JISSES vad det har regnat dessa dagar! IGÅR vräkte det ju ned på förmiddagen. Men lagom till att Å-varvet skulle gå av stapeln inne i E-tuna så blev det stopp på blötan, och vädret blev nog alldeles perfekt för de som sprang. En av dem var min syrra som är duktig och tränar mycket. Vi hejade och alla 2800 som sprang verkade glada. Förra året när Å-varvet gick för första gången så tänkte jag "att nästa år så." Den tanken får nog upprepa sig nåt år till....
Imorse kl 7 fick maken hålla telefonkontakt med sina vänner på golftouren, de skulle spela tävling idag på förmiddagen. De fick ställa in. För jisses amalia IGEN vad det regnade!! Det kändes som om det aldrig skulle ta slut men det gjorde det, och nu skiner solen. Jag har tränat på gymmet idag efter någon veckas uppehåll.
Note to myself: ÅK iväg och TRÄNA även om det känns motigt!
Jag mår så himla bra i kroppen efteråt och mest i sinnet. Att det ska vara så svårt ibland att komma ihåg det!!
För ett år sedan den här dan var vi på Alcatraz i San Francisco. Vilken resa vi gjorde! Det känns så avlägset, så mycket har hänt. Och jag är så tacksam att det var DÅ vi kom iväg. När allt var någorlunda som vanligt...
Vad vi missade då dock var ju vårt midsommarfirande här hemma. Men i år får vi vara med igen, firandes med goda glada familjer en bit bort på granngatan. Det slår inte ens Alcatraz måste jag säga. Och ska man verkligen kunna hoppas på SOL?? Det ser nästan ut som det!! Men jag tror det inte helt förrän jag sett det med egna ögon!!
söndag, juni 17, 2012
Efter regn kommer solsken....
fredag, juni 15, 2012
Att äga ögonfransar - RevitaLash och RevitaBrow
För några veckor sedan ihop med min sista cytostatikabehandling så förlorade jag de sista långa ögonfransarna som gick att mascaramåla. När man inte har något hår, utan alltid sjal, så blir det ögonen att ta fasta på när man vill vara lite snygg, ja se ut som vanligt helt enkelt. Försöka.
Så det blev lite jobbigt att plötsligt stå utan ögonfransar och typ osynliga ögonbryn men man får ju då chansen att sminka sig lite annorlunda. Jag är ingen makeupartist alls annars, kör ganska diskret och nästan alltid samma-lika vardag som fest. Där mascara alltid är basic förstås, och ögonpennor. Sällan ögonskugga.
Nu har jag kört med Oriflame ögonbrynsskugga som funkar himla bra att markera ögonbrynen och blir naturlig i looken, istället för ögonbrynspenna. Kommer fortsätta med den absolut!
Och sen köpte jag MAx Factor "smoke Eye effect" pennan, i grå och lila, som funkar snyggt att markera ögonen med färg.
Senaste året har ju ögonfransnäring kommit väldans stort, förutom Revitalash och Neulash har det kommit flera andra märken, som sägs förlänga och göra ögonfransarna tätare. Jag kan bli lätt trött på alla sådana här Quck fix produkter som ska trycka på vårt lite dåliga självkänsla och inte vara nöjda med det vi har. Dit tycker jag nagelfix och hårförlängning även hör, som om att vi inte har tålamod att vänta och inte tar reda på det vi redan har. Men det är ju lätt för mig att säga, som redan har starka naglar, långa ögonfransar och långt lockigt hår av naturen. Eller rättare sagt HADE! För håret är ju väck, naglarna rasar nu sönder katastofalt och långa ögonfransar.... well.
Jag beställda i alla fall RevitaLash och RevitaBrow som jag fick hem häromdagen. Jag beställde dem här och en stor anledning att jag valde just Revitalash är att upphovsmannen hade en fru som gått igenom cancerbehandling, och pengar ges till cancerforskningen. Det kändes även viktigt att veta att det är en vältestad produkt.
Förra veckan började nya ögonfransar synas, en tät rad av typ en mm fransar. Och vet ni, nu har jag kört med lashen 4 dagar, och nu vet jag inte om det är just därför men nu är fransarna klart synliga flera mm så jag tom kan mascaramåla dem. Det ni!!
