Nu blir detta jättelångt - men nu ska jag äntligen berätta vad det är jag hittat på!
Här där jag nu står inför att hoppa...
En stor del av sitt liv tillbringar man med att jobba - av många olika anledningar. Jag har till en av dem som gillar att jobba, gillar utmaningar, bli uppmuntrad, hitta lösningar, ha flow... ja allt det där som hänger ihop med ett jobb. Utan att för att jag för den delen är en streberkarriärist.
Jag har jobbat hela mitt mitt yrkesliv inom IT-branschen, som sommarjobbare på ett dataföretag när jag var 15-19 - sen pluggade jag ADB efter gymnasiet (ekonomi) och fick jobb på en ADB avdelning. 1987 började jag på ett litet företag som gjorde ekonomisystem för PC - glöm windows, mus och grafik - här pratar vi DOS - och man fick bygga sina egna menyer med ascii-koder.... Jag fick två barn, företaget blev uppköpt av ett större, branschen utvecklades och så vårt system. Jag älskade att jobba med support på telefon, utbilda kunder och konsultade en massa småföretagare runt om Mälardalen i bokföring, ekonomirutiner osv.
Men alla jobb och arbetsplatser har ju sina sidor - och 1997 fick jag jobb på ett större företag som hade en stor lokation någon mil utanför Eskilstuna - när jag var började där var det ca 450 anställda. Jag jobbade med helpdesk och teknik, lärde mig massor och trivdes med att jobba på ett större företag och med större kunder... Men som alltid, branschen utvecklar sig. 2000 kom stora ITsmällen - och sättet att driva IT-affärer förändrades. Jag stod inför ett vägskäl - fortsätta att satsa på teknik eller vad? Skulle jag ta steget att bli systemutvecklare? Så blev det inte, jag tog tjänstledigt och pluggade på högskolan 2001-2004 -- det bästa jag gjort! Jag var 39 år när jag slutade, läste Informationsdesign - omvärldsanalys - kommunikation - socialpsykologi. Min dröm var att jobba med användbarhet och vara kittet mellan teknik och användare.
Tanken var kanske att inte komma tillbaka till mitt gamla arbetsplats - men det gjorde jag och hade turen att få jobba med det jag är bra på, kommunikation. Ja i flera år jobbade jag med samma kund - det stora läkemedelsföretaget AstraZeneca. Det var fantastiskt roliga och lärorika år - fick jobba med kollegor och kundkollegor, jobba med kommunikation mellan användare och IT - och med mitt gamla kärnområde Helpdesk på ett nytt vis. Bland annat. Dessutom blev det ett mer globalt samarbete, plötsligt var det arbete med kollegor i UK och US -- allt skrivande på engelska, alla möten... nåt man fick växa in i och som nu är vardag.
Inget står ju någonsin still i en sådan här bransch och att jobba på ett av världens största amerikanska IT-företag innebär en massa processer, omorganisationer, nya satsningar, kunder och en stor sak sista åren har varit att en massa uppgifter flyttar bort till andra länder. Östeuropa och framförallt Indien.
Jag fick min första törn för ett par år sen och fick börja jobba med nya saker, jag stod återigen inför ett vägskäl - och sen vårt kontor i Etuna lags ned 2005 så var det ju Kista som jag skulle jobba i, 13 mil enkel resa. Vad skulle jag satsa på nu? Vi har stora möjligheter att utvecklas inom företaget, göra karriär, byta jobbroll ofta om man vill. Men vad ville jag? Efter sjukskrivningen för två år sen fick jag nytt driv, men delar av det som jag tänkt velat jobba med har flyttat bort - och var det verkligen projektlederi jag vill jobba med? Nu har jag ju jobbat i två st projekt i över ett år - med ett annat stort svensk och globalt som kund - och det är ju varit ok. Men jag har länge känt mig halvpresterande och inte alls nöjd - inte ska det vara så?
