Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

Visar inlägg med etikett bloggeri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggeri. Visa alla inlägg

söndag, september 21, 2014

Tidsjakten

Jag ha två kvällar kollat in på svtplay de två avsnitten som varit i serien Tidsjakten. Har ni sett den??  



Det är de här två som leder den. Det är Petra Brask som är "tidsexpert" och så sköna Jonas Leksell med sina härliga betraktelser.  Kolla in seriens sida här
Jag är ju själv inte mitt i den mest stresssiga tiden av mitt liv direkt, men alla vill vi väl försöka hinna med det vi vill göra -- men hur kan ju vara knepigt. Och vad lägger vi all tid på, alla har vi ju samma tid, och vad är man själv för tidstyp?

Första avsnittet handlade om familjen med två barn och massor av aktiviteter. Mamman var nästan lite sorgsam på något vis, och hon nämnde sig själv som högpresterande, att det alltid ska vara bäst liksom. Det är väl hopplöst att många av oss ska vara såna personer! Men vad innebär perfekt egentligen, är det inte väldigt olika från person till person? Det som är perfekt för någon är nåt helt annat för någon annan, och det är ju det som är så himla dumt. Tagga ned! Jag har själv under åren varit ganska engagerad i lite allt möjligt, fotbolls-handboll-basket mamma tex under de där åren då barnen var i sån ålder, och ordförande i en föräldrastyrelse i skolan. Fast jag inte själv känna att det som stressat som den där familjen hade det, frågan är: kan man planera sönder sig med listor och scheman hit och dit istället för att ta det lite chill? Vad säger ni, som är mitt uppe i det hela?

Avsnitt 2 var verkligen intressant, när man nu är i bloggvärlden. För det handlade om bloggtjejen med 3 små barn som kollar i mobilen var 10 minut typ och är stressad för att hinna allt. Snacka om digitalstress! Nu ska jag inte ordna mer om denna tjej (och kanske ev fördomar runt en massa saker) för brännpunkten i detta avsnitt är ju den digitala stressen. Vara på sociala medier jämt, känna katastrofen att missa nåt. Ja ni som läser här, vet allra säkert precis vad som menas med digital stress av och till. Självaste Katrin Zytomierska fick vara med och läxa upp lite - och hon var ju inne på något bra där, att man TROR sig veta hur saker och ting är, att bloggare alltid har tid till allt, alltid har det perfekt - ja ni vet allt det där som vi kan höra till leda (för visst skulle man aldrig hänvisa till sig själv utan vi påskiner ju gärna att "alla de perfekta bloggarna" är någon helt annan).

Jag fick själv en massa saker att fundera över.
Jag valde själv att göra något åt mitt dagliga liv för ett halvår sen, att försöka bryta en ganska destruktiv jobbtillvaro där jag inte riktigt själv hade kontroll över min tid. Jag kanske inte har det nu heller, men nu är jag rent fysiskt på ett arbete, frikopplar helt det som jag efter många år blandade ihop och inte mådde bra av, dvs jobblivet hemma och hemmalivet. I många perioder har jag jobbat fokuserat och jättebra men i många perioder under en stor psykisk stress - och jag kan klart skriva under på  ett stort internetberoende, redan när internet kom var jag helt hooked, det var långt, långt före bloggar och Facebook och smarta telefoner. Det ligger i min inneboende nyfikenhet på allt.... all kunskap som finns därute runt saker och ting. Jag var tvungen att bryta det!

Nu måste jag ta tag i mig själv och fundera på vad det är jag vill med min tid utanför jobblivet. Hur jag ska sätta tidsramar för saker och ting. Tror det är bra att strukturera upp sig lite och sitt eget förhållningssätt.

Jag återkommer om det - ni får gärna ge er syn på saken runt det där med jakten på tiden! Vad är det ni tycker är viktigast? Vad vill ni hinna med som ni kanske inte hinner eller prioriterar?

måndag, februari 17, 2014

Kvinnan i fokus på Krusenberg Herrgård

Så var det då dags att samla ihop intrycken efter helgens event Kvinnan i fokus på Krusenberg herrgård några mil från Sigtuna. 
Bilderna jag tog är alldeles för få kände jag, framförallt missade jag bilder på alla härliga tjejer! Jag har jättesvårt att samtidigt vara närvarande i samtal, "hänga ihop" samtidigt som man ska ta bilder...
Jag hade förmånen att få hämta upp Gott för Själen-Lena (som jag inte alls har nån bild på!) i Enköping - en genomhärlig tjej (av bra årgång!) med stor nyfikenhet på allt och alla som jag gillar skarpt! Vi anlände till Krusenberg i mycket god tid, så vi hann träffa på Susanne och hennes dotter Amanda (härligaste mor och dotter alltså!) och Lotta, plus fler som ramlade under tiden.
Utställare fanns ju på plats, med tävlingar på G där man skulle fota och hashtagga hit och dit så man blev lite snurrig, och det var fina erbjudanden och saker. Lite extra kul att träffa tjejerna på Militus Medical (därifrån jag köpt mina produkter från "VMV Hypoallergenics") och lyckades få bli proffssminkad vilket inte hänt många ggr i mitt liv...

