Nu har jag varit väldans tyst ett tag under semestern. Totalt oinspirerad att uppdatera. Som så många andra semesterfirare är det väl i år en slags hatkärlek till semestern. Det är bara att acceptera att vissa år blir inget som man tänkt... när det gäller semester.
Alla har vi våra förväntningar inför semester. En del enormt uppskruvade och ganska svåra att uppfylla.
För min egen del hade jag inte stora förväntningar, men det blev ändå rätt kaotiskt runt omkring mig. Kanske för att vi inte hade pratat ihop oss i familjen om sommaren, även om jag trodde att vi hade gjort det.... Vi har alla våra ryggsäckar in i semestern, och jag hade min som inte kanske stämde med övrigas.
Vi hade väl en tanke att dra iväg någon vecka till västkusten, maken letade febrilt efter boende vår första vecka och till slut fick jag sätta STOPP, nu kan vi inte hålla på. Han är den rastlösa typen som vill iväg för att komma hem, jag är den typen som kan gå hemma och loda och bara vara. Vilket INTE är helt enkelt när omgivningen inte är i samma fas. Det var väl ett av misstagen...
Vi bestämde i allafall att vi vecka två skulle åka upp till stugan i Jämtland. Så dit åkte vi torsdagen för snart 2 två veckor sedan, då jag skrev sist. Bara det att jag fick feber och mådde risigt dagarna innan. Men vi kom iväg och jag hoppades på att må bättre, men hade fortfarande en intensiv trötthet och lite hjärtklappning. På fredag eftermiddag mådde jag bättre, så vi bestämde att vi skulle sticka iväg och fjällvandra på lördagen. Och iväg kom vi, jag mådde bra - annars fixar man inte denna vandring kan jag lova!
Dagen var underbar, solig och fin. Vi styrde kosan mot Bakvattnet, och påbörjade vår vandring upp på fjället Ansätten. Det är en 6 km lång vandring, som känns dubbelt så lång. Först börjar den i tät vegetation och skog. Sedan ut på myrar, över spångar och genom björkskog. Hela tiden på rätt leriga stigar, vatten på myrarna och en stigning uppåt hela tiden. Vi klarade oss dock bra med vandrarskor, även om stävlar varit bättre.... Solen värmde och bromsar och mygg var över oss hela tiden.
Dagen var underbar, solig och fin. Vi styrde kosan mot Bakvattnet, och påbörjade vår vandring upp på fjället Ansätten. Det är en 6 km lång vandring, som känns dubbelt så lång. Först börjar den i tät vegetation och skog. Sedan ut på myrar, över spångar och genom björkskog. Hela tiden på rätt leriga stigar, vatten på myrarna och en stigning uppåt hela tiden. Vi klarade oss dock bra med vandrarskor, även om stävlar varit bättre.... Solen värmde och bromsar och mygg var över oss hela tiden.
Första lyckan kommer när man kommer upp ovanför trädgränsen och upp på riktiga myrarna, men hela kalfjället framför sig. Många spångar att vandra på, tills man kommer fram till fjällstugan och där det finns en slalombacke på vintern.
Sedan påbörjas själva vandringen upp på kalfjället. Den mödosamma vandringen på stigar som går genom mossar, snår och brant uppåt, tog en timme för oss. Det var jobbigt! Men belöningen är oslagbar uppe på den snälla, vidsträckta toppen. Med en underbar utsikt över fjällvärlden, Norge, sjöar, tjärnar och snötäckta toppar. Solen lyste och det var toppen, tyckte även sonen som vandrat upp för första gången. Färden ned är nästan lika mödosam när man är trött i benen och måste spjärna emot för att inte snubbla. Men en underbar dag var det!
På natten efteråt blev jag superförkyld. Halsen värkte och snuvan var total... så där tillbringade jag några jobbiga dagar (eller rättare sagt nätterna var värst). Sedan blev även vädret sämre och det regnade mycket, och sonen blev lite risig han med. Så vi åkte hem, några dagar tidigare än tänkt...
Så här har jag då tillbringat en tid till att friskna till och nu känns det helt ok. Dagarna går ju, en del målat har det blivit, en del småpyssel. Dagarna går ju, men saknar så den där omedelbara sommaren, sådana där sommardagar med sol och högsommarhimmel. Inte någon gång har det varit en sån där DAG så man känt ÅH SOMMAR! Är det inte hemskt på nåt vis??
Häromdagen hälsade vi på svägerskan med familj uppe vid deras sommarhus några mil söder om Norrtälje. Sov kvar en natt, åkte båt, grillade och igår innan vi åkte hem var vi in till Norrtälje så grabbarna fick åkt GoCart. Det var uppskattat!!
Nu har vi 1 ½ vecka kvar av vår semester. Det tog 3 veckor att komma ned. Det känns inget vidare. Jag är rastlös och mår stundtals inte vidare bra, just för att det inte känns som om det är det optimala BARA VARA SOMMARLEDIG.
Jag är oändligt tacksam för att höra er allas erfarenhet av denna sommar. Vad är egentligen normalt att uppleva den som?? Lyckad ? Misslyckad ?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*