Igår var jag till doktorn, då jag fått en tid till uppföljning efter min bröstcanceroperation för 3 veckor sedan. Kom rätt snabbt, jag har inte haft tid att fundera så mycket över julen över vad ett ev resultat skulle vara. Jag har ju repat mig bra efter operationen, allt har läkt superfint så jag har verkligen känt mig fit for fight igen.
Jag träffade kirurgen som opererade mig, och fick ett besked som jag mentalt inte väntat mig. Själva bröstcancern som togs bort var av en "bra" sort, inte aggressiv eller så, finns massor av olika. Dock så var det ju så att den lymfkörtel som togs ut (portvaktskörteln) visade under operationen att den inte var påverkad, så därför togs inga andra lymfkörtlar bort. Nu hände det som inte är så vanligt tydligen, under labbkontrollerna som gjorts efteråt på olika vis så visade körteln att den var påverkad av cancerceller. Och därför måste en ny operation göras, för att ta bort fler lymfkörtlar för att se att de inte är påverkade.
Det var ju inte nåt jag ville höra förstås. Och gissar att det inte heller är optimalt att de från vårdens sida vill göra fler operationer, men nu är det så det ser ut. De gör allt "för säkerhetsskull" dvs allt för att eliminera att cancer sprider sig, även om det troligtvis inte är så. Men vem vet, egentligen?
Förstås måste jag ju köpa läget. Efteråt, när jag fått smälta det en stund kände jag mig väldans låg. Men nu har jag accepterat och måste gå vidare, för vad har man för val? Allt är ju för min egen skull. Men för mitt liv i allmänhet, att jag ska kunna få ett nytt jobb, skicka in några ansökningar som jag tänkt, att gå vidare... ja det rasade ihop lite.
Nu ska jag opereras igen den 12 januari på en annan ort, eftersom det var snabbaste tiden som fanns. De vill inte vänta i onödan. Det som är jobbigt med detta är att det är längre konvalecenstid för detta att ta bort fler lymfkörtlar med ev känselbortfall mm. Så januari blir väl en hemmamånad. Sen väntar efterbehandling som jag inte vet idag vad det blir.
Framtiden är oviss. Jag hade lurat mig själv ett tag att inte låtsas om det. Jag är väl så av naturen på nåt vis. Jag är ju faktiskt inte sjuk, men har fått en sjukdom. Och den ska väck! Det kommer bli mitt stora fokus, allt annat är crap.
Ta hand om er!
Tisdag
1 dag sedan


Oj, det var tråkigt att läsa, så mycket tankar som måste snurra hos dig just nu, ingen bra kombo med att söka jobb heller. Men du ska släppa allt annat utom dig själv nu, ta hand om dig och håll fokus på det.
SvaraRaderaGott nytt år till dig om vi inte skrivs någonting före.
Många styrkekramar
Victoria
Jag förstår att det är otroligt jobbigt. Men jag tror att allt blir bra. Min mamma är opererad på samma sätt för 10 år sedan och är frisk som en nötkärna. Stora styrkekramar!!!
SvaraRaderaHej Milla! Jag har precis hittat till din blogg och det var väldigt trevligt, även om det du precis berättade kring din nya operation inte var så kul att höra förstås. Jag kände mig väldigt hemma i dina inlägg, vi lever ett liknande liv, vi är båda gifta och jag har också en dotter (21 år) som jobbat utomlands som au pair och en artonårig son. Jag skrattade gott åt din beskrivning av vad alla äter på julen, det var som om du beskrev min familj. Jag hoppas innerligt att allt går vägen i januari och att du sen kan lägga det bakom dig som ett avslutat kapitel. Ha ett gott slut på 2011 och ett Gott Nytt År därefter! / Pia
SvaraRaderaFy, skickar över massor av styrkekramar!
SvaraRadera