Vi fick lunchmacka och sen så hölls det föredrag av två inspirerande tjejer. Först Ida, en ung tjej med stort driv som skapat Adaras Blogazine - superduktig och mycket bra på att hålla föredrag (vilken framtid!) och hon hade sin mycket stiliga kärlek med sig. Sedan kom Lotta - energiknippet och sprudlande Lotta med Fyra Årstider som jag följt typ från början och som under åren verkligen förändrat sin tillvaro på många vis men framförallt fått kunskap bilder, styling och VÅGAT vara kreativ och skapa fina reportage och intryck med hjälp av bilder. Och nu fått ge ut en bok som även ska ges ut i Tyskland (där de ju älskar svenska miljöer på landet) och jag tycker Lotta verkligen är värd all framgång.


I fokus var ju förstås tjejerna sist där på bild 4 - Pernilla och Diana - för tillfället i sin kvällsoutfit. Jag lyckades aldrig fånga dem i sina fina Chill Norway klänningar man det är bara att titta in hos dem där man kan läsa massa mer om eventet.

Vi fick lite chans till yoga också och mingla runt bland utställarna (som även fick göra presentation av sig själva) - tex var Stureplanskliniken klart intressant med sina behandlingar och som även blev en del diskussion runt under kvällen ( tex med approach att vi damer runt 50 kanske känner att 40-åringarna överdriver sina "osynliga" ålderstecken - och känner att det kanske är lätt att få ett behov/beroende skapat där kanske inte lyckan sitter..)
Senare blev det modvisning och vinstregn på herrgården och en rolig berättelse av Catarina Hurtig (jourmalist, hovreporter och bokskrivare i ämnet), och sedan hann vi vila oss en liten stund innan det blev till att svida om lite, hinna med ett glas vin i baren med kakelugn - och så var det middag.
Vilken middag! Miljön fantastiskt i detta herrgårdsrum med originaltapeter, massa ljus, findukat på runda bord - presentation av maten och viner av superfin personal. Det utvalda vita och röda vinet till maten var supfina och maten... Skogssvampsoppan med rökt pilgrimsmussla var så magiskt god! Varmrätten var kalvrygg, lite persiljerotspure och en slags timbal (?) på oxkind och mer jag inte kommer ihåg men jag tyckte det var rustikt och jättegott -- men kanske inte vad alla är vana vid att äta... Efterrätten var en massa smaker och fräsch.
Jag satt med "enköpingsgänget" och 3 st tjejer från Karstad (systrar och släkt) som var jätteroliga och trevliga och som man skulle kunna ta med sig på en hel semesterresa och inte tröttna på alls, så kändes det.... de där härliga ögonblicken!
 
Efteråt satt vi och pratade ett tag om ditten och datten - och jag hade verkligen önskat att kunna få samtala med alla tjejerna som fanns där, flera av tjejerna som jag bloggföljt länge (eller kortare) men så gärna velat prata mer med - det hanns inte riktigt med och när man är ganska många blir det alltid uppdelat på olika konstellationer. Lite synd tror jag att många av oss känner!
Det är en konst att ta sig igenom sådana här tillfällen då man ska träffa många - att mingla lagom, få chansen att lära känna varann lite mer - släppa på en viss blyghet eller reservation. Jag tror det är ganska olika hur van man är att umgås på sånt vis, kanske beroende på vad man jobbar med, vad man har för umgänge annars, hur man är som person. Känna sig bekväm helt enkelt. Tror ni är många som känner igen det!

Jag hade velat så att hinna prata mer med de tjejer som jag följt ett tag - Helena, Helene - med Maria W, med Ninelin och så en ny bekantskap Katarina, så härligt glad tjej från örebrotrakten - förstås med Nilla och Diana som varit så duktiga med att fixa allt.... ja säkert många fler som jag kanske inte kände igen tidigare.
Rummet var fint och sängen superskön - mycket lyxigt kändes det - men tyvärr sov jag väl inte helt ok men morgonen efter fick vi en fantastisk frukost som man hämtade i det absolut finaste frukostköket jag sett!!
 Det finns jättemycket att säga om herrgården och omgivningarna! Sommaren måste ju vara underbar därnere vid sjön, bryggan, grillplatsen, bastun och spa:t (dit vi inte hann)... Highland cattle tjurarna Krut och Kaliber som gick där i en hage var ju hur söta som helst!