Normalt skulle jag inte lägga 1500 kr på produkter som dessa - men just nu kändes det välbehövligt och jag får återkomma vartefter om hur det går, för jag vet att detta är något som många funderar över. Och eftersom jag är en person som verkligen får börja från noll, så är det ju ett bra test....
onsdag, juni 13, 2012
Rabarberglass
"Vad har du gjort idag då?" frågar maken när han kommer hem. "Nja inget särskilt" svarar jag. "Jag har gjort rabarberglass, och så har jag rensat lite ogräs. Ja och så dammsög jag och moppade några golv. Men inte så mycket annars. Jag är ganska trött".
Senare kom jag på att jag städat altanen med, sopat och torkat hyllor därute. Och läst bok. Ändå känns det som jag inte gjort något alls...
Rabarberglassen var det! Jag har ju en glassmaskin som används alldeles för sällan... Hittade ett recept för ett tag sen som känns ganska nyttigt. Inte så mycket socker. Och innehåller turkisk yoghurt, får en fräsch smak. Jag har inget problem med att det blir för surt. Här är receptet!
Rabarberglass
1 dl strösocker
1 msk vatten
Glass:
2 dl vispgrädde
2 st ägg
0.5 dl florsocker
1 tsk kanel
4 dl turkisk yoghurt 10%
Koka ihop skuren rabarber i bitar med socker och vatten i en kastrull i ca 10 min så den blir mjuk. Kyl ned ordentligt. (annars blir det tokigt i glassmaskinen).
Vispa grädden. Ha i äggen, sedan florsocker och ev kanel - jag tycker det inte passade så bra med kanel i - och blanda sedan i yoghurten. Rör ihop ordentligt och blanda sedan i rabarbersmeten. Jag tog mer än i receptet!
Kör i glassmaskinen ca 40 minuter, frys sedan i frysen - eller ät på en gång!
Man kan göra utan glassmaskin, men då måste man röra om ett antal ggr i lådan med glass i frysen, frys minst 4 timmar. Ha hellre mer grädde och mindre yoghurt då.
tisdag, juni 12, 2012
Men kom igen nurå Juni!
Sedan var det mottagning hemma i trädgården hos syrran, med mat och annat och det var fint väder och riktigt skönt. Jag minns min egen student 1984 då det var väldigt varmt och det är inte alltid till fördel om man så säger....
Vi drog vidare till en annan uppvaktning lite senare, där vi blev kvar hela kvällen och jag var ruskans glad att jag bestämt mig för att köra bil och inte dricka vin. Var lagom sliten ändå i söndags, det där med orken är inte 100.
Det här vädret som juni visar upp är inte roligt just nu. Mitt huvud påverkas av åskkänslan och den mättade luften. Typiskt junitråk! Igår var jag in till sjukhuset och fick första fristående Herceptin, som jag ska få var 3e vecka till i mars. Det tar ca en timme, förutom igår som det tog två, men efteråt var jag alldeles slut. Blev varse om att Herceptin kan ha en del biverkningar efteråt, imorse vaknade jag med feberkänsla men tror det gått över nu.
Livet känns lite småtrist just nu. Den här veckan hade jag två tjejträffar på stan inbokade - 2 olika gäng - men BÅDA har blivit inställda av olika anledningar. ÅH det som jag sett fram emot!!
Nu ska jag pallra mig iväg en sväng till affären och lämna tillbaka lite paket. Yes, jag skickar tillbaka ett par skor (fina men för stora!) och den underbart fina fjärilsklänningen från Plain Vanilla. Yes -den satt som smäck men plötsligt sa mitt samvete att det inte finns utrymme för den hos mig. Sån är jag.
torsdag, juni 07, 2012
Skolavslutning - och lite Ikeashopping
Det känns lite konstigt att det är torsdag idag, eller hur? Och gårdagen vet jag inte om den går till historien... alltså nationaldagen är i alla fall jag ganska ambivalent till.
Jag drabbades av en förlamande trötthet och var alldeles loj hela dagen och sen - förstås - när jag skulle sova var det hur svårt som helst. Bah!!
Jag vaknar ju en massa om nätterna och är hur varm som helst, de här förbaskade cellgifterna i kroppen ger en massa värmeattacker då och då, och det är ju förstås kopplat till vad de skapat i kroppen... Nu har jag köpt mig ett nytt tunnare duntäcke som känns svalare.
Jag var en sväng till i Ikea i tisdags på Erikslund. Folktomt som bara den en tisdagförmiddag kan man lugnt säga, så jag strosade runt där och kikade. Förutom duntäcket så handlades lite nya kuddfodral som hamnade i soffan, mina färger i rosa-ljunglila.
De här glasskålarna kunde jag inte låta bli. Superfräscha till sommaren för mellisar och desserter. Heter "Ideell" skål och fanns i andra utföranden och med olika fina fat till i superfräscha sommarpasteller.
