Så har han då erkänt, Sven Nylander. Det måste kännas fruktansvärt förnedrande att göra en sådan kovändning. Det ska man trots allt beundra honom för. Jag har tagit intryck av Lasse Anrells artikel idag. Men självförnekelse ska vi inte glömma är en av människans mest grundläggande psykologiska faktorer. Eller?
En professor i sociologi, Bauman, talar om identitet. Identitet är ett viktigt fenomen i vårt numera väldans individualiserade samhälle, som förändras snabbt:
"Detta kräver att individen är aktiv i sitt identitetsskapande, individen har ett individuellt ansvar för att göra identiteten fullständig."
"Idag går det inte att ”binda framtiden” och problemet ligger i att välja en identitet som har dragningskraft och som passar marknaden men som samtidigt är så pass flexibel att den kan ändras i takt med samhällets förändringar. Oron hos individen ligger i att ramarna runt identiteten kommer att raseras och upplösas." (ur "Det individualiserade samhället")
Detta som hänt Sven Nylanders identitet, både som idrottare och i sitt nuvarande yrkesliv.
Tänk dig en idrottare i världsklass som ger allt till att träna och tävla under många år, som dessutom är rätt bra på att tycka, snacka och ge ett väldigt förtroendegivande intryck. En sån person som man kan ana kan göra en karriär efter idrotten.
Så tar idrotten slut. Bye-bye till kickarna på arenan. Men så hittar man ändå ett yrke och ett ställe där det fortfarande ges en hel del uppskattning, folk lyssnar, förtroende och personlig identitet ger tyngd åt ämbetet. Det går att fortfarande vara viktig i samhället, men i en annan form. Respekt!
Så tar det slut med vissa snedsteg som gör identiteten grumlig. Dels självidentiteten, förnekelsen. Dels samhällets, då den där förtroendeingivande personen upplevs som en .... bluff.
Så när är det ok att festa loss?
Tänker själv när jag festar loss. Ja när händer det? Att så totalt förlora sitt omdöme är den största rädsla som i alla fall jag har, och det är en naturlig stoppkloss att inte spåra ur. Den klossen brukar för det mesta bli större med åren. Med större ANSVAR och IDENTITET.
Jag kan mycket väl tänka mig hur det går till när man är ett gäng respektabla personer i en socialt aktad grupp som är ute och festar. Drinkar, berusning och sen kommer nån och prasslar med något annat. Tjohoo, äh vad fasiken visst kan också jag ...alla andra testar ju ....
Att ta ansvar för sin egen identitet kan innebära att faktiskt sluta med det som man mår dåligt av. Att dricka alkohol för att du gör bort dig och gör sånt du inte står för. Att sluta tjafsa och tycka och säga sin mening i alla sammanhang fastän det inte passar och uppskattas. Att erkänna sina misstag. Att sluta äta så förbaskat mycket skräpmat man mår dåligt av...
Det borde fler göra. Skillnaden är ju om vi tvingas göra det uthängd i media eller kan göra det på egen hand. Och den dag då vi slutar förlåta, utan att lyssna, då är undergången nära.
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*