Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

måndag, augusti 22, 2016

Sen-sommar-måndag

Jippi, det hände något i helgen! Det blev liksom varmt igen. Jag traskade hem från tåget efter ett ha varit på AW i fredagskväll och redan då kändes det i luften. Regnmättat men sommarvarmt igen... Slutet på augusti är INTE höst, kom ihåg det ;)

I fredags var det en sån där go fredagskänsla. Vi började dessutom med fredagsträningen med jobbet på Actic. Blev glatt välkomnade av vår "slavdrivare" som med ständig glimt i ögat och skämtsamma utrop körde ATC pass med oss. 45 sek per övning - 3 varv. Pust!


 Efter jobbet kilade jag ned på stan och träffade några tjejer på AW, några av dem har jag inte träffat tidigare så det var kul med lite nya bekantskaper. Som det förstås genast visade sig att man har gemensamma bekanta. Det är HÄRLIGT att vara tillbaka i sin hemstad!
Sen tog jag då tåget hem och hann hem till OS-finalen i fotboll. Alltså dessa tjejer!
Hon nr 2 - Olivia Schoug -  är förresten lagkamrat med vår slavdrivare på Actic - vi har ju ett lag i Allsvenskan som varit framgångsrika den korta tid de varit med i hösta serien. 

Det var ju jättejättesynd att de inte lyckades vinna guldet men det var en bra match! 
Och OS har ju varit en riktig framgång för oss gulblå -- framförallt TJEJERNA! 


 
Man har ju missat ganska mycket i OS - inte ofta jag sett medaljstriderna direkt - men vem orkar glo på allt, det går ju liksom inte... Vi har sett en hel del handboll, volleyboll, gymnastik, ja trillat in på en del konstiga sporter (för oss) och när Henrik Stenson spelade i den rafflande golftävlingen tittade vi måååånga timmar...

Det var lite annat 1934 - då var OS i Los Angeles och det tog 10 dagar för deltagarna att komma hem, och ingen hemma fick se bilder alls om vad som skedde under spelen. Kolla in här på intressanta Stopptid där Jens Lind berättar, underhållande historielektion!

I lördags var vi hemma hos vänner och åt kräftor, fick en fantastiskt ljummen och fin kväll (vem hade trott det för ett par dar sen). Och igår gjorde jag och maken en golfrunda. Det var stilla, molnigt och klibbig luft men härliga 3,5 timme och 1 mil traskande ute på banan. Hur det gick? Nä, det gick bra i början. Sen rasade jag helt, gjorde alla fel man inte ska göra för att få iväg bollen snyggt, och det var härdsmälta ett tag. Men man lär sig av allt, jag har massor att lära och massor att öva på.
Men när man lyckas få till ett slag perfekt och lyckas sätta en putt -- då vet man att det finns hopp, trots allt :) 

Imorse vaknade jag med ett ryck mitt i en dröm 30 sekunder innan vår Wake-Up-Light började att kvittra 06:20. Sömnen är fortfarande sådär, det var skönt att sova tills man vaknar men jag var verkligen dizzy under förmiddagen. Hoppas det vänder snart.

Ha en fin vecka nu och visst ska vi försöka njuta av sensommaren så bäst vi kan!