Idag fick de invigas med jordgubbar, glass och vispgrädde. Vi firade in sommarlovet idag för sonen som är den kvarvarande familjen med sommarlov.... Han fick välja middag idag, så det blev hemmagjord lasagne (längesen sist!).
Han var på avslutning idag, och fick emottaga ett diplom som den bäst jobbande och motiverade i sin klass. Det ska han ha en stor fjäder i hatten för! Han har haft en kringlig väg innan han hamnade på sitt IT program, 2 år extra för att ta igen en jobbig högstadietid med massa sjukfrånvaro. Nu tar hans årgång studenten - han får vänta 2 år till, men jag tror det inte stör honom speciellt.
Jag har sagt det förr, men min egen sjukdomstid är nada mot allt det jobbiga vi haft under flera år med hans sjukdomsperiod, men det redde sig ju till slut med en massa kämpande.
Livet är inte alltid en spikrak väg men vem vill ha en austostrada genom livet... inte mycket man hinner se utmed vägen då inte.
måndag, juni 04, 2012
Böcker på rad
Nu har jag fått hem ett bokinköp!! Jag beställer oftast från CDON av någon anledning. Nu kan man ju haka på "3 pocket för 99 kr" hos dem och hos Adlibris tex.
De blev svenska författare rakt igenom som det ofta blir på sommaren för mig av någon anledning. Kristina Ohlsson är en ny bekantskap (tack Dr Molly för tips!) och som jag kanske även kan få min man att läsa - men han gillar ju inte när det går för långsamt, eller är för mycket relationsbjäfs (alltså vad är det med karlar ibland?) eller annat ovidkommande.
Så.... vad har ni för läsningsplaner i sommar??
Mört långkokt kött
Måndag.... men oj vilket skruttväder det varit hela helgen!! Svinkallt (stackars maratonlöpare!) och regn, regn och massor av blåst. Man blir liksom helt handlingsförlamad. Igår var jag i allafall till gymmet och körde ett pass, vilket känns i min opererade arm idag, så det är nödvändig nytta.
I lördags gjorde jag en ny kötträtt som smakade häääärligt! Tyvärr äter vi ju ganska mycket kött i min familj, men jag försöker alltid göra det på smartast vis. Långkok är ju min grej, och att använda de där köttdetaljerna som ofta blir bortglömda. Nu hade jag en nötstek på drygt ett kilo i frysen som jag tinat, och hade hittat ett recept tidigare på en långkokt lammstek, som jag modifierade lite. (Jag tog ingen bild tyvärr)
Såhär:
1 lamm/nötstek utan ben (à 1-1 1/2 kg)
1 st apelsin, rivet skal av
1 citron, rivet skal av
4 vitlöksklyftor
2 tsk torkad timjan
färsk timjan
2 kvistar rosmarin
4 lagerblad som smulas
ca 5 dl olivolja eller mer (jag tog en olivolja från Willys som är rätt billig)
Sätt ugnen på 125°C.
söndag, juni 03, 2012
Award
---------------------------------------------------------------------
6. Vad unnar du helst dig själv?
Ska man föra detta vidare? JA - jag känner att jag inte har så stor koll på alla just nu så jag vill att just DU som tittar in gärna få ta denna award och svara på ovanstående frågor. Ni mina goa läsare (med och utan blogg) som skriver utmuntrande saker här hos mig betyder mycket - och ni är alla värda en award!!
fredag, juni 01, 2012
1 juni - havskräftor
Veckan har varit ganska jobbig. Fast mer inuti. Lite andfådd och lite mysko med smaksinnet. Men mest rastlös, när vädret blev kallare tänkte jag positivt "åh men då kan man ju greja lite inne". Jag tvättade köksfönstren och sen blev jag grinig. Mest rastlös. Min dotter har bilen om dagarna då hon jobbar 8-5 och buss och tågtider inte passar så bra. Kanske saknar jag den där "kunna sticka iväg känslan". Nåväl, jag har varit på smyckesparty en kväll. Och igår var jag på vift hela dagen, och tänk vad humöret blir så mycket bättre!
Åt lunch på stan med bästaste vännen. Laxpudding med skirat dillsmör, bara det! Och sen for jag till sjukhuset för att göra datormografi och inställningar inför strålningen. Som tyvärr startar senare än jag trott. 26 juni. Jäklars!! Visserligen kommer jag att bli klar i slutet på juli. Kanske kan vi komma iväg på en resa strax efter, vi får välan se.
