Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

torsdag, november 06, 2008

Min kvinnofälla

I Wendela i Aftonbladet står det om en ny doktorsavhandling.
"En ny doktorsavhandling pekar på att kvinnors sämre psykiska välbefinnande till stor del beror på att de gör mer hushållsarbete."
40% av skillnaderna i välbefinnande beror på en skev fördelning i hushållsarbetet.
Frågan jag ställer är: vad är psykiskt välbefinnande? Är det en slags lycka? Är det extra steget på Maslows trappa?
Vidare:
"I snitt gör kvinnor tre gånger så mycket hemarbete. Och ännu värre är det när både kvinnan och mannen jobbar mer än heltid i yrkeslivet. I sådana par sliter kvinnan fyra gånger så mycket i hemmet."
Jag är ju en av dem som jobbar heltid, mannen också, och ofta mycket mer. Dessutom, jag är ju verkligen fast eftersom jag distansjobbar hemma. Jag är verkligen FAST med ena benet i arbete och det andra i hushållsträsket.
Jag är oerhört frustrerad över det ibland - men det är min egna snedfördelning att ta tag i. Jag pluggade under några år, sen började jag jobba igen för att ganska snart hamna i distansjobbet. En del av att jobba hemma är att ta hand om sin egen arbetsmiljö, men det är också kopplat till en massa beslut. Ska jag spara att hänga tvätt till ikväll? Ska jag vänta på att maken kommer hem så han kan göra det? Ska jag fundera på middag kl halv 5 eller vänta på att maken ska komma hem kl 18?
Det är knappast HANS fel, men vems fel är det då att jag ofta inte är nöjd med mitt psykiska välbefinnande och blir stressad för att det finns så mycket snedfördelad tid?
Eller rättare sagt ANSVAR. För jag vill inte alls kalla detta att leva i sitt hem för SLIT. Va fasiken, riktigt SLIT är nåt helt annat. Laga mat är knappast slit, dammsuga är det inte heller. Sen hur ofta eller hur plågsamt vi gör det, ja det är ju upp till oss själva. Tyvärr är vi kvinnor ofta sådana rackarns martyrer och har en bild över hur vi ska ha det hemma. Det finns en nedärvd, svårpåverkad bild av vad som är psykiskt välbefinnande i vår hemma miljö som av någon inte alls stämmer med mannens.
DET skulle jag vilja att någon skrev en avhandling om! För vad ÄR det som blir så plågsamt om vi inte gör alla de här SLIT sakerna?

Jag blir inte klok på det. Bästatt gå och hänga en maskin tvätt och fundera lite!

1 kommentar:

  1. Men laga mat och dammsuga är slitIGT, även om det inte är slit. Och det psykiskt jobbiga tycker jag är att man vet att det ALDRIG tar slut. Det finns alltid mat att laga och tvätt att hänga, och gör inte jag det så blir det inte gjort liksom.

    Martyr i all ära, men ska man behöva tala om för vissa män att om man slutar 18 kanske man skulle planera middagen dagen före? Eller måste man påpeka att det behöver dammsugas "för det ser de inte".

    Jag förstår denna avhandling och det värsta är att det är helt och hållet sant.

    Kramar

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*