under skoltiden (alltid som tärna) då jag sjöng i kören och det var alltid lika spännande att få glitter i håret. Även på gymnasiet var jag med, och ett år premierade vi utbytesstudenten från USA med att få vara Lucia. Men det fattade visst ingen varför, för hon var mörk och korthårig... På den tiden, i början på 80-talet var ju "lussevaka" nästan årets happening. Det var då alla lussevakor startade på tv, drogfria discon ordnades - för lussevakan var en riktigt stökig kväll. Då man gick på stan hela natten med glitter i håret och en del var stenfulla och kom onyktra till skolan, och en annan som var lite mer ordentlig fnissade nästan lite beundrande åt de som vågade... Lyckligtvis verkar detta med lussevaka har försvunnit -  i alla fall i våra trakter.
Sen kom ju tiden då man hade småttingar på dagis och på vårt kooperativa dagis fixades det extra med grötfrukost och en massa mys. Mina små telningar var världens blygaste och fick sitta i frökens famn. Man kunde sällan se nåt för alla med enorma videokameror (i början på 90-talet vetni) skulle filma.
Senare var barnen med i skolan och lussade, sonen har varit stjärngosse till och med med bravur. Och de har haft fina luciakonserter i vår lokala 1100-tals kyrka.
Sen händer nåt, de blir stora och Lucia dalar ned som nåt man har tur att kunna få se på arbetsplatsen eller om man besöker en finare kröning. Eller ser på tv. Men det är ju inte samma sak direkt....
Och imorse missade jag på tv när jag sov förlänge och mina två telningar, Lucian och Stjärngossen sov ännu längre. SUCK - livet går vidare!!


Min egen blonda Luciadotter är nu hemma i huset igen! Igår hämtade vi henne på Arlanda, planet var 30 min tidigt från New York så hon väntade på oss när vi kom. Kramar och tårar! Hon var trött och ledsen, gråtit en massa av alla avsked på flygplatsen i Minneapolis, hela familjen var ju med och vinkade, och pojkvännen. 
Nu har hon varit hemma drygt ett dygn och hela vardagsrummet är fullt med grejor från hennes tunga väskor. Hon har hunnit träffa några kompisar som hälsat på, och är nu iväg för att träffa några till på glöggkväll. Idag har vi varit hos hennes mormor och morfar och fikat. Sakta så sjunker det väl in att hon är hemma. Men kan säga att ljudnivån steg kraftigt och egot - haha -  i huset och ett bra tag lär vi få leva med meningarna som börjar med "I USA....." för det är väl så det ska vara när man bott långt bort i över ett år.

Jag själv är lite rastlös. Vad ska man hitta på egentligen???

söndag, december 11, 2011

Hemma bäst - och dagen före Hemkomsten

Sååå är det då söndagkväll. Det har varit en skön helg hemma. Och imorrn ska jag inte jobba. Jag skulle faktiskt kunna vara helt kapabel till att jobba, känner mig kry och stark men eftersom jag är en klok kvinna och dessutom inte har något jobb att gå till så skiter jag i det. Just nu.
I fredags kom jag hem, efter den euforiska torsdagen så var jag allt rätt trött. Men tagit det lite lugnt nu i helgen, promenerat, läst ut en bok. Sett massa sport. Igår drack vi Amaronevin, åt parmesanost och tittade på El Classico. Bara det alltså... Och jag har sovit så gott - sådär jag inte gjort på länge, länge.
Mina operationssår mår bra, förutom att min opererade boob är alldeles blå, så har jag två ärr, varav en sitter i armhålan. Så jag har några smidiga kompresser fasttryckta och som behövs ett tag till. Det kliar och ilar lite då och då, speciellt kvällstid men annars känns det bra att röra på armarna och vifta runt, även om man inte ska lyfta tungt på ett tag.
Det var en verkligt spännande dag på nåt vis, att möta alla de proffsiga människor. Först de duktiga på bröstcentrum, så hade dock vissa problem att "markera" ut platsen där tumören satt. Mycket kamerabilder blev det tagna kan jag säga, och jag som hade klämt i mig 7 stycken värktabletter (??? det skulle man) innan jag for hemifrån blev lite vek i benen. Till slut blev det ultraljud, och med hjälp av en tjock "virknål" sattes ståltråden på plats, ja t o m två stycken för säkerhetsskull. Att det inte gjorde ont kan jag inte riktigt fatta... men det var inte ruskigt alls.
Det var spännande att komma ned till operation, där jag aldrig varit förut, och mötte de blå-grönklädda proffsen där, fick prata med läkaren, alla var så hövliga och leende på nåt vis och jag kände mig trygg. Narkoskillen var en riktig charmör, jag tänkte att var kommer alla dessa proffsiga människor från, som finns här för mig och alla andra behövande. Vilka stjärnor! Sen pratade vi narkos och han sa att det skulle bli lite dimmig i huvudet... njaa inte än sa jag.... sen var det inte mer förrän jag vaknade upp på uppvaket med några välkomnande ord av någon vänlig själ, och sen var jag kaffesugen. Och härligt bortdomnad i kroppen på ett skönt sätt. (dagen efter läste jag i tidningen att de börjat med en ny, snällare och miljövänligare narkosmetod på Mälarsjukhuset) Gissa om kaffet och mackan med ost och gurka smakade underbart...

