Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

söndag, februari 25, 2007

Sorg

Idag har min älskade mormor gått bort. Hon blev 83 år. Det var ingen överraskning men att det skulle ske så fort ...
För knappt 14 dagar sedan, på min egen födelsedag. hälsade jag och mamma på henne och då hade hon varit hos sjukhusfrisören och gjort sig fin och köpt nya, fotriktiga skor. Hon har bott på onkologavdelningen ett par veckor och ville inte komma hem igen, samtidigt som hon sa att hon inte orkar längre planerade hon för att få komma till ett annat, korttidsboende. Hon var ganska pigg tidigare, men i torsdags hade hon plötsligt blivit sämre och igår ringde min pappa och sa att mamma åkt till sjukhuset och tagit en bok med sig. Pappa trodde inte mormor skulle klara sig några dagar till, men jag slog bort hans vanliga pessimistiska syn. Men så tänkte jag på hans förutsägelse när farmor dog för två månader sedan, och så ringde mamma. Jag hade tänkt att vi skulle åka och hälsa på hela familjen, men nu blev det mer bråttom.
Så vi åkte dit hela familjen och det var en chock att se mormor, hon var inte mormor längre utan hon var en döende person med skrällande andningssvårigheter och märkt av en sjukdom som inte går att bota. Hon var glad att se oss och att se barnen, hennes barnbarnsbarn som betytt så mycket. Hon hade svårt att prata och var lite förvirrad men ställde ändå frågor till barnen och skojade lite. Är det något som min mormor varit bästa på i alla tider så är det; att prata.
"Jag orkar inte längre" sa hon till mig innan vi gick och kramade min hand, och jag visste att den stunden, där vi var där i rummet: 4 generationer döttrar, så var det den sista.

Idag ringde mamma vid halv 1 och mormor hade nyss gått bort, och det var den stund som jag fasat för ch väntat under en tid. Det var jobbigt och ledsamt men man sanar sig efter en stund och en timme senare var jag där, hämtade min bror och så var vi syskon, mamma och min morbror där hos mormor en stund. Det var ett farväl.
Det var en älskad mormor och alla minnen kommer säkert att vimla fram och tillbaka under en tid. Framförallt den mormor som jag minns som liten, och morfar förstås. Morfar som dog för 6 år sedan och som ständigt funnits kvar hos mormor, men nu får de ses igen någonanstans och det känns sorgsamt och ändå tröstande.
Sov gott mormor. Vi ses igen.

6 kommentarer:

  1. Åh vännen.... så sorgligt!!!!!

    Jag tänker på dig!

    Stor kram
    M I N D I

    SvaraRadera
  2. Anonym8:59 em

    stor *kram* till dig milla
    det är alltid jobbigt att missta nån älskad.

    *kram*
    Jenny

    SvaraRadera
  3. Stor, stor kram till dig och familjen! Jag beklagar sorgen!!

    Jag tänker på er!

    Kram Susie

    SvaraRadera
  4. Milla, massor med tröstens kramar till Dig och din familj.
    Även om mormor fått levat ett långt och härligt liv så är det svårt att se dem gå.
    Tröstens kramar till Er och jag beklagar sorgen.
    kramis

    SvaraRadera
  5. Anonym8:12 fm

    Sänder en varm tröstande kram Milla till dej och familjen.

    SvaraRadera
  6. Anonym11:37 fm

    Jag beklagar sorgen...

    Varma hälsningar, Tierra

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*