Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

tisdag, januari 03, 2012

Nyårsbloggtorka....

Gott Nytt ÅR!
Tog några dagar att hämta mig från nyårsafton. Ha! Har nog haft mer bloggtorka och lite depp. Igår regnade det och blev aldrig dag tror jag, seeeeegt som sirap. Det är verkligen en utmaning då att fånga dagen och gör det bästa av den...

Vår nyårafton var i alla fall himla kul. 4 tjattriga par hemma hos goa vännerna i stan. Oj vad vi tjattrade, åt gott och dansade faktiskt en massa - roligt!! Sen skålade vi in nyåret på den enorma takterassen de har på sin våning 16 med utsikt över hela stan. Det var MAGIC!!! Klart väder, och massor av fyverkerier. Dels stans egna nere vid kyrkan (med en magnifik avslutning) och sen en massa andra överallt, i stan och längre bort. Vart man än tittade så sprakade det. Och rätt som det var kom en kinesisk lykta farande, en del hade fått upp rejäl speed där i luften!!
Jag försökte ju ta bilder men nu säger min dotter att jag verkligen behöver en "kurs" igen med att lära mig slutartider osv. Jag chansade på helt enkelt och fick några ok bilder om nu dessa kan kallas det....


Själv kom jag inte alls med på bild i den nya Cream-klänningen som jag var jättenöjd med, får bli en annan gång det.

Nu är min sjukskrivning slut men jag tar ut annan ledig tid istället. På torsdag har jag varit hemma i 4 veckor. Känns inte toppenbra, men det vore just nu än värre att jobba då jag inte har en hjärna som fungerar helt och inte heller ett jobb att utföra...

Jag har köpt nyaste Må Bra och i den ingår en bok om Mindfulness. Jag har börjat läsa den och känner att den kan bli en stor hjälp. Jag behöver lära mig att ta reda på dagen, för även om jag är jätteduktig på att lata mig och ta vara på tid, så behöver jag lära mig att inte bli så rastlös och ägna tid åt att vara rastlös. Köp tidningen om ni känner er nyfikna, läs mer om boken och författaren Titti Holmer här.

KRAM så länge!

lördag, december 31, 2011

Gott Slut 2011!

Ser att så många bloggare önskar Gott Nytt År! Jag säger Gott Slut jag.... haha!
Och vet ni, här blir ingen tillbakablick alls. För det har jag ingen lust med alls. 2011 känns som ett jobbigt år för många, även för mig har det varit lite tungt. Trots en hel del roliga saker. Toppningen var ju vår USA-resa i Juni. Sen krasckade mina knän och jag har känt mig allmänt blasé under hösten... Nej, framåt ska vi!Idag har vi varit ute på en timmas promenad, soligt och lagom kall luft - vackert och fint över Mälaren. Sånt gör en glad även om det inte råkar vara snö.

Sitter nu i nyårsstassen med ofixad frilla. Och svor över att jag glömt måla de chica naglarna i tid. Så det får jag väl göra när allt det andra - fejset och frillan - är ordnat annars riskerar man få lackkladd överallt....

Jag är avslappnad, i år firar vi ju inte här hemma utan åker bort. Vi ska till stan och fira på våning 16 hos våra goda vänner. De har en helt otrolig utsikt över stan så vi lär inte behöva vandra ned på stan (där det är ett pampigt fyverkeri varje nyårsafton sen ett antal år) utan kan se allt från deras enorma terass. Det ska bli great - även om dricka champagne inte väl är det jag längtar efter mest, men ett litet glas får det bli. Jag är ingen älskare av champagne alls.... bubbel står lågt i rang hos mig :)


Och alla som ska sända iväg fina ljuslyktor istället för fyverkeri säger jag bara .... var försiktiga!!! SOM vi strulade förra nyår med dessa! Det snöade och var inte alls bra väder, vilket var största problemet men de kan hamna på lite konstiga ställen de där lyktorna om man har otur. Men fina är de!

Gott Slut och ha en fin kväll!

fredag, december 30, 2011

Shopping av lite nyårsstass

Oh WOW vad skönt det var att få sova gott en natt - idag vaknade jag utsövd och lite dizzy. Min man var ju ledig idag, så på förmiddagen - då alla ungdomar ännu sov - drog vi iväg till Västerås för att shoppa.
Min man jobbar ju i Västerås och jag är där en del med, dock inte inne istan så mycket, men nu besökte jag i allafall för första gången butiken Store, som tidigare fanns i E-tuna. Där har de massor av fina Lexingtonsaker, Bruka och en hel del annat. Jag handlade två stycken Lexington grytlappar i fräscht jeanstyg. Alltid något. Vi besökte även lite senare Tulllhuset, som ligger så fint nere i hamnen. Favoritbloggarna House of Philia och På vår Udde skriver ju ofta om Tullhuset så man blir ju så sugen att åka dit och nu blev det första gången. Som alltid, en massa fina saker på liten yta, men jag blir alltid helsnurrig av det. Jättesvårt att plocka ut favoriter. Fanns många fina klädesplagg till bra reapriser.
Jag hade ju tänkt köpa en ny vinterjacka i år, på rea. Och hittade några riktigt fina till 50% men nu har jag bestämt mig för att köra vidare med den jag har, och ännu har jag inte använt den då det inte är vinter ÄNNU - jag kör med två stycken rock/kappor jag har. Så får det bli! Men Tullhuset ska jag besöka igen när VÅREN kommer!
Vi handlade lite smått och gott på Erikslund med, och min man har uppgraderat sin nyårstass med en ny väst som vi irrade runt och till slut hittade en. Och jag ska jag droppa min svarta klänning med tyllkjol i år och ha en ny klänning jag fick på Posten idag.
Denna fina från Cream - Debbie dress. Satt som en smäck (och ännu bättre med ca -4 kilo känner jag). Kommer från Exklusiv Vardag (med 30%) som jag handlat från flera gånger detta år.