Ja sen blev det träning igår med, 2 v sedan sist och det kändes flåsigt och ganska jobbigt, men nödvändigt. Måste, måste försöka hålla igång träningen som är så betydelsefull för välbefinnandet - men mitt i det jobbiga är det inte lika självklart.
Så idag - fredag. Regn och kyla inne så det blev strumpor på! Men det har ine gjort nåt, jag har gnott runt. Tvättat sovrumsfönster. Dammsugit över -och undervåning, moppat golven med fibermoppen. Nu är allt fräscht och fint och det känns bra. Hemmafruvarning minst sagt!

Och ikväll blir det havskräftor till fredagsmat! Gratinerade sådana, tror jag ska använda mig av receptet här. Jag älskar ju skaldjur, havskräftor äts inte så ofta dock. Mest för att det är så sabla dyrt! Jag har ett riktigt matminne, godaste havskräftorna ever som jag ätit. Och det var längesen, i slutet på 80-talet då vi var med makens jobb nere på Långedrags värdshus. Vi fick in halverade gratinerade havskräftor i ugnsformar, de låg i en simmig lag med vitlök, olivolja och man fiskade upp dem ur formen och lagen sög man upp med bröd. Godaste, godaste ever!!
Har DU nåt sånt där matminne???
Ha en härlig fredagkväll allihopa! Så hoppas vi att rastlösheter och annat håller sig borta. KRAM!
tisdag, maj 29, 2012
Rabarbermarmelad
Livet stakar sig framåt trots allt. Visst är det svårt att förhålla sig till oro, sorgsamma förändringar och ändå försöka hålla sig egen lycka och kraft kvar inom sig. Igår mådde jag inte så bra, säkerligen har sista cellgiftsdosen tagit sin kraft och min kropp känns inte lika livskraftig, men så får det vara ett tag. Eller så var det väderomslaget.
Idag skiner solen igen men det är bra mycket kyligare! Nu ska jag strax gå ut och knipsa av stora blomstängeln på den enormt livskraftiga rabarberbusken!
Jag älskar rabarber! I söndags blev det en knäckig paj. Jag brukar göra rabarberdricka med citron av det jag fryser in. Och i helgen gjorde jag en rejäl sats med rabarberkräm som jag nog ska ta det sista av till lunch. Den är god med iskall mjölk.
Jag tänkte dela med mig av en väldig lyckad marmelad som jag gjorde häromveckan. Blev lagom med två burkar. Ibland ska recept överdriva så och göra mängder av sånt man kanske ändå inte äter upp på evigheter.
Så här gjorde jag:
söndag, maj 27, 2012
Mors Dag i det egna gröna
Vilka sommardagar! Total närvaro i trädgården. Många timmar i solen, solbrända armar och ben.... Bok i skuggan på altanen (jag har läst Leif GW Perssons biografi med behållning under 2 dagar) och bok i solen. Fluktar runt, vattnar bland de nyplanterade rosorna, växterna i urnorna och perennerna. Man kan nästa se hur det växer dag till dag. ALDRIG tidigare har jag varit så närvarande i vår egen grönska. Vår egna fantastiska Löjtnantshjärta strålar. Alla smultronblommor överallt. Svällande rabarber. Vår pilfinkar som byggt boi lillstugan. Vårt duvpar som alltid återkommer och sitter och kurar på samma gren ute i skogen.
Så närvarande och ändå frånvarande. För denna vecka har varit enormt jobbig och inte varit som den borde. Lyckan fastnar i halsen och oron är stor. Som den blir när en kär och nära anhörig hamnar på hjärtintensiven och kämpar för sitt liv.
Så mycket mer finns inte att säga så det får bli bilder istället från vår egen grönska.
Euphoria på många vis - the soft version
tisdag, maj 22, 2012
6.e och sista cytostatikabehandlingen
Igår så var jag och gjorde den 6:e och sista cytostatikabehandlingen - EVER hoppas jag!
Jag har ju mått så himla bra efter den 5:e gången (jämfört mot 4:e då jag bytte cellgiftstyp) och nästan känt mig som helt normal! Tränat en massa, varit ute i trädgården och hållt på en massa, ja energin har varit bra. Frånsett nattsömnsproblem....
