Här kommer ett sånt här jobbigt, långt inlägg igen!
Jag vet att vi är många som när det är nytt år tänker framtid, mål och visioner. Tabula rasa, det vita oskrivna bladet i form av ett nytt år känns renande.
För min del har jag tyvärr förra året i alldeles för nära minne och det som hände då just den här tiden, och mycket därför försöker jag visualisera vad jag vill göra NU, detta år. Inte enbart leva med i dagen och acceptera, utan även ha drömmar och försöka skapa något utifrån det. Alldeles för mycket har vi i familjen levt i något slags vaccum. Men hur tar man sig vidare?
Som ni säker märker så finns det inte plats för så mycket ytligheter i mitt liv just nu. Frågan är om det är ytligheterna som står ett steg ovanför på behovstrappan, när alla andra behov är tillfredställda så kan man ge sig tid till ytligheter? Eller är det tvärtom, att man försakar andra viktiga saker? Sånt funderar jag på - och som ni märker spretar mitt bloggande stort utefter hur jag själv mår och upplever.
Jag drivs starkt av att hitta sånt utanför mitt liv som kan inspirera och ge nya tankar - och kunskap om vårt socialiserade samhälle vilket ju även gett kapital i ett antal akademiska poäng inom socialpsykologi - men det är ju faktiskt väldigt mycket färskvara. Man behöver påminnas ofta, återuppleva. I förvirring och lite ångest, så letar jag.
På denna sida (länkat) hos Fitness Magasine fick jag en massa välvilliga tankar och en känsla i magen. Det är coachen (vilket fantastiskt liv hon lever!) Cecilia Duberg som skriver en massa bra.
Det var framförallt avsnittet om identitet som jag fastnade för, och inser som tidigare att mitt stora identitetsproblem orsakar bekymmer. Cecilia beskriver så klockrent vad identitet handlar om, citat:
"Vill du förändra något i ditt liv behöver du därför förändra hur du beskriver dig själv – vad du vill lyfta fram och vad du står för. Du behöver släppa tanken
på att det är omgivningen eller dina förutsättningar som sätter dina
gränser, för det är oftast inte sant. Börja med att göra en rejäl och
ärlig genomgång av vad du tycker är viktigt i livet."
Jag vet ju vad just jag tycker är viktigt i livet. Jag lägger nog ned alldeles för mycket tid på att jämföra och förundras över vad andra verkar tycka är viktigt. Det som man kanske via sociala medier påverkas av, eller ett overflow av information från alla håll som man gör till ens slags sanning.
"Ska du förändra något i ditt liv behöver du förändra din story och det
gör du inte genom att fortsätta berätta den gamla – den som består av
dina ursäkter och förklaringar. För varje gång du förklarar något genom
dina gamla mönster, för varje gång du säger att du ÄR på ett visst sätt,
fastnar du bara ännu mer i din rollåsning."
Jovisst är det en sanning om någon! Identitet förändras. Man har den liksom under en begränsad tid. Jag är mamma, men numera till nästan-vuxna barn. Det har delvis varit smärtsamt - det tror jag många kan skriva under på. Jag fick en ny identitet, som flög på mig oönskat - som cancersjuk. Eller frisk? Snacka om identitetskris! Både utseendemässigt och hälsomässigt. Jag har valt att se det som något positivt i mitt liv - det har fört med sig en massa bra saker också, ett nytt fokus på hälsa, inte må bra bara ytligt, hur det syns utanpå.
Inom mitt yrke är jag otroligt fast vid den jag var en gång. Det som jag
gjorde för flera år sedan. Jag har inte tagit mig vidare -inbillar jag mig - och det är
oerhört smärtsamt. Eller är det så att jag faktiskt har allt det goda
framför mig och låser mig kvar vid det gamla för att det är tryggt? Här finns massor att jobba med. Det gör ont, skapar ångest. Eller snarare så är det relationerna som skapar ångest. De som inte finns just nu.Jag saknar så de goda samtalen, det som ger kunskap och mening framåt, i jobblivet och så även det övriga.
Och det är ju relaterat så mycket till det som Cecilia skriver längre ned i tidigare inlägg:
"Att vara sann mot sig själv är att ta sig själv på allvar. Att få
rätsida på de inre prioriteringarna oavsett yttre krafter är svårt
ibland. Vi människor – och främst kvinnor, hamnar så lätt i att
överprestera för att duga, osäkerhet i jämförelse med andra, trötthet
pga obalanserad planering. Vi vill vara viktiga och göra rätt. Vi vill
passa in och vara till nytta."
Det här är en betydande nyckel i mitt liv. Jag vill inte överprestera, men jag vill verkligen prestera. Hitta mening, vara bra på något. Vara till nytta. Inte driva runt utan mening. Jag hittade en massa nya insikter och kunskap för 10 år sedan då jag pluggade, utan att ha en aning om att jag 10 år senare är jäkligt tacksam över att leva - och jag kan lova att senaste året gett en massa nya insikter inom det tankemönstret. Men att enbart leva och vara tacksam för det är inte riktigt min grej. Mer citerat:
"JAG VET nämligen att bara tänka positivt, lyfta blicken (hålla för
öronen) och ta iiii lite till inte alltid tar oss dit vi behöver vara.
Då snubblar vi på hindren. Att istället se och sänka de hinder vi står
inför – till förmån för all den kraft vi redan besitter, är
framgångsnyckeln. Göra saker av rätt anledning och förankra dem i sig
själv och sina värderingar."
Jag läste ju boken "Gilla läget - hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" tidigare i år, av en författarinna som själv fick bröstcancer och förundrades över den rörelse som finns runt positivt tänkande. Visserligen i USA - men oj så mycket som jag kände igen.
Tänk positivt! Fy fasiken vad jag är trött på orden ibland. När man är nere i gropen tillräckligt djupt så hjälper det inte, blir nästan tvärtom. För man vet inte vad det innebär just då. Det är då man uppskattar den som vill lyssna. Inte hurtigt säga att man ska tänka positivt så ordnar sig allt. Gå sin egen väg och hitta rätt! Trots alla visdomsord så brottas vi nog alla emellanåt med "hur gör man?" . Vi som vill ha en checklista. 1 --> check, 2 --> check ... osv. Så enkelt är det ju inte.
Jag letar vidare. Hoppas att jag kanske kan peppa någon annan på vägen! Har du hittat någon god coach på vägen eller bra förhållningsregler för att hitta din identitet, tipsa gärna och dela med dig!!
KRAM


Hej Milla!
SvaraRaderaTänkvärda ord.
Just det där med att tänka positivt.. Hur i friden skall det gå till då man knappt kan hålla näsan ovanför vattenytan?
Vart skall man då hitta verktygen för det?
I dag verkar det knappt vara tillåtet att må dåligt. Man skall ideligen må bra och peppas. Man skall vara så mycket...
Kanske man skall koncentrera sig på att försöka överleva dagen då man mår pest. Tillåta sig att må katastrofdåligt. Man lär av det med, och det behöver inte vara något negativt.
Kram Lisa