Nu har vi ätit god fredagsmatpaj och årets näst sista dag känns rätt OK ändå.
KRAM ALLA!

torsdag, december 29, 2011

Regn och rusk - och lite nyårstips - Skaldjurceviche och rostad vitlökssås

Tack goa som kommenterar om min sjukdom. Och även ni som läser men kanske inte kommenterar. Jag känner att jag vill berätta det jag känner runt detta, eftersom jag själv inte berörts nära av någon i samma situation, och ändå vill visa att jag är vem som helst och kommer fortsätta vara. Jag är helt övertygad om att bli frisk, men mycket händer inom en på vägen.

Idag är jag supertrött efter en tuff sömnlös natt, ni vet så där så hjärnan inte riktigt funkar. Vi har varit hemma hos mina svärföräldrar på lunch. Och fy hörrni vilket RUSKANS SKITVÄDER det är!! Vart är snö och minusgrader?? Jag vill ha knarrsnö och krispig luft att andas. Inte massor av blåst och regn och totalt mörker.
Så har vi handlat lite mat och förödenheter, och just nu är jag oändligt tacksam att vi inte ska fira nyår hemma hos oss. Det har vi gjort i flera år nu, men i år har vi kommit överens med våra nyårs-vänner i stan att vi firar hos dem, plus några andra vänner. Just i år känns det bra, även om jag älskar att planera nyårsmat. I år ska jag inte göra det alls, men jag får förstås ta igen det på något vis med finmat en annan dag hemma.

Lite tips dock.
Jag vill tipsa om den härliga förrätt vi gjorde förra året. Skaldjursceviche med skaldjur och lime o chili, en härligt fräsch blandning.  MUMS!
Och sen en underbar (rostad) vitlökssås som jag gjorde något annat nyår. Finns en hel meny i receptet, men just SÅSEN var gudomligt god. Kan blandas ut med grädde om man så vill.
Jag har inga bilder tyvärr, men kolla recepten!

NU tror jag bestämt det ska bli en toast i toastmakern med julskinka. Släng inte julskinkan som blir över, går att göra massor av gott!

onsdag, december 28, 2011

När man får ett besked man absolut inte vill ha - part 2

Igår var jag till doktorn, då jag fått en tid till uppföljning efter min bröstcanceroperation för 3 veckor sedan. Kom rätt snabbt, jag har inte haft tid att fundera så mycket över julen över vad ett ev resultat skulle vara. Jag har ju repat mig bra efter operationen, allt har läkt superfint så jag har verkligen känt mig fit for fight igen.
Jag träffade kirurgen som opererade mig, och fick ett besked som jag mentalt inte väntat mig. Själva bröstcancern som togs bort var av en "bra" sort, inte aggressiv eller så, finns massor av olika. Dock så var det ju så att den lymfkörtel som togs ut (portvaktskörteln) visade under operationen att den inte var påverkad, så därför togs inga andra lymfkörtlar bort. Nu hände det som inte är så vanligt tydligen, under labbkontrollerna som gjorts efteråt på olika vis så visade körteln att den var påverkad av cancerceller. Och därför måste en ny operation göras, för att ta bort fler lymfkörtlar för att se att de inte är påverkade.
Det var ju inte nåt jag ville höra förstås. Och gissar att det inte heller är optimalt att de från vårdens sida vill göra fler operationer, men nu är det så det ser ut. De gör allt "för säkerhetsskull" dvs allt för att eliminera att cancer sprider sig, även om det troligtvis inte är så. Men vem vet, egentligen?
Förstås måste jag ju köpa läget. Efteråt, när jag fått smälta det en stund kände jag mig väldans låg. Men nu har jag accepterat och måste gå vidare, för vad har man för val? Allt är ju för min egen skull. Men för mitt liv i allmänhet, att jag ska kunna få ett nytt jobb, skicka in  några ansökningar som jag tänkt, att gå vidare... ja det rasade ihop lite.
Nu ska jag opereras igen den 12 januari på en annan ort, eftersom det var snabbaste tiden som fanns. De vill inte vänta i onödan. Det som är jobbigt med detta är att det är längre konvalecenstid för detta att ta bort fler lymfkörtlar med ev känselbortfall mm. Så januari blir väl en hemmamånad. Sen väntar efterbehandling som jag inte vet idag vad det blir.
Framtiden är oviss. Jag hade lurat mig själv ett tag att inte låtsas om det. Jag är väl så av naturen på nåt vis. Jag är ju faktiskt inte sjuk, men har fått en sjukdom. Och den ska väck! Det kommer bli mitt stora fokus, allt annat är crap.

Ta hand om er!

God fortsättning....