Sammanfattningen - so far
Nu är i alla fall en del i den här cancerbehandling slut. Men än inte över alls. I mitten på juni början ca 5 veckors strålbehandling, typ 4-5 vardagar i veckan. Sedan fortsätter jag med att få en typ av medicin mot den HER2 faktor som min tumör hade, det blir var 3:e vecka och sista gången i början på mars 2013 - ett antal månader till. Och så ska jag äta hormonmedicin i 5 år - som jag ser som ganska omtalad pga biverkningar.När jag tittar tillbaka vad som hänt de här sista 6 månaderna så är det en resa. Inte i förtvivlan, utan i hopp. Chock - men ändå tillförsikt. Jag hade turen att få en väldigt tidig upptäckt, det betyder nog allt. Gjorde en operation 8 december då en liten tårtbit togs bort ur mitt högra bröst samt portvaktslymfkörteln ur armhålan som kan visa på om spridning fanns. Operationen gick ju himla bra, ingen smärta och trots blånader och byte av bandage som kändes allt bra snabbt. Så fick jag återtid snabbt, dagen efter annandagjul. Och då kom första kallduchen. Portvaktskörteln som INTE visade spridning under operationen visade i efterkontroll att den hade cancerceller. Så i början på januari fick jag operera igen och ta bort en chock lymfkörtlar i armhålan. Då kändes det tufft, och då förstod jag att detta inte skulle bli en "cancerlight" resa. Lyckligtvis fanns det ingen spridning vidare. Och lyckligtvis har min arm reparerat sig kanonbra. Jag har inte ont alls, börjar tom få tillbaka känseln under armen. Jag har verkligen försökt hålla mig aktiv och kan säkert tacka min styrketräning en hel del.
Så kom då domen. Min lilla prel tumör på 3 mm var 11 mm, och av aggressiv sort och HER2 positiv (1 av 5 är det) vilket tidigare var inte alls bra men nu finns en medicin för det. Var jag chockad och förtvivlad? Nja, alltså jag har nog den unika förmågan att köpa läget på ett väldigt bra sätt. Jag anpassar mig bra, och när besked kom så var bara frågan, kan jag göra igång med cellgiftsbehandling NU? Jag gjorde det 3 dagar senare.
Så att den största fasan långt tidigare över att tappa håret, mitt burriga lockiga hår som är hela min person, blev inte katastrof.
![]() |
| mars 2011 - mörktonad |
Att höra om alla biverkningar, läsa allas jobbiga historier och resor under sina behandlingar är på ett sätt nyttigt men inte helt bra heller. Jag var beredd på det värsta. Att Taxotere som jag fick som första cellgift kan åstadkomma en massa smärta.
Jag hamnade på Infektion med feber efter första gången, med munsvamp och blåsor i hela munnen. Men det blev enda gången. Sedan har jag mått bra.
- Trötthet ja, en massa förstås.
- Blåsor i munnen - ja värsta!
- Torra slemhinnor: sår i näsan, ständigt droppande näsa, torra ögon, snustorr mun - men inte alls på en gång och inte hela tiden. Efter gång 4 fick jag spraya med muntorrspray och äta tabletter hela tiden men inte efter gång 5 alls.
- Illamående och magproblem: nja, inte så farligt.
- Smakförändringar: hemska efter 3 första gångerna! Nu allt är det mesta tillbaka
- Aptitlöshet: Hu - jag är noga att äta ofta och lite. Äter GI mat, inte en massa socker och onyttigt för det smakar blä och tillför inget bra till kroppen. Jag har tappat 6 kilo.
- Värmevallningar: att tvingas in i klimakteriet vid 47 känns tufft och jag hade räknat med många år tills det skulle hända naturligt, då jag inte heller känt dessa problem innan. Men nu svettas jag, speciellt på nätterna. Det är jäklar anamma inget roligt alls!
- Jag har inget hår på huvudet, bara mest fjun. Och sista 3 veckorna har ögonfransar och ögonbryn tyvärr tunnats ur betydligt. Det är jobbigast. Men jag är glad att det ändå är NU i slutet, då det är strax slut på celldöden.
![]() |
| februari 2012 |
Jag känner mig stark och välmående. Inga jobbiga tankar och ångest, men visst kommer det över en ibland. Jag skäms inte för något, är inte rädd för något känns det som. Tidigare kändes det som att allas liv pinnar på runt mig och mitt står still, men det har ändrat sig. Nu är det nästan tvärtom. Nu tycker jag ibland i mina stunder att många fastnar i det materiella livet som ursäkt att det är "guldkanten" och "vardagslyx", när guldkanten faktiskt är att ha hälsan och att man kan finna sin egen lycka inom sig. Att vänta och åstadkomma saker med tiden är helt ok, att inte vara otålig. Att vara glad för det egna hår man har, att man har egna naglar som man kan fixa själv om man vill, att man inte behöver längre ögonfransar utan man ska vara glad att man har några. Det som vi tar för givet och ändå inte är nöjda med. Är göra det bästa av vad man har är good enough.
