Dagens reflektion:
Jag jobbar ju (som ni säkert förstått) väldigt teknikinriktat. Uppkopplad dygnet runt nästan, kommunicerar via min dator, nästan enbart via mail och vårt interna chatt system och via mobiltelefonen. Alla finns inte på samma ställe, och ingen är ju just där jag är. Jag kommunicerar numera mest på engelska när det gäller att framställa skriftlig kommunikation, vilket ju har sina sidor... det finns ju alltid någon som är bättre än mig därute.
Jag jobbar på ett förbaskat stort IT-företag och i en verksamhet som är oerhört IT-fierad, så mitt jobb är en liten udda fågels... jag valde det själv en gång för att jag kände att det saknades något därute som hade med kommunikation att göra och Förståelse, för i hela den här IT-fierade världen så tappas något bort. Det mänskliga.
Jag lär mig oerhört mycket. För att jobba med människor i det hela har sina sidor. Man lär sig en person, sen tar nästa vid och som har ett helt annat sätt att se på saken och det man jobbar inom. Det gäller att hitta ett sätt att förstå varann och vad man menar för att få ut ett budskap.
Där står jag nu. Ska framställa en kommunikation på engelska som en hel värld (nästan) ska ta del av och gå vidare med.
Shit alltså, det är fasiken inte enkelt. Jag kanske gör helt fel eller tänker fel?
Såna tankar är ju det som dyker upp, jämt och ständigt. Samtidigt som det är hela tjusningen. Jag kanske gör annorlunda, det som man vill ha, okrångligt och okomplicerat.
Ja vem vet...
Tisdag
1 dag sedan

Kloka ord, båda världarna är viktiga!
SvaraRaderaHa en fin dag
Kram Gunilla i Singapore
Låter spännande att lägga panelen liggande! Blir nog riktigt snyggt!
SvaraRaderaÖnskar dig all lycka till med ditt arbete!
Ha en skön helg!
kram
nina