Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

torsdag, februari 28, 2013

Mental härdsmälta


Här framför datorn har jag tillbringat sista dagarna, ja som alltid om dagarna visserligen men just nu ÖRK tar det livsmusten ur mig... Här är kursen, learning log och Case Study uppslaget och aktivitet på skärmen. Kursen är virtuell, läraren sitter i Milano och vi 20 deltagare är ustpridda i Europa, nån i USA, nån i Kina och Indien. Ett märkligt sätt att arbeta på kanske, om man inte är rätt van som vi är på ett stort globalt företag...
Jag har gått den här kursen förr kanske jag sa, men det finns vissa avsnitt i den som ger total härdsmälta och det fick jag idag. När man liksom bara inte FATTAR alls vad som pågår. Ja förstås var det siffror med i det, estimera är inte min grej. 

Jag blir mest rädd över hur dålig jag blivit på att hantera stress och hur hela min kropp reagerar i flyktbeteende inför vissa situationer. Kanske är det för den medicin jag äter. Eller mest kanske är för att jag lever i konstant stress. Jag kan inte förklara närmare hur eller varför - men som jag sagt tidigare har det inte med min egen sjukdomsbild att göra och dessutom är jag ju frisk - men det är fruktansvärt påfrestande. Hur tar man sig ur ett mentalt breakdown? Hittar det där mentala rummet som ger lugn och ro för ett tag? Mindulness är viktigt - men när man tappar greppet är det svårt, svårt, svårt. Att man blir som en annan person än den man egentligen är. Att man skyr sällskap fast önskar mest av allt att någon ska ringa och fråga hur man mår, men vet att man kanske bryter ihop just därför. Att man har svårt att svara på den enkla frågan "hur är det?" eftersom den är omöjlig att svara på... Och ändå. Ändå har man förmågan att hitta tillbaka till sitt gamla jag i goda stunder. Fast mer allvarsamt, inte lika uppsluppet som tidigare. 
Allt blir bra bara man är positiv. Jag önskar det gick att leva så. Men så enkelt är det inte alltid i livet - att leva i skuggan av en kris under en längre tid är svårt att förhålla sig till.

Well - det är tur att det kommer nya dagar. Imorgon är en sådan. Och februari är slut. Bara det.... Mars Mars Måne jag kan lura dig till Skåne!

1 kommentar:

  1. Nu vet jag inte, men jag tycker din kropp reagerar naturligt med tanke på vad du varit igenom. Det är alltid lätt att säga att allt blir bra, men jag har svårt själv att se att allt alltid ska vara bra. Jag tror det handlar mer om de små ljusglimten. De finns alltid där, de är bara svårare att se dem i svårare perioder.
    Kram på dig!

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*