Idag har vi städat klart vår virvelvind-dotters rum. Bäddat rent. Ställt i ordning. Det är sig väldigt likt sen hon for 15 november förra året. Hänger en massa kläder i garderoben som hon säkert kommer sucka över. Hon kommer att få rensa själv. Och kommer ju hem med ett lass till, har hört nåt om 10 par skor ?!!


Santa Monica Pier i juni


Minstingen
I nära 13 månader har hon varit borta från oss, hemma och Sverige. Vi har ju träffats, vi har skjapat en massa. Stora skillnaden för henne är ju att komma hem. Som ny person. Hon har haft ett annat liv, mött en ny familj, en massa vänner, upplevt en massa. Hon lär ha gråtit floder när hon åkt.... fått sorgsamma meddelanden på Facebook från hennes värdfamilj. Lilla tjejen som vill åka med och ha en egen biljett. Ja det kommer att bli en stor utmaning att komma hem. För henne och för oss. Vi har ju vant oss vid ett liv utan en babblande, känslosam och småslarvig dotter - gissar vi får tillbaka stora delar av dessa egenskaper på ett nytt sätt.
Imorrn är hon hemma igen.

torsdag, december 08, 2011

Att må oförskämt bra efter en operation

Några små ord från mig! Jag bor på patienthotell och har det så bra! Kollar tv och äter gott. Operationen gick bra. Gissar jag , för jag sov ju nedsövd. En underlig upplevelse när man inte gjort det förr. Mådde bra när jag vaknade upp, lite dizzy men kaffe och macka smakade himmelskt kl 11.15 efter fastan. Nu ska ja ta lite tabletter till natten och förhoppningsvis sova gott. Jag hoppas mina dumma cancerceller är borta nu. Men det vet jag först om några veckor. Och sen beundrar jag alla dessa professionella och trevliga människor jag träffat överallt idag!

onsdag, december 07, 2011

Wish me luck!

Jag skulle skriva ett längre inlägg idag om hur det är att avsluta ett jobb. Men jag fick fullt med att just .... avsluta ett jobb. För mitt på förmiddagen så gick strömmen. I hela bygden, förstod man efter ett tag. Inte kom den tillbaka heller, så sonen som började efter lunch, och jag som skulle till lasarettet, fick dra oss iväg och äta lunch på Max. Ett par timmar senare kom jag hem och då lyste alla lampor och teven stod på...
Nu har jag varit på min arbetsplats hos kunden där jag varit sen 2004, igår lämnade jag in min passerkort och alla saker. Känns vemodigt! Kramade om några av mina arbetskamrater. Jag kommer ju att se dem igen, på annan plats men inte hos vår kund. I princip alla ska avvecklas eftersom vår kund kommer ha en andra IT-leverantörer, så det är en situation som man får acceptera.

Det känns som att jag kommer börja ett nytt slags liv. För imorrn ska jag ju in och göra min operation. 7.15 ska jag vara där imorrn bitti, istället för 8.30 som var sagt först. Jag sitter hör torr som fnöske på hela kroppen eftersom jag duschat och skrubbat med med sånt där uttorkande medel, och en dusch till imorrn bitti väntar.
Jag känner mig inte så orolig. Säkert spänd imorrn då det är dags. Det spelar ju ingen roll vad man ska göra för ingrepp egentligen. Men nu så hoppas jag att alla elaka cancerceller flyr sin kos. Och att jag får behålla min kropp som jag vill ha den.

Vi hörs snart igen! (jag har med mig Ipaden på patienthotellet förstås...)

söndag, december 04, 2011

Key Lime Pie - och hur finner man sömnen?

Jag börjar verkligen längta efter snö! Egentligen är det ju inte ofta det INTE är snö här i Mälardalen i december (och inte på julen!) men nåt brukar ju ialla fall komma. Det såg så fint ut från skidskyttet i Östersund där det singlade ned blaffiga flingor. Göra en snöängel är alltid ett nöje!

Igår hade vi vänner här hemma på besök och det blev en trevlig kväll med mycket USA prat, eftersom de varit där massor av gånger och hade en hel del värdefulla tips till oss då vi skulle dit i somras. Åh jag blev verkligen sugen på att ut och åka igen!
Jag gjorde en Key Lime Pie för första gången. Blev verkligen god, fräsch och fin smak av lime. Den var enkel att göra, och innehåller kondenserad mjölk. Jag hade klippt ur receptet ur en tidning på det finns motsvarande recept som är Leilas. Jag gjorde en i vanlig pajform utan avtagbar botten, funkade bra med.
Tiden gick alldeles för snabbt igår och det blev rätt sent i säng. Och som vanligt när jag lägger mig lite för sent kan jag inte sova alls, bläää HUR GÖR man för att sova bra?? Jag får ju sova hur länge jag vill i ett tyst hus, och det går helt åt skogen. Kroppen vägrar falla i vila och hjärtfrekensen rusar och nu hade jag verkligen inte druckit någon alkohol alls mer två glas vin tidigt, för det är ju rena giftet för att finna rätt sömn hos mig. Örk, endera ska man parta mera eller också inte alls?? Vilket är roligast....