tisdag, augusti 16, 2016

Ljusnande trots allt - och ett nytt handicap

  
 Senaste fullmånen i juli, på Rügen


Tack snälla för värmande ord och omtanke!
Idag känns allt plötsligt bättre, borta är den fladdrande hjärtklappningen. Jag har kunnit tänka på jobbet. Mycket tack vare en god natts sömn. Det är liksom a och o genom hela livet, men insomnia är inget ovanligt för mig. Jag har skrivit om det många gånger genom åren, jag har nog alltid haft svårt med sömnen. Sov jag borta som barn, hos nån kompis eller så så hade jag alltid svårt att sova och drog mig för att sova borta förstås. Sedan har det alltid varit saker som stör, minsta ändring att man ska upp tidigare, åka någonstans dit man inte är så ofta, pirriga eller stressande möten eller övningar på jobbet som ska ske (men INTE när man SOVER), sjuka barn, nyfödda barn som grymtar, fåglar som kvittrar på våren, tystnaden, bullrig trafik utanför, fullmåne, varmt och kvavt, hård säng. Jobbiga livssituationer med grubblerier, nattmaror som plågar och krafsar och kräver svar; varför varför varför.... 
 SOM OM det skulle lösa alla världsproblemen att ligga vaken och våndas. HELT knäppt ju!
 Jag vet att min antihormonmedicin spelar jättestor roll i det här dilemmat, jag har blivit van vid att vara jättetrött, sedan gå och lägga mig lugn och fin och så slår panikångesten till en stund, ibland en längre stund - och så sover jag, eller vaknar till igen. Jag har acceptans för det, men inte mer, och vägrar att det ska styra livet. 
Jag älskar sommaren. Och melankolin när den avtar och försvinner den här tiden drabbar mig varje år lite mer, min tanke vill behålla den kvar men min sömn älskar när höstluften kommer.
Men inte det andra, inte mörkret.

Så jag tror inte det vila och hemmatid jag behöver just nu.  Det är nog en trygg, innehållsrik tillvaro som jag har kontroll över som är nyckeln. Rutiner. Och framförallt bra mat och träning.

Igår var både jag och maken väldans trötta - men vi hade bokat en golftid och stack iväg direkt efter jobbet. Hann inte övningslå. Inte helt optimalt med andra ord, men vi slog ut och gick en 9-hålsrunda. Det gick rätt uselt. För oss båda. Men det blev en jätteskön kväll, det är nåt rofyllt och vackert med golfbanor - det tror jag alla vet som varit ute på en ;)
Jag hade nya skor som var sköna, slog en in på en green på två slag (och sen 5-puttade...) lyckades med ett bunkerslag (gått uselt tidigare) och ja... det var bara att se det ljusa och ett bra sätt att röra sig 6,5 km och sen sova gott.

 

Jag lyckades ju ta det gröna kortet för några veckor sedan. Efter två st fadderrundor med mellan 14-18 poäng från 150 m utslag så fick jag handicap 54. Kändes toppenbra!
Fast det är ju nu det börjar... det är verkligen öva, öva och fokusera som gäller. En hobby som nog är rätt bra för sinnet på många vis och väldigt mindfulness.

 Och så hittade jag en artikel på Må Bra som är rätt tankeväckande - även om jag vet om alla faktorer som egentligen inte är så otippade. Varför man kan vara så trött - läs den här
----------------------------------------------------------------------------------------
1. Du dricker för lite vatten
Nja, jag är nog rätt bra på det.
2. Du skippar träningen
Yes, när jag tränar regelbundet är det toppen i kroppen, helt klart!
3. Du är perfektionist
Nja, egentligen inte alltid. Good enough funkar för mig, men inte inom alla områden. 

4. Du skippar frukosten
Numera äter jag alltid frukost vid 9 på jobbet och skippar allt innan dess men det mår jag bra av - det vet jag. 
5.  Du katastroftänker
Yes - vid oönskade tillfällen är det jag i ett nötskal! Men jag är sällan rädd. 
6. Du äter för mycket snabba kolhydrater
 Inte vanligtvis men det har blivit mer nu under sommaren, och oregelbundet. Inte bra! 
7. Du har svårt att säga nej 
Nej - eller?
8. Du är oorganiserad
 Normalt är jag en organiserad person med ordning och reda, det har ingått så mycket i mitt yrkesliv och hemma är jag mer organiserad än effektiv, ibland. 
9. Du är aldrig helt ledig 
När jag jobbade hemma under många år var känslan av att vara ledig inte helt optimal, men jag hade mer frihet i vardagen. Vilket inte bekymrar mig idag. 
10. Du surfar i sängen 
Aldrig! Inga telefoner, datorer eller teveapparater i sovrummet. Totalbannlyst. 
11. Du vänder på dygnet på helgerna 
Inte alls, inte ens under semestern detta år....
----------------------------------------------------------------------------------------
 Fick ni några att fundera över?



