Rubriken är kanske lite provocerande. Här i bloggvärlden är det ju ganska hämmingslöst ok att visa upp SLÖSA - att konsumera. På olika vis. En hel del dyrt - men även en hel del med budgetsyfte och att visa att det faktiskt går att handla med SPARAsyfte och det är ju faktiskt roligt att det finns så mycket kreativitet och roligt hur många som vill dela med sig av det.
Men det finns ju osynliga tabun runt vissa saker. Man frågar inte personer hur som helst hur mycket man tjänar - och hur mycket man sparar! I stort alltså, det finns ju säkert olika upplevelser runt det.

Nån som kommer ihåg de här?
Jag läste att 65% av svenskarna sparar pengar varje månad (källa är dn.se) I genomsnitt sparar män 2000 kr och kvinnor 1500 kr i månaden. 1/5 del sparar inget alls - Det är 20% det - en siffrar som ökar. Det finns även en annan grupp som inte sparar alls, som är yngre utan barn, med fast jobb och bor billigt. Slösare?
Själv har jag väl rätt bra koll, gör budgetar, har koll på elavtal, försäkringar, räntor och att inte hugga på månadserbjudanden hit och dit - styra upp en del. Men jag har alltid tyckt att det här med "långsiktigt sparande" känns ganska flummigt. VAD innebär det liksom? Ska man bara spara långsiktigt hela tiden, när kommer den tiden? Kanske aldrig?
Så för 4 år sen beslöt jag mig för att utöver andra sparanden starta ett särskilt målsparande i en kapitalförsäkring (dvs där man inte skattar vid uttaget). 1000 kr i månaden, med syfte att den faller ut till min 50-årsdag 2015. Dvs om ett år!!
4 år har pinnat iväg, sparandet har tickat på och jag har bytt fonder då och då i samråd med en rådgivare men inte tänkt på det där så mycket.
Spar man 1000 kr i 5 år utan ränta (som de flesta sparkonton knappt har) så blir det 60 000 kr totalt. Under 2013 var min värdeutveckling förutom själva sparsumman +4800 kr, börsen har gått bra och det känns ju kul att kunna se det i sitt eget sparande. Så vet ni, om ett år kan jag göra nåt riktigt roligt till min födelsedag, go bananas på en resa... eller också inte! Det är just det som känns roligt - att sparandet öppnar för ett val - som man helt fritt kan bestämma om!
I dagens konsumtionssamhälle skulle jag önska att det pratades mycket mer om värdet att spara till en sak/ändamål (när man har möjligheten och inte är i fel fas i livet förstås med all respekt för där är man förr eller senare). Att det faktiskt är helt genomförbart att öronmärka och samtidigt känna en frihet att faktiskt själv skapa sin dröm, att vänta. Om det sen gäller en resa, ett ny dator, en tv eller en fin present till någon är ju upp till var och en. Men visst borde det vara mer ok att tillkännage att spara är helt ok, likväl som att då och då slösa?! Och även erkänna när man tappar greppet! Allrådande konsumtionshetsen står mig upp i halsen ofta, att man ska förnya hela tiden. Tröttnar - inte har tid att vänta, tänka efter. Jagandet av en slags lycka via konsumtion är ganska dödfött.
Vad tycker ni? Är det ok att prata sparande? Har du ett Drömsparande?
Tisdag
1 dag sedan

Jahaja, du är också 65:a. Jag funderar faktiskt också redan på vad jag vill med min födelsedag.
SvaraRaderaSjälvklart är det ok att prata sparande. Har också lite olika sparanden. Känns tryggt och bra. Och så mycket roligare att spara och drömma för att sedan kunna köpa istället för tvärtom. Så surt att betala månad efter månad på nåt man redan haft glädje av.
Kram Lena