Själva herrgården har en spännande historia - med spöke och allt och varit bostad in på 80-talet och man har sedan verkligen varsamt renoverat och tagit tillvara på kulturarvet. Vi fick faktiskt en lapp med i goodiebagen som beskrev godset historia och personer som verkat där. Jag som är historienörd uppskattade det massor! Herrgården är väl värt ett besök tycker jag.

Efter frukost så åkte de flesta hem lite kvardröjande en del - Lena och jag tog alla välfyllda goodiebags och packade in oss i bilen och åkte hem. En härligt 24 timmars dygn trots allt, många tankar och funderingar och en hel del inspiration har jag fått. Och sen är jag enormt glad och tacksam över att få träffa Lena lite extra !! 

fredag, september 13, 2013

Fredagslooken - och bloggevent!

FREDAG !! 
Nu har jag jobbet hemma 2 veckor utan att vara på arbetsplatsen. Inga att prata med, inga att fika med eller att äta med. Jag lagar lunch varje dag här hemma, mycket fisk den här veckan, bönor och broccoli. På något sätt fixar jag det här livet. Självgående är ett mantra på mitt företag och det kan jag  väl instämma i är en egenskap man tvingas leva med.


Idag fick jag för mig att jag behöver en ny bild till min profil, ja både här och på jobbet. Men ta dessa bilder på sig själv... Nja - inte går det bra. Nu testade jag även en ny blus från HM, lite skir så där och med volang. Funkar bra. Finns här. Jag hade träningsbyxorna på så det passade inte ihop, därför blev jag hm, byxlös. Fast det gör väl inte så mycket. 
Och frisyren på mittersta bilden är utan diadem, till höger med. Men inte blev det prydligare för det. Nedrans kalufs.


Igår fick jag se att "Hem & Trevligheter" (tack för tipset!!) här tipsade om ett Bloggevent i Enköping! Som anordnas av denna tjejen, som är en ny bekantskap för mig. Och tänk, Enköping är ju nästan nästgårds för mig! Tar högst 40 minuter att åka dit och det är vägen till jobbet, så detta kan jag  bara inte missa eller skylla på något. Så nu har jag anmält mig!
Den 10/10 går det av stapeln - ska bli jättespännande och FÖRSTÅS så hoppas jag ju på att träffa NÅGON AV ER där!! Eller hur?!


fredag, maj 03, 2013

Bloggreflektion - och möten som inte blir av

London 2010

Jag har bloggat jäkligt länge! Sen 2005. När jag gick igenom några bilder så reflekterade jag över tiden från bilden ovan, jag och min dotter var i London precis den här tiden i maj, år 2010. Hon skulle ta studenten och jag hade själv fyllt typ 45. När jag började blogga var mina kids 14 och 12 år - idag är de unga vuxna. Det är en lång tid, när jag tänker efter runt allt det som varit.  Bloggen har ändrat karaktär med tiden - på gott och ont. Mer reflektioner och babblighet i början, mer detaljer från vardagslivet. Idrotten. Jobbet. Kanske har jag omedvetet dragit mig tillbaka från det senare år, kanske av hänsyn till min egen integritet, eller säkert mest av den omkring mig. Det är inte alltid så enkelt i livet, och då finns det saker jag inte alls berör här. Det är väl därför jag valt att blogga i viss anonymitet och inte satsat på spridning.
Det är ju lite som att skriva dagbok i mångt och mycket, något jag gjorde massor förr, i ungdomen. Jisses vad jag skrev! Här i bloggen blir det ju inte alls på DET viset lyckligtvis - men jag kan vid återblick minnas tillbaka, runt det man minst anar och plötsligt minns.

Jag har träffat många vänner via nätet under åren - internet-tidig och sociala medier innovatör kanske. Mina kära cybermammor, ni vet vilka ni är *kram*.
Innan bloggarna kom så kunde man mötas på andra sätt, via slutna mailinglistor som på sätt och vis vara mycket bättre än bloggeriet. Där var man sin slutna grupp och ingen kunde "näthata" på samma sätt. Vi är många som sedan började blogga då år 2005, när det exploderade. Sedan har många kommit och gått. Själv har jag läst otaliga bloggar inom många ämnesområden - vissa har slutat, vissa har utvecklats. Nya har tillkommit. Ni känner säkert igen er, flera av er som läser det här nu. Att man utvecklas och hittar nya saker man vill skriva om, och framförallt läsa om. En del i omvärlden förstår ingenting runt detta. Ni känner säkert igen er i det med... 