Och tänk,det är ju helt galet att våra fotbollstjejer är i OS-final!


måndag, augusti 15, 2016

Att inte känna sig det minsta utvilad utan mer olustig

Allt var så bra. Det var en härlig semester, bättre än på flera år. En härlig resa, härliga dagar hemma sen med lagom sol, lagom värme, shorts och kjolväder mest hela tiden. Mycket relaxande och annat. Vi gjorde mest som vi kände för, inga större krav. Kanske fanns det ett visst skavande, borde vi gjort något här hemma, borde vi haft nåt projekt, när tiden finns? Men det slog jag liksom bort och det var ok. Jag är en människa som KAN koppla av och inte ha dåligt samvete för det. Jag kan slöa en hel dag och läsa mina böcker och må toppen.
Ja det finns helt enkelt mycket jag hade kunnat  berätta och visat och donat över, men allas somrar man ser överallt, hela tiden, tar lite andan ur mig, tyvärr. 


Semestersömnen ville aldrig infinna sig, den där semesterstressen som slog till då vi kom hem från vår resa ville liksom inte ge sig av - även om den planade ut. Men det blev som att jag aldrig vaknade utvilad. Någongång. Till slut pillade jag i mig min sömntablett som används i nödfall - men nödfallen blev fler och de ger en viss dizzighet. 
Jag sov men vaknade ändå med en stor olust, som liksom inte velat ge sig.


Jag hade inte jobbångest i förväg. När jag började förra måndagen hade jag inte funderat över det så mycket. Maken var ledig en vecka till och jag drog iväg till jobbet 5 i 7 om mornarna. Det gick bra typ 2 dagar, det blev kyligt och regnigt och när jag kom hem var jag helt slut, orkade inget. Och det blev värre, det blev en ångest som inte ville ge sig och sömnbristen blev total. 
Och där är jag nu. Hjärtklappning, trött, tunnelseende liksom, tanken går trögt, på jobbet stirrar jag som ett fån i datorskärmen utan att komma till skott. Försöker begripa vad det beror på - jag har en jobbsituation som inte är helt ok och varit så ett tag, och som jag måste ta tag i. Kanske är det en besvikelse att det inte blivit så bra som det borde, det var ok före sommaren och jag tänkte att jag måste ta tag i det efter semestern. Och där är jag nu -- men det är inte hela grejen egentligen. Men den blir som en språngbräda att bli superhjärntressad. Och då är livet så mycket bättre än tidigare, det mesta fungerar så bra, så många pusselbitar har ramlat på plats, livet är inte alls stressigt egentligen. Kanske är det DÅ det slår till?

Så jag är tyst här på bloggen, orkar inte, orkar inte samla ihop orden. Fast de finns därinne i huvudet och vill ut, det som jag behöver, vill inte vara osynlig, inte finnas, glömmas bort.

SÅ hur GÖR man? 
Vad gör ni för att undvika hjärnstress eller frustration? 
När ni inte riktigt vet vad det beror på? Eller kanske vet...


Bilderna i inlägget är tagna på Rügen. Jag ska försöka fortsätta min reseberättelse för det finns ett par höjdpunkter kvar...

fredag, augusti 05, 2016

Euro-Roadtrip - Eperney i Champagne

 

Efter en dryg färd så kom vi till Frankrike och staden Eperney. En bit ifrån Reims, och mitt i Champagne-distriktet. 
Vi checkade in för två nätter på ett lågprishotell, någon km utanför stadskärnan men det funkade utmärkt att promenera dit och det är inte en stor stad - men rätt så fin. Hotellet var som sagt ett lågprishotell, och tyvärr så kraschade jag ryggen helt i sängen. Det händer mig tyvärr på hotell utomlands ibland, min rygg klarar inte hårda sängar.... så jag fick några dagar framåt som var ömkliga och smärtsamma och fick äta tabletter. Men promenera funkar utmärkt så det gjorde vi ju!
 Vi åt en rustik och fin middag på en restaurang vi blivit rekommenderade på hotellet. När vi kom tillbaka till hotellet fick vi se på tv att det var värsta fyverkeriet från Eiffeltornet, det tog aldrig slut, och vi kom på att det ju var 14 juli, nationaldagen. Några minuter senare rullade det in bilder ifrån Nice - något hade hänt där! Och ni vet ju alla vad.... Vi kan ju tyvärr inte alls franska men fick in lite engelsk kanal och följde ju förstås bestört det som hände i Nice..... Det kändes lite konstigt att morgonen efter kliva ut på gatorna, men vi märkte faktiskt ingenting av vad som hänt -- Frankrike är ett stort land.


