Det är jätteroligt att vår lilla stumpa på 25 år J är hemma ett tag och det har redan singlat iväg en vecka hur snabbt som helst. Hon har träffat sitt kära tjejgäng (där inte alla bor i stan men varit hemma över jul) och lite andra vänner i olika konstellationer. Häromdagen var vi till Stockholm tillsammans med min mamma för att se till den tomma lägenheten vi ansvarar för, och så var vi in på Nacka Forum, en lagom stor och smidig galleria att ta sig till när man åker söder om stan.
fredag, december 30, 2016
Julen som gick....
Det är jätteroligt att vår lilla stumpa på 25 år J är hemma ett tag och det har redan singlat iväg en vecka hur snabbt som helst. Hon har träffat sitt kära tjejgäng (där inte alla bor i stan men varit hemma över jul) och lite andra vänner i olika konstellationer. Häromdagen var vi till Stockholm tillsammans med min mamma för att se till den tomma lägenheten vi ansvarar för, och så var vi in på Nacka Forum, en lagom stor och smidig galleria att ta sig till när man åker söder om stan.
tisdag, december 20, 2016
Julstress och en efterlängtad ankomst idag!
Hjälp vad mycket det är som händer!
Mycket tråkigt ute i världen.
Och såd denna vecka före jul som känns sjukt jobbig. Jag har svårt att sortera, det blir helt tilt i huvudet. Jobba hela veckan, grejor som ska fixas... ändå är det så himla mycket som jag inte alls stressar runt men vill ha ordning och reda omkring mig. Det är väl det....
I helgen drog vi ju iväg på en Stockholms-24-timmars. Tog tåget i lördags - massor av folk på tåget från Eskilstuna (och ännu fler hem!) och just det, Kent spelade ju sin allra sista spelning på lördagen. Vi kommer ju från Kent-land men själv har jag aldrig varit något stort fan - allra minst min man - så det var inte vår mission detta dygn.
Vi lämnade in våra väskor på Nordic Light där vi bokat rum - vi bokade rum sent och ville inte betala massor men bekväma avstånd på detta hotell. Sen stack vi ut på stan för att handla lite klappar. Det var lugnt med folk den tiden på förmiddagen, så vi hann handla lite utan att trängas för mycket. Värre var det ju på eftermidagen, hu vad folk med påsar överallt. Men det är lite mysig stämning i julhandeln i Stockholm om man går på rätt ställen.
Vi intog lunch på Burger and Lobster, som vi pratat om några ggr tidigare att besöka.
Vi hade tur att få ett bord (numera går det visst att boka bord) och beställde Lobster rolls.
Det var gott och rejält tilltaget med hummer i det frasiga brödet. Annars vete tusan om jag tyckte det var så imponerande, dessutom till det priset, 285 spänn kändes dyrt.
MEN när vi sedan skulle ut och äta på kvällen fick vi all anledning att fundera över vad det är man betalar för när man går ut och äter.
VI har varit nöjda alla gånger vi varit ute på kvällstid och ätit i Stockholm, vi har varit tex på Griffin, Grill, Gute Grill och det har alltid varit kanonbra. Trots mycket folk - kanske små misstag i service som alltid räddats upp.
Min man - som aldrig vill gå till samma ställe - hade bokat bord på Zink Grill, det var fullt på många andra ställen men det kändes som ett säkert kort.
Och jo det var det säkert. Maten var god. Jag åt en fiskrätt som var supergo med massa goda smaker som jag inte ätit tidigare. Maken fick fel rätt, det gjordes ett misstag av den vi beställde av men ok, vi fick vänta lite längre men var ok. Men så stördes allt av 3 stycken äldre "brats" som satt en bit ifrån. De hade visst inte setts på länge, var kanske i 35-40 års åldern men JÖSSES vad de lät! De var så otroligt högröstade, skrattade brett och pratade om allt och alla i bekantskapskretsen och det var väldigt grabbigt. Och sånt kan verkligen förstöra en hel upplevelse när man sitter en bit ifrån.
Vad gör man i ett sånt fall egentligen? Man kan ju liksom inte klaga, de var ju inte stökiga men störde enormt. NÄ, den upplevelsen blev inte så bra.
