Jag har ju sagt det förr... jag är ju verkligen en person som vill behålla sommaren i det längsta. Gå barfota i skorna. Ha kortärmat och sommarstassen ett tag till. Sommaren är så enkel, min sommarstass är short och en tshirt (eller tischa som det visst heter numera) och ska man vara lite snygg blir det shorts blus. Jag älskar alla mina shorts. Men nu är det för kallt! Och vet ni, just nu köper jag det! Jag köper att det börjar bli kyligt på morgonen, jag får ta på en kofta inne och de bara fötterna är kalla. Trots att solen lyst idag och jag gonade mig en stund på altanen så känns luften verkligen sensensommar. Det som brukar verkligen kunna vara så varmt den här tiden. Så idag plockade jag ned en del av mina sommarkläder från galgarna, de där nygamla (som inte passat i nåra år) som jag knappt använt i sommar.... De ska ned i vintervilan.
Framförallt annat så beror mina nya höstapproach på att luften äntligen är lite friskare och jag kan SOVA bättre. Under en tid har jag haft fläkten på hela nätterna på lägsta fart, annars vaknar jag i den lätta sömnen och dösvettas och måste sätta på den. Men sista nätterna har jag sovit rätt ok, t o m utan fläkt. Fy fasiken, nattens gissel är stora. Hjärtat slår hårt och kroppen rusar. Nu har jag ätit hormontabletten Tamoxifen i dryga två veckor men så här har det varit sen jag startade med cellgifterna. Om den svalare luften hjälper nattsömnen får det gärna bli minusgrader i september...
Idag har jobbat hemma och gjort två stycken webbkurser i ämnet LEAN. Den ena hade jag visst gjort 2010 och nästan svarat på alla frågor - men fick nu en rejäl uppfräschning - och den andra klarade jag med alla rätt. Allt är förstås på engelska och man får leta efter svaren efter att man gått igenom alla avsnitt, om man hur tur att förstå själva frågan...
Min hjärna är fräsch men det är ändå ganska jobbigt att fokusera på engelskan och lyssna på en malande röst i flera timmar - så jag är nöjd.
Imorgon ska jag till jobbet igen, och nu har jag lite arbetsuppgifter på G - just i ämnet som jag nyss pluggat på. Ska bli spännande och se hur det går, jag försöker att behålla lugnet och ta en liten bit i taget med öppet sinne.
Och det är då mitt i allt det här som det känns så härligt att bekymra sig om vad man ska ha för skor på sig. Alltså, jag äger inga skor - känns det som. Min dotter har typ 13 par skor i garderoben och överallt men jag har inga. Det får bli Conversen imorrn.
Sen vet jag inte om jag ska behålla den här jackan jag köpte för nån vecka sen (Vero Moda). Den är en fin moccajacka och feminin till snittet. Men åh jag vet inte.... jag har inte riktigt accepterat än att inte enbart tänka praktiskt och användbart varenda minut. Får fundera en stund till.
Det känns underbart att vara tillbaka i ytligheten. Med stort allvar.


Har hittat din blogg idag. Har själv haft den rosa sjukdomen för 7½ år sedan. Bor även jag i en ort vid mälaren. Kommer nu att föla dig. Kram Katrine
SvaraRadera