Idag har här bakats saffransbullar, hoppas de nu kommer gå åt så vi slipper äta dem i sommar ... Till middag blev det lammfärsbiffar med gräddstuvad spetskål som sås och ugnsbakade potatisar. Jag älskar att laga mat när jag är uttråkad. Eller glad. Eller ledsen. För det mesta!
Nu är det snart ny vecka och det blir en omvälvande en. Sista dagarna då jag ska jobba klart med min kund sedan 2004. Sen är allt ett nytt tomt blad. Och på torsdag är det dags för sjukhusvistelse... Och sista veckan utan virvelvinden till dotter i huset!

lördag, december 03, 2011

Varm och Kall - i decembertråket

Vilket decembertråk! Nu regnar det ute. Imorse däremot när jag stack iväg för att träna så var det frostigt och första halkan fick min lilla A3 att kränga när jag skulle åka ut på stora vägen. Jag längtar efter snö! Jag ÄR en snömänniska när det är vinter, helt klart. Däremot behöver det ju inte vara -20 i flera veckor typ...
Det är så många som skriver om att sakna julstämning. Men måste man ha julstämning NU? Jag trodde man skulle ha det när det ÄR jul? Pre-julstämning är inget fel visserligen. Men jag tycker känslan är så mycket goare när det väl är dags. Och det är ju 3 veckor kvar. 

Imorse var jag som sagt och tränade, lyckades övertala mig själv och det var bra för känslan efter Body Pump:en var god. Knäet klarar allt mer, även om det gör ont efteråt och är stelt så funkar det mesta bra. 
Ikväll ska vi ha gäster härhemma så jag har lagat lite mat. Jag har för första gången gjort en "Key Lime Paj" - om det smakade bra kommer ett recept lovar jag. Sedan blir det lite annat gott.


Jag sitter och kopplar av med en mugg varmt äppelvin. Förra vintern hittade jag lilla pärlan som finns på Systembolaget, "Varm & Kall". Kommer från Kiviks Musteri och är ett äppelvin smaksatt med äpple, vanilj och kanel. Som de själva säger "Kiviks Varm & Kall är ett äppelvin som smaksatts med kanel och vanilj och kan avnjutas både kall och varm. Så här under vinterhalvåret serveras den gärna ångande het och sprider en doft av nybakad äppelpaj".
Jag dricker det varmt, är en superfin smak och inte alls så söt som glögg. Rekommenderas! Kostar 39 kr för en tetra och alkoholhalten är 7%.

Det får bli mitt tips till er idag. Hoppas ni alla har en skön lördag!!

fredag, december 02, 2011

Tack alla !

Tack alla för er omtanke och kommentarer angående mitt förra inlägg om den föhatliga sjukdomen! Jag har nog aldrig haft så många bloggbesökare förr...
Det kändes viktigt att berätta. Därför att vi, jag & du därute, alla kan drabbas av samma sak. Jag är ju en helt vanlig vimsig 46-åring. Som aldrig varit direkt sjuk, förutom lite influensa, förkylningar och sånt är jag en rätt frisk person. Lever ett bra liv, äter hyfsat bra och har väl kanske en figur som borde ta sig ned en 5-6 kg för att må bättre. I höst har jag dock inte mått sådär jättebra. Krånglande rygg, och så knäna som kraschat båda, det ena i somras och det andra nu under vår renovering. Smärta blir påtaglig när man reser sig upp och inte alls kan stödja på benet eller böja sig ned. Sen får man plötsligt veta att man har en av de mest uppskrämmande sjukdomarna. När det inte känns, när det inte gör ont eller syns - hur kan man då vara sjuk?!
Det är väldans lätt att förneka det, naturligtvis. Att glömma bort det helt, att tänka att det måste vara någon annan som är sjuk för inte är det jag. Det är inte enkelt att förhålla sig till en sak som bara finns där utan att det märks. Jag fick en liten bok och annan info på sjukhuset. Det tog faktiskt över en vecka innan jag läste den, den handlade om hur olika man förhåller sig till sin vetskap om sjukdomen. Och hur man går vidare. Det är så enormt olika, dels hur man tar det första budskapet, hur man reagerar, hur man berättar och sedan hanterar sin egen vardag. Så min egen reaktion är bara min egen, men förstås funderar man på om den är "rätt". Skulle jag se saken annorlunda? Förstår jag egentligen? Ska jag oroa mig nu över hur det ska gå, ska jag befara det värsta eller ska jag hoppas på att allt går bra och sen går jag vidare som om inget hänt? Ska jag visa mig stark, eller ska jag bryta ihop för något jag inte vet hur det går ännu?
Ja ni förstår, det finns mycket som händer i skallen. Ibland blir jag supertrött men lever precis som vanligt. Något mer rastlös, därför är jag glad åt att göra mer påtagliga saker som att tvätta och städa snyggt i huset till helgen... Inget är ju egentligen annorlunda. Bara det att jag lyssnar ännu mer uppmärksamt på sådant som händer i omvärlden. Försöker hitta ett eget förhållningssätt mitt i den galna julpressen, och fokusera på det lilla. Att erkänna för mig själv att jag inte alls är road av en del saker som andra verkar gå helt bananas över, att jag är lika nöjd över att tända ett ljus till förmiddagskaffet istället för att tända upp i hela huset, att öppna en ny Zoegaförpackning och brygga svart gott kaffe är ljuvligt gott och smakar 100 gånger bättre än i kaffemaskinen. Att alla attribut runt omkring mig inte är på något vis värt mer för min egen lycka, inte värt mer än att vakna varje dag och känna att livet är värt att leva lika mycket. Varje dag. Även om det är en skitdag.