Så min resa fortsätter, nya värderingar - det påverkar ju mitt bloggliv men jag hoppas ni vill vara med ett tag till. KRAM!
lördag, maj 19, 2012
Vad hände liksom?
MEN vilka fina dagar det blev plötsligt! När man sett prognoserna tidigare i veckan så har det ju inte sett så kul ut... Lediga dagar försvinner skönt iväg!
Vi har gjort en rejäl garagerensning och städning under ons-tors. Kört massa skräp till återvinningen. Maken har gjort ett superfint jobb i garaget där allt är i ordning och städat.
Vi spontanshoppade nya stolar till altanen häromdagen, de gamla är rätt slut så nu blev det uppgradering och vi slipper olja in 4 stolar - BLÄ vad tråkigt det jobbet är!
Idag var jag lite seg - sovit med ruggiga drömmar och lite ångest men piggade på mig framåt eftermiddagen i solen. Har grävt ur jorden ur mina två pallkragar, lagt markduk och sedan grävt tillbaka all jorden. NU ska vi nog slippa ovälkommet ogräs... Tungt arbete att gräva men jag gillar det!
Sen skulle det bli grillning på nystädade altanen och nyputsade grillen - men en liten incident med ofylld gasflaska gjorde att det blev grillpannestekt kött men gick ju lika bra det och gott var det. Nu väntar snart Champions League final i fotboll, och imorgon är det ju söndag, och hoppas på en massa sol igen!
tisdag, maj 15, 2012
Trädgårdsfix
Idag är det sista dagen med lugn i huset för imorgon bitti landar Miss 21 på Arlanda efter dryga 2 veckor i Minneapolis. Oj vad jetlaggad hon ska vara och ledsen på att komma hem.
Idag har det varit full fart. På förmiddagen var jag på bilbesiktningen med min röda Audi A3 utan anmärkningar. Sen åkte jag en kort bit och strosade runt på en handelsträdgård en låååång stund. Köpte några blommor, som nu satts i en av krukorna hemma men mer kommer. Känns bra att ta lite i taget, jag blir lätt förvirrad när jag ska handla blommor och sen kommer hem och undrar hur jag tänkt... Jag spanade även in rosor, för nu jäklar i havet kan jag konstatera att alla 4 Astrid Lindgrenrosorna i rabatten dött. Tråkigt. Men nu får jag spana in nytt då. Rosor är ju en favorit!
Jag är inte en fanatisk trädgårdsperson, men jag gillar när det är ordning och inte tufsigt runt buskar och i rabatterna. Men en sak som jag inte kan gräva bort är alla smultron som spridit sig, det är ju så ljuvligt gott....
I söndags sken ju solen en hel del med så vi fick en skön eftermiddag och hann med lite på vår att-göra-lista. Bland annat så har vår mur underminerats och blivit sned och vind, förra sommaren orkade vi inte med men nu satte mannen igång med tuffa arbetet att flytta på alla murstenar och sen lägga sand där marken sjunkit.
![]() |
| Flytta stenar |
![]() |
| Färdigt! |
Körsbärsträdet var enormt vackert i söndags med alla blommor. Igår blåste de nog bort. Det här trädet fick maken i 30-årspresent för läääänge sen. Förra året var det massor av bär. De andra träden är ett gråpäron som nu dött, plommonet är tyvärr halvdött, och äppelträdet är totalt nedklippt på grenar och har inte gett frukt på många år men de är ju inte ens goda.
måndag, maj 14, 2012
Se denna underbara film och förstå budskapet!
I förmiddags såg jag denna film i ett reklamavbrott på tv. Jisses! Jag blev helt spak, tårarna trillade. SÅ vacker brud, så otroligt vackert budskap och ja, det gick rätt in i hjärtat hos mig. Ett ofantligt mod...
Jag visar mig ALDRIG utan min sjal på huvudet. Inte ens hemma. Jag är inte bekväm med det, men det är ju ingen som tycker det är så viktigt heller. Om jag har sjal på huvudet eller inte. Men jag saknar mitt hår. Saknar att känna mig klädd i en frisyr. Det går liksom inte att förklara hur känslan är när allt hår bara försvinner, på hela kroppen! När ögonbrynen blir supertunna och ögonfransarna bara några få. Hej hopp smink!! Men vet ni, man klarar det också - och denna film ger i alla fall mig en enorm stolthet över alla som klarar sig igenom detta och faktiskt lever ett normalt liv. På ett nytt sä
Cancerfonden har sedan under dagen gått ut med budskapet och denna film lanserades faktiskt idag (finns på deras grupp på FB tex) och uppmaningen är förstås att delge alla. För vi berörs så otroligt många, och kommer att göra!
