Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

onsdag, november 07, 2007

November blues

Jag har haft väldans svårt att sätta något på pränt sista tiden. Det är svårt att veta vad som ska ned på pränt när allt är hullerombuller. Så ok, ett helt rakt statusläge:

Det snöar ute just nu - sånt där smått som stannar lite kvar men förmodligen är borta snart. Igår regnade det och jag var glad att jag jobbade hemma och slapp ut i eländet.
Förra veckan blev som sagt hysterisk men en massa saker som dök upp och fick fixas till. På torsdagen hade vi vårt Event på jobbet - tillsammans med två tjejer hos kunden så fixade vi allt borta i en hörsal en bit iväg - allt klaffade. Tekniken också, eftersom gästtalarna fanns i USA och England så var det en förutsättning.
Jag var helt väck efteråt - var ledig i fredags och hade en enorm huvudvärk. Jag tycker inte det är särskilt kul med just sådana här saker som inte ger så mycket men innebär en massa slit.

Jag har verkligen försökt ta det coolt i helgen - vi har krattat en massa och umgåtts och vädret var ju kanon för uteaktivitet.
Nu jobbar jag lugnare. Har en massa att göra förstås men det är i alla fall KONTROLL på det!

Sonen har varit i skolan - igår. Han mår bra nu - men idag är inte magen bra, jag hoppade så att det skulle vara rakt fram nu på ett bra spår. Vi kämpar på.
Dotter var hemma igår alldeles urlakad. Hon är inte världens gladaste och lyckligaste just nu. Mycket tårar och gråt, mycket tröst och kramar. Så är det i vår familj just nu. Vi är varandra nära - med två tonåringar som gillar att kramas och som söker tröst är det inte svårt att vara förälder. Men jag önskar så att allt kunde få vara ljusare och lättare.
Men så finns det alltid det som är värre. Vår goda vän som begravdes i fredags - efter att till slut få ge upp kampen mot sin hjärntumör - har sina två tonåringar som nu får kämpa utan sin pappa. Så mycket sorg som finns runtom i närheten, sista tiden tycks allt komma närmare. Tragiska olyckor, plötsliga dödsfall .... tonåringar som funderar på varför andra tonåringar väljer att ta sitt liv.

Så vad kan jag göra mer än att kämpa på - att uppskatta mina kära och kämpa för deras skull.
Det blev inte särskilt muntert det här, jag får nog återkomma med något mer gladare snart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*