IT branschen totalt sätt står inför stora utmaningar, man tjänar inte pengar på samma saker som förr och många företag måste omstrukturera. Så även mitt företag - nu ska man minska på antalet anställda i hela världen med många tusen.
Vilket plötsligt öppnar för en möjlighet jag var nära att nappa redan för två år sedan men det kom en cancersjukdom i vägen. Men NU - NU har jag under en dryg månad tänkt och funderat och bestämt mig. Så den 31 mars, om en dryg vecka slutar jag min anställning på mitt blå företag efter dryga 16 år. Jag har tagit ett sk frivilligt avgångsvederlag, och får 14 månadslöner (hänger ihop med anst.år) vilket gör att det är först om 14 månader jag blir officiellt arbetslös.
Det ni!! Nu har jag chansen att göra.... ja vaddå!?? Det är det som jag ska komma underfund med sörrni. Vi får hjälp av Trygghetsrådet - så jag ska utnyttja dem till max, gå in för att skapa mitt unika varumärke och söka massa jobb. Kanske byta bransch helt. Jag vet bara att jag inte behöver ha bråttom.
Fattar ni - detta är att kasta sig ut mitt i tomma intet och flaxa med oanvända vingar och jag känner mig så EXCITED!
Ni kommer att få vara med på färden det lovar jag. Jag kommer söka ert stöd och era tankar - var så säkra - för det lär jag behöva...
KRAM så länge! Än så länge jobbar jag och har MASSOR att göra!


Vad spännande och vad härligt att få känslan av din entusiasm inför det. Jag står och stampar och känner mig inte alls motiverad där jag är nu i arbetslivet, så jag kommer att följa dig med spänning och förhoppningsvis få samma driv och kraft att hoppa jag också. Man kan väl säga att min sjukskrivning (av ett helt annat slag) har också gjort att planer på annat har fått stå åt sidan, men snart, snart så kommer min tid också.
SvaraRaderaHeja dig!
Kram Victoria
PS. Tack för dina alltid så kloka ord och tankar inne hos mig.
Tack själv Victoria! Det är ju så - tiden kommer alltid, ibland är den på ett visst sätt men sen så känner man nog när det är "dags" .... Utveckling kallas det kanske för :) kram!
RaderaSå himla glad att du tog beslutet i den riktningen! Det här kan nog bara bli bra! Vilken lyx att kunna ha så lång tid på sig. Önskar dig verkligen lycka till.
SvaraRaderaHa en skön fredagskväll!
Kram Lena
Ja det känns bra Lena! Jag var ju alldeles nyvillrådig när vi pratade om det här, men fanns liksom inget att tveka över... Komfortzonen får sig en puff! kram!
RaderaGo girl gooooo!!!
SvaraRaderaHeja heja... du är ju ascooooool...;)
Woooooow.... nu kände jag att något tändes... det är alltså inte försent att sadla om.. att följa sina drömmar...att göra något annat.
woooooooow!!!
Vilken livsresa du gjort. Så kul att läsa och tack för att du delar med dig!
Ha en fortsatt härlig helg!
Kram Katarina
å du... klart du ska ordna en bloggträff i Åsby!! Jag kommer gärna bara det passar med datum..;)
Coolt att du vågat ta steget. Själv jobbar jag på ett stort amerikansk callcenter företag där vi till största delen bedriver teknisk support. Nu är jag personalchef, men jag har redan listat ut att det inte är något jag kan jobba med fram tills det är dags för pension. Jag hejar på dig, och jag är säker på att du hittat rätt länge före de 14 månaderna är över.
SvaraRaderaKram
Åh så spännande, gjorde precis "samma" sak för 1,5 år sedan & det är så skönt, att äntligen våga göra det man verkligen vill :)
SvaraRaderaVarmt lycka till !
Kram Åsa
Underbar!!! Har en känsla av att du inte kommer att ångra dig en sekund!! Vilken härlig nystartarkänsla! Så många nya möjligheter!!
SvaraRadera