En festklädd och en hemmafruklädd - mor och dotter
 Ops det blev visst inget bloggande i jul. Men julen var i alla fall bra. Nu drar man en suck av lättnad när den är över. Varför all hype egentligen för några futtiga dagar...
Julafton firade vi hemma hos min syster, med mina föräldrar, bror och morbror. Det blev en trivsam eftermiddag. Förstås en hel del mat. Gott men - ja, den här blandningen är förödande. Ändå försöker jag mest äta sill, lax, Jansson och lite skinka.
Jag fick inte till några fina bilder alls, blev någon kostig exponering. Men en bild på dotter med pojkvän blev fin.

Pojkvännen som aldrig ätit sill eller någon svensk julmat testade nyfiket det mesta på julbordet. Modigt! Han gillar det mesta, så han är ingen petig typ precis. Inte ens våra tonårsgrabbar äter sill, lax och sånt som är uppvuxna med det.

På annandagen blev det middag hemma hos oss då makens föräldrar och syster med familj kom. Bjöd på porterstek med hasselbackspotatis och så SÅSEN som blir av steken... den går inte av för hackor!
Sen har vi tagit igen oss en del. Tycker jag inte hunnit så mycket.... Ska snart avsluta en mycket bra bok som jag ska skriva mer om.
Snart drar jag och kidsen till Lager 157 i Hälleforsnäs och shoppar lite. Får se om det blir några fynd även för mig....

fredag, december 23, 2011

Julstök - and the pigs ass is prepared....

My gosh - jag skulle ha skrivit det där inlägget i förmiddags som jag tänkte. Nu orkar jag inte riktigt. Då var jag piggare och lugn, nu är jag trött och mätt - haha. Vi har ätit Jansson till kvällsmat och det var så gott... Nu är den lokalt "odlade" skinkan fixad med, men var för mätt för att smaka.
Huset är julpyntat - men oj, nästan ALLA julsaker är kvar i lådorna! För bytte jag gardiner på flera ställen, det var grejor och dukar överallt. Nu är det lite mindre - ja till och med granen är mindre. Vi har inte plats för en större, men den blev söt ändå.


Now we have also switched to english in the house. Yesterday the american boyfriend arrived - not mine of course, but my daughters. Straight from Minneapolis in Minnesota to exotic Sweden. So we are not going to eat the skinka, it will be the pigs ass. My husband always like to translate directly from swedish to english so there is a lot swenglish for the poor guy...

Imorgon firar vi julafton hemma hos min syster och vi blir ca 13 stycken. Jihoo!

Ha en härlig jul allihopa - så hörs vi snart igen!!


tisdag, december 20, 2011

Det här med julmaten

Jag sitter och planerar julmaten, imorgon ska vi iväg och handla den. Faktum är att julmaten och allt som behövs kan man handla 2 ggr. Mycket klarar sig i god tid innan och alla tillbehör, burkar, sillburkar mm går ju att köpa en vecka innan typ när det inte är så mycket folk i affärerna.
Julafton firar vi hemma hos min syster, så "egen" julmat blir det inte så mycket. Det är oerhört svårt att beräkna VAD man ska ha, och HUR MYCKET. Men efter många år med eget hushåll så har jag väl börjat att lära mig att handla så lite som möjligt! Ja ni hörde rätt! För HUR MYCKET tror ni kastas i mellandagarna - HU jag ryser när jag tänker på det, och jag vill undvika svinn.


I min familj har vi olika favoriter. Barnen äter ju inte sill, men själv älskar jag det och tillsammans med laxen är det favoriter jag äter mest av på julbordet. Fast så mycket julmat är det ju inte?? Min man älskar sylta och rödbetor så det kan han äta till frukost alla juldagarna och mellandagarna, tillsammans med skinka och annat.... Han är tröttsam.
Sillsallad äter bara jag, så det får bli en klick på julafton och jag har lärt mig att det inte är någon idé att handla en liten burk till mig själv. Jag gillar vörtbröd mycket, vilket inte de andra gör speciellt mycket. Till julskinkan ska man ABSOLUT ha äppelmos enligt min mans traditioner, ihop med senap. Jag äter enbart senapen och barnen äppelmoset. Jag älskar att lägga skinkan på vörtbrödet (i alla fall till frukost), medan de andra absolut ska ha julskinkan på tallrik. På julfrukostarna äts det dessutom julgröt. Utom av mig. Jag gillar inte alls risgrynsgröt, liksom min syster så har vi aldrig gjort det, och jag har verkligen försökt under åren men jag får nästan kväljningar av lukten men är förstås glad att barnen gillar det mycket! Så där vid våra julfrukostar sitter jag med min yoghurt och skinkmacka medans de andra frossar med skinktallrik och gröt. Gissa vem som är hungrigast först sen.... Haha!
Jansson är min stora favorit bland varmrätterna på julbordet. En och annan köttbulle slinker ned men det är ju godast som singelrätt med potatismos andra delar på året. Prinskorv har vi konstaterat är inte alls poppis bland någon på släktens julbord så det blir ytterst få i inköp. Svågern ska absolut ha bruna bönor, ja det älskar min man med fast kanske inte på julbordet. Barnen ja vad äter barnen .... jag brukar göra Jansson utan anjovis till dem, och sen är det mest köttbullar de äter (stackarna!) men jag brukar fixa goda revbenspäll som är min specialitet. Sen får jag hälften med mig hem men det gör ju inget alls.
Jag saknar det gröna på julbordet. Brysselkål gillar jag mycket, men ingen annan i familjen. Min bror är vegetarian så han blir säkert glad om det kommer nåt grönt. En fräsch röd och vitkålsallad med apelsin låter jättegott. Vi får se vad som hinns med. 
Det här visar väl på hur komplicerat det är med julbordet. Man lär sig efter ett tag vad som går hem. I en annan familjekonstellation ser det säkert annorlunda ut!
Hur har ni det med julmaten och favoriter? Kommer ni överens? Tycker ni julbordet är "barnvänligt" - egentligen?