Jag vet att många av er - av de bloggar som jag idag läser och som gläjder mig mycket - kommer att träffas imorgon på Bloggdagen - ett superbt initiativ (av en blogg jag tyvärr inte läst själv). Jag kommer inte själv att vara där. Jag var sjuk när biljetterna släpptes och sedan har jag tvekat och skyllt på en massa saker som händer häromkring.
Jag vet att det funnits biljetter - och som goa Helena påtalat mig, tack snälla du - och att jag kunnat haffa chansen. Det vore så kul att träffa er alla som jag "känner" och inte känner! Men nu väljer jag att stanna hemma, för den här gången. Jag vet inte riktigt varför, jag är inte den som är rädd att åka själv på saker och ting och inte rädd att vara lite spontan - men det är lite kontra den sociala återhållsamhet som för mig blivit en slags livlina sista året. Ytterligheter. Jag ska verkligen försöka tänka mer på att göra roliga saker och tänka mig på mig själv i den andan, men inte just nu. 
Ni är många som setts tidigare i olika konstellationer och kanske hade det varit lättare då att bli övertalad. Och ni är nog säkerligen många som är lika nervösa idag, som jag skulle vara... Och jag vet att jag skulle riva runt i mina garderober jag med. Haha!

Jag hoppas så att ni som deltar kommer att få en toppendag på bloggdagen! Ni måste berätta ALLT, lova det!  Och nästa gång något händer i mälardalsområdet hoppas jag på att vara med! 

Vi andra som inte är där kan väl skåla lite extra imorgon för oss själva. Eller hur??

onsdag, januari 09, 2013

Förmaningar att applicera på livet

Imorse satt jag och bläddrade på Ipaden till morgonyheterna. För man kan ju inte göra en sak, enbart.
Och då där på Ipaden hittade jag denna artikel på DN - om mamman med bloggen som kraschade helt då hon skrev ett antal förmaningsord till sin son som fått en Iphone.

Alltså, jag måste bara lägga ut dem här - så jag kan dokumentera, gå tillbaka och tänka efter. Klockrena ord - som sätter mig själv på pottkanten lite runt mitt datorberoende. Jag behöver ingen Iphone i mitt liv, ur den synpunkten.


Som denna dam Janell Burley Hofmann skriver: "De flesta av de råd som jag ger kan appliceras inte bara på en Iphone, utan på livet."
Jag har highlightat de råd som jag tycker är lite exta värda att tänka på. En del av dessa gäller en hel del det som händer på nätet (just nu) och hur vi beter oss mot andra.
Jag har några favoritmeningar - grunna på de här.

-- Du är ingen oförskämd person; låt inte telefonen ändra på det.
-- Det finns ingen anledning att dokumentera allt. Lev dina upplevelser. De kommer att finnas kvar i ditt eget minne för evigt.
-- Var större och mera kraftfull än rädslan att missa något.
-- Se framåt. Se världen utspela sig runt dig. Stirra ut genom fönstret. Lyssna på fåglarna. Gå på promenad. Tala med en främling. Fundera utan att googla.


Ok - här är de! 