När vi strosade tillbaka till hotellet passerade vi NK:s julskyltning och den var så himla fin och välgjord!
Massa mysiga filurer och miljöer!
Vet ni - jag sitter och jobbar härhemma denna förmiddag. Precis nu skulle vi egentligen vara på Arlanda och hämta vår älskade dotter. Men hennes flyg från Minneapolis blev försenat och hon missade anslutningsflyget. Tur nog så är det Amsterdam hon är i så det går ett flyg två timmar senare. Så nu drar jag strax iväg!
Så snart, snart får vi hem vår älskade dotter! Det är 16 månader sedan vi sågs. Fattar ni hur lång tid det är?! Många kramar blir det.
KRAM på er och hoppas ni håller julstressen i schack.
måndag, december 12, 2016
Rawfoodbollar med julsmak
Här i huset bakas
det inte en massa kakor och grejs till jul. Jag brukar få kasta sånt i
alla fall en bit efter jul eftersom det inte äts upp, och socker och
mjöl är nåt vi alla tre undviker av olika skäl. Men lite julgodis ska det nog bli, som räcker runt julhelgen.
Men
jag kan ju inte låta bli att prova lite annat förstås. Jag äter ju
ALDRIG chokladbollar, främst för att jag inte gillar choklad så mycket
-- men jag har testat göra lite olika rawfoodbollar och DET gillar jag!
Och de jag gjorde i lördags men lite inspiration från olika recept blev
toppen eftersom chokladsmaken togs över av kryddorna.
Egentligen kan man ta lite vad som helst vad gäller nötter eller frön, eller torkade bär tex.
Så här gjorde jag:
RAWFOODBOLLAR MED PEPPARKAKSSMAK
12 st ca dadlar som kärnas ur
1 dl mandelmjöl
1 ½ dl hackade mandlar och cashewnötter men kan passa med vilka nötter som helst
1 msk kokosolja
2 msk ca kakao
1 msk tahini, eller tex jordnötssmör
2-3 msk kallt kaffe
lite vaniljpulver
1 msk pepparkakskrydda - ta rejält om du gillar det
Mixa dadlarna i en matberedare eller liknande. Blanda ihop de andra ingredienserna separat och sedan ihop med dadelsmeten. Trilla bollar och rulla dem i kokos eller som jag gjorde, sesam- och solrosfrön. Ställ kallt. De blev crunchiga och goda som tusan!
Detta räcker som julfika för mig.
Vinter igen!
OJ vilken vinter det blev igen! Härligt idag när det var blå himmel och bet i kinderna, jag gillar ju snö och kyla.
Fast jag har inte varit utanför dörren på hela helgen. Fast liksom ingen anledning och dra iväg när det inte fanns någon plan och det snöade på tvärsan. Min bil blev kvar i stan sedan i fredags och idag när jag skulle åka hem fick jag ägna en kvart åt att ta bort snö och is i flera lager. Det satt stenhårt :)
Jag har ju så härliga jobbarkompisar där en del särskilt verkligen bjuder på sig själva så det är inte klokt vad roligt det blir. Vi är ju ett gäng i olika åldrar - och det blir en rolig mix.
Halv 11 hämtade bussen oss och hem till stan igen och då hämtade snälla sonen mig, jag hängde INTE med ut på stan som jag väl hade tänkt innan. Det är INTE värt det dagen efter, för jag var ändå trots att det inte blev sent en jättetrött lördag... Maken var också på julbord med sitt jobb på fredagen så vi segade ihop i lördags och hade en rätt skön hemma dag.
Brukar ni ha julfest med jobbet och brukar det funka bra?
En del har ju olika erfarenheter av det och det kanske inte alltid är helt lyckat. Jag har ju jobbat på ett företag i väldans många är där vi inte hade julfest alls, eller ens julbord eller samvaro på det viset så jag är tacksam och glad över att få ta igen det nu även om just det inte är det viktigaste.
