Idag är det sista november och låt denna november få bli ensam i sitt slag att bli en av de värsta ..... och att december blir desto bättre.
Jag har inte varit särskilt duktig på att blogga på sistone. Tillvaron har varit alldeles för allvarsam och jobbig för att ge inspiration. Denna vecka började verkligen inte bra. Min sömnlöshet några nätter blev akut - med hjärtklappning och ångest och det var mången tårar som trillade en stund en morgon.
Det ljusnade litegrand sedan. Vi har varit på skolan och pratat en del runt vår son, och han har varit med själv också för att träffa lite vuxna och prata. Nu ska han börja skolträna på måndag lite försiktigt då de andra är på prao-vecka. Så hoppas vi innerligt att detta kommer att gå bra och ge honom den kraft som behövs.
Var får man tag på energi efter en sådan här sak? Jag känner mig helt nedmald och hackad i småbitar stundtals. Till synes helt frisk - vi är kärnfriska när folk tycks trilla som käglor runt oss. Det är väl den självvalda isoleringen som gör sitt. Inte många människor som jag träffat under november månad...
Jag börjar längta efter glamour och lite lajbans i tillvaron. Var finns den? Nån som har några tips?
fredag, november 30, 2007
Sista november
onsdag, november 28, 2007
Att våga ta steget
att ta steget
Att stå på kanten och titta ned
Vi kan hoppa tillsammans min vän
Det finns så mycket att upptäcka i livet
därframme
Jag tror vi ser ljuset - trots allt.
lördag, november 24, 2007
En god dag
Idag har det varit en trevlig dag!
Jag har knappt hämtat mig från chocken igår kväll efter Idol utröstningen. Jag brukar inte rösta i Idol men igår röstade jag 2 ggr Daniel därför att i pausen smet jag och läste på webben och såg där att han låg illa till. Så tyvärr. Men vilka röstar på Andreas? Endera de som ogillar juryns utspel mest av allt, eller de som verkligen gillar Andreas gåpåiga stämma. Jag hoppas nu allt på Marie! Jag kan tänka mig att höra henne sjunga på en egen platta - och mest vill jag höra henne sjunga en låt av Evanescence. Lyssna in er så förstår ni vad jag menar. Det finns både rock och spröd skönhet.
Imorse vaknade jag med ångest - och den jagade upp mig ur sängen och ut på en promenad. Och det var helt underbart! Snö och rimfrost, en spröd sol och minusgrader, Iron Maiden i öronen och mina livsandar vaknade till liv.
Så resten av dagen har åstadkommit ett städat hus, en hårinpackning och sen har vi varit och spela bowling i Västerås. Det är alltid lika kul - hur illa det än går. Och sen har vi ätit gott och haft det bra.
Sonen är riktigt glad och munter idag. Kusinen är här över helgen - de är ju ruskigt jämngamla sånär som på två veckor och vuxit upp ihop - och de är vana att att ha lite halvtråkigt ihop. Vad min fjortonåring behöver är liv och rörelse i tillvaron och en hel del löjligheter och fjanterier. Livet ska inte vara såhär allvarligt som det är just nu - mest för honom, men även för oss alla.
Picture from http://evanescence.com
onsdag, november 21, 2007
Inte bara dyster
Nä jag är inte enbart dyster, även om det idag känts riktigt motigt stundtals. Det har varit en del besvikelser idag - och en del tacksamhet. Mer törs jag inte andas.
En sak är i alla fall helt självklar - GLÄDJE över att det blir EM för Sverige i sommar. En sommar med ett fotbollsmästerskap och Sverige - och sen Iron Maiden... Mumma!
Om allt hade varit normalt
Om allt hade varit normalt ....
Hade jag säkerligen sovit gott och inte vaknat om natten alldeles svettig och ångestfylld.
Hade vi haft en nyfixad och nymålad hall
Hade vi planerat för fullt för vår Thailandsresa
Hade jag skjutsat hit och dit till träningar och varit tränad själv
Hade jag bekymrat mig för höga bensinräkningar
Hade jag sett fram emot att det snart är december
Hade jag bekymrat mig för "ska jag ta kängorna med hög klack eller inte" under morgontimmen
Hade jag beklagat mig för att jag inte hinner .....