1. Det är min telefon. Jag köpte den. Jag betalade för den. Jag lånar den till dig. Är inte jag bäst?
2. Jag kommer alltid att känna till lösenordet.
3. Om det ringer, svara. Det är en telefon. Säg hallå och var artig. Strunta aldrig i ett samtal om det står "mamma" eller "pappa" på skärmen. Aldrig.
4. Ge telefonen till en av dina föräldrar med det samma efter 19.30 varje kväll som du går i skolan och varje veckoslut vid 21. Den kommer då att stängas av för natten för att sedan slås på igen klockan 07.30. Om du skulle tveka att ringa någon på en fast telefon, där någon förälder kan komma att svara först, så ring inte alls och skicka inte sms. Lyssna till dessa instinkter och respektera andra familjer på samma sätt som vi skulle vilja bli respekterade.
5. Den går inte till skolan med dig. Prata med dem du skickar sms till. Det är något att lära för livet. Halvdagar, utflykter och kvällsaktiviteter efter skolan kräver särskilt övervägande.
6. Om den faller ned i toaletten, brakar i backen eller försvinner i tomma luften så är det du som är ansvarig för reparationerna. Klipp gräsmattan, sitt barnvakt, spara pengar som du får i födelsedagspresent. Det kommer att hända, var beredd.
7. Använd inte tekniken till att ljuga, lura eller bedra någon annan människa. Ge dig inte in i samtal som kan vara smärtsamma för andra. Var först och främst en god vän eller håll dig borta från korselden.
8. Skicka inte sms, e-post eller säg något med hjälp av den här apparaten som du inte skulle säga öga mot öga.
9. Skicka inte sms, e-post eller säg något till någon som du inte skulle säga högt när deras föräldrar befinner sig i samma rum. Censurera dig själv.
10. Ingen porr. Leta på nätet efter sådant som du kan dela öppet med mig. Om du har någon fråga om något så ställ den till en person – helst till mig eller din pappa.
11. Stäng av den, sätt den på ljudlöst, lägg undan den när du befinner dig på en offentlig plats. Särskilt på restauranger, biografer eller när du samtalar med en annan människa. Du är ingen oförskämd person; låt inte telefonen ändra på det.
12. Skicka inte eller ta emot bilder av dina könsdelar eller någon annans. Skratta inte åt det. En dag kommer du att känna dig frestad att göra detta trots din höga intelligens. Det är riskfyllt och kan förstöra ditt liv som tonåring eller vuxen. Det är alltid en dålig idé. Cyberrymden är stor och mera kraftfull än du är. Och det är mycket svårt att få en så stor sak att försvinna – inklusive ett dåligt rykte.
13. Ta inte en ziljon bilder och videor. Det finns ingen anledning att dokumentera allt. Lev dina upplevelser. De kommer att finnas kvar i ditt eget minne för evigt.
14. Lämna din telefon hemma ibland och känn dig trygg i det beslutet. Den lever inte och den är inte en förlängning av dig själv. Lär dig att leva utan den. Var större och mera kraftfull än rädslan att missa något.
15. Ladda ned musik som är ny, klassisk eller annorlunda än exakt den samma som miljoner av dina kamrater lyssnar på. Din generation har tillgång till musik på ett helt annat sätt än någon gång tidigare i historien. Dra fördel av den gåvan. Utvidga dina horisonter.
16. Spela spel med ord eller gåtor som utmanar din hjärna då och då.
17. Se framåt. Se världen utspela sig runt dig. Stirra ut genom fönstret. Lyssna på fåglarna. Gå på promenad. Tala med en främling. Fundera utan att googla.
18. Du kommer att ställa till det. Då kommer jag att ta ifrån dig din telefon. Vi kommer att sitta ned och prata om det. Vi kommer att börja om på nytt igen. Du och jag vi lär oss alltid något nytt. Jag är med i ditt lag. Vi gör detta tillsammans.

Vilka är dina favoriter??  

måndag, januari 07, 2013

Så har det då hänt igen...

Jag skriver ju inte direkt ofta om andra bloggar sådär rakt på. Men så har det då hänt igen. I helgen hängde House of Philia och Emma i Stockholm och hade roligt och jag tänkte oh, shit nu får de skit igen.
Finns det nåt som verkar reta mer än när några damer glammar runt på stan? Som annars lever småbarnsliv, jobbar rätt målmedvetet (hårt vill jag inte använda som uttryck för det finns de som verkligen jobbar "hårt") och trots allas "tror att de känner någon via bloggen" är väl värda sitt liv, eftersom det är just deras egna!
Herre min dar - hur lagom och mainstream måste vi vara för att duga utan att någon ska reta sig? Vi är säkert massor av människor som shoppar loss, går på krogen eller matar våra älskade husdjur och tjänar våra egna pengar. Eller har ärvt några, gift sig rikt eller vad det nu må vara. Som vi väljer att lägga på kläder och struntsaker, eller sätter in på banken och verkligen sparar till något stort och fint som .... Framtiden. Men vi väljer att inte knysta så mycket om det. Vi gör alla ett val - och jag beundrar verkligen dessa tjejer som orkar, törs och vill visa upp sitt liv - som inspiration, kunskapsdelande, livsglädjande - och INGEN ska någonsin behöva få skit för det!
Ja - jo återigen så har Petra fått personliga påhopp, och Emma inga (?) och jag vet inte vad det beror på, är det kanske för att de är lite olika typer av skribenter - ja vad vet jag men galet är det.
Och ändå så speglar det på något vis såsom vi är och lever just nu, i samhället. Bland oss som borde vara vuxna, men som aldrig blir det. Vi som vill vara evigt "runt 30 nånting" - "typ känner mig som evigt 22" (som om det är nåt man vill vara för evigt) och inte accepterar att vi blir äldre och absolut INTE alls accepterar att en del försöker febrilt göra nåt åt det. I sin enfald. För alla andra är ju enfaldiga, utom en själv...  Hur lätt det är att numera offentligt klanka ned på andra, och så via alla dessa tvprogram (ta tex dessa Hollywood babes och "Småstadsdrottningar" eller vad det hette) som på något vis förvrider och skapar en stereotypisk bild av kvinnor i medelålderns ytligt liv, som vi kan göra narr av och snacka skit om bara för att... man kan. Utan att tänka på vad det skapar. Att skitsnack och mobbing inte slutar för att man blir (yngre) medelålders, att det inte är så konstigt att barnen och ungdomarnas erfarenheter på nätet är allt annat än banala. För vilka lär de sig av...

