Idag har jag varit iväg på morgonen och fått min 5:e strålning, av de 20 som jag ska få.
Varför ger man strålning?
På www.1177.se kan man tex läsa:
Strålningen som man behandlas med är så kallad joniserande strålning.
Den skadar arvsmassan både i friska celler och cancerceller, men de
friska cellerna har en större förmåga än tumörceller att reparera
skadorna efter strålningen. Genom att dela upp behandlingen i flera små
doser hinner de friska cellerna till viss del repareras mellan
stråldoserna medan cancercellerna successivt skadas och dör.
Hur många behandlingar man får och hur tätt de ges kan variera. Man
kan få allt ifrån en behandling vid ett enda tillfälle till flera
behandlingar i veckan under ett antal veckor.
Jag har ju gått igenom cytostatikabehandling först, och gör nu strålningen efter det, allt för att cancerceller inte ska finnas kvar. Idag fick jag även en dos Herceptin på onkologen, vilket jag ska få var 3:e vecka tills i mars 2013. Min behandling är med andra ord inte alls slut egentligen. Varför får jag detta då? Jo min tumör hade en särskild tillväxtfaktor:
Hur bröstcancertumörer utvecklas beror bland annat på vilka så kallade tillväxtfaktorer som de innehåller. Omkring var femte bröstcancer innehåller stora mängder av tillväxtfaktorn HER2, som stimulerar cancerns tillväxt. Det kan mätas i den tumör som opereras bort. Behandling med ett särskilt läkemedel, trastuzumab, kan göra att denna tillväxtfaktor hämmas så att risken att få återfall i bröstcancer minskar.
Den här HER2 faktorn försöker jag inte tänka på så mycket. 8 av 10 som fått bröstcancer lever fortfarande 10 år senare. Förstås spelar det roll om spridning inte skett, dvs att man gör en tidigt upptäckt. Som det var för mig. Men för 10 år sedan var HER2 faktorn inte alls bra att ha i sin diagnos, det fanns ingen bra medicin för det som jag förstått det. Min prognos hade sett mycket sämre ut med andra ord. Jag försöker inte tänka så mycket på framtiden men jag vet att när jag väl är färdigbehandlad så dyker de där tankarna säkert upp. Det gör mig ganska modstulen att tänka på att insikten plötsligt en dag kanske stjälper min självbild och oro. Jag är inte deppig eller funderar så mycket nu, men visst kommer tankarna över en ibland. Som precis just nu kanske. Jag mår lite illa och känner att den här aptitlösheten och annat kommer över mig igen, när jag fått medicinen precis.
Det är nu som folk inte frågar lika mycket längre. Det är nu då håret har börjat växa ut igen, då allt börjar normaliseras som det förväntas kanske att allt ska vara bra. "Du är stark, du har gått igenom detta. Detta fixar du".
Klart man måste vara stark. Att kämpa måste man ju, hur låter man bli det liksom? Man kanske inte är en kämpe alla gånger i alla sammanhang men i detta läge finns liksom inte något alternativ. Sedan kan förhållningssättet se olika ut från person till person. Vad har man gått igenom tidigare? Vad har man för historia i sitt liv, där man kanske fått kämpa för att få jobb, ta sig igenom en utbildning , att bli gravid, att klara att sin ekonomi... alla klarar inte allt på enklaste vis. Men kanske är det så att vi är olika rustade för att ta motgångar och hitta nya vägar när vi stöter på patrull. Använda den där drivkraften som jag inte vet riktigt vart den kommer ifrån men en del människor ger upp ganska snabbt, tror inte det är någon idé medans andra aldrig ger upp, för hoppet är det som inte överger en i första taget.
Så vad hoppas jag på då? Ja just nu hoppas jag på att vara pigg imorgon. Att det ska bli varmare och lite mer sommarlikt. Sånt som vi alla hoppas på helt enkelt. Jag hoppas också att alla de som jag sett idag på Cancermottagningen blir friska. De flesta jag ser där är bra mycket äldre än mig. Utom idag då det kom två sjuksängar in på avdelningen med två st kvinnor som inte var så himla mycket äldre än mig. Varför de kom dit så vet jag inte men det är ledsamt att se, och det är ledsamt att inte veta hur den egna framtiden faktiskt ser ut. Än så länge vet vi ingenting om vår framtid.

Det är just sådana här gånger när jag läser det du skriver som jag får mig en tankeställare... Livet går, tiden springer iväg, men hur ofta stannar man till och tänker på hur lyckligt lottad man är över att ha hälsan i behåll?? Nästintill aldrig! Men idag, i och med ditt inlägg gör jag det... Jag skulle vilja sända 1000 styrkekramizar till dig, och SJÄLVKLART SKA DU BLI FRISK till 100% igen!!!!
SvaraRaderaJättefint skrivet!!
Stööööööööööörsta kraaaaaaaaaamen aka
ps. det kommer upp en varning när man besöker din sida, det står att din sida innehåller något från Perlan Living som är skadligt. Jag hade det så på min sida också men tog bort länken till Perlan och då försvann varningen (som det verkar i alla fall).
SvaraRaderakraaam aka
Oj! Undrar om fler får det?? Får kolla, ta bort länken kanske då! Tack för upplysningen!!
RaderaTack för att du delar med dig av dina tankar och din vardag. Jag läser regelbundet även om jag kanske är dålig på att kommentera. Jag är så imponerad av din inställning och jag tror att det du gör och skriver stärker många. Plus att vi får perspektiv på våra egna liv och vad vi värdesätter.
SvaraRaderaJag hoppas du fortsätter i samma anda och får en skön sommar. Mys med nära och kära <3
Bamsekramar,
Anna MJ