Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

söndag, februari 26, 2017

Några veckor senare...

Det gick några veckor till.... Glädjen förbyttes till trötthet igen, sömnstörningar. Men nu så är jag här en stund igen. Det är ok, jag mår hyfsat. Drabbades i veckan av en sådan där "på-G-krasslighet" så det bara fanns längtan hem och få sova, vila. Inte träna, bara softa. Och sen gick det över. Återigen förlitar jag mig på att kroppen säger till vad den vill ha, men min hjärna är inte nöjd med det. Trots att den vet, så får den jobba hela hela tiden med att övertyga mig; du duger, du gör rätt. 

Kanske är det så att alla sista årens jobbiga saker nu hinner ikapp. När allt rullar på, när de största orosmomenten i livet har blivit bra i slutänden. Då man får tid att sluta vara på tå hela tiden - så blir det alldeles för många känslospröt som inte spretar i harmoni. De spretar som mest om natten. Men sista 5 nätterna har jag sovit gott, och jag förvånas varje gång över hur allting blir klarare och mer levande. 

Igår var ju vädret soligt och strålande och vi åkte iväg och gick en prommis ute i Sundbyholm (där vi mest åker på sommaren) och Mälaren var frusen och tjongade sitt eget språk. Maken vill gärna gå ut på isen, men det är få saker som skrämmer mig mer än isar. Hur fruset det än är ;)

 

 Idag fick jag ett ryck och började med att rota runt bland en massa papper, del 2 av stora rensandet. Rensa ur pärmar, rensa i högar, sortera och sätta in nytt i pärmar. Sånt där man kan vara bra att spara ;) Det är skönt i själen på nåt vis att ha ordning och reda och nu fokuserade jag på det och skippade träning och sånt annat som man "borde gjort" istället.
Visst är det svårt ibland? Att göra saker vid rätt tillfälle. Vem som nu bestämmer när det ÄR rätt tillfälle?

Det händer en hel del kul i livet också. Tex hade vi en rolig kväll med jobbet förra fredagen då vi var ute och körde 5-kamp hos vår bowlinghall. Det var bowling, skytte, dart, banka poäng och shuffleboard. Vi var 23 stycken och det var glada skratt och tävlingsnerven rådde. Jag var usel på skytte med är rätt bra på bowling och kom 5:a bland alla ;) i just den grenen. Sen var vi ute och åt och det var supertrevligt men halv 11 var jag hemma igen och så glad över att sonen kan hämta en när man vill hem.
På fredag väntar nya roligheter men det får jag berätta om en annan dag!

KRAM på er - ni som orkar titta in här i min något tilltufsade värld ...

 

torsdag, februari 02, 2017

Är det förhoppningsvis vändpunkten nu?

Jag har väl aldrig varit så tom på ord som sista tiden -- nja längre än så. Men idag, redan imorse kände jag en slags ny glädje i dagen, som jag inte känt på så himla länge. Ja jag kände mig pigg och så har varit hela dagen.



Jag skrev ju om i december att jag inte alls mådde bra och kände hur kroppen protesterade på många vis. Jag slutade äta min antihormonmedicin. Det kändes bra en kort tid. Sedan återvände den vanliga oron och hjärtklappningen och sömnlösheten. Kanske för att det var jul, det hände mycket, mycket känslor och saker att tänka på angående olika saker. Jag satt återigen och stirrade på min dator på jobbet och kände NEJ vad är det för fel! Jag började känna mig nästan hypokondrisk, vilket aldrig hänt förr.
Då beställde jag ett hälsotest på Werlabs på nätet. Jag kände att OM jag nu har någon brist eller annan avvikande funktion - tex mineraler eller vitaminer eller sköldkörtelproblem (som ju är så vanligt) eller järnbrist ... ja allt det där - då vill jag veta. Få ett svar. Det som INTE vårdcentralen vill ge mig. Jag valde ett XL hälsotest, ni kan läsa om det här, och det kostar en ganska stor slant. Men jag ville verkligen VETA NU, så jag var till provtagningen på sjukhuset och lämnade 3 rör blodprov och redan på eftermiddagen började de första resultaten trilla in på webbsidan dit man får ett eget login till. Efter ett par dagar hade alla svar kommit, men diagram och referensvärden och förklaringar vad alla tester står för. Och fick en kortfattad kommentar från en läkare om mina värden.
 

 Min kropp mår hur bra som helst. Alla värden var toppen! Jag som äter bra - men ganska mycket LCHF-inriktat och en hel del fett - har bra kolesterol och blodsocker. Ja och magnesiumvärdet var högt, det är enda tillskottet jag äter. Den enda avvikande var ett levervärde (som förmodligen beror på övergångsåldern) och att jag faktiskt har ett D-vitamin värde i underkant. Kanske är just detta en orsak till att inte må så bra, och jag har börjat med tillskott på det med.
Men allra främst kände jag att mycket oro försvann. Det är inget fel på min kropp och fysik och kost i grunden. 

Så köpte jag en bok, som jag ska skriva om sedan. Det handlar om hormoner - jag tror ni är många med mig i min ålder som vet vad jag pratar om. Jag känner att vi pratar om det för lite, så jag tänkte ägna ett eget inlägg åt det :)

Jag pratade med min läkare på onkologen. Nu har börjat att äta min antihormonmedicin igen, för den vill jag ju inte avstå, den är alldeles för viktig. Samtidigt har jag även börjat att äta en antidepressiv medicin, i väldigt låg dos. Det är ett sk serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI som används vid depression och ångest - men funkar även som hjälp vid just de problem jag har - och eftersom jag inte kan tillföra något östrogen alls i kroppen så är inte det till hjälp.
Kanske borde jag testat detta tidigare. Kanske är det en slags depression som tagit över min hjärna när serotoninet inte gör som det ska. Kanske för att hormonerna förändrats dramatiskt sista åren....

Sista 3 veckorna har jag kommit igång att träna. 3-4 ggr i veckan sliter jag med min styrketräning och har kommit tillbaka till gamla styrkan, känner hur kroppen mår bra av det. Och kanske är det så att medicinen börjat ta skruv, för jag har inte riktigt samma kraftiga ångestanfall när jag ska sova, och sover bättre även om jag fortfarande har mina vakentider på natten.

 
Kanske är det här vändpunkten och jag hoppas hitta tillbaka till glädje igen - den har nog varit borta så mycket längre än jag trott - och känna mig fri från oro. Se fram emot våren och nya saker. 
Och förstås hitta tillbaka till min blogginspiration igen!  Hoppas hoppas!

KRAM på er - imorgon är det fredag igen!!