Men inget är normalt. Allt är en stor väntan - allt är en stor tystnad -allt är en stor klump av ångest för mitt älskade barn. Så skit i hallen, skit i Thailand. Det är bara saker och ting som vi tror vi blir lyckliga av. Alla dessa ting som inte är levande men som vi lägger ned så enormt mycket energi på.
Jag står still - allt står still - tiden står still. Hur kan då tiden läka alla sår? Går det?
måndag, november 19, 2007
Tjejsnack
Dubbeltjejsnackar som vanligt!
Sömn (v 46) Ämnet kommer från Sirpa
Sover du bra på nätterna, eller vad gör du om du inte kan somna/sova?
Hu - nej jag sover ibland inte särskilt bra. Jag är en typiskt "oro" sovare som vaknar för ingenting. Jag stiger tyvärr inte upp utan ligger och stirrar ut i luften eller nåt och våndas.
Hur många timmar sover du per natt, vardag/helg?
För lite just nu... 6-7 timmar kanske, men på helgen längre.
När går du upp respektive och går och lägger dig vardag/helg?
Jag går upp runt 6.15 - 6.30 beroende på om jag ska åka iväg eller inte. Går och sover vid 23 ca, på helgerna är jag uppe längre och vaknar skapligt men gillar att ligga och dra mig ett tag.
Snarkar du, talar i sömnen eller kanske t.o.m går i sömnen?
Hm - jag snarkar visst....
Sover du ensam i sängen, om inte med vem/vilka?
Jag sover med min make därnåntansintill.
Barndomen (v47) Ämnet kommer från Linda
Vad är ditt allra första minne?
Eh - det minns jag inte direkt. Men jag minns tydligt när jag var 4½ och min lillasyster kom hem från BB och låg i sängen och skrek. Då tyckte jag synd om henne och matade henne med en GB Storstrut som jag fått...
Hur såg din familj ut? Ja, inte till utseendet då förstås ;)
Hm - bildligt eller? Pappa, mamma och lillasyster 4 ½ år yngre, sedan fick vi vänta väääääldans länge på en lillebror som kom då jag var 17 år. Den ungen är 25 år idag .... Min pappa är snart 70 men inte alls gråhårig, mamma är snart 65 och har knappt en rynka. Och jag har både ock...
Vad gillade du att göra när du var liten?
Jag gillade att dansa till klassisk musik och klä ut mig, prinsessor och sagor och att fantisera. Törnrosa var en favorit. Sen gillade jag att vara ute och leka om somrarna - typisk gammeldags sommarunge. Finns såna nuförtiden ?!!
Hur skulle du beskriva dig själv som barn?
Typiskt ansvarstagande storsyster, noga och man fick inte "göra fel" och inte vara arg på varann, konfliktundvikande, typsikt tjejig.... Ja hur gammal är man när man är liten egentligen?
Kommer du ihåg några viktiga händelser som format dig själv till den du är idag?
Det finns nog ett antal händelser som jag inte vill nämna men som gjort sig påminda en hel del sista tiden.... men det finns säkerligen en massa bra saker också, jag hade nog en rätt glad barndom.
lördag, november 17, 2007
Många förhoppningar
Önskar jag hade nåt kul att säga men det har jag inte. Sista dagarna har inte varit särskilt uppåt - nej inte hela veckan. I måndags var vår son till skolan - pigg och glad. Det kändes toppen. Sedan stöp han igen ned i grubbel, ledsamhet och magont. Vi och han kämpar mot många demoner och vi får inte särskilt mycket hjälp. I torsdags fm ringde jag kuratorn och pratade in på hennes telefonsvarare, och jag har även mailat rektorn för att få ett möte. Det skulle han fixa. Kuratorn har inte ringt än. Det blev helt tyst - hela veckan har varit tyst på mitt jobb. Inga telefonsamtal - inga mail. Så sista tidens stress kom ifatt mig. Sömnlös, mardrömmar, hjärtklappning.