1 av 3 får cancer. Men alla berörs.
Fint stengods från Agneta Livijn
Jag skrev ju för ett tag sedan om Dalani Home & living, kampanjsiten med en massa fina erbjudanden. Har varit massor av fina kampanjer på sistone. MEN jag är inte i köpartagen själv, men njuter av att titta på saker förstås men fyller inte mitt hem just nu med en massa nytt jag inte vet vad jag ska göra av...
Just nu finns fint stengods från Agneta Livijn, säger bara ÅH vad det är vackert och robust på samma gång! Titta in på kampanjen här, bland annat kan man köpa detta fina set med 4 muggar, skålar och små fat till väldigt bra pris.Turkost är så fräscht!
Hur gör ni? Slänger ni muggar osv när ni tröttnat på dem efter några år? Ger bort? Eller köper nytt och sen trycker in det gamla i nåt skåp där det står och ledsnar? Jag är ingen samlare, men är heller ingen slösare som bara hivar iväg saker för att man "tröttnat" på det, då slår alltid mitt miljötänk till av full kraft!
torsdag, maj 10, 2012
Åsså blev det o-flow - plus tankar om sjukskrivning och jobb
Asch då, förr eller senare blir det oflow bara för att man kaxar sig ena dan...
Imorse ringde det på dörren typ kl 07.00 - maken var uppe förstås, och man visste ju genast vad det gällde. Den f-askade avloppspumpen vi har gemensamt för våra 10 hus på gatan stod still igen. Vi föreningen vi har gemensamt håller ju på med göra en ny lösning, gräva helt nytt med nya rör och ansluta till kommunen, massor av kraft och arbete har gått åt. Nu har pumpen lagt av rätt många gånger på slutet, det är inget lustig historia när det händer - men ytterligare än gång lyckades grannskapet få igång den... PUST!!
När jag sen skulle kliva upp så snurrade det bara till i huvudet, inte den vanliga yrseln jag får när jag reser mig lite hastigt utan här snurrade det rejält. Det har blivit bättre under dagen, men jag har tillbringat tiden i soffan tittandes på Revange, Arga Snickaren och Lyxfällan och förundrats hur knasigt det kan bli i livet när man sticker huvudet i sanden eller gör helt tokiga val....
Så idag är det en eftertänksamhetens dag. Och en sån där som påminner att jag faktiskt inte är helt frisk. Igår hittade jag ett klipp på Expressens hemsida, där Katarina Hultling berättar om sitt statusläge i sin bröstcancer. Som jag säkert nämnt tidigare så gick hon ut med sin diagnos i pressen strax efter att jag fått min behandling klar för mig. Dvs vi har opererats ungefär samtidigt och hon ligger lite före i behandlingstiden och gjort sin sista cytostatika. Ni kan se klippet här
Hon är en skön person och visar kraft, men visst ser hon ganska så sliten ut. Jag känner igen det! Dock, det som hon beskriver att skeletten känns som cement har jag ju lyckats klara mig ifrån. Visst är det trötthet ofta, men jag är lycklig att ha klarat mig ifrån den där värsta påfrestningen rent fysiskt. Hon säger så bra saker, och precis det som jag själv känner "se det som ett jobb" dvs att gå in med full kraft att bli frisk.
Därför känns det ju bra att sambandspersonen på onkologen ringde häromdagen och berättade om mötet det haft med doktorn och Försäkringskassan; att min sjukskrivningstid till i mitten på augusti är befogad, dvs ingen har något att invända mot det. Jag läser ibland om Försäkringskassan konstiga beslut (för att inte tala om den nu aktuella historien om mannen som förlorat sin dotter i cancer som varit en stor grej på FB och i media) men det finns säkerligen en hel del massa bra beslut som sker. Man blir dock inte rik på att vara sjukskriven! OM jag nu varit ensamstående till exempel hade det nog var lite utav en katastrof att ha en 4-5000 kr mindre per månad. Nu är det inte katastrof för mig, vi är två med hyfsade inkomster och rätt låga kostnader och jag kan koppla av.