För det finns alltid de som har de tusenfalt gånger värre. Just nu kan jag säga så trillar tårarna av rörelse när jag ser ALS sjuka Maria Eggers i förmiddagsprogrammet på TV4. En sådan fruktansvärd sjukdom, och en sådan underbar människa. Man blir helt förtvivlad!

Jag är snart tillbaka igen!

onsdag, november 30, 2011

Drabbad av den rosa sjukdomen - att det kunde bli JAG?!

Det här blir ett ganska tungt inlägg som jag inte vet hur jag kommer formulera det. För jag vill verkligen skriva det!

Det hände en sak för ett tag sedan som vände upp och ned på min tillvaro. Från ena dagen till den andra så fick jag reda på att jag fått den "rosa" sjukdomen, bröstcancer.
Det är ju helt galet! Jag som i oktober mitt under Rosa Bandetkampanjen kände en viss mättnad och funderade på att om det är så vanligt (7000 kvinnor per år) vem ska i min närhet drabbas först, eftersom jag inte känner någon som fått bröstcancer. Förstås tänker man ju inte att det ska bli JAG - lyckligtvis fungerar man ju så som människa.

Så var jag iväg på mammografi, där mitt i vår renovering. Det kommer ju alltid hem ett brev, men denna gång var brevet formulerat annorlunda. De vill att jag skulle komma tillbaka på kompletterande kontroll då de sett en förändring som "oftast är godartad" och innebär ingen fara alls. Jag fick tid några dagar senare. Naturligtvis blev jag alldeles omtumlad. "Skulle jag känt en förändring själv" var det ju första jag tänkte. Är jag en idiot som inte upptäckt det själv?? Så många som gör det, alla uppmaningar att hålla kollen, varför har jag inte känt något. Och är jag inte lite öm här, och här.... jag var plötsligt öm överallt.
Tidigt en fredagmorgon var jag iväg igen på prov. Det togs en hel del nya bilder, 2 ggr om till och med. Sen fick jag komma på ultraljud, som en vänlig kvinnlig läkare gjorde. Hon berättade att de hittat en liten förändring i höger bröst. Sen hittade hon den inte på ultraljudet, men lyckades till slut och tog ett prov med en nål. Eftersom det var en sådan liten förändring så kunde det ev bli anledning till nytt test om de inte fick tillräckligt med celler fick jag veta. Och fick veta att det ALLTID blir operation, även om provet visar sig vara negativt. Omtumlande bara det måste jag säga, just då. Fick veta att ett doktorn några dagar senare skulle kolla provet och sedan får jag en tid till träff med doktorn. När den vänliga doktorn gick ut gav hon mig en kram. Då höll jag på att bryta ihop litegrand, för just DET fick mig faktiskt att ana att detta inte var så bra....
Detta var en fredag, sen fick jag torsdagen efter en tid till doktorn, till tisdagen efter. Inga långa väntetider med andra ord. Men jag kan säga att dessa väntedagar var fruktansvärda. Min kropp var helt i stresskrisläge, att sätta sig att jobba var hemskt och tillvaron funkade bäst när jag gjorde praktiska saker. Jag tappade handlingskraft fastän jag mådde bäst av att göra saker, prata med min familj, träffa vänner. Jag målade scenarier i mitt huvud om än det ena än det andra. Analytikern i mig. Och på alla instinktiva sätt kände jag att de här inte var så bra...
Så tog jag med mig min man och for till doktorn. Där fick jag beskedet av en väldigt trevlig och förtroendeingivande doktor att provet var positivt och innehöll cancerceller.
Precis vad jag anat. Vi fick ett toppenbemötande, träffade en sköterska och båda förklarade hur allt kommer att gå till.
Efteråt var jag nästan upprymd och glad. En stor sten föll. Visst är det konstigt?? Plötsligt kunde jag börja tänka och jobba och fokusera på saker, och kroppen var lugn. Jag hade fått veta.
För jag har en enorm tur att det finns professionella människor som överhuvudtaget upptäckte denna förändring. Den är ca 4 mm stor, inget jag någonsin kunnat upptäcka själv. Det är ovanligt att det upptäcks så tidigt, och prognosen framåt, efter operationen ser mycket god ut. Jag kommer - förmodligen meda all säkerhet - bli helt frisk.  Men man kan ju aldrig veta helt, så jag försöker se så realistiskt jag kan på detta.

Det hände mig. Det som är så tabu och hemskt att prata om, cancer. Jag har berättat för mina närmaste. Mina närmsta vänner vet. Det är ingen hemlighet, men förstås inget man far runt och babblar om. Mest för att det är på nåt sätt inget man slänger ur sig hur som helst för att effekten är chockartad. Min chock har gått över i ett nytt stadie. Det är mycket allvar och en hel del sorgsamhet i mitt sinne.
Om drygt en vecka ska jag göra en operation - och jag vet att jag kommer att vara väldans nervös innan. Mest för att jag aldrig blivit sövd förr eller behövt ligga på sjukhus. Det är trots allt ett ingrepp med stort allvar.

Ni får gärna ställa frågor. Ni får gärna berätta er historia om ni har någon. Ni får gärna ge er åsikt eller tanke på vad ni tänker om hur man ska reagera på ett sådant här besked. Jag känner ingen som råkat ut för detta i min närhet, och det känns ..... ensamt.
Jag kommer med mer tankar och reflektioner och jag hoppas ni vill vara med på min resa. KRAM! Älska livet för vad det är.

tisdag, november 29, 2011

November?