Droppen för mig blev när jag av en slump hittade Nellie Berntssons blogg och detta inlägget "Att trycka ner nån annan - bättre själv" skrivet igår. Tjejen är 12 år!! Läs detta helt galna som denna unga tjej får utstå och fundera över hur vi vill ha det framöver, hur våra döttrar ska växa upp (och söner för all del med men ni vet säkert vad jag menar) och vad priset är för att synas, eller att vara lite mer ambitiös för att det ska vara ok; när det gäller andra (själv får man ju alltid vara jätteambitiös förstås!) .

Så vad gör vi?! Vi får klura ut det på något vis. Med varann och inte emot varann.

KRAM! 

tisdag, december 04, 2012

Bloggvärlden och tonåringar - eller varför inte vuxna damer?

Jag hittade en intressant fråga på DN:s sida "Fråga insidans experter" en fråga som handlar om den värld som vi bloggare rör oss i  - och våra unga.
"Min dotter är missnöjd med allt" är rubriken och handlar om lyckliga familjen med en tonårsdotter som är missnöjd med allt. "Hon följer framgångsrika bloggare på nätet och jämför sig konstant med andra. Hon ser såpor på nätet där människor är vackra och har mycket pengar. Flera kompisar har fler och dyrare saker än hon (absolut inte alla). Hon uppfattar sig som ful, ett drag som jag i och för sig gissar att hon delar med de flesta tonårstjejer. Det enda hon vill är att shoppa, vara på de tjusigare shoppingstråken och fika på de finaste ställena."

Ja ni kan läsa själva här, det är en mycket tankeväckande fråga och så även förstås svaret. Jag kan inte låta bli att förstås tänka att detta inte heller är en typisk tonårgrej, men att det kanske är så mycket mer kraftfullt bakom avundsjuka eller känslan av orättvisa hos en oerfaren tonåring. Då man inte vet vad som ligger bakom medlen att kunna köpa och konsumera, hur det är att tjäna pengar och leva. Vad allt kostar. Hur de flesta får välja och försaka, men att det ju inte syns utåt. 
Ni som har eller haft tonåringar vet säkert vad jag menar, den där fasen då världen utvidgas enormt och liksom sugs in i den egna verkligheten. "Alla andra..." blir en referensram för det egna livet, den egna familjen finns plötsligt inte. Hur det hanteras är olika från individ till individ, men jag vet själv hur det funnits flera goda diskussioner här hemma om hur andra lever, att tonårsdottern faktiskt upptäckt att andra inte kanske har det lika bra som hon, eller växer upp med andra värderingar.  Min tonårsdotter var nog aldrig SÅ missnöjd, även om vi haft våra konflikter. Och nu är hon snart 22. 
Så till den offentliga cybervärlden:
Det där med bloggvärlden och de känslor som beskrivs - visst känner vi igen det! Eller  hur?? Vi ser det ju i kommentarsfält, vi ser det kanske även i text och i bild, där vi alla gärna vill framhäva eller framhålla något. Inspirera och inspireras - visa upp, bekräftas... Visst finns det små skillnader i innebörden, visst är det ofta en hårfin skillnad och det är svårt att inte påverkas. Påverkas av hur alla andra har det, hur alla gör, hur fina bilder alla tar, hur fint livet verkar vara - det perfekta livet.
Kärnan i det hela tycker jag sammanfattas i:"De som ofta jämför sig med andra mår sämre. Dessutom är risken för att må dåligt större om jämförelsen handlar om ”ytliga” saker som utseende, prylar och status, vilket ofta är sådant som lyfts fram på till exempel Facebook och Instagram. Ett särskilt problem är att lycka och framgång ofta överdrivs i de bilder som personer ger av sig själva på nätet. Ju mer man läser och skriver sådant, desto större risk att man får en uppblåst bild av sig själv och får orimliga förväntningar på livet."
 Vi vet ju de flesta av oss vad som finns där bakom - men alla gör ju inte det. Jag tycker dessa ord är tänkvärda - både för oss vuxna damer i bloggvärlden och den värld som våra barn - tweenies och tonåringar - växer upp i. Vips är de där ute i den mediala världen. Den som väcker så mycket glädje. Och så mycket missnöje.

