Idag när jag åkte bil långt hem från jobbet så hörde jag den här låten, för första gången faktiskt. Hur har jag kunnat missa den?
Say Something - Underbart vacker med A Great Big World och Christina Aquilera (som är en av mina favoritröster och sjunger en av världens vackraste låtar "Hurt")
Say something, I'm giving up on you
I'm sorry that I couldn't get to you
Anywhere, I would've followed you
Say something, I'm giving up on you
Så kom jag hem och tittade på videon här ovan. Hjärtat snörptes ihop och det är så nedrans sorgligt! Den handlar om att lämna, men det är stor skillnad att lämna någon av fri vilja - och livet är fasiken inte rättvist! Livet är en kamp -beroende på hur man ser det.
Jag känner själv att jag ofta upplever sorg alltmer. Kanske är det så när man blir äldre, och man upplevt mer som ÄR sorg. En del drabbas orättvist mycket mer än andra och det finns inget som kan rättfärdiga eller banalisera sorg.
Men för egen del så tänker jag mycket på det som jag lärde mig då, under krisen för två år sen, då jag passade på att fördjupa mig lite i mindfulness. Jag skrev om det då i ett annat sammanhang men faktum ÄR när det gäller känslor - jag citerar mig själv:
En del människor föds med större förmåga att uppleva positiva känslor och
ha en positiv syn på livet och uppleva lycka. Men vi kan alla med
hjälp träna upp denna förmåga, att känna välbefinnande i livet. Känslor
lämnar spår i hjärnan, så har man upplevt sorg, vanmakt eller ilska ofta
så förankras det i hjärnan, och det är lättare att fastna där igen. Den som blivit förorättad eller anser sig orättvist behandlad söker sig
tillbaka till den känslan vid nya tillfälle.
Det finns en amerikans psykolog som på 60-talet publicerade en teori om människans 9 biologiska affekter, som kan uppleves mer eller mindre starkt, och de utgör grunden till vår motivation.
Märk väl, endast två av dessa är positiva!!
Lycka och Intresse är dessa.
En är neutral, nämligen Förvåning.
Hela sex stycken är negativa! Sorg, Rädsla, Ilska, Skam, Avsky och Äckel.
Jag tänker på hur jag själv får jobba en hel del med att inte se sorg överallt. Jag ser den så tydligt i alla de medsystrar som drabbas av den hemska sjukdomen - och jag tänker extra på Lina som jag skrev om tidigare - det är så förbaskat lätt att tänka hur jäkla orättvist allt är! Men jag kan se tänka på att det är sällan jag drabbas av det som heter Skam, Avsky och Äckel -- så jag får jobba på de andra. De som jag förnimt och som fastnat i min hjärna, lämnat spår som gärna vill pocka på uppmärksamhet. Det kanske därför det är lätt att fastna i att lyssna på sorgsamma låtar, och bli ett med sorgen. Men det är då man får göra tvärtom. Mitt sätt är att sätta på Dancefloorhitslistan på Spotify. Det blir ungefär som att vända på kudden och den känns sådär svalkande mot kinden.
Allt känns lite bättre...
Tisdag
1 dag sedan

Den är så fin den låten. Hade aldrig sett videon förut. Blev så rörd av det äldre paret.
SvaraRaderaIntressant det där med känslornas spår i hjärnan och att man gärna återvänder dit. Det förklarar ju varför vissa alltid är rädda för allt och ingenting eller blir upprörda stup i kvarten. Bra då att träna på de andra känslorna.
Ha en fin fredag!
Kram Lena
Ja jag har nog tränat upp min lycka och känsla av den. bloggen gör tex att man lättare kan fokusera pådet positiva och leva i nuet. kram Pernilla
SvaraRadera