Jooo jag blev ju glad till slut, där häromdagen. Jag fick pizza till middag, sen var allt bra. Tänk att man kan få sån näringsbrist - haha!
Tänk imorrn är det sista november. (För det är ju inte julmånaden ännu!) För ett år sen var det massor av snö, det gillade jag. Fast när jag sätter mig i bilen och ska köra 9 mil till jobbet är jag glad när det är +7 och torrt på vägarna...

27 nov för ett år sen...
Om två veckor har vi vår goa stumpa hemma igen. Idag har vi skajpat med varann, fantastiskt att jag kan sitta här vid skrivbordet och hon ligga i sängen i Minnesota och så ser vi varann hur tydligt som helst. Numera Ipad-skajpar jag, det funkar bra! Jag bloggar dock inte på Ipaden. Jag är en kvick fingersättare på tangentbordet, och på Ipaden vet man aldrig hur orden blir, ibland blir det heltokigt!
Den söta dottern har slutat jobba som au-pair nu, och har precis kommit hem från sin resa i Californien med två aupairkompisar. De har varit i Los Angeles, Santa Barbara, vidare till Las Vegas (där hon varit på lyxcasino trots sina 20 år) och sen Grand Canyon för att avsluta i San Diego. Bara sådär, skitungen. När hon kommer hem är hon pank och arbetslös så det är bäst att vi njuter av tystnaden här hemma innan virvelvinden stormar in.

söndag, november 27, 2011

Våga Vägra Adventsmys!

NU ska ni få ett riktigt tråkinlägg!! Jag är på världens sämsta humör tror jag. Vi var hemma hos goda vänner igår kväll i stan (supertrevligt!) och kom hem med nattbussen halv 2. Jag har sovit så jäkla dåligt inatt och är trött och grinig som bara den, noll inspiration till att göra nåt. Jag hade ju en plan att baka saffransbullar idag, men det får bli en annan dag. Och så det där förbaskade adventspyntet! Letade fram stjärnorna, strulade med lampor som inte passade, sladdar som trasslade. Tog fram elljusstakarna, av 4 st funkar EN av dem efter lite ruckande. Vilken idiot har stoppat in alla de i en påse om de inte funkar??? För några år sen hade jag ännu fler, gjorde en drive och köpte lampor och låg på golvet och skruvade i nya lampor i varenda en för att se vilka som verkligen var trasiga eller som behövde nya lampor.... blääääk för skitsaker som inte funkar.
Så ok. Nu är några stjärnor och ljusstakar uppe. Men det är ju ett skämt att det är 1:a advent idag, blåser och regnar och jag är så förbaskat glad att jag slipper åka på stan eller gå på julmarknad i ett sånt här skitväder. För min del dröjer det flera veckor till det kan kallas jul, jag är uppvuxen med att julpynta dagarna före jul och i min egen familj tar vi inte fram de riktiga julgrejorna förrän dagen före julafton - så det är många veckor kvar ännu. Gudskelov....
Nu är det bäst jag avslutar detta tråkinlägg innan nån läsare (om det finns några!) halshugger mig och så återkommer jag en annan dag när humöret är bättre. Kram på er!! I alla fall.....

fredag, november 25, 2011

När vill man ha trygghet eller utmaningar i arbetslivet?

Just NU är jag i en situation då jag inte skulle vilja behöva fundera på vad jag sak göra i mitt yrkesliv säg 2 månader framåt. Och ändå har jag hamnat där...

Jag har ju jobbat i IT-branschen i hela mitt yrkesverksamma liv, ja långt innan det hette IT (ADB hette det förr) och "helpdesk" inte fanns som begrepp. Jag jobbade med support för ett ekonomisystem i många år, sen bytte jag till det stora IT-företaget och fortsatte med support på en annan typ av nivå. Jag har jobbat på globala IT-företaget sedan 1997 och varit med om att bytt "roll" (dvs arbetsuppgifter) ett antal gånger. 2001 tog jag tjänstledigt för att studera på högskolan. Jag har gjort allt lite bakvänt i livet, men det vare verkligen en härlig tid. 2004 när jag kom tillbaka började jag en ny inriktning, och sedan det året har jag jobbat med samma kund inom lite olika roller. De första åren var helt klart roligast och mest givande - och jag var väldigt ledsen och besviken när jag abrupt i början på 2010 fick lämna min kommunikatörsroll pga "cost savings".
Min nuvarande roll har jag haft sen förra hösten, och har vållat en hel del påfrestningar på min motivation, inriktning men framförallt det sociala tillsammans med kollegor. Jag har jobbmässigt enbart jobbat med kollegor i andra länder och det är dödsstöten för fysiska sociala kontakter med jobbarkompisar. Jag har mest jobbat hemifrån.
Tidigare i år sade vår kund upp kontraktet med mitt företag. Jag tänker inte alls gå in mer på det, men det ska avslutas i april 2012 - men vi har ju förstått att det kommer trappas ned innan dess. Men kanske inte SÅ snabbt...
Igår fick jag reda på av min manager att jag måste lämna min nuvarande roll inom 2 veckor. Förstås är jag ju kvar i företaget kan jag tillägga. Det som skulle kunna bli en total omvälvning i yrkeslivet är inte riktigt så, men det är förstås tufft att behöva tänka och fundera på vad jag vill göra i fortsättningen. Vet man någonsin det? Jag jobbar inte längre med IT på samma sätt som tidigare, jag är en lite "främmande fågel" med min kompetens. Det finns massor av möjligheter att göra nya saker, lära nya områden. Det är något som nästan för mycket uppskattas inom mitt företag där mål och uppfyllande av mål är viktigare än allt annat.
Så jag funderar. Hjärnan är i uppror. Det är så där som när man var ung och verkligen funderade på sin framtid och tänkte "UNDRAR vad jag gör om ett år såhär dags!!" och man bara önskade mest av allt att man var där, plötsligt, och hoppade över allt på vägen.
Så tänker jag nu. Vad gör jag om ett år? Vilka beslut har jag fattat på vägen? Vilka chanstagningar kan jag göra? Vad orkar jag, vad kan jag? Vem vill ha en 46-årig ordningsam och strukturerad informationsexpert och analytiker med IT-koll?

