Idag fyller vår stumpa, vår förstfödda 22 år. Vuxna lilla människa! Och återigen finns hon lång bort - så vi har inte fått tillfälle att kramas. Men paket har hon fått på Posten, och ikväll har vi skajpat - då hade hon på sig Gina tricot tröjan jag skickat över och hon satt och åt lunchsushi. Plötsligt är man ju inte så långt borta från varann i alla fall! Det kunde ju likagärna vara i typ Göteborg hon satt i - men nu bor hon lite längre bort, typ 680 mil bort på andra sidan Atlanten. Det har varit ganska tufft för henne att börja plugga, men det har gått bra och de verkar ha bra ordning och koll där, även om det är ett "enklare" community collage hon går på. Hon har ju valt att inte plugga på ett ställe där det finns massor av svenskar (typ Santa Monica college i CA) eller så många andra internationella studenter, utan här går många amerikaner som kanske inte haft den rakaste studievägen. Hon får verkligen lära känna det riktiga society - och det tror jag är en enorm styrka. Jag är väldans stolt över att hon fixar det här, ni ska veta att hennes väg även den varit krokig och att hon skulle plugga macroeconomics och skriva uppsatser i det engelska språket på amerikanskt college är väl knappast en väg som fanns i tanken för ett par år sedan.
Det var några år sedan hon låg med näsan i lammfällen. Och några år sen jag var en ung (jag menar yngre) nybliven mamma...


Ja åren har verkligen gått fort... det är inte klokt. Tänk att det blivit en sån tuff dam av det där lilla "skräpet" som ligger där... men vad skulle det annars ha blivit med en sån mor :-) Visst är det härligt när det går bra för barnen!? Kram Ulrika
SvaraRaderaVilken underbar bild!
SvaraRaderahälsar läsaren Anna