Bättre en snygg klänning än ett par fula skor??

Min huvudvärk försvann efter helgen och det är inte förrän man blir pigg och får energi igen som man inser hur illa det är innan... Idag försöker jag mig på en del städning medans det är ljust. Jag är ingen storstädare till jul, det blir en vanlig veckostädning, plus att jag ska torka golven som inte gjorts på ... humm ... ett tag. När sedan pyntning dras fram dagen före julafton brukar man få städa en gång till i alla fall. Här i huset plockas granen fram först dagen före julafton, och lite annat pynt (typ hälften av det som vi hade för 10 år sen) och sen får det stanna ett tag i alla fall. Ni vet väl att julhelgerna varar fram till Trettonhelgen?

Jag har även lyckats klicka hem några julklappar, så här i sista timmen. Min kära dotter har ju väldigt odiffusa önskemål. Hon har ju ingen inkomst alls just nu, och prylar är väl sånt hon inte funderar så mycket över. Utom då det här med att köpa ett par skor som hon vill ha i julklapp. Men nu blev det istället en söt svart klänning, som hon kan ha när de ska gå ut på juldagen och sen på nyår. De där skorna...

Trash - eller inte?
Alltså jag är verkligen ingen skoälskare! Allra värst är (dagens) högklackade skor. Jag höll på att dåna när jag såg skorna hon vill ha! Jag tycker att de hära platå, superduberhöga skorna rent ut sagt är så rent ut sagt trashiga och bara lyser bad taste. Men jag vet, jag fattar säkert ingenting och är världens trögaste - när det gäller skor är jag oerhört puritansk. Men jag kan ju inte hålla tyst heller och säger det förstås till henne, vi har ju haft diskussionen förr om man så säger...
Sen fattar jag inte jag en sak. På den tiden jag var ute om helgerna, för sådär en 100 år sen kallt, så hade vi på vintern med oss inneskorna i en påse, och bytte om på utestället. Funkar det inte så numera?? Ska man halka omkring på ett par inneskor om det är -5 och blask? Jag fattar ingenting...

söndag, december 18, 2011

Julångest eller bara den vanliga sorten?

Söndag och 4:e advent. HU vilket dystert väder det blev i helgen med snö så är det verkligen inte såhär jag vill ha det.... Igår var jag ute och körde till stan och då började regnet omväxlande bli snö, och det var ruskans att köra hem några timmar senare. Man får verkligen inte önska det blir julaftonsväder för då blir det tufft för alla som ska ut och köra för att fira jul.



Min röda bil - ett år sen precis
 Igår var jag som sagt ut på en del fixeri, dock inga julklappar ännu. Träffade min mamma och syster över fika och fixade vem-som-gör-vad till julafton. Jag har gjort en lista med alla våra saker på julbordet, så det var bara att fördela ut. Känns skönt det!
Idag har jag mest grejat hemma i köket och torkat ur skåp och fördelat om lite grejor så det blev mer plats, så kan det gå när man ska inventera hur mycket sirap man har! Hade en rejäl rengöring av spisfläkten och kylskåpet med av bara farten. Nu är det bara största tråket kvar, rengöra ugnen. Sen kan julstämningen komma - haha! Mina killar har i alla fall handlat en gran idag. "Fy mamma vad du är grinchig" sa min dotter till mig, bara för att vi ska ha en liten gran...

Annars mår jag inte helt okey. Har haft huvudvärk flera dagar, och på kvällarna har hjärtklappning och ångest startat och gjort mig olycklig. Pulat i mig två Alvedon för att garanterat somna. Hur smart är det... Det snurrar i huvudet - åh ja det är STRESS garanterat, som jag inte alls rår på. Alla frågar hur man mår, och jag mår bra svarar jag. För det gör jag ju, utanpå. Jag har inte ont någonstans, har mina ärr som läker fint (fast nu börjar gröna blåmärken dyka upp) och jag ska gå vidare, är glad för att jag klarat mig från större ingrepp. Än så länge. Jag får nästan dåligt samvete för det!
Det blev rätt mycket på en gång bara. Det snurrar i huvudet och jag har tappat min fasta punkt i tillvaron. Om jag kunde ta vara på stunden och njuta av den lediga tid jag nu fått med att vara sjukskriven, men nejdå... Stressen är svår att bota med vila eller göra nåt kul. Den finns där ändå, stör och kliar och ger hjärnstorm. Jag skulle vilja gå i ide och vakna upp i mars.

Eller dra till Arlanda imorrn och ta ett flyg 3 veckor iväg, till en behaglig plats där man inte firar vår hysteriska jul, utan man kan äta skaldjur och dricka Margharitas kvällen lång och bara njuta av ljumma kvällsvindar och en bra bok. Skulle ni vilja följa med....

fredag, december 16, 2011

Halva priset på Minzo!