Hämta hem Bloggreceptboken - mat & internet när det är som bäst

Freeeedag! Ska man kanske rota fram lite stjärnor och ljusstakar? Jag är inte helt 100 sugen på det måste jag säga. Advent känns rätt tidigt (det är ju det tidigaste det kan vara detta år med tanke på att 4:e advent är 6 dagar före julafton) och julstämning är för mig nåt som ska komma tidigast efter Lucia.

Jag skriver ju en del om mat ibland, men är ju ingen matbloggare direkt. Dock finns det de som är riktiga proffsbloggare om mat. Älskar det, är inte lika pretantiöst som proffskockarna på tv.
Ett härligt initiativ är Bloggreceptboken. Ett antal matbloggare + ett antal recept = ihopsatta till en härlig kokbok och fina texter om bloggarna. Internet när det är som bäst tycker jag.
Gå in via länken och ladda ned du med!

tisdag, november 22, 2011

Modevisning med Valerie Aflalo

Lite glamour på tråktisdagen! Duktiga Valerie var med i förmiddags i Malous program och visade så fina kläder, och pratade mode, med förtitt på vårens grejor. Så härlig den tjejen, med hela familjen som är engagerade i företaget.
Jag gillade den franska spetssaken allra bäst. Såååå fin! Vilka tyger och mönster...

Kolla in visningen här på webben. Strunta i Martin Melin de första 14 sekunderna.

Valerie%20Aflalo%20visar%20vinterns%20vackra%20festmode

My home star - en stjärnlampa och lite annat

När jag nu sitter och jobbar vid min nya kontorsplats så känns det sköööönt och ett lugn infinner sig. När man hållt på med att stöka en längre tid hemma så är det skönt när allt är färdigt. Eller ja, det är det ju inte. Det är ju nu som man börjar fundera på detaljer. Vad man ska lägga till för att göra det lilla extra, men det är ofta de sakerna man får leta lite efter eller få till sig, så just nu för det vara.

Nya lampan har kommit upp på väggen, åh jag är verkligen så nöjd med den. Mysigt sken och kastar fina skuggor på det ruffiga träet på tavlan, och passar bra in till det övriga.
Så här ser det ut före och efter.


Lampan kommer ifrån Design & Countryhouse i Västerås, det är deras egen design. Det finns även att köpa på nätet hos någon åf har jag sett.

Vi bytte ju ut våra hemska dörrar, alla andra i huset är utbytta tidigare men dessa var kvar. Viss skillnad... före och efter här med. Taket kommer vi fortsätta prata och fundera över om det ska målas eller inte. Det skulle bli så fint med enhetligt vit, nu är det vitlaserat. Men det är enorm mycket tak, och 5 meter upp i luften på sina håll. Det får avvaktas.


Äntligen kom även tavlan upp, med ett kontorsbudskap som just nu, i en tung tid, känns än mer angelägen. Tavlan kommer från Carlsson Interiör.




måndag, november 21, 2011

Helgen i punktform

Nu har jag varit tyst ett par dar. En skön helg har passerat. Jag har lyckats göra lite roligare saker.


Fredag:
  • Tog mig ledigt ett par timmar och åkte till köpcentret Erikslund. Målet var att hitta en lampa jag sett på nätet från fina fina inredningsaffärer "Countryhouse". Jag hittade en!
  • Tittade runt i affärerna (väldigt lugnt!) men hittade inget direkt jag ville ha. Bara det.
  • Gick runt på Ikea och kikade på deras alla inspirationsrum. Målet var "hyllor" - men jag hittade ingen. Lite annat blev det, men mest glad för inspirationsturen.
  • Tog en kopp kaffe med kanelbulle för 5 spänn i deras galleriafik. Lyx!
  • Träffade min man för att handla på CIty Gross. Slapp plocka i varorna själv. Det är oftast jag som handlar.
Lördag - underbart soligt väder!
  • Målade om och klart vår nisch i allrummet. Jag hade gjort den grå, inte alls bra. Nu blev den vit som övrig panelvägg. Nu är LED lampraden uppsatt. Och nya lampan!
  • Jag tränade ett pass på gymmet. Första gången på 5 veckor. En lite deppig misärtid ska vara över nu. Knäet värker lite, och nu har jag träningsvärk i armarna men på G igen!
  • Var på lite glamourkväll på "Brasserie Le Grande" där MakeUp Store hade sin 15 årsshow på besök. Var där med min syster och dotter och kompis och hennes mamma. Vi fick lite mingelmat (i glas, kom mätt) och se en fantasifull show med lokala modeller, och dansare. Syrrans dotter dansar och tävlar i discodans, så det var kompisar till henne som var med i showen.
  •  När klockan började bli 23 och normala nattklubbsbesökare började välla in tyckte 16åringarna att vi skulle åka hem innan det blev pinsamt. Strax innan dess blev vi mammor bortkörda från scenkanten där det skulle bli disco, en pojkslyngel pekade och sa "schlagerbaren är därborta!". Va, va, va ????
  • Fick mitt livs första goodiebag med mig hem.











