Söndag - många som sitter med jobbångest just nu gissar jag. Jag har ju semester en vecka till... sen jobbar jag två veckor - och SEDAN väntar en helt ny utmaning som jag ju inte berättat om.
I början på maj fick jag ett ryck och kollade lite jobbannonser. Jag har inte sökt ett jobb sedan förra sommaren då jag fick mitt nuvarande. Men jag är ju anställd på ett bemanningsföretag och även om jag trivs kanon på mitt nuvarande uppdrag så kan det hända grejor snabbt. Vi är många konsulter i mitt gäng, och projektingången har inte varit så stor inom det område på ABB som jag jobbar inom, ja det har hänt rätt mycket bara sedan jag började där i augusti förra året. Vi har ju haft rasande mycket att göra inom vårt gäng som dokumentatörer hela året, men trenden har blivit att det kan minska rejält inför hösten. Så jag tänkte att jag kollar väl arbetsmarknadsläget....
Där hittade jag ett jobb som genast kändes WOW - det där är ju jag!
Det var ett jobb som projektkoordinator inom ett nordiskt och internationellt konsultföretag inom bygg/teknikbranschen - i ett expansivt skede. Och det är klart att dessa egenskaper är mina:
"Din personlighet är avgörande för tjänsten. Du är en proaktiv, självgående, drivande och positiv person som är bra på att samarbeta. Du gillar att skapa ordning och struktur. Du har stark integritet men är samtidigt prestigelös och serviceminded."
"Du har flerårig erfarenhet av en roll där du var ett nav i en konsult- eller projektorganisation. Du kan också ha haft en bred chefsassistentroll. Du har mycket god förståelse för IT-system och självklart mycket god kunskap i Officepaketets program. Det är en fördel om du har arbetat mycket med budget och ekonomistödssystem."
Ja sen gick det nån vecka och så kom jag på att jag måste ta och skicka iväg en ansökan i alla fall och satt faktiskt sista kvällen innan slutdatum och knopade på mitt CV, som jag faktiskt kortade av rejält från hur det sett ut tidigare.
Kanske var det ett vinnande koncept, för redan nästa dag fick jag ett mail att de ville gå vidare med min ansökan (en första gallring alltså) och jag skulle svara på en del frågor innan deras rekryterare tog kontakt. Så jag skrev hela kvällen svar på frågorna, och några dagar senare ringde rekryteraren mig och det blev som en intervju via telefon, vilket jag inte alls var beredd på - så det kändes lite-sådär...samtidigt som jag kände en positiv respons. De skulle ta nån vecka till på sig att gå vidare. Och då var det kört, jag var liksom redan i det där nervösa-söka-jobb-försöka-tänka-på-annat mode. Och så ringde de och ville att jag skulle komma på intervju, de hade dessutom redan kontaktat mina referenser.
Så på intervju var jag, en fredag eftermiddag,, och det kändes bra - rättare sagt så kände jag att det var ett bra ställe att jobba på! Och tänka sig, några dagar senare - precis före midsommar ringde de och erbjöd mig tjänsten!
Så wow -- där stod jag plötsligt i en helt ny situation - jag sökte ett för mig drömjobb på många vis och så fick jag det! Hur gick det till liksom?? Det fanns inga tveksamheter men det blev jättejobbigt och pressande i mitt huvud runt allt, jag som trivs så bra med mitt jobb och speciellt mitt gäng... Det blev ett par omvälvande dagar kan jag säga att säga upp sig och meddela min chef (som är himla bra) och gänget...
Sen har det förstås lagt sig en del, den där bubblande spänningen. Nu förbereder jag mig mentalt och tänker förstås "vad har jag gjort, börja ett nytt jobb är otroligt jobbigt". Den 1 september börjar jag och vetni, det är 10 år sedan i höst som jag slutade jobba i min hemstad, men nu är det dags igen. Jag switschar över från andra sidan Mälaren och jag har på något vis haft ett mål att komma tillbaka, och nu är jag där.... Känns ganska konstigt!
För er som inte vet så bor jag mellan Eskilstuna och Västerås och har således nästan lika långt till båda städerna, men nu får min käre man åka själv norrut igen -- men jag kommer att sakna Västerås fantastiskt mycket, jobbar ju i ett perfekt länge i centrum. Men det är i E-tuna jag har mina nära och familj och vänner, så det finns en fördel att jobba där.
Att ta steget att sluta på IBM där jag jobbat i 17 år blev således ett stort lyft, jag ångrar mig inte alls någonting. Det blev en dröm som jag iscensatte -- och nu blir det ytterligare en dröm att starta med något helt nytt, dessutom i en helt ny bransch. Så jag vill peppa er alla som tvekar av många skäl, och att kanske ålder skulle vara ett -- det går! Det finns de som uppskattar och inte alls tvekar att anställa en femtioåring!


Men åh vad roligt! Men vilken märklig rekryteringsprocess! Känns inte riktigt schysst att köra en intervju så där helt oförberett. Man kan ju stå i en kassakö eller ha skrikande ungar runt fötterna eller vad som helst. Kul att det funkade hela vägen för dig. Precis, att byta jobb i den åldern behöver absolut inte vara nåt problem. Tror fler och fler arbetsgivare inser fördelarna.
SvaraRaderaKram Lena
Tackar! Jag ska understryka att jag sa ok till telefonintervju, jag var i ett konferensrum, annars hade jag nog inte sagt ok :) men annars var det ett bra process, och snabb, det var bra - tar enorm energi den där processen.
RaderaStooooort GRATTIS till dicg och varmt Lycka till på ny jobbet!
SvaraRaderaSå spännande och kul!!!
Kram Anna
Men åhhh vad roligt och så inspirerande att läsa, jag som också går i dom tankarna, att byta jobb och hitta något som är mera jag.
SvaraRaderaStort grattis och lycka till med nya jobbet!!
Kram Victoria
Men vad roligt! Stort grattis till dig! Vilken härlig utmaning och att du sedan får arbeta i den stad du önskar. JA, allt verkar vara bitar som faller på plats. Önskar dig all lycka!
SvaraRaderaKram
Maria
Modigt! Stort Grattis och Lycka till!
SvaraRaderaKram Anna
Grattis!! : )
SvaraRadera