Det var längesen jag hade lite boksnack här på bloggen. Jag har läst av och till under hösten, t ex har jag slukat alla Anna Janssons böcker (utom den sista) vilket var en mycket angenäm upplevelse.
Sen har det varit lite torftigt av olika anledningar.
På sistone har jag läst "Labyrinten" av Kate Mosse.

En parallell historia mellan nutid och 1100 talet. Ganska ok och underhållande men kanske inte lämnade några stora avtryck. Det som dock fascinerar ÄR den hemska tiden då katolska kyrkan anstiftade inkvisitionen för att få alla att unfalla till den enda TRON, dvs utrota, bränna och tortera alla kättare. Historien om katarerna i syd-Frankrike har alltid fascinerat mig. Inkvisitionen pågår ju ännu idag, men kanske med andra typ av handgripligheter.
Nyss läste jag en helt annan typ av bok, "Skuggtimmen" av Johan Theorin. Först lite trevande, sen ville jag inte släppa den. Utspelas på Öland, mycket beskrivningar av karga landskap, vardagsnära beskrivningar, en lite ruggig historia, en väldigt envis och charmant pensionär och en mamma som sörjt en försvunnen son alltför länge. En svensk pärla.
Just nu läser jag den senaste boken av Liza Marklund om Annika Bengtsson, som vanligt vanebildande...
Jag har inte tagit del av senaste debatten runt Liza Marklund och boken Gömda, om det är lurendrejeri eller inte ... Jag har faktiskt inte läst Gömda, kommer ihåg den tiden då ALLA skulle läsa den och tycka till hur HEMSK den var. Jag var faktiskt inte intresserad. Jag läste inte heller Utan Min Dotter på den tiden den var het, lite av samma anledning.
Annars så funderar jag lite på det här med böcker och film. Snart har ju Män som.... ja ni vet, premiär. Det ska bli spännande, men jag vet inte om jag törs bry mig så himla mycket....
Likaså har ju i maj filmen "Änglar och Demoner" premiär, ni vet "uppföljaren" (eller hur det nu är!) till DaVinci-koden av Dan Brown.
Maken är ju en lite kräsen bokläsare, dvs det måste vara fängslande och spännande från sid 1 för att han ska läsa vidare, men faktiskt så har han läst "Änglar och Demoner" under julen och tyckte den var helt ok. Jag tycker själv att den storyn nästan är snäppet bättre än Da Vinci-koden men mest pga att jag är religion kontra vetenskap intresserad. Men hur ska den bli på film? Da Vinci-koden var helt ok på film, men historier i böcker är oerhört svåra att göra på film, så är det.
Har man läst boken och ser filmen är man ju färgad redan från början och oerhört kritisk.
Ja vi får välan se.
Jag läser vidare!!
Uppdatering söndag:
Imorse var det ju en intervju med Liza på TV4 som var väldans bra och hon försökte svara på en hel del frågor runt hennes "sanna" historia runt Gömda. Liza är ju så oerhört skärpt tycker jag, och hon besvarade frågorna bra, säkert helt korrekt. Bashistorien i Gömda är sann men mycket av handling och personer är ändrat, för att Liza lovat personerna att inte avslöjas, dvs källskyddet. Det är en intressant debatt som uppstått runt denna genre "dokumentärroman" och vad som är sanning eller inte.