Söndag:
  • Hundpromenad i stan i småregn
  • Småpyssel och Ipadtittande på en del program jag missade i veckan
  • Sorgsen efter Lasse Brandebys frånfälla. En stor man! Senast jag skrattade gott åt honom var när han var med i Fångarna på Fortet. Märkt av sjukdom, men lika rolig med sin Kurtanmimik. Minns en härlig Kurt Olsson show på Marstrand i slutet på 80-talet. RIP!

Tankar om tid - igen

Tack för kommentarer runt förra inlägget, Tankar om tid!
Jag har förstås en massa andra tanker om det här med tiden. Jag har ju lärt mig med åren, att var sak har sin egen tid. När man är småbarnsförälder är man ju som jag sa tidigare inne så mycket på att passa tider och få till varje timme på rätt sätt. Och behöver varje timme för att hämta kraft, sova eller vad det nu är. Man får dåligt samvete för en massa saker.
Ofta när man hamnar i ett ekorrhjul av "tidsbrist" så tänker man på vad man INTE gör, eller vad man borde göra. Det dåliga samvetet för det man ser att "alla andra" gör plussas på, utan all logik lägger man allas olika göranden i hög och ser 20 personers sammanlagda prioriteringar i jämförelse med sina egna.
Endera blir man jäkligt stressad men skalar bort allt det som inte går att göra och lever vidare. Endera försöker man göra något åt situationen. Ibland hjälper det faktiskt inte alls att JOBBA mindre, vilket många människor tror. För det är ofta så att man inte jobbar MINDRE utan man jobbar kortare tid men ska fortfarande utföra samma sak.
Nu har jag en massa saker att tänka och säga om detta men känner inte riktigt ork för det just nu - men jag vill i alla fall säga:
Vi måste försöka leva vår egen tid, istället för att försöka snylta in oss och ta av, eller förpesta, andras tid.

torsdag, november 17, 2011

Att inte skilja tiden från livet - en insikt om det som vi alla har samma av

För ett tag sedan läste jag en sådan underbar och klockren krönika av Bodil Jönsson (ni vet fysikprofessorn med tankarna om tiden) i tidningen Kollega. Du kan läsa hela krönikan här.
Den kom till mig i en situation då LIVET fått en större betydelse mer än någonsin annars. Jag ska berätta om några dagar varför.

Det finns några stora sanningar i hennes krönika som jag vill absolut trycka på enormt, så jag citerar:
"I vår kultur har vi fått för oss att vi kan skilja tiden från livet. Att det går att hantera tiden för sig och livet för sig. Men man kan inte "ha ont om tid" utan att "ha ont om liv" och det vi i själva verket har ont om är fungerande föreställningar om hur saker och tid hänger samman. Orealistiska föreställningar leder till att det mesta i livet blir kaos, ett kaos som sedan inte går att reda ut och absolut inte kan förklaras med att man "har ont om tid".

Jag läste detta stycke så många gånger! Det var längesedan jag var väldigt stressad över saker och ting i tillvaron som beror på "tid" (man kan ju bli stressad på andra sätt med). Mitt liv som småbarnsförälder är förbi, dvs att passa en massa tider som blir som en karusell ofta då. Bråttom bråttom, lämna i tid, hämta i tid. Mitt livs som skolbarnsförälder är över på så sätt att en intensiv (men fantastiskt rolig!) period att vara med på skolaktiviteter och en massa fritidssaker inte finns längre. Numera är jag snarare understimulerad och framförallt på mitt jobb (som jag måste göra nåt åt) men så är det ju faktiskt så att tiden är fortfarande densamma! Den tickar på i samma takt som alltid, men upplevelsen är en helt annan! Visst är det fantastiskt på nåt vis, vi vet ju alla att det är så!

Citat:
"Påfallande många är olyckliga i vår tid, trots att så många har "allt" utom just "tid". Bodil kallar detta för Prenässansen, ett lysande ord. Det förklarar hon som
"beteckningen står för att vi tar ut saker i förskott: vi äter innan vi är hungriga och köper saker innan vi har råd med dem. Det har nu pågått så länge att vi har vant oss vid att framtiden måste vara här nu. På så sätt har vi tappat tålamodet. Då är det inte lönt att ha drömmar eller visioner, för sådana kräver ju ett mellanrum mellan nuet och framtiden."