Tänk ATT jag råkade titta på Facebook precis när Minzo kom med sitt inlägg om att det nu är 50% i webbshoppen!
Så jag lyckades snilla åt mig 2 st plagg (efter att raderat en kofta ur varukorgen). En rock-a-fellow i vintage chalk och en gosee short dress. Nåt att se fram emot hoppas jag, om de kommer och passar! 
Nu sitter jag och sonen och fredagsmyser med drink och chips. Sen blir det friterade bläckfiskringar och frasig potatis  ugnen. Eftersom jag ätit sushi till lunch så är jag hungrig!!
Ha en god fredagkväll!

Det här med kaffe

Fredag!! Och jag har varit "ledig" en vecka redan. HU, känner mig verkligen inte som att jag använt tiden rätt. Hur man nu gör det, när man ändå är sjukskriven och det är faktiskt helt ok att inte må så bra... Det gjorde jag inte igår.
Häromkvällen var jag ju iväg och träffade mina goa vänner. Vi drack glögg och köpte hämtmat denna gången faktiskt. Sen drack jag kaffe, ja tom 2 koppar eftersom kaffet var så gott. Det skulle jag inte ha gjort! Jag VET JU att det är heldumt av mig att dricka kaffe på kvällen överhuvudtaget. Så när jag kom hem och skulle sova var det helt LÖGN att kunna sova. Magen var i uppror och det var som ett ha ett svart hål i magen som bara virvlar runt. Tog magtabletter men inte hjälpte det...
Så igår var jag hur trött som helst och att dricka kaffe gick inte alls, magen var helt i uppror. Varför det blir det så kan man ju undra! Jag älskar ju kaffe, allra bäst smakar det på förmiddagen då jag brygger ca 4 koppar och dricker upp. Men på kvällen funkar det inte alls, och lika gott som kaffe kan vara, lika vidrigt kan det vara när magen sätter stopp. Har ni det likadant??
Idag då? Ja idag har jag vaknat med lite huvudvärk och kanske kan det bero på kaffestoppet igår men nu har jag fått dagens dos i alla fall.


Min favorit! Svart utan bjäfs i ska det vara!
 Så idag ska jag försöka ta till vara dagen lite mer. Lite fredagstädning kanske, nu börjar ordningen bli återställd då min dotter lyckas tömma sin resväskor och få undan sina saker. Vi ska strax bege oss ned på stan för lite julshopping. Kanske blir det en lunch någonstans. Kanske kan det till och med bli lite sushi för det gillar hon ju, sist vi åt det tillsammans var i San Francisco...

onsdag, december 14, 2011

Framtiden...

OJ vad tyst det blev i huset! Storasyster skjutsade lillebror till skolan och ska sen hälsa på sin farmor och farfar. Idag sov jag supergott och länge igen, men så här kan jag ju inte hålla på... Behöver nåt projekt att lägga rätt energi på, så vi får se vad det blir.
Det blir i alla fall inte att julstäda eller julbaka. Noop, när det gäller godis ska det bli väldigt enkelt. Jag är inte alls uppvuxen med att göra julgodis (en stor anledning är att pappa fick massor av chokladaskar via jobbet till jul så vi redde oss) så jag är lite lätt chockad över hur det verkas ätas julgodis hela december. Vi gör nog knäck och Rocky road (som ärligt talat är lite to-much för min smak). Skumtomtefudgen vi gjorde förra året var nog lite för söt, gillar nog orginalet bättre. Jag älskar ju nötter, men annars så låter jag nog helst bli att godisfrossa. Det är inte för att vara tråkig utan att tänka på hälsan, den hänger som en tung istapp över oss och förändringar kommer att ske på nyåret...
Ja just nu känns det som om framtiden hänger lite tung - förvirringen är rätt stor men skriver om jag om den blir det än mer förvirrat - för er, öh så jag låter bli just nu.

Här kommer istället några just-nu bilder hemifrån


Bombnedslag på en viss dams rum

Krya på sig blommor

Denna fick jag av svämor, kommer den att överleva helgerna?

Ikväll ska jag iväg och träffa mina goa gamla vänner för en tjejträff innan jul som vi lyckades få till, alltid svårt så här dags på året. Sannerligen, det är många som får slita på jobbet just nu som det ofta är då årsslut närmar sig och som inte borde krocka med julen, men så är det ju i företagsvärlden.
Usch vad tråkigt det  här blev. Jag får bättra mig.  Men jag har en fråga till er som har lite äldre barn, så där ungt vuxna. Vad önskar de sig i julklapp?? Och får de sina önskningar uppfyllda?

tisdag, december 13, 2011

Var är Lucian??


