Fredag igen! Solsken och härlig sensommar. Jag var till stan idag och åt lunch med min gamla kollega som idag jobbar på ett annat företag (där jag jobbat en gång förut,, rörigt va) som köpte upp en del av verksamheten vårt företag bedrev vid alla våra varsel.
Vi åt Thai och gick igenom senaste nyheterna runt alla som fått jobb eller slutar. Suck.
Jag har drabbats av Förlust och den en del av den Kris som många av oss upplevde för 1½ år sedan då vi varslades, då jag fick stanna och sett en efter en försvinna iväg hem på endera arbetsbefrielse eller utgången uppsägningstid. Det har varit en lång process, men det som nu drabbat mig är just det faktum att jag är ENSAM. Jag förstod att det skulle bli så. Den sista maj lämnade vi vår underbara lokal i stan, den samling av oss som var kvar på företaget eller blivit outsourchad till annat. De fanns ju ialla fall där, det fanns stöd, det fanns gemenskap runt de spillror som blev kvar från över 120 st i lokalen.
Jag har mitt uppdrag kvar, mina arbetsuppgifter är inte annorlunda, men mina förutsättningar har blivit annorlunda och det inverkar väldigt på min dagliga tillvaro och min Drivkraft. Att orka ta tag, att känna fokus. Jag måste växa in i det. Men det är jobbigt att se en efter en av de som blev kvar på företaget som mina kollegor faktiskt säga upp sig för att de fått nytt jobb. Inte alla, men många och de flesta har fått jobb på vår ort, istället för att pendla till Stockholm, som jag sluppit göra.
Jag får se hur jag tar tag i min kris men jag måste nog göra nåt, men det är ju det som är problemet. Min chef, mina kollegor som jag jobbar med nu har ingen aning om hur mitt läge är. Jag jobbar med helt egna saker och är mycket beroende av andras input och just nu har jag den inte, jag får strida för den.
Det blir säkert bättre, men att gå runt och känna sig missmodig och än värre, Missnöjd, det är farligt. Jag har eget ansvar för mig egen situation. Men oj som man skulle vilja ibland att någon INBJÖD och ERBJÖD så mycket mer. Det är inte illvilja. Det är bara det att alla har så förtvivlat mycket att göra.
Nåväl, det är fredag och dagen tickade på. Jag satt i bilen på en parkering och deltog i ett telefonmöte i ett av de projekt jag är inblandad i. Sen åkte jag hem och lite senare tillbaka till stan igen med sonen som skulle på handbollsträning. Jag kilade över till Nautilus och tränade. Det känns härligt att komma igång igen med min styrketräning. Jag vill må bra och det börjar väldigt mycket med att få vara stark.
Så jag väntar.
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*