Det som gör mig mest arg nu är att ingen verkar bry sig. Vad gör skolan åt att min son varit borta snart hela terminen? Är det för att det är jag - en ansvarsförälder som varit superengagerad i flera år i skolan? Vem vet - vår familj kanske har rämnat - vi kanske står inför skilsmässa, misshandel, depression. Vem vet EGENTLIGEN hur vi har det i vår familj som gör att min son inte går i skolan? Förstår ni min tankegång? Nu har vi det inte så, men vi har det stentufft i vår familj och vi är stressade allihopa på olika sätt. Och jag är oerhört frustrerad stundtals. Fruktansvärt.
Jag är ledsen att jag inte kan säga nåt mer kul - men livet är stentufft ibland och just nu är det så. Ha en god lördagkväll. Vi ser fram emot fotboll på TV - äntligen kan vi se en Sverigematch hemma hos oss...
måndag, november 12, 2007
Somewhere Back In Time - On Tour 2008
Det som är rätt häftigt och kul när man har halvstora barn är att man kan göra sånt tillsammans som plötsligt slätar ut generationsbryggor...
Den 16 juli ska vi gå och se IRON MAIDEN på Stadion!
Jag lyckades boka biljetter på morgonen, ja jag fick ju betala dem på en gång också...
En gång lovade jag min dotter att vi skulle se Back Street Boys när de kommer - sen splittrades det. Iron Maiden är nog en värdig ersättare även om stilen är liiiite annorlunda.
TJOHO!
fredag, november 09, 2007
Hemma hos mig just nu
Fredag .. som vanligt saknar jag fredagskänslan som hemma jobbare. Så där eftermiddagsfika och helgsnack med kollegor som är mysigt - säga "hejdå och trevlig helg". Jag har ju visserligen pratat med några i telefon idag - men det är ju inte samma sak...
Mitt kök är väldigt undanplockat just nu! Det känns nästan naket men jag gillar verkligen få undan saker.
Här sitter jag och jobbar idag:




Jag är fortfarande väldigt nöjd över mitt kök. En sak är dock den grå listen vid bänken - den är jag lite missnöjd med och skulle kunna tänka mig att byta ut som den är på köksön. Ingen stor grej. Saknar också nåt på väggen - men då den grå tapeten är så fin i sig så känner jag inte för att smacka upp nåt bara. Funderar på en typ tavelist att ställa några böcker på och något mer, en hylla med en massa plotter på kan man slå huvvet i när man reser sig från ö-bordet.
Jag är verkligen missnöjd över vårt 80-talsspillra till soffa och soffbord. Det har vi haft länge!! Men vi är inte där så ofta-men kanske just därför? Jag skulle vilja ha en tygsoffa som är lite större än en 3:a och sen nån fåtölj bara. Igår fick jag för mig att flytta 3:an till under fönstret, innan stod den under tavlan.
Nja, en sak i taget i investeringarna. Men det blir inget från Jysk kan jag säga!Tack för din kommentar Jenny - det var "roligt" att läsa om er skänkhistoria. Undras om det kanske vimlar av liknande historier där ute?!
torsdag, november 08, 2007
Har de bara måndagsexemplar?
Jag skulle ju berätta om vår följetong runt att "snål-handla" på Jysk!
För ett par veckor sedan såg jag en skänk i nyhetsbladet som jag direkt kände DEN kan passa i vrån under vår trapp!
Där jag haft en plan på att bygga en typ skänk av köksöverskåp, träskiva och sen ha en form av utdragsskåp där vi kan ha dammsugaren - en form av städskåp. Men när jag ritade ihop nåt ifrån Ikeas grejor kändes det dyrt - typ 6000 kr skulle det bli och inte helt optimalt heller. Så den vita skänken på Jysk kändes som ett fynd - och när vi sen var och tittade på den så kändes den gedigen och sen var den då extra billig... Vi beställde en, kunde ta 5 veckor. Så de de ringde efter 5 dar var det ju toppen. Vi hämtade den, jag och sonen packade upp allt, då den sista skivan vi tog upp var knäckt, dvs trasig. Typiskt. Alla grejor stod överallt i vardagsrummet. Jag ringde, men nähä de var tvugna att beställa en ny skänk och ta en skiva därifrån. Det gick 5 dar till, vi var och bytte skivan till en ny. Köpte även en garderob till sonens rum - likaså där hade vi inte hittat nån på Ikea som var lagom stor till hans rum...