Luciadagen har alltid varit lite speciell på nåt vis. Jag har själv varit med i ett antal Luciatåg under skoltiden (alltid som tärna) då jag sjöng i kören och det var alltid lika spännande att få glitter i håret. Även på gymnasiet var jag med, och ett år premierade vi utbytesstudenten från USA med att få vara Lucia. Men det fattade visst ingen varför, för hon var mörk och korthårig... På den tiden, i början på 80-talet var ju "lussevaka" nästan årets happening. Det var då alla lussevakor startade på tv, drogfria discon ordnades - för lussevakan var en riktigt stökig kväll. Då man gick på stan hela natten med glitter i håret och en del var stenfulla och kom onyktra till skolan, och en annan som var lite mer ordentlig fnissade nästan lite beundrande åt de som vågade... Lyckligtvis verkar detta med lussevaka har försvunnit -  i alla fall i våra trakter.
Sen kom ju tiden då man hade småttingar på dagis och på vårt kooperativa dagis fixades det extra med grötfrukost och en massa mys. Mina små telningar var världens blygaste och fick sitta i frökens famn. Man kunde sällan se nåt för alla med enorma videokameror (i början på 90-talet vetni) skulle filma.
Senare var barnen med i skolan och lussade, sonen har varit stjärngosse till och med med bravur. Och de har haft fina luciakonserter i vår lokala 1100-tals kyrka.
Sen händer nåt, de blir stora och Lucia dalar ned som nåt man har tur att kunna få se på arbetsplatsen eller om man besöker en finare kröning. Eller ser på tv. Men det är ju inte samma sak direkt....
Och imorse missade jag på tv när jag sov förlänge och mina två telningar, Lucian och Stjärngossen sov ännu längre. SUCK - livet går vidare!!


Min egen blonda Luciadotter är nu hemma i huset igen! Igår hämtade vi henne på Arlanda, planet var 30 min tidigt från New York så hon väntade på oss när vi kom. Kramar och tårar! Hon var trött och ledsen, gråtit en massa av alla avsked på flygplatsen i Minneapolis, hela familjen var ju med och vinkade, och pojkvännen. 
Nu har hon varit hemma drygt ett dygn och hela vardagsrummet är fullt med grejor från hennes tunga väskor. Hon har hunnit träffa några kompisar som hälsat på, och är nu iväg för att träffa några till på glöggkväll. Idag har vi varit hos hennes mormor och morfar och fikat. Sakta så sjunker det väl in att hon är hemma. Men kan säga att ljudnivån steg kraftigt och egot - haha -  i huset och ett bra tag lär vi få leva med meningarna som börjar med "I USA....." för det är väl så det ska vara när man bott långt bort i över ett år.

Jag själv är lite rastlös. Vad ska man hitta på egentligen???

söndag, december 11, 2011

Hemma bäst - och dagen före Hemkomsten

Sååå är det då söndagkväll. Det har varit en skön helg hemma. Och imorrn ska jag inte jobba. Jag skulle faktiskt kunna vara helt kapabel till att jobba, känner mig kry och stark men eftersom jag är en klok kvinna och dessutom inte har något jobb att gå till så skiter jag i det. Just nu.
I fredags kom jag hem, efter den euforiska torsdagen så var jag allt rätt trött. Men tagit det lite lugnt nu i helgen, promenerat, läst ut en bok. Sett massa sport. Igår drack vi Amaronevin, åt parmesanost och tittade på El Classico. Bara det alltså... Och jag har sovit så gott - sådär jag inte gjort på länge, länge.
Mina operationssår mår bra, förutom att min opererade boob är alldeles blå, så har jag två ärr, varav en sitter i armhålan. Så jag har några smidiga kompresser fasttryckta och som behövs ett tag till. Det kliar och ilar lite då och då, speciellt kvällstid men annars känns det bra att röra på armarna och vifta runt, även om man inte ska lyfta tungt på ett tag.
Det var en verkligt spännande dag på nåt vis, att möta alla de proffsiga människor. Först de duktiga på bröstcentrum, så hade dock vissa problem att "markera" ut platsen där tumören satt. Mycket kamerabilder blev det tagna kan jag säga, och jag som hade klämt i mig 7 stycken värktabletter (??? det skulle man) innan jag for hemifrån blev lite vek i benen. Till slut blev det ultraljud, och med hjälp av en tjock "virknål" sattes ståltråden på plats, ja t o m två stycken för säkerhetsskull. Att det inte gjorde ont kan jag inte riktigt fatta... men det var inte ruskigt alls.
Det var spännande att komma ned till operation, där jag aldrig varit förut, och mötte de blå-grönklädda proffsen där, fick prata med läkaren, alla var så hövliga och leende på nåt vis och jag kände mig trygg. Narkoskillen var en riktig charmör, jag tänkte att var kommer alla dessa proffsiga människor från, som finns här för mig och alla andra behövande. Vilka stjärnor! Sen pratade vi narkos och han sa att det skulle bli lite dimmig i huvudet... njaa inte än sa jag.... sen var det inte mer förrän jag vaknade upp på uppvaket med några välkomnande ord av någon vänlig själ, och sen var jag kaffesugen. Och härligt bortdomnad i kroppen på ett skönt sätt. (dagen efter läste jag i tidningen att de börjat med en ny, snällare och miljövänligare narkosmetod på Mälarsjukhuset) Gissa om kaffet och mackan med ost och gurka smakade underbart...

Idag har vi städat klart vår virvelvind-dotters rum. Bäddat rent. Ställt i ordning. Det är sig väldigt likt sen hon for 15 november förra året. Hänger en massa kläder i garderoben som hon säkert kommer sucka över. Hon kommer att få rensa själv. Och kommer ju hem med ett lass till, har hört nåt om 10 par skor ?!!