Frukost på ett cafe - franskt bröd förstås
 
Vi fortsatte vår promenad - nu var det fredag och vi var ute ganska tidigt på förmiddagen och det var väldans folktomt - vi vandrade förstås på Avenue de Champagne, gatan där alla de stora Champagnehusen finns. Störst var förstås Moët & Chandon, Pol Roger (stängt) och Eugène Mercier, plus att det fanns andra champagnehus på denna långa, vackra aveny.
 

Under marken ska här finnas en massa tunnlar där flaskor lagras, ca 300 miljoner flaskor av olika märken. Hos Mercier kunde man besöka dessa men vi kom precis i en slags lunchstängning och gick inte tillbaka sedan.


Utanför Moet finns en staty av självaste Dom Perignon (som gett namn åt en av prestigechampagnerna hos Moet). Dom Perignon var en benediktinermunk som levde i mitten på 1600-talet. Han utvecklade tekniken med olika blandningar av cuvées och tekniken att försluta flaskorna med kork och metallkorg.
Cuvée är ett ord vi kunde se överallt, nu har jag lärt mig att det är den första 2050 literna druvmust som pressas ifrån 4000 kg vindruvor. Följade 500 liter är svansen och anses ges grövre viner.

Moet husen var flera och väldigt tjusiga. Vi tittade in i butiken som fanns där - som en utställning med massa fina flaskor av olika dyrbarhet! 


Pol Roger var väldigt igenbommat
En stor kork!

 Här finns ett museum tror jag, i alla fall var vi inte dit och det såg tomt ut här med.

På eftermiddagen tog vi bilen och drog ut på landsbygden. Tanken var att hitta något lokalt ställe där vi kunde smaka och köpa champagne, från någon mindre tillverkare.





 Bilderna ger verkligen inte rättvisa till verkligheten. Men där var böljande landskap mellan byarna och så vackert, och vinodlingar så långt ögat kan nå! Och nogsamt står det skyltar och ibland större monument för vem som rår över odlingen.


 

Det är ju inte ett så stort område Champagnedistriktet, men består av drygt 300 byar, uppdelat på 5 regioner.
Champagne består av 3 olika druvsorter som ger olika karaktär åt drycken. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier.
 Så finns det ju olika sötma - naturligt är visst champagne torr vilket jag föredrar - men det finns ju olika tillsättningar av sötma.
  •  doux - sötast
  • demi-Sec - halvtorrt
  • sec - torrt
  • extra dry - ännu lite torrare
  • brut - nästan helt torrt
  • extra brut - helt torrt
  • ultra brut
 Det gäller att veta vad man gillar bäst och vad som passar till olika tillfällen!

Hittade  vi något ställe då? Jo vi får runt rätt förvirrade och hade svårt att upptäcka ett ställe som hade öppet. Men så hittade vi det! I byn Hautvillers - uppe på en kulle, låg en litet ställe där man kunde smaka (ja inte gratis förstås!) och handla. G.Tribaut hette det. Kanske nån som druckit det någon gång? Finns här
 Här satt vi på kullen och blickade ut och så köpte vi lite champagne - men inte alls mycket.
   

 Jag är egentligen ingen bubbelvinsgillare av stora mått -- men har lärt mig på senare år att uppskatta det  mer. Det behöver inte alls vara just champagne, jag tycker inte det behöver vara "äkta vara" - och tycker det är rätt snobbigt att kalla allt annat fusk. Varför ska det vara så med just champagne -- när vin i övrigt är respekterat för vilka druvor det är, områden det kommer ifrån, hur det lagras osv. utan att fastna på namnet. Vi gillar ju alla olika.
 Jag dricker gladeligen en god cava eller prosecco och tycker det smakar bra - eller möjligen embarmeligt! - som champagne kan smaka. Rätt tillfälle kan man ju alltid uppfinna.... Men som alltid finns det ju olika klass på allt, så liksom vanliga viner så är druvsorter, lagringen, exklusivitet det som avgör hur det smakar, som man själv uppfattar det.