Alltså fattar ni? Läs noga, insup. Gör det till en sanning. Det är ju så enormt rätt och klockrent. Bara det här med mat. En stor del av vår värld är hungriga, men vi äter innan vi är hungriga, vi äter med ögonen och gör en hel livsstil runt att äta. Jag älska ju att laga mat, men är det inte ibland övermäktigt, visst kan man äta makaroner och korv varje dag i en vecka, egentligen? Och då har jag verkligen TIDEN till att göra mat, just därför blir det inte makaroner och korv varje dag...
Vi ser en hel livsstil att köpa saker innan vi har råd med dem. Köp nu, betala i februari. Nu i juletid är det företaget Klarnas stora lockbete. Och vi köper prylar utan att riktigt veta om vi behöver eller vill ha dem. Kläder; utan att veta om de passar just mig, eller också så tröttnar man genast på dem, för det finns ju nya, finare därute. Tulpaner i november, semlor i december och glögg i oktober. När hinner vi tänka efter och längta?
I år har jag extra reagerat på tid gällande två saker: I mitten på augusti var det redan höst "överallt" och "alla" längtar plötsligt efter att dricka te i soffan. När det egentligen var sommar nästan hela september ut... Och nu, när det snart är - i år en väldigt tidig - advent så vill alla mentalt julpynta i slutet på oktober, blir liksom bara tidigare och tidigare och sen är det hejdå julgranen på juldagen. Vad ÄR det med oss alla som gör att vi är så rastlösa och inte kan vänta på att var sak har sin tid, vi vill rucka och rucka på den som vi alla har samma av? Tiden.

Stressa inte. Gör det du kan för att förvalta din tid. Känn efter vad som är det viktiga just nu. Om ett år kan det vara annorlunda. Töj inte på det som inte finns mer av. Det går inte till slut och blir bara elände.
Det är inte inne att vara rastlös, gör det inte till ett slags försvar för att det är ok att rusa vidare även om det är roligt, så varar det inte i evighet.  Jag lovar, plötsligt en dag kommer en insikt om att livet är just nu och idag, och kanske imorgon. Hur ska jag då göra för att överleva tills imorgon?

Hur gör du för att förvalta din tid?
Skriv gärna och berätta vad du känner om fenomenet tid.

onsdag, november 16, 2011

Kontoret hemma - före och efter

Mörkret lägger sig redan här hemma där jag arbetar. Men jag är verkligen nöjd över min nya kontorshörna i vårt stora allrum! Tidigare såg det ut såhär, med skrivbord (köpt från min fd arbetsgivare) och bokhylla sen 80-talet som hängt med av nån anledning.



Mycket skrot i bokhyllan, trots att jag rensar ideligen, men man ska ha ordning på papperna...

Nu ser det ut såhär:


Ny tapet, nytt golv, ny panel på väggen under fönstret. Nytt skrivbord från Ikea. Man kan stoppa sladdarna i "uppfångaren" under bordet. Vände bordet ut mot rummet, så nu har jag mer dagsljus och kan se ut vad som händer i övriga rummet. Vilket inte är mycket under dagtid... Det är inte klart ännu. En hylla ska upp på väggen och lite annat ska fixas, bland annat en fin emaljtavla upp som jag köpt hos duktiga Malin på http://www.carlssoninterior.se/  men jag kan inte bestämma mig för var den ska sitta...

Oroar man sig för sina barn när de är närmare än längre bort? I vilket fall så kan man inte göra ett skit åt det. Det värsta i Los Angeles var ju trafiken. Vi försökte köra i icke-rusningstid. Men redan kl 5 på morgonen på väg till LAX blev trafiken tät... Nu är min dotter där i L A med två kompisar och de har hyrt bil, och det är hon som kör... Suck, ska man få ångest eller?? Vi som nyss jobbade med körkortet och backa runt gathörn! Nu har hon visserligen vana att köra bil sen ett år med 7-8 filer. Men ändå... och sen ska de åka bil till Las Vegas. Man kan ju inte låta bli att tänka på OM det händer något, nu 4 veckor innan hon ska åka hem...

Ikväll ska jag på konsert och se Janne Schaffer och Björn J:son Lind. Det ska bli trevligt!

tisdag, november 15, 2011

Snövit goes "Snow White and the Huntsman"

När jag var liten älskade jag sagor. Allra mest Törnrosa och sen Snövit. Och Askungen. Man fick leka och fantisera fritt för inte fanns det Disneyfilmer på den tiden över sagorna på samma sätt som numera, att man kunde se dem hemma.... Det var böcker och fantasi som gällde.


Nu finns en trailer att se för storfilmen Snövit. Den heter "Snow White and the Huntsman" (snygg hemsida!) och har förstås en egen twist. Kolla in Charlize som häxan. Jag längtar redan!

måndag, november 14, 2011

Creamkoftan - älskar den redan!

Åh idag kom den. Den fina Creamkoftan som jag förhandbeställde från Exklusiv Vardag för rätt lång tid sen. Den är helt ljuvligt skön och vacker! Själv är jag dock trött och rufsig och otränad som bara den.


Samtidigt kom även den fina, fina Cream-blusen ifrån Oakstream. Men hallå - jag beställde ju den i fredags.... ingen lång väg från Danmark där inte! Superfin med sina volanger bak och söta broderier lite överallt.

Visst är det hopplöst att ta foton denna tid??  Förra veckan tittade solen fram så jag bestämde mig för att ta några bilder inne. Ja som vanligt ställer ju motljuset till det då... Men man kan justera en del i Photoscape som tur är.
Här är vår nya bokhyllevägg (ny tapet, golv och bokhyllor) i allrummet. Före och efter justering av motljuset...




Så här såg det ut innan förresten, ja bokpåsarna hade redan hopat sig....