Känner ni igen det här på något vis?

fredag, augusti 31, 2012

Fredag igen och det sociala nätlivet

Oj nu är det fredag igen och vecka 2 i mitt jobbliv. Det har gått bra denna vecka med. Har gjort några utbildningar, varit med på möte och fått ett litet uppdrag. Jag har lärt mig en hel del den här veckan kan jag konstatera, inriktat på vårt nya arbetssätt i organisationen. En hel del termer och uttryck att hålla reda på. 
Idag är jag ledig dock och ska snart ge mig av mot gymmet. Det så viktiga som jag bara måste hinna med för att må bra. Får bli minst fredagar framöver och en dag i helgen så får vi se om jag kan klämma in något mer i veckan men som pendlare blir det lite svårt. 

Jag har insett att jag måste dra ned radikalt på mitt slentrianmässiga bloggläsande. Som ju växt under min tid hemma, en slags verkligenhetsflykt och koll på vad som händer där ute i livet. Jag har rensat min lista på Bloglovin som är det verktyg som jag använder för att läsa bloggar, men jag följer fortsatt många av er som ev tittar in här!
Jag har ploppat in några bloggar på Facebook med, men jag känner att det kommer in alldeles för mycket onödigt där som jag kan följa på andra sätt. Facebook har jag mest för att följa mina vänner - och även för att få senaste nytt från en del andra ställen. Jag är dock ingen twittrare, och jag har konstaterat att även jag har verkligen en gräns för vad man kan hantera i nätlivet. Jag var en tidig nätanvändare, och provat på många olika slags sociala nätverk. Alltfrån mailinglistor, forum, chattar och sedan kom bloggeriet och Facebook.... 
Dock har jag ingen smartphone. Det är alldeles sant. Och jag känner att allt detta appande och allt som nu finns bara blir för mycket. Har iakttagit så mycket konstiga situationer i sommar, där smartphonandet liksom verkar ha tagit över umgänget människor emellan. Det är inte därför jag inte har en smartphone givetvis, utan jag har valt bort att ha en egen mobil då jag har en på jobbet och vi har inte dataabonnemang. Jag klarar mig bra, men har insett att min gräns är nådd just nu i cybervärlden, så inget Instagram för mig just nu, det räcker till ändå.
Hur gör ni för att hantera det digitala flödet??

Nu mot gymmet, så får vi se hur dagen slutar!

 

lördag, februari 11, 2012

Gifta i 7 år - och lite tack till alla!

Jag måste börja att säga tack till alla som hälsar på här, och särskilt extra till Doktor Molly - som uppmärksammat min rosa kamp just nu hos sig. Jag tänker mycket just nu på det här med vad som är "på riktigt" här i bloggvärlden. Jag har bloggat länge, sen 2005, men aldrig sett mig som någon riktig bloggare - alltså inte med något särskilt syfte. Jag är alldeles för spretig... Jag har aldrig haft en fråga eller ämne jag brinner för extra, utom kanske just det här med det sociala spelet och vad det är som knyter oss människor i en grupp till varann, vad som engagerar eller dis-engagerar... dvs drar helt åt fanders.
Att knyta an och känna tillhörighet gör vi på många vis, och inte minst via nätet - jag har själv gjort det mycket tidigt långt innan bloggar blev nåt stort, men den personliga integriteten har alltid varit något som hindrat mig att löpa fullt ut. Jag gör det inte nu heller - men jag känner att i just i denna situation - att drabbas av något som många, många drabbas av och kommer att göra tyvärr, är något som känns viktigt att dela med sig av. Jag letar själv så mycket bekräftelse över min upplevelse, och vet att så många andra kommer att göra samma sak.


I torsdags eftermiddag blev jag plötsligt pigg igen. Ni anar inte vad det kändes toppen att plötsligt bli glasklar i knoppen och kroppen! Igår fredag höll det i sig. Jag tog tåget till stan och fikade hos mina föräldrar och var till en salong och testade peruk (mer om det en annan gång) och åkte sen med tåget hem igen. Men idag när jag vaknade var kroppen inte alls i fas tyvärr. Trött, hjärtklappning och tyvärr är det så att slemhinnorna i munnen tar mycket stryk och jag som lätt drabbas av blåsor i munnen drabbas nog lite extra nu. Ni vet om man bränner sig på tungan på varm choklad, så känns det nu trefalt i hela munnen...
Så - jag inser återigen att jag måste glädjas var dag som är bra och acceptera varje dag som är mindre bra.