Jag ringde - trevliga killar beklagade och någon dag senare var jag in och de hade ju tyvärr inga kvar på lager, så de mailade lagret och jag skulle få allt hemskickat på posten. Det tog typ en vecka. Så 10 dar senare skulle garderoben sättas ihop - kaos på sonens rum - och DÅ visade det sig efter en del pusslande att det fattades en dörr, det var dubbelt av någon skiva och någon annan saknades. 4 fel till på en liten garderob av 1 meters bredd!!!
Jag höll på att bryta ihop. Ringde igen. Trevliga killar beklagade - ja inte kunde man ju vara arg på dem - och vi fick komma och byta. Eller rättare sagt; hämta en ny garderob.
Jäkla skitställe! Vad har de för kvalitetskontroll på sitt lager kan man undra!
Och Ikea standard är verkligen drömmen... nu köpte vi dessa saker för att det inte fanns liknande som vi ville ha (till överkomligt pris det vill säga), men jag får helt klart omvärdera och tänka på vart jag handlar nästa gång...I alla fall när det gäller att köpa saker som man ska bygga själv.
Nån som har en egen Jysk historia som min?onsdag, november 07, 2007
November blues
Jag har haft väldans svårt att sätta något på pränt sista tiden. Det är svårt att veta vad som ska ned på pränt när allt är hullerombuller. Så ok, ett helt rakt statusläge:
Det snöar ute just nu - sånt där smått som stannar lite kvar men förmodligen är borta snart. Igår regnade det och jag var glad att jag jobbade hemma och slapp ut i eländet.
Förra veckan blev som sagt hysterisk men en massa saker som dök upp och fick fixas till. På torsdagen hade vi vårt Event på jobbet - tillsammans med två tjejer hos kunden så fixade vi allt borta i en hörsal en bit iväg - allt klaffade. Tekniken också, eftersom gästtalarna fanns i USA och England så var det en förutsättning.
Jag var helt väck efteråt - var ledig i fredags och hade en enorm huvudvärk. Jag tycker inte det är särskilt kul med just sådana här saker som inte ger så mycket men innebär en massa slit.
Jag har verkligen försökt ta det coolt i helgen - vi har krattat en massa och umgåtts och vädret var ju kanon för uteaktivitet.
Nu jobbar jag lugnare. Har en massa att göra förstås men det är i alla fall KONTROLL på det!
Sonen har varit i skolan - igår. Han mår bra nu - men idag är inte magen bra, jag hoppade så att det skulle vara rakt fram nu på ett bra spår. Vi kämpar på.
Dotter var hemma igår alldeles urlakad. Hon är inte världens gladaste och lyckligaste just nu. Mycket tårar och gråt, mycket tröst och kramar. Så är det i vår familj just nu. Vi är varandra nära - med två tonåringar som gillar att kramas och som söker tröst är det inte svårt att vara förälder. Men jag önskar så att allt kunde få vara ljusare och lättare.
Men så finns det alltid det som är värre. Vår goda vän som begravdes i fredags - efter att till slut få ge upp kampen mot sin hjärntumör - har sina två tonåringar som nu får kämpa utan sin pappa. Så mycket sorg som finns runtom i närheten, sista tiden tycks allt komma närmare. Tragiska olyckor, plötsliga dödsfall .... tonåringar som funderar på varför andra tonåringar väljer att ta sitt liv.
Så vad kan jag göra mer än att kämpa på - att uppskatta mina kära och kämpa för deras skull.
Det blev inte särskilt muntert det här, jag får nog återkomma med något mer gladare snart!

