Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

torsdag, juni 11, 2009

Juni sommar

Jo tack nu har det varit juni från sin din tråkiga sida ett tag. Jag minns ofta från förr att det var regnigt och kallt när man fick sommarlov. Under några år då jag sommarjobbade och hade ledigt två veckor innan jag började, så var det ofta trist väder...
Nu när man jobbar och försöker hinna med allt kan det dock vara lite skönt med lite o-sommar en stund så man inte har allt man vill göra som stressar, för att det är fint väder. Men nu börjar man allt tröttna!
Vår son slutade 9:an i måndags på den kära skolan som nu båda barnen lämnat. En era är slut. De känns tråkigt, men nödvändigt. Så engagerad som man varit under några år, jag var ordförande i föräldrastyrelsen i några år och har alltid känt varmt för skolan. Barnen har gått där sen den invigdes och vår alldeles ny. Vår unika skola på landet, som delas mellan två kommuner och har allt från dagis upp till 9:an. I år var de drygt 40 st 9:or som gick ut, finklädda fick de emotta en ros och ett tegelstenssmycke runt halsen. Skolan heter Tegelviken, en gång fanns ett tegelbruk i bygden.
Nu sprids de alla för vinden, många börjar skolan i Västerås, många i Eskilstuna, på många olika program. Det är inte så att man följs åt med sina gamla klasskompisar oftast, utan startar om på nytt. Många som följt min blogg vet att vi haft en tuff tid de sista åren för vår son som inte mått bra och haft problem med sin mage. Det har varit tufft, jobbigt och gett en syn på tillvaron, på hälsan, på tonåren och på skolan. Varför kunde det gå såhär, har vi frågat oss många gånger.
Nu går vi vidare. I höst ska sonen börja gymnasiet på ett individuellt program där han kan få studie-ro och hitta tillbaka till energi igen utan att behöva stressa sig fram. Det tror vi kan bli bra.
Jag har själv stressat mycket sista tiden. Det har då och då brunnit i huvudet, härdsmälta liksom. Jag har svårare att klara stress och oro än tidigare, mycket på grund av att de varit en stor oro under lång tid som satt ribban lågt. Nu känns det bättre, jobbet klarar jag mycket mer att hantera men det är svårt att hålla allt på rätt nivå när det är galet mycket att göra.
Den här veckan har jag tagit det lugnare och då får det en konstig effekt att tappa fokus. Så nu jobbar jag på det .....
Ikväll ska jag umgås med några arbetskamrater 10 mil bort, inte de jag jobbar ihop med dagligen - men de finns där. Det ska bli trevligt. Eftersom jag jobbar på ett stort företag som just nu lider av stora kostnads-fixeringar där alla mer eller mindre sliter ihjäl sig, så har vi inga naturliga sommarfester eller samkväm. Man får ta vara på det som uppstår...

1 kommentar:

  1. Tårtan är väldigt enkel att göra och den blev väldigt god. Mums! Lite söt pga marängen men en bit blir alldeles lagom! ;) Så den ska jag göra fler ggr! Annars gör jag inte heller tårta mer än till någon fyller år.

    Visst är det ändå lite sorgligt när man lämnar en fas i livet... Jag minns hur konstigt och sorgligt jag tyckte det var när minsta tjejen lämnade dagis för några år sedan. Nu blir det ALDRIG mer dagis för oss tänkte man och det kändes på sitt sätt lite vemodigt!!! Så den dagen lilla tjejen lämnar skolan båda tjejerna går på i dag kommer det också att kännas vemodigt. Aldrig mer den skolan!!!!

    Jag hoppas i alla fall att det kommer att bli mycket bättre för din son och att han hittar tillbaka och får lugn!!!!!! Så jobbigt det måste ha varit för er alla Milla!!!

    Stor varm kram
    M I N D I

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*