Det är jobbigt att ha sorg. Eller att se någon ledsen och sorgsen.
Min dotter har haft en jobbig vecka. Hon var hemma från skolan i måndags och mådde illa, på tisdagen var hon i skolan men fick migrän på eftermiddagen så hon låg med täcket över huvet hela kvällen. Sen på onsdag kvällen blev marsvinet dålig. Vi bytte spån i buren, marsvinet var på sängen och jag pysslade om henne. Hon har inte varit sig lik på sista tiden, fått en orörlighet i bakkroppen som gjort henne inte alls lika pigg som förr. Vi har proppat i henne c-vitamin och nyttigheter och hon har visserligen magrat men ätit friskt trots sin orörlighet. Men nu när hon sattes ned i buren funkade inget alls i kroppen. Min dotter blev så orolig och donade, lade in en handduk i buren för att stadga upp lilla marsvinet men så fort hon försökte röra sig sprattlade hon bara. Jag såg direkt att det var illa. Jag sa att "imorrn bitti ringer jag veterinären". På morgonen ringde jag vår djurklinik och de sa ju förstås det jag visste de skulle säga, ett marsvin på 6 år med sådana symptom går nog inte att rädda. Jag var välkommen in när som helst. Och dotter grät. Stora tårar trillade och hon orkade inte följa med, hon var så orolig. Så jag tog lilla marsvinet i en korg, i filtar och åkte till veterinären. Där togs vi emot så rart och respektfullt. Veterinären tittade på lilla Missy och såg ju att det inte fanns något att göra. Hon låg där och andades i filten och såg bedjande ut nästan. Så fick hon en spruta i magen, pep lite, sen tog det en minut så var det över. Fridfullt. Det var värt att få åka dit och vara med utan att det skulle kännas ohumant att se lilla marsvinet lida.
Och när jag kom hem så var en dotter så ledsen och förtvivlad...
Så vad säger man, ett älskat litet djur som sprungit så käckt omkring på golvet, alltid pratat och kuttrat när hon fått uppmärksamhet, varit så go´.... Det är sorg efter 6 år. Min dotter fick henne när hon fyllde 9. Om två veckor fyller hon 15.
Så trots att hon försöker gaska upp sig så är livet jobbigt just nu. Det är mycket annat som är jobbigt och nu blev detta som ett lock på allt. Det är många tårar och vi pratar och pratar och jag ömsom försöker vara tuff och ändå .... mamma. "det är så tyst i mitt rum" sa en tårfylld tonåring nu när hon skulle gå och sova.
Jag förstår. Jag är också ledsen... men inte som det som hon upplever. Förstås. 
Tisdag
1 dag sedan

Åh, vad sorgligt!! kKrama dottern från mig!
SvaraRaderaDet är väldigt ledsamt när husdjur dör. Tyst och tomt blir det! Vi har ett marsvin kvar nu, det andra har dött. Tjejerna blev så väldigt ledsna när hon dog. Även marsvin är egna små personligheter.
SvaraRaderaKram på er
/Blomma
Nä, blev det så ändå.....
SvaraRaderaFörstår att ni är ledsna.
Vår lille Hugo är ju hela 8 år drygt så vi är beredda dagligen på att han kan ha somnat in. baksidan med att ha husdjur :o((
Tråkigt... Det är en stor sorg att mista en vän.
SvaraRadera