Jo nu är vi hemma igen från Sälen.
Det blev ett par sköna dagar, trots att vädret inte visade sig från sina finaste sida. Man har ju alltid den där drömmen om klarblå himmel och sol, då man hamnar i en snögrop med näsan i vädret och bara gonar sig... men så ser det inte ut för det mesta precis!
Vi fick -13 grader och blåst på fredagen, till slut stängde de sittliften i Tandådalen. Det blåste mycket när man hoppas av liftarna på toppen, men annars var det väldigt fint före i backarna. Min stackars syster fick ge upp efter ett par åk, hon lider av åksjuka när hon åker skidor och mådde riktigt dåligt. Jag har känt det också någon gång då det är dimmigt, men nu gick det bra med skidglasögonen på.
Sen började det att snöa, och på lördagmorgonen hade det kommit säkert 2 dm nysnö. Och i pisterna var det tjockt med snö, till en början rätt fluffig och min käre make som är en slalomguru gillade lössnöåkning. Men efter ett tag låg denna snö i stora tjok i backen och vållade en hel del besvär, rent ut sagt så var det JOBBIGT att åka, enormt påfrestande på benen. Men vi körde på i alla fall, åkte i nåra svarta backar i Hundfjället men nån Väggen blev det inte denna gång. Heller.
Nu är det strålande fint ute och känns jättelockade att bara gå ut och göra en massa, dvs att jobba känns riktigt tungt idag...
Inatt har det varit en sådan där fruktansvärt sömnlös natt igen, jag vaknade mellan 1 och typ 3, och var sådär klarvaken och nattens demoner rådde. Sen somnade jag till, vaknade av att maken stigit upp och låg i soffan och läste tidningen vid halv 5, han kunde inte heller sova.
Så här ser det ut ibland hos oss i en stressad situation då allt tycks rasa ihop ett tag... Varför ska det vara så svårt att stänga av?
Och varför tycks man sedan bli ändå så hyperaktiv och inte det minsta trött alls, trots att man sovit så lite?
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*