Däremot så hände en sak häromdagen. Jag tackade nej till ett erbjudande som jag säkerligen tackat ja till om det varit 7 månader tidigare, då jag dessutom flaggade för att jag kunde vara intresserad. Jag ska inte gå in på det i detalj, men det var i alla fall ett erbjudande om 14 månadslöner och att lämna min arbetsgivare. Som jag sagt tidigare så har jag långt till jobbet, 13 mil enkel resa till HQ. Så var det inte förr, vårt lokalkontor lades ned 2005 och jag har sedan dess jobbat med samma kund och jobbat mycket på distans, och sedan rest till läkemedelsföretaget i Södertälje som varit mitt kontor. Men det är slitigt att alltid jobba ensammen och inte ha arbetskamrater runt sig. Det tärde enormt på mig sista året, i höstas var jag nog rätt deprimerad av det och längtade bara efter att få jobba närmare, träffa arbetskamrater och prata svenska, göra saker som man förstår. Men i nuläget är det alldeles för osäkert att lämna ett ställe som jag faktiskt trivs på, och inte veta om man kan hitta ett nytt jobb. Det är inte enkelt att var 47 år och nyligen gått igenom en cancerbehandling, vem vill anställa en sådan människa även om hon är trevligast i världen?? Och vet ni, jag längtar efter att bli redo att jobba igen, massor!
Underliga är vägarna som man tar i livet, och valen man gör är oftast inte helt oberoende av andra saker som sker. Att ha en väg helt utstakad är inte enkelt om det händer något på vägen. För mig är jobbet viktigt, men inte allt i världen. Jag har sett alltför många kollegor gå in i väggen, ta allt alldeles för allvarligt och inte säga ifrån i tid när det inte går längre - prestationsnördar finns det alldeles för många av. Ingen tackar oss någonsin för att vi tappar kraft och hälsan på vägen. Detta kan jag säkert säga nu när jag har ett slags facit på handen och gått igenom en del, men allt handlar inte om lön och bekräftelse, även om jag råkar jobba i en sådan bransch där det går att påverka detta genom sin egen prestation.
Så allra bästa vänner och bloggläsare - glöm inte att hälsan ALLTID är det viktigaste vi har. Leva här och nu är underskattat... KRAM!!
onsdag, maj 09, 2012
Flow ....
OJ vad det regnat idag! Men inte helt fel säkerligen. Jag som vattnade mina rabatter igår. Jag har varit dålig på att blogga. Inte för att jag inte har tid, men jag har sista veckan levt i ganska bra flow i mina dagar. Dvs det bara flyter på. Jag gör lite som jag tycker, och har varit ute en hel massa i trädgården eftersom det varit fint väder. Gjort en hel massa, och dessutom suttit och latat mig massor på altanen med en bok och lapat sol. Solen gör mig stark!! Får återkomma om mina böcker.
Igår morse satt jag här ute på altanen och åt frulle och läste tidningen i bara morgonrocken medan näkergalen höll låda. Alltså, vilken tillvaro man har ibland! Jag börjar bli värsta smålata hemmafrun....
På min egen altan är allt lite kalt ännu. Rosorna är klippta, bara pinnar sticker upp. Lite tulpaner javisst. Krukorna är än så länge oplanterade. Jag har oftast inte bråttom med sånt, det får ta en stund till.
Olivträdet dock är nytt, hittade ett fint på City Gross för en bra peng. De är tjusiga men trickiga att övervintra.
Jag har tränat idag, i måndags med. Tror det är dessa endorfiner som fått fart på mitt välmående, känns underbart att jobba med musklerna och bli stark. Just nu är det bara flow i tillvaron att njuta av!
Åh yes - jag ska tillägga att sorgen var stor i söndags, då jag tillbringade en svettig stund i Sporthallen - igen! GUIFs 5:e och avgörande match mot Kristianstad i semifinalspelet i handboll. Vårt lag som haft chans att ta sig till final flera ggr om har inte lyckats så det blev en 5:e match på hemmaplan. De spelade bra, ledde en stor del av matchen. Ja när det var 5 minuter kvar ledde de med tre mål. Och när slutsignalen gick var förlusten ett mål...
Jag önskar Kristianstad lycka till i finalen, har imponerat stort och våra killar får vila ett tag innan det är dags för ny säsong...
Det här är en stor grej i vår stad, vår stolthet i sportväg och som knyter ihop vårt folk. Det där som behövs i en mellanstad. Men nu är det över för den här gången.
fredag, maj 04, 2012
Träning!
Jag har varit tyst några dagar. Jag har njutit för fullt och krälat runt i trädgården. Solat och läst bok och bara känt hur ljuvligt det är med skir grönska.
Nu är det dags att dra iväg och träna! Ha en härlig fredag!