TJING på er!
torsdag, december 08, 2016
När hjärtat slår alldeles för hårt
Tiden går. Jag gör en nulägesanalys och känner att det inte är så bra. Livet är bra, det är väl kanske så att det är inrutat och tryggt och vardagsaktigt, men skönt. Så har det inte alltid varit. Jobbet pinnar på, det har varit lite orosamt men nu har jag kommit igång med nya saker och det känns bra, det är inga stora utmaningar - men bra för mig. Just nu. Våra veckor i familjen pinnar på. Vi tränar - samlas hemma och äter middag efter 7 och det flyter på. Sonen har bytt gym och tränar 2 dagar, ledig 1 och kör på, är grymt stark. Maken tränar med och så jag då, som kom in i ett sånt bra flow under ett par månader. Stark. Inte ont någonstans.


Så händer något.
Efter den där sjukveckan för 2 v sen så blev jag frisk snabbt. Men så tappade jag lite ork. I fredags kväll hann jag inte reflektera så mycket, då hämtade jag mina föräldrar på Arlanda och sen maken som var ute med grabbgänget på stan. Och sedan kändes det allmänt olustigt hela helgen, hjärtklappningen som jag alltid har och får vartenda jäklaste kväll och natt när jag ska sova är jag van vid. Jag uthärdar.
Men det är inte ok att den håller i hela tiden.
Oron som skapas med den - vad är det för fel?
Så de här sista dagarna i veckan har jag hankat mig fram, haft fullt upp på jobbet, inte stressat - men känt att något är fel. Igår åkte jag för att träna, men när jag hållit på en stund och kört de övningar jag brukar, så kändes det inte ok med pulsen som ökade och hjärtat som slog så hårt. Jag åkte hem och låg i soffan hela kvällen under en filt.
Idag beslöt jag mig för att ringa vårdcentralen - jag drog mig enormt för det för det känns så diffust och fånigt på något sätt - så många funderingar:
Eftersom jag nyss varit sjuk men är frisk fysiskt.
Jag är inte stressad - jag vet helt klart hur DET känns - men får ångest av känslan
Hur känns hjärtklappning och hög puls, egentligen? Går det att mäta?
Kan man ha en depression utan att veta om det, hur det yttrar sig hos just mig?
Kan min antihormonmedicin som har knepiga biverkningar plötsligt spela spratt?
Kan mina panikångest/värmevallningsattacker om natten faktiskt vara riskfyllda?
Förstås hade de inga tider på vårdcentralen, det fattas läkare. Och hon lät tveksam, egentligen tyckte hon att om man har hjärtklappning ska man söka akut för det. Det tyckte inte jag förstås. Det skulle kännas himla dumt.
Så vi kom överens om jag tar en värktablett och ser om det blir bättre. Och det blev det faktiskt.
Men så ringde jag faktiskt onkologen och pratade med en sköterska där. Och vi kom överens om att jag ska göra ett uppehåll av min medicin Tamoxifen i fyra veckor, och sedan få en läkartid. Och det känns som ett lättande beslut. Jag kan verkligen få se om det gör skillnad.
Jag tror jag behöver det extra mycket just nu. Det här ÄR min värsta tid på året. Jag återkommer till det varje år - min saknade jul-gen och hur jag bara längtar tills eländet är över. Nej, det är inte själva julen som är problemet, just då den pågår är den helt ok. Det är att det här tiden före som som liksom blir bara tidigare och tidigare och så det räliga mysandet och allt kollektiva lyckoskimmer och "måste-för-att-jag-vill" som gör mig alldeles tom. För att jag inte förstår det. För att jag inte kan ta till mig det.
Så nu andas jag djupt och imorgon är det fredag. Och vi har julfest med jobbet! Haha vilken utopi eller hur? Det blir nog skoj och lite tokigheter.
Kanske blir det en julfläta - kan inte fatta att håret har blivit så långt på sistone att det går att göra en massa fina flätor. Inte kan jag väl klippa av det då, som jag funderat på? Det är roligt att flätor kommit tillbaka så stort, jag lärde mig göra inbakade flätor som tonåring och det sitter i än... :)
Har ni det därute? Hur mår ni? Är ni julstressade? Vad tycker ni är viktigast? Att göra allt som man alltid brukar eller gör ni avkall på saker?