Santa Monica Pier i juni


Minstingen
I nära 13 månader har hon varit borta från oss, hemma och Sverige. Vi har ju träffats, vi har skjapat en massa. Stora skillnaden för henne är ju att komma hem. Som ny person. Hon har haft ett annat liv, mött en ny familj, en massa vänner, upplevt en massa. Hon lär ha gråtit floder när hon åkt.... fått sorgsamma meddelanden på Facebook från hennes värdfamilj. Lilla tjejen som vill åka med och ha en egen biljett. Ja det kommer att bli en stor utmaning att komma hem. För henne och för oss. Vi har ju vant oss vid ett liv utan en babblande, känslosam och småslarvig dotter - gissar vi får tillbaka stora delar av dessa egenskaper på ett nytt sätt.
Imorrn är hon hemma igen.

torsdag, december 08, 2011

Att må oförskämt bra efter en operation

Några små ord från mig! Jag bor på patienthotell och har det så bra! Kollar tv och äter gott. Operationen gick bra. Gissar jag , för jag sov ju nedsövd. En underlig upplevelse när man inte gjort det förr. Mådde bra när jag vaknade upp, lite dizzy men kaffe och macka smakade himmelskt kl 11.15 efter fastan. Nu ska ja ta lite tabletter till natten och förhoppningsvis sova gott. Jag hoppas mina dumma cancerceller är borta nu. Men det vet jag först om några veckor. Och sen beundrar jag alla dessa professionella och trevliga människor jag träffat överallt idag!

onsdag, december 07, 2011

Wish me luck!

Jag skulle skriva ett längre inlägg idag om hur det är att avsluta ett jobb. Men jag fick fullt med att just .... avsluta ett jobb. För mitt på förmiddagen så gick strömmen. I hela bygden, förstod man efter ett tag. Inte kom den tillbaka heller, så sonen som började efter lunch, och jag som skulle till lasarettet, fick dra oss iväg och äta lunch på Max. Ett par timmar senare kom jag hem och då lyste alla lampor och teven stod på...
Nu har jag varit på min arbetsplats hos kunden där jag varit sen 2004, igår lämnade jag in min passerkort och alla saker. Känns vemodigt! Kramade om några av mina arbetskamrater. Jag kommer ju att se dem igen, på annan plats men inte hos vår kund. I princip alla ska avvecklas eftersom vår kund kommer ha en andra IT-leverantörer, så det är en situation som man får acceptera.

Det känns som att jag kommer börja ett nytt slags liv. För imorrn ska jag ju in och göra min operation. 7.15 ska jag vara där imorrn bitti, istället för 8.30 som var sagt först. Jag sitter hör torr som fnöske på hela kroppen eftersom jag duschat och skrubbat med med sånt där uttorkande medel, och en dusch till imorrn bitti väntar.
Jag känner mig inte så orolig. Säkert spänd imorrn då det är dags. Det spelar ju ingen roll vad man ska göra för ingrepp egentligen. Men nu så hoppas jag att alla elaka cancerceller flyr sin kos. Och att jag får behålla min kropp som jag vill ha den.

Vi hörs snart igen! (jag har med mig Ipaden på patienthotellet förstås...)

söndag, december 04, 2011

Key Lime Pie - och hur finner man sömnen?

Jag börjar verkligen längta efter snö! Egentligen är det ju inte ofta det INTE är snö här i Mälardalen i december (och inte på julen!) men nåt brukar ju ialla fall komma. Det såg så fint ut från skidskyttet i Östersund där det singlade ned blaffiga flingor. Göra en snöängel är alltid ett nöje!

Igår hade vi vänner här hemma på besök och det blev en trevlig kväll med mycket USA prat, eftersom de varit där massor av gånger och hade en hel del värdefulla tips till oss då vi skulle dit i somras. Åh jag blev verkligen sugen på att ut och åka igen!
Jag gjorde en Key Lime Pie för första gången. Blev verkligen god, fräsch och fin smak av lime. Den var enkel att göra, och innehåller kondenserad mjölk. Jag hade klippt ur receptet ur en tidning på det finns motsvarande recept som är Leilas. Jag gjorde en i vanlig pajform utan avtagbar botten, funkade bra med.
Tiden gick alldeles för snabbt igår och det blev rätt sent i säng. Och som vanligt när jag lägger mig lite för sent kan jag inte sova alls, bläää HUR GÖR man för att sova bra?? Jag får ju sova hur länge jag vill i ett tyst hus, och det går helt åt skogen. Kroppen vägrar falla i vila och hjärtfrekensen rusar och nu hade jag verkligen inte druckit någon alkohol alls mer två glas vin tidigt, för det är ju rena giftet för att finna rätt sömn hos mig. Örk, endera ska man parta mera eller också inte alls?? Vilket är roligast....

Idag har här bakats saffransbullar, hoppas de nu kommer gå åt så vi slipper äta dem i sommar ... Till middag blev det lammfärsbiffar med gräddstuvad spetskål som sås och ugnsbakade potatisar. Jag älskar att laga mat när jag är uttråkad. Eller glad. Eller ledsen. För det mesta!
Nu är det snart ny vecka och det blir en omvälvande en. Sista dagarna då jag ska jobba klart med min kund sedan 2004. Sen är allt ett nytt tomt blad. Och på torsdag är det dags för sjukhusvistelse... Och sista veckan utan virvelvinden till dotter i huset!

lördag, december 03, 2011

Varm och Kall - i decembertråket

Vilket decembertråk! Nu regnar det ute. Imorse däremot när jag stack iväg för att träna så var det frostigt och första halkan fick min lilla A3 att kränga när jag skulle åka ut på stora vägen. Jag längtar efter snö! Jag ÄR en snömänniska när det är vinter, helt klart. Däremot behöver det ju inte vara -20 i flera veckor typ...
Det är så många som skriver om att sakna julstämning. Men måste man ha julstämning NU? Jag trodde man skulle ha det när det ÄR jul? Pre-julstämning är inget fel visserligen. Men jag tycker känslan är så mycket goare när det väl är dags. Och det är ju 3 veckor kvar. 