Igår firade vi 7-årig bröllopsdag - hela 7 år sedan en regntrist tisdagmorgon då vi tidigt vigdes på Arlanda VIP - med våra barn förstås som deltog. En fantastiskt morgon i all sin enkelhet. Sen drog vi med flyget till Hurghada. Det som skulle varit Khao Lak i Thailand om inte tsunamin hänt strax innan. Det påminner mig alltid om att LIVET TILLSAMMANS är det stora - inte var eller hur. Det tog 20 år tillsammans innan vi blev gifta, och vi tillhör de 20% av alla par som väljer att behålla sina egna efternamn fortsättningsvis.
Idag har vi firat med go middag tillsammans allihopa - helstekt rostbiff i ugnen ihop med annat gott - tex bearnaisesås gjord av min man - han lyckade mycket bra trots en del oväsen i köket....

ÅH vad det måste vara kul för alla härliga bloggare som nu finns på eventet i Malmö - hoppas det är massor av glamour och kul. Vi andra får väl suckta och se på Mello!!

torsdag, januari 19, 2012

Visst blir man förbannad ibland på bloggvärldens sjuka??

Jag skriver inte så ofta om andra, eller rättare sagt om andra bloggar men idag måste man ju få bli förbannad! Ni vet kanske en del vad jag menar redan....
Jag har läst bloggen "House of Philia" länge, sen den nästan var ny och Philia är en härlig, positiv tjej - lite extra previligerad i livet än många av oss kanske men det finns ju faktiskt många som har det så och ännu fler som inte har det... Vi formar ju våra egna liv trots olika förutsättningar. Jag gillar Philia för sina generositet och nästan ibland aningslösa glädje och sin härliga kärlek till sina barn - för det finns ju en baksida i denna bloggvärld. När man får lite för mycket framgång och många läsare och inte följer en slags mall för hur man ska vara (hur nu DEN ser ut??) då kommer negativa kommentarer direkt. Det har vi sett hos Philia och många andra, och det är ju helt ok att då själv styra sitt kommentarsfält. Problemet verkar ju då i alla fall att det inte är NOG för en del att trots allt gå vidare med sin negativism och total avsaknad av förnuft; utan totalt kränka en person på det sätt som nu skett. Hur kan man göra en sån sak? Hur är man funtad i sin egen futtiga värld för att ljuga och skicka anmälan till Skatteverket....
Alla babblar så mycket om svenska avundsjukan, den tror jag faktiskt inte på i det här fallet, det är nåt helt annat. Och inte är den avundsjukan särskilt svensk egentligen, det finns överallt och det görs en massa konstiga saker i avundsjukans tecken världen över, man kallar det hämnd ibland, och heder ibland.
Jag önskar så att alla med vanan att sitta och skicka hemska kommentarer till personer på nätet - i alla dess forum oavsett bloggar eller andra ställen kunde få sig en riktig näsbränna på nåt vis och förstå att MOBBING inte är ok!

Jag fick en tankeställare när jag i boken om mindfullness läser avsnittet om känslor. Att faktiskt en del människor föds med större förmåga att uppleva positiva känslor och ha en positiv syn på livet och uppleva lycka. Men vi kan alla med hjälp träna upp denna förmåga, att känna välbefinnande i livet. Känslor lämnar spår i hjärnan, så har man upplevt sorg, vanmakt eller ilska ofta så förankras det i hjärnan, och det är lättare att fastna där igen. Det som blivit förorättat eller anser sig orättvist behandlad söker sig tillbaka till den känslan vid nya tillfälle.
Det finns en amerikans psykolog som på 60-talet publicerade en teori om människans 9 biologiska affekter, som kan uppleves mer eller mindre starkt och de utgör grunden till vår motivation.
Märk väl, endast två av dessa är positiva!! Lycka och Intresse är dessa. En är neutral, nämligen Förvåning. Och hela sex stycken är negativa! Sorg, Rädsla, Ilska, Skam, Avsky och Äckel.
Är det undra på att det är svårt att känna lycka, när så många andra negativa affekter är negativa och på något vis så mycket starkare...
Det finns mycket att fundera över detta - men det är ju tydligt att vi har ett samhälle där människor inte kan hantera sina affekter, och detta med stalking, ilska över andras lycka eller att bara finnas till blir allt vanligare. Individualismens stora negativa följder... För det är klart att bloggandet är ett tidens tecken på den stora individualism som finns i denna nutid, och även kommersialism.
Och ändå.... så mycket gläjde och tacksamhet som det finns i denna bloggvärld. De flesta är ju trots allt uppmuntrande, ger inspiration och tar emot inspiration på samma ödmjuka vis, delar med sig av visdom, erfarenhet och stöttar i alla lägen. Det finns hopp!

Så hur ska vi protestera och kunna påvisa att dessa kränkningar inte är okey? Kan man göra något tillsammans? Det är en fråga att bolla vidare till någon som kanske har en idé.
Och till House of Philia önskar jag all kärlek och tankar - vi är många
som håller på dig!