Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

måndag, augusti 06, 2007

Det står en varg utanför dörren!

Jag ska berätta den underliga historien som vi råkade ut för förra måndagen när vi var på buan i Jämtland. Vi har ju ingen el där, men det finns tv! Solscellerna på taket och en ny 15 tums plattTV som med digitalbox släpper in yttervärlden i en annars rätt spartansk miljö. Vi hade sett 24, klockan var 22 och fick tänkte gå in i storstugan och spela kort och äta lite. Dotter och jag går de 25 metrarna över buan till storstugan för att fixa. Dottern som är en hejare på att tända brasor öppnar dörren för att gå ut och hämta ved. Hon slänger igen dörren tvärt med ett läte "Mamma, vad var det där för ett stort djur, var det en hund eller vad var det för nåt?!!" sa hon uppbragd. Det var något som stod alldeles utanför och stirrade på henne när hon skulle kliva ut!

Jag kikade ut men såg inget. Ungeför samtidigt hade sonen stigit ut ur lillstugan för att ta sig fram till oss för att veva upp källaren. "Pappa, det står en varg eller nåt därborta!" sa han till sin pappa. De visslade och tjoade på oss men vi hade redan sett en grå filur ranta runt i höggräset (ruffen) alldeles utanför fönstret. Häpet stirrade jag på en stor, mörkgrå och ljusare grå figur som letade runt där i gräset och förmodligen hittade rester av stuvade makaroner som vi enträget vispat ur en kastrull där i gräset.
Var det en varg eller var det en hund?
Han var enormt stor, höga ben och en svans som hängde ned. Rörde sig kraftfullt och huvudet var stort och krafiga kinder. Jag ville se ögonen, vargar har ju liksom gula ögon, men jag såg dem aldrig helt. Jag vågade inte knacka på fönstret, jag var helt förstummad! Min kameraDotter fick fram kameran och tog en bild, synd nog blev den suddig och det blev inte fler bilder.

Plötsligt kom en boll farande, det var maken som kastade den bortifrån lillstugan. Djuret ryckte till och tittade upp men snokade vidare, en boll till uppmärksammade han bara med en snabb blick. Min make stod utanför lillstugan och försökte skrämma bort detta djur, vi såg honom inte. Sen kastade han ett vedträ, då rörde sig djuret framåt och nästa vedträ som kom singlande träffade honom på bakbenet. Då lade han örona bakåt och sprang framåt, ur vår åsyn .... Maken skyndade in och drog igen dörren och djuret hoppade upp på handtaget.... Då hade jag sprungit upp för trappen och tittade i fönstret däruppe och såg hur djuret sprang lite runt stugan, men såg travade han uppåt stigen upp mot grannhuset 50 meter bort. Där har de en hund, och vi blev ju lite oroliga att det skulle vara ute, men de hade gått och lagt sig tidigt.
Nåväl, vargen var borta och vi var ganska skärrade! Eller jag var skräckslagen en stund! Barnen var coola och vår dotter väldigt upprymd som nästan sprungit rätt på detta märkliga djur.
Vi försökte med alla övertygelser konstatera att det var en hund men det kändes som om vi aldrig hade sett en sådan hund. Inte med den svansen, inte med de höga benen, inte den kraftfulla rörelsen. En tamhund hade sprungit annorlunda och hade säkerligen lyft på benet och känt annan hunddoft eftersom det finns sådana spår där.
När vi kom hem några dagar senare letade jag runt på nätet för att läsa allt om vargar och titta på bilder. Onekligen såg denna varg inte helt ut som dessa, men på flera bilder absolut mer lik än varg när jag sedan tittade runt på de hundsorter som finns. Gråhund, jämthund, och de sorter som är mer vanlig norröver.
Jag läste också att man ska rapportera vargobservationer, så idag ringde jag länsstyrelsen i Jämtland och pratade med en kille där och berättade vår historia. Jag skicka honom bilden också.
Då kom svaret:
Djuret på bilden har en storlek, färg och tydliga täckningar som går mot att det med mycket stor sannolikhet är en Jämthund.
Jämthundarna har genom tiderna anklagats för att vara vargliknande genom att de är stora, gråaktiga och ofta är vittecknade på kinderna och hakans undersida. Även om vargar ofta kallats gråben är de skandinaviska vargarna sällan eller aldrig gråa till färgen. De skandinaviska vargarna har en gul botten (där denna hund är vit) och upplevs oftast gulaktiga eller rödaktiga av betraktaren.
Jag har kikat runt på bilder på jämthundar och försökt hitta en likhet, men jag är ytterst tveksam när jag ser dessa, men lika tveksam som när jag ser vargbilderna. Jag vet faktiskt inte om det var en hund eller en varg. Den såg inte ut som en hund och betedde sig inte som en hund men en förvildad jämthund .... eller en hybrid. Tja, vem vet?!!
Den första bilden är vår bild, nr 2 en varg och nr 3 en jämthund.
Döm själv, vad tror du?







4 kommentarer:

  1. OJ!!!
    Vad det nu än var så var det nog både en spännande och läskig upplevelse kan jag tro....

    Hörde ni med grannarna? Vad sa de?

    Svansen ser ju inte lika ut på hunden och DIN bild men det kan ju finnas andra raser eller?

    Jag vet inte hur vargar är... men söker de sig in så där? ( Om det inte finns djur som de ev "kan ta" menar jag?)

    Nåja, jag hoppas nästan lite att det ändå var en varg för det vore stort att få se en varg i det fria.

    Kramis

    SvaraRadera
  2. Anonym9:50 fm

    Ojojoj... spännande !

    När jag försöker titta lite extra på bilden så vill jag nog gärna tolka det som en varg faktiskt... jag menar, Jämthundens svans hänger ju inte ner så där... men jag kan ju ha fel... kul & spännande berättelse hur som helst.

    Ha en fortsatt fin vecka !

    Varma hälsningar, Tierra

    SvaraRadera
  3. Anonym7:21 em

    Har aldrig läst din blogg förut, (hittade den när jag letade recept på röda vinbär), men kunde inte låta bli att kommentera när jag läste om vargen/hunden ni sett. För några år sedan såg jag och min bror ett djur som absolut inte såg ut som en hund, inga vi sett iaf. Vi kom körande mitt ute i den tornedalska ödemarken, inga hus på flera mil när vi mötte djuret som gick längs vägen. Min bror kommenterade att det var konstigt att se en hund ensam så här långt från bebyggelse, men när vi kom närmare blev vi båda tveksamma på om det var nån hund... Jag körde långsamt förbi och min bror sa upprymt: Jag tror det är en varg!!! Vi var båda både lite skärrade men mest kändes det spännande och speciellt att se varg vilt. Vi körde vidare och när vi kom fram så hade en bekant just kommit fram, och höll på att berätta för värdparet att hon sett en varg. De trodde att hon sett fel men hon var stensäker och vi var glada att kunna stämma in i det hon sa. Så jag hävdar att jag har sett en varg vilt! =D

    SvaraRadera
  4. Tack för era kommentarer! Jo vi är som sagt osäkra fortfarande, men vi hade ju en lång stund på oss att iaktta gynnaren! Vargar kan söka sig runt bostadshus och de kan uppträda såhär "oskyggt" om folk tex är inne och inte blir någon omedelbar "fara". Jag har läst flera historier att de kan vara väldans nyfikna om det faller på!
    Välkommen till bloggen Sofia!

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*