 
När man har besökt ett sådant här område så känner man liksom stoltheten och det unika som framställs här - det är ju nästan lite magiskt på något vis ;) Stort!
Så jag tänker att för den som verkligen är champagnenörd och kan en massa extra i ämnet så måste det vara toppen att besöka champagnedistriktet! 

onsdag, augusti 03, 2016

Euro-roadtrip - Moseldalen: Cochem

Så anlände vi till staden Cochem - som jag läst mycket om att den ska vara den mest välbesökta staden i Moseldalen. Och kära nån, man fick verkligen skönhetschocken - ja en otroligt romantisk plats!



Där slingrar sig Mosel fram, och på var sida ligger massa fina hus, med ett centrum på en sidan och så däruppe, ovanför allt tronar slottet Reichsburg. Ett slott som härstammar från 1200-talet. Men solkungen - den franske Louis XIV invaderade Moselområdet och förstörde staden och ockuperade slottet, och som sattes i brand 1689. Det var i ruiner, men i slutet på 1800-talet byggdes slottet upp igen av en affärsman från Berlin. Det är fantastiskt att det alltid funnits sådana krafter, som vill bevara istället för att förstöra,




Vårt hotell var gulligt, det syns på bilden här ovan, bakom där med korsvirkesutsmyckningar. Det var en familj som drev det och de fanns liksom alla där och det var smått och gemytligt och en sån där frukost med massa smått och gott och småskaligt. Hade verkligen gärna stannat en natt till där! 

Vi pilade ut för att ta en promenad till slottet och förstås dricka lite vin. Så vi hamnade där under markisen ett ställe där vi testade några Moselviner, riesling och annat, och torra viner. Det var gott, men jag är ju inte så förtjust i vitt vin och mja, det smakade förstås bäst för att vi satt där på plats. Vi kom i samspråk med 2 par svenskar som åkte husbil och bodde på en stor camping en bit ifrån. Förra året den här tiden hade de också varit där och då var det 30 grader varmt. Då började det att regna, ja oj vilken skur det blev! Det skalade hejvilt men vi satt bra där vi var!

Ja det kom ut en gentleman från stället och "kvastade" bort allt vatten från markisen.
På kvällen skulle vi äta mat men blev lite sena ut, och de ställen vi blivit rekommenderade var stängda. Vi hittade en pizzeria typ, så det hade vi väl inte räknat med :) Det märktes tydligt att det inte riktigt är högsäsong i Mosel ännu. Det är i augusti säkerligen det är mest folk där, och under skörden förstås!
Fast gissa om vi blev snopna när vi skulle gå hem på kvällen och någon ropade "hej, vad gör ni här!" och det var ett par hemifrån vår egna byhåla som precis hade anlänt dit och fick syn på oss.... 


Morgonen efter promenerade vi upp till slottet, bia mycket  branta stadsgator.

Vinrankor i rader även om det är brant.
Vilken utsikt!!




Det kändes tråkigt att lämna Cochem men vi hade en lång väg framför oss. Det såg ut lite såhär på himlen och kom några regnskurar.

 
Vi följde ringlande Mosel i många mil, såg massa små byar utmed vägen. Och överallt, precis överallt utmed sluttningarna så är det vinrankor. I varenda vrå och i så branta sluttningar som man undrar hur de i all sin dar beter sig för att skörda och vattna. Verkligen helt crazy! Och jag har nog inte alls förstått hur stort det är med Moselvin.
 

 Vi stannade kort i staden en ganska stor stad, Trier - i slutet på Moseldalen. Som har enormt gamla lämningar i staden från romartiden. Intressant och fint men vi drog vidare efter en lunch där.
 
 
 Nu hade vi färdats genom Mosel, från Koblenz till Trier och nu var det dags att entra Frankrike!