Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, december 21, 2012

Min saknade jul-gen

Javisst - hemma idag. Skulle få en bra bild på nya tröjan men blev inte så bra... Fina vingar i glitter i oversize modell, tänk att det funkade ändå! Från KappAhl, under 300 kr, skynda o fynda!

Japp, så är det då the D day. Årets kortaste dag. Världens undergång, som nu visade sig  vara ganska missuppfattad. Vilken tur!
Ute snöar det igen, och idag har jag varit iväg på sjukhuset igen för att få lite medicin. Nu är mitt högkostnadskort slut dessutom. Men inte så många besök kvar faktiskt. Hoppas jag! Fatta vilken sjukvård vi har, när man betalar typ en 1000 lapp för fruktansvärt dyra behandlingar för att fortsätta leva.

Det är väl kanske det här som är lite en röd tråd i mitt liv just nu. Att saker och ting inte är så viktiga - på både gott och ont. Det kan vara svårt att hitta motivationen att utföra sådant som kanske känns meningslöst. Jag vet att många uttrycker sig så att de är tacksammast ändå över att alla är friska runtomkring sig i dessa juletider. Jag säger att man kan ändå leva på hoppet och att vara glad fastän alla inte är friska runtomkring en. Livet tar inte slut för att man blir sjuk, eller inte mår bra. Det blir visserligen mycket jobbigare, genererar massor av oro och ångest, om det är allvarligt. Jag vet. Vi har levt hela året med en hel massa tråkigheter - som ändå kunde vara så himla mycket värre tusen gånger om - en del som eskalerat sista tiden. Men vi försöker göra så gott vi kan. Ändå. Att vara glada.

Men det här med julen är svårt. Jag saknar nog en jul-gen helt enkelt. Visst älskade jag julen som barn. Men när jag blev större längtade jag mer till vardagarna på jullovet än just helgdagarna. Kanske för att jag är uppväxt i en familj med oregelbunden arbetstid, där helgen inte alltid varit helg som för många andra, och göra saker tillsammans? Vadvetjag. Fast det borde vara rätt vanligt, och tex både min syster, min bror och morbror jobbar alla i år julafton - inom olika branscher.
I år blir det extra påtagligt att jag faktiskt inte älskar julen. Nu när barnen är större och traditionerna inte är lika barnviktiga så krackelerar det, och jag gör inte allt för att upprätthålla det. Det räcker som det är, just nu. Och jag får helt enkelt nog enbart av att ta del av den allmänna julstressen. Och fascineras av att det är så många som verkligen gör allt för att upprätthålla drömmen av den perfekta julen, inte minst här i bloggvärlden. Det jämförs, mäts och nystas i vad som är julstämning på riktigt. Så tänker jag på alla som tvingas fira på sätt de inte vill, inte kan välja själv, inte kan påverka själv, kanske inte alls orkar eller mäktar med. Alla små och stora barn som får åka med i den allmänna dragkampen mellan vuxna. Ja - jag har sagt det förr, men alltid denna tid har jag en förmåga att ta hela världens vedermödor på mina axlar fastän jag inte behöver. Kanske avundsjuk på de som lyckas, lyckas bära upp allt det där underbart juliga - och ledsen för dem som inte får den alls. Är jag konstig?
Detta år blir det färre julklappar än vanligt - nästan inga alls. Vi vuxna i min släkt har slutat köpa till varann för några år sedan (förutom tonåringarna) och jag och min man brukar köpa något gemensam sak. Eller göra något tillsammans. Men just nu finns inte fokus alls på prylar. I år reser delar av släkten långt bort i världen, någon ligger på sjukhus, någon mår inte alls så bra som man önskar, vår dotter är långt borta i världen och vi andra är lite tilltufsade. Så vi struntar ganska mycket i pyntet och allt det där andra utan tar hand om varann, uthärdar.  

Ute snöar det fina stora flingor. Till skillnad mot förra året blir det en vit jul. Jag älskar faktiskt vinter. Det ger en fin god julstämning. Men jag älskar inte julen. Bara tycker om, i  lightversion. Jag vet att jag inte är ensammen om det - och jag har många vänner omkring mig som är bra mycket mer anti-drabbade än mig - men få kanske uttalar det. Jag hoppas förstås att alla får det så bra som de önskar - men hälften är faktiskt gott nog. Utan julgodis i drivor och mysglitter i ögonen. Glöm inte att allt är good-enough även om inte julstämningen infinner sig.


 Ha en härlig fredagkväll!

3 kommentarer:

  1. Iår har vi en light-version av julen här hemma....bara "pynt" i köket....åker till London imorgon.
    Sedan pappa dog förra året tappade jag lite fokus på alla dessa olika helger.
    Orkar inte med några "frosserier"...fast det är klart barn-barnet har fått klappar! och julbord har vi ätit.
    Kram Titti

    SvaraRadera
  2. Fin jultröja! Och visst är det väl så. Livet gör olika saker med oss så att annat känns mindre viktigt. Hoppas att du får en fin jul som du vill ha den!

    SvaraRadera
  3. Det blir en lättare version av julen hos oss med detta året. Barnen är i fokus, och de har fått bestämma. Inte kräver de mycket, en julgran och lite julklappar. Att baka pynta och dona i veckor orkar jag helt enkelt inte med. Jag struntar fullständigt i hur andra stressar som galna för att skapa den perfekta julen. Finns den tro?
    Du tuffa tjejen, ha nu en underbar julhelg med eller utan firande!
    Kram

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*