Höstarna är lite tid för eftertanke och funderingar. Förra hösten bytte jag arbetsuppgifter inom företaget, vilket visade sig vara tur att jag hakade på, eftersom projektet jag innan dess jobbade i stannade upp och strulade vilket jag anade skulle ske. Mitt nuvarande jobb, eller roll som man säger hos oss, är inom ett område som jag kanske inte alls skulle välja att jobba inom. Det är helt ok, men är inte min målsysselsättning. Jag jobbar med kollegor i US, UK och Indien, och känner mig som på en isolerad ö - ofta. För några år sedan hade jag ett jobb med massor av kontakter med folk, var med på massa möten, i ledningsgrupp ja fick helt enkelt jobba med det som jag är utbildad inom och kan bra.
Nu står jag inför valet att försöka ta mig vidare. Det är inte helt enkelt, när man jobbar på ett stort IT-företag och inte har tekniken som profession. Många av den klassiska jobben man kunde haka på och lära sig något nytt via har flyttat iväg utomlands, och det kräver att man är väldigt "senior" på direkten som tex ITarkitekt eller projektledare. Det är inte jag. Jag måste rannsaka mig själv och fundera på vad jag kan, vad jag vill, vad jag vill offra och att jag faktiskt är 46 år och inte den som hakar på vad som helst.
Jag träffade en person och diskuterade detta förra veckan. Helt krasst, man är inte samma person som för 20 år sedan. Man värderar sin kunskap på annat sätt, och jag har en annan typ av stressnivå än tidigare - på grund av jobbiga situationer som hänt på vägen så vill jag inte utsätta mig för vad som helst. Det gäller dock att ta sig ur sin komfortzon på ett bra sätt. Att bli för bekväm, inte riktigt tordas att ta ett steg ut i det okända, konfronteras med nya saker är jättejobbigt. Men det är ännu värre att stanna kvar i den där komfortzonen som äter upp en inifrån. Jag vet. Jag är inte en sådan person som vill stagnera och tveka, men får jobba på dessa känslor ofta.
Jag gör saker i 10 årscykler. För 20 år sedan så fick jag barn, och flyttade till hus utanför stan. Det var en omställning och turbulent att komma tillbaka till arbetslivet, 90-talets kriser var riktigt tuffa. Jag klarade mig dock, och bytte företag 1997 där jag nu jobbar.
För 10 år sedan precis, tog jag tjänstledigt och började att plugga på högskolan. Det var ett stort steg, och det var enormt roligt och spännande! Att läsa informationssökning och omvärldsanalys, en massa spännande ämnen och diskussioner, att få skriva en massa PM och analyser och inlämningsuppgifter. Få insikter i en massa tvärvetenskapliga ämnen.... fördjupa mig inom kommunikation och mitt favoritämne socialpsykologi. Ja det var härliga 3 år, som gick så fort. Men vad blev jag?
När jag sedan kom tillbaka till mitt företag så hade mycket skett under åren - men jag hade också tur och fick ett jobb inom kommunikation, och under några år var det riktigt kul och spännande att jobba. Kanske borde jag har satsat mer på att hitta ny profession utanför mitt företag, att grabba tag inom min utbildning mer, men när man är på ett ställe man trivs ok på, då är det väl bra. Eller?
Nu är det nytt årtionde i min "utvecklingsplan" - men inte lika enkelt. Eftersom den nuvarande situationen av flera anledning (som inte beror på mig) är tidsbegränsad, så måste jag verkligen ta ett eget tag och initiativ om framtiden. Men hur och vad som ska ske vet jag inte. Jag är vilsen i min egen, spretiga kompetens. Jag blir superrastlös och får hjärtklappning.
Ska man lita enbart på trygghet och se vad som händer och ödet för en? Eller ska man försöka ge allt och skapa sin egen framtid?
Ja ni som varit där vet säkert vad jag talar om....så du som har pepp och erfarenhet får gärna delge mig. Hur gjorde du? Hur tänker du?
Tisdag
1 dag sedan

Känner så väl igen mig idet du skriver, man är annorlunda nu mot för 20 år sedan. Man värderar livet annorlunda och som du säger man har varit med om en del så man försöker skapa balans och hitta trygghet utan att stagnera. Nu blir man jämförd med 30åringar som är i en annan fas i livet. Jag har inget råd att ge, är i samma funderingar- skall man försöka styra mer själv-Men hur och till vad?Hittills har jag låtit "ödet" styra och det har fungerat bra men nu är jag inte lika säker längre.
SvaraRaderaKramar!
Ojojoj, jag snubblar visst bara på såna här tankar och resonemang när jag går in på nätet nu, som ett slags tecken, då jag själv är inne i en rannsakans period.
SvaraRaderaVad vill jag med mitt liv liksom, jag är glad att jag har ett jobb, men det jobb jag har är inte riktigt min grej, jag har en fin familj, men gnistan mellan min man och mig är inte på topp osv... osv.. mycket att fundera på alltså.
Skönt ändå att läsa om flera som har liknande tankar.
Tack för tipset angående data inne hos mig förresten, vet inte än om min dator har överlevt, den är på service, men om jag ska köpa en ny, så blir det helt klart en PC, min plånbok mäktar inte med MAC :) .
Kram Elvira