Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

Visar inlägg med etikett studentUSA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett studentUSA. Visa alla inlägg

torsdag, juni 09, 2016

Älskade ungar- igen

 Dom här två alltså.
 Det är inte så ofta jag skriver om dem nuförtiden. Av olika anledningar, mestadels av en slags respekt. Det var längesedan de var en sådan central del av vardagen, skola, aktiviteter och allt det där. Och ett par riktigt jobbiga år med sjukdom, oro, utredningar och nattsvart tillvaro... Det som jag inte skrev om till slut.

Nu är de ju 25 och 23. Den ene så långt bort och den andre så nära. Vår dotter har avslutat sitt första år på University of Minnesota, en tuff vår med skola, extrajobb och internship, en flytt.... Nu bor hon tillsammans med några amerikanska killar och en tjej i ett hus, den fina lägenheten med den fantastiska utsikten ihop med en annan svensk tjej blev för dyr tyvärr. Det är tufft och dyrt med utlandsstudier och en dollar som far upp och ned när CSN beräknas på svenska kronor. Hon lever sin dröm, mitt i det amerikanska samhället och har verkligen skapat ett liv där som inte många tror går att göra. Många frågar oss ständigt, "blir hon kvar där nu, för gott?" En fråga det förstås inte går att svara på. Vem vet vad som händer i livet ett år framåt, egentligen?
Nu har hon lov, och kommer inte hem till Sverige i sommar. Det är förstås tungt för oss alla. Men livet måste få vara så, och nu jobbar hon med lite olika saker, sitt extrajobb via ett nordiskt företag - och i en verksamhet på universitetet. De får ju inte jobba de utländska studenterna, mer än jobb som finns inom skolan. Och det funkar ju det med!

Såklart finns det stunder man tänker, varför hon, varför skulle precis hon ge sig iväg långt bort i världen och stanna - varför kunde inte hon göra som de andra, studera hemma, flytta i alla fall 50 mil iväg och finnas närmare. Eller som en del ungdomar gör, skaffar sig en familj supertidigt och bor kvar i hemstaden?  
Fast det där finns inte i min riktigt i min värld, alla väljer sin väg och offrar knappast inte något annat - men jag är stolt över att ambitionerna är större än att bli kvar i hemstaden.


Och så den andre. Sonen som kämpat så med motgångar på många sätt under åren, som haft en sådan tuff tid i många år men till slut fått en ovärderlig hjälp från flera håll. Som idag mår bra, som tränar en massa, är klok, oslarvig och stabil men förstås fått offra en normal ungdom som inte kommer tillbaka. Han har varit arbetssökande en längre tid, ni som har erfarenhet av det vet säkert att det är ganska påfrestande för alla parter att ha en ung vuxen hemma, som vill jobba. Han har tagit sig igenom tiden ändå med en positiv anda och verkligen gjort sitt till med jobbsökande och haft en devis att han vill hitta något som är hans grej, som passar honom. Något rörligt, praktiskt jobb framförallt.
Några motgångar har det varit, en som var riktigt jobbig tidigare i vintras då han ansökte till GMU (militär grundutbildning) men inte kom in, säkerligen spelade den förflutna sjukdomstiden stor roll, men det hade verkligen passat honom att komma iväg på den grejen. 
Men så dök det upp till slut, jobbet. Bättre än vad han kanske kunnat tro, relaterat till hans IT-utbildning. Om 2 veckor börjar han i en nyetablerad funktion som IT-tekniker på ett större företag i stan, via bemanningsföretag i 2 led kan man säga, men ändå -ett jobb, på heltid. En mil hemifrån. 
 Det är fantastiskt roligt och en stor, stor lättnad för oss alla. Livet känns lättare än på länge.

TIden med unga vuxna som ska ut i livet är nog den jobbigaste som förälder --något det sällan pratar så mycket om. Hur de mår. Hur man mår som förälder.
 

Jag önskar så att tillvaron för dagens unga numera kunde fokusera mindre på att prestera, allt handlar liksom om vad man gör i skolan, i idrott, hur man ser ut, borde se ut, borde göra innan man fyllt 20, hinna med innan man är 25.... Det är en tuff värld, och vi föräldrar har en nedrans stor del i det. Ängsliga föräldrar som inte kan låta kidsen ta motgångar på egen hand.

Jag älskar mina ungar för vilka de är, inte för deras prestationer. 
Alltid.

fredag, augusti 28, 2015

Familjen splittras igen

Nu är det redan fredag igen! Min lediga vecka har försvunnit iväg utan att knappt något på min lista blivit gjort. Men skit samma! Vi har gjort annat, vi har umgåtts en hel del i familjen, vi har ätit lunch, vi har fikat med familjen o vänner, firat min pappa, varit hundvakt... ja tagit dagarna lite som det är. Ätit frukost ute varje dag och passat på att vara ute och dona lite i trädgården. 

Igår så åkte hon hem till sig igen efter en exakt månad hemma - vår yrhätta till dotter. Jobbigt, jobbigt! Det blir alldeles tyst här hemma. Det är ju inte helt enkelt att komma hem såhär till vår gamla hemvanda värld som alltid är som den varit typ, det har jag sagt tidigare. Att hinna med allt - träffa massa vänner och göra sånt som kanske är mindre kul men måste göras. 
                                                           lite bus!




Det är ganska speciellt att ha en ungdom som bott borta 4 av de senaste 5 åren. Hon var 19 när hon lämnade Sverige för att bli aupair, nu är hon 24 och att komma hem blir för oss alla lite som att landa tillbaka i nåt som inte riktigt är som förr. Hade hon bott kvar hemma i Sverige hade hon förstås inte bott hemma längre - eller i alla fall funnits hemma lite oftare, på besök. 
 Nu börjar hon som "transfer student" (dvs flyttar från annat college) på University of Minnesota. The U finns på flera orter i Minnesota men här ska dotra gå på campus i Twin Cities (som är Minneapolis och St Paul tillsammans).

såhär långt bort är Minnesota, landa i New York först och sen en rejäl bit till...

Campus är som helt egen stad, där finns ALLT och MASSOR att ta del av. Ca 32000 studerar på Twin Cities campus,  ca 6100 är internationella studenter från 142 länder. Ni kan ju tänka er att av dessa är inte speciellt många från just Sverige, så här kan man som svensk elev verkligen flyta in i det amerikanska - ganska annat mot att som svensk åka och studera i Santa Monica, Santa Barbara eller San Diego där det finns väldigt många svenskar, vilket kanske har helt andra fördelar. 
 Vad hon ska läsa får vi återkomma om - men om ni är nyfikna på om hur det kan gå till att ansöka och studera i USA på egen hand, så får ni gärna hojta till eller ställa frågor så finns det massa erfarenheter att delge.
Om jag säger så här -- den högsta önskan vi har just nu är väl att dollarn går ned till sisådär 7 kronorsstrecket igen. Kommer det nånsin att hända?

 sista fika på Arlanda

 Nehej - dags att ta tag i fredagen igen! Här tvättas sofföverdrag till Ektorp och sen ska det till ett träningspass på gymmet. Vad gör ni idag?