Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

lördag, november 17, 2007

Många förhoppningar

Önskar jag hade nåt kul att säga men det har jag inte. Sista dagarna har inte varit särskilt uppåt - nej inte hela veckan. I måndags var vår son till skolan - pigg och glad. Det kändes toppen. Sedan stöp han igen ned i grubbel, ledsamhet och magont. Vi och han kämpar mot många demoner och vi får inte särskilt mycket hjälp. I torsdags fm ringde jag kuratorn och pratade in på hennes telefonsvarare, och jag har även mailat rektorn för att få ett möte. Det skulle han fixa. Kuratorn har inte ringt än. Det blev helt tyst - hela veckan har varit tyst på mitt jobb. Inga telefonsamtal - inga mail. Så sista tidens stress kom ifatt mig. Sömnlös, mardrömmar, hjärtklappning.
Det som gör mig mest arg nu är att ingen verkar bry sig. Vad gör skolan åt att min son varit borta snart hela terminen? Är det för att det är jag - en ansvarsförälder som varit superengagerad i flera år i skolan? Vem vet - vår familj kanske har rämnat - vi kanske står inför skilsmässa, misshandel, depression. Vem vet EGENTLIGEN hur vi har det i vår familj som gör att min son inte går i skolan? Förstår ni min tankegång? Nu har vi det inte så, men vi har det stentufft i vår familj och vi är stressade allihopa på olika sätt. Och jag är oerhört frustrerad stundtals. Fruktansvärt.

Jag är ledsen att jag inte kan säga nåt mer kul - men livet är stentufft ibland och just nu är det så. Ha en god lördagkväll. Vi ser fram emot fotboll på TV - äntligen kan vi se en Sverigematch hemma hos oss...

4 kommentarer:

  1. Anonym7:29 em

    Ja, livet är stentufft ibland.
    Jag tycker också skolan borde reagera, men det verkar ta ÅR innan de fattar att något är på gång. De verkar fatta först när det är för sent.
    Hoppas ni reder ut det. Ge inte upp!
    Kram
    Blomma

    SvaraRadera
  2. Anonym11:26 em

    Tufft, styrkekramar till dig...

    SvaraRadera
  3. Åh Milla, vad ska jag säga...

    Jag förstår precis hur du menar och tycker att det är VÄLDIGT konstigt att skolan inte reagerar OCH agerar mycket bättre. För precis som du säger, vem vet VARFÖR han mår dåligt, vad det beror på...
    Det måste vara väldigt svårt för er nu och jag förstår att det såklart ökar på pressen tyvärr...

    Har ingen tröst,
    jag hoppas ni får hjälp snart och orkar hålla er flytande tills dess..

    MÅnga Kramar

    SvaraRadera
  4. Å vännen! Förstår precis vad du menar.
    Kramar igen

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*