Imorse var jag som sagt och tränade, lyckades övertala mig själv och det var bra för känslan efter Body Pump:en var god. Knäet klarar allt mer, även om det gör ont efteråt och är stelt så funkar det mesta bra. 
Ikväll ska vi ha gäster härhemma så jag har lagat lite mat. Jag har för första gången gjort en "Key Lime Paj" - om det smakade bra kommer ett recept lovar jag. Sedan blir det lite annat gott.


Jag sitter och kopplar av med en mugg varmt äppelvin. Förra vintern hittade jag lilla pärlan som finns på Systembolaget, "Varm & Kall". Kommer från Kiviks Musteri och är ett äppelvin smaksatt med äpple, vanilj och kanel. Som de själva säger "Kiviks Varm & Kall är ett äppelvin som smaksatts med kanel och vanilj och kan avnjutas både kall och varm. Så här under vinterhalvåret serveras den gärna ångande het och sprider en doft av nybakad äppelpaj".
Jag dricker det varmt, är en superfin smak och inte alls så söt som glögg. Rekommenderas! Kostar 39 kr för en tetra och alkoholhalten är 7%.

Det får bli mitt tips till er idag. Hoppas ni alla har en skön lördag!!

fredag, december 02, 2011

Tack alla !

Tack alla för er omtanke och kommentarer angående mitt förra inlägg om den föhatliga sjukdomen! Jag har nog aldrig haft så många bloggbesökare förr...
Det kändes viktigt att berätta. Därför att vi, jag & du därute, alla kan drabbas av samma sak. Jag är ju en helt vanlig vimsig 46-åring. Som aldrig varit direkt sjuk, förutom lite influensa, förkylningar och sånt är jag en rätt frisk person. Lever ett bra liv, äter hyfsat bra och har väl kanske en figur som borde ta sig ned en 5-6 kg för att må bättre. I höst har jag dock inte mått sådär jättebra. Krånglande rygg, och så knäna som kraschat båda, det ena i somras och det andra nu under vår renovering. Smärta blir påtaglig när man reser sig upp och inte alls kan stödja på benet eller böja sig ned. Sen får man plötsligt veta att man har en av de mest uppskrämmande sjukdomarna. När det inte känns, när det inte gör ont eller syns - hur kan man då vara sjuk?!
Det är väldans lätt att förneka det, naturligtvis. Att glömma bort det helt, att tänka att det måste vara någon annan som är sjuk för inte är det jag. Det är inte enkelt att förhålla sig till en sak som bara finns där utan att det märks. Jag fick en liten bok och annan info på sjukhuset. Det tog faktiskt över en vecka innan jag läste den, den handlade om hur olika man förhåller sig till sin vetskap om sjukdomen. Och hur man går vidare. Det är så enormt olika, dels hur man tar det första budskapet, hur man reagerar, hur man berättar och sedan hanterar sin egen vardag. Så min egen reaktion är bara min egen, men förstås funderar man på om den är "rätt". Skulle jag se saken annorlunda? Förstår jag egentligen? Ska jag oroa mig nu över hur det ska gå, ska jag befara det värsta eller ska jag hoppas på att allt går bra och sen går jag vidare som om inget hänt? Ska jag visa mig stark, eller ska jag bryta ihop för något jag inte vet hur det går ännu?
Ja ni förstår, det finns mycket som händer i skallen. Ibland blir jag supertrött men lever precis som vanligt. Något mer rastlös, därför är jag glad åt att göra mer påtagliga saker som att tvätta och städa snyggt i huset till helgen... Inget är ju egentligen annorlunda. Bara det att jag lyssnar ännu mer uppmärksamt på sådant som händer i omvärlden. Försöker hitta ett eget förhållningssätt mitt i den galna julpressen, och fokusera på det lilla. Att erkänna för mig själv att jag inte alls är road av en del saker som andra verkar gå helt bananas över, att jag är lika nöjd över att tända ett ljus till förmiddagskaffet istället för att tända upp i hela huset, att öppna en ny Zoegaförpackning och brygga svart gott kaffe är ljuvligt gott och smakar 100 gånger bättre än i kaffemaskinen. Att alla attribut runt omkring mig inte är på något vis värt mer för min egen lycka, inte värt mer än att vakna varje dag och känna att livet är värt att leva lika mycket. Varje dag. Även om det är en skitdag.

För det finns alltid de som har de tusenfalt gånger värre. Just nu kan jag säga så trillar tårarna av rörelse när jag ser ALS sjuka Maria Eggers i förmiddagsprogrammet på TV4. En sådan fruktansvärd sjukdom, och en sådan underbar människa. Man blir helt förtvivlad!

Jag är snart tillbaka igen!