| "The answer is out there, together we´ll find it" |
| "The answer is out there, together we´ll find it" |
Jag är inte särskilt konstintresserad eller så (men vi var på Picassomuseumet) men jag är tokig i gamla byggnader och arkitektur!
Innan jag reste till Barcelona visste jag vad visserligen vad Sagrada Familia var och vem Gaudi var, men förstod inte alls vilka otroliga byggnadsverk han skapade. Inte förrän man står där nedanför fasaden till Casa Batlló och bara gapar! Vilken fasad! Tyvärr hade jag inte kameran med då, men hade i alla fall inte lyckats fånga på bild dessa makalösa två hus intill varann, så olika men lika magiska. Vilka sagohus! Dessa ska man veta att de byggdes under början av 1900-talet, under helt andra förutsättningar - och vad sa man då?! Detta hus finns tillsammans med Casa Mila - en lika fängslande byggnad - i några kvarter strax efter torget Plaza Catalunia - ni måste se detta om ni åker till Barcelona!
Så - tillbaka till mörkret och regnet. Svårt att tänka att vi redan för en vecka sen for runt i ljumma Barcelona. Det finns mycket att säga om stan, det lilla vi hann se, men en massa härliga saker i en världsstad. Jag vet att alla pratat om kyrkan, om kulturen, havet i stan, shoppingen - men jag var dåligt påläst innan men desto mer exalterad under tiden.
Vi bodde på ett bra hotell på "Parallell" gatan (strax nedanför Montjuïcberget) bra avstånd till La Rambla och city, hyfsat nära ned till hamnen. Vet att hotell Art är poppis att bo på nere i hamnen, men då har man en bit till stan vice versa. Jag är supernöjd med vårt hotell och sov härligt bra (vi hade rum mot insidan och inte gatan) och det är INTE självklart när det gäller mig på resa. Frukosten var riktigt bra, buffé, för att vara utomlands.
Varje gång jag reser är jag lika fascinerad över hur lite man vet om världen. Alla människor som finns där, vad de gör, vilka de gör. När man själv sitter där en vecka och genomlider sina vardagar, rätt samma lika rakt igenom, så pågår världen där ute. Hur kunde jag tro tex att det inte borde vara så mycket turister i Barcelona i mitten på oktober?! Haha! Det är ALLTID folk i farten i världsstäder. Alltid lite smått uttråkade skolklasser på sightseen, alltid japaner som fotar i flock, yngre par, övervägande medelålders nyfikna och hur kommer det sig att man alltid känner igen svenskar?
Man är fascinerad av hur världen pågår därute och hur oerhört många nationaliteter det finns på samma ställe, på tillfälligt besök eller bosatta i en värld som inte är ens ursprung men så väl smälter in.
Det är väl allt det här som är den stora charmen med att resa. Man behöver inte ta sig så långt, eller vara borta så länge. Det räcker med ett par dagar - så bär man ändå med sig minnen, fragment och nya intryck som ger en ödmjukhet för världen därute.
Vi har haft härliga dagar i Barcelona. Värmebölja, ljumma vindar, bad strand, stad & kultur...
Och - nu sitter jag och försöker redigera bilder och det tar ju ett tag. Idag ska vi på 18-års kalas och imorgon firar vi min man som alltså fyllde 50 år häromdagen.
Jag återkommer med mer bilder och ord om ett tag igen.
Måndag. Kära vardag. Jag har nyss intagit en lunch (fräst vitkål, morötter och marinerad rostbiffsrester) och gick ut en sväng på altanen.
Det är ju varmt, brittsommar. Termomotern visar 16+ hemma hos mig, men väl ute så känns det inte så varmt och nästan dassigt- det är väl höstvärmen som är rätt annan än den om våren. Häromveckan hade jag flera rosor på G i rabatten. Jag har säkert sagt att jag aldrig haft så lite rosor som denna sommar. Och det brukar verkligen blomma långt in på hösten.
Skoproblemet gör sig alltid påminnt denna tid på året. Massor av fina skor och stövlar finns det. Jag måste alltid försöka utgå från mitt behov. Jag är inte ute så ofta och fryser, behöver något som är praktiskt att ta på sig snabbt, passar att köra långt i bil, passar till de mesta plagg, som funkar att ha inomhus, som är sköna (och funkar för en öm fot).
Jag har små fötter men kraftiga vader (=långa stövlar går bort oftast) - och är glad då det senare åren kommit allt mer fina boots med korta skaft.
Jag väljer gärna skinn och då dyrare skodon - men då ska det vara klassika modeller man kan ha länge. Men det är samtidigt lite småtråkigt. Känner ni igen er?
Jag fick idag hem denna som jag beställt via Miinto.se (med 20%) av märket Jennika - och blev glatt överraskad att de passade och var sköna och snygga.
Jag - som många - webbshoppar en hel del, nu pratar vi kläder. Det är bekvämt, man kan leta runt, jämföra, spana ett tag, avvakta. Jag är ingen spontanshoppare (oftast) utan funderar och backar efter en stunds begrundande.
Men visst undrar man ibland hur man tänkte? Och jag är oftast ganska hård mot mig själv, tycker plötsligt att jag inte alls är "värd" ett plagg, eftersom jag inte kommer att använda det tillräckligt. Användarbarhetsfaktorn kontra snygga plagg - visst är det en svår kombination ibland??
Jag som jobbar hemma mycket - jag klär mig bekvämt och ganska enkelt när jag är hemma. Kan ha samma plagg 3 dar i rad. Det gör ju en rätt stor skillad mot att vara på jobbet 5 dar i veckan, och jag inser att det måste jag anpassa garderoben till. Trist ibland, men ekonomiskt försvarbart då jag kan lägga krut på andra saker. Att resa till exempel. Och sen blir det valen - ska man matcha allt nytt? Tänka smart hela vägen? Eller matcha nytt med gammalt så det funkar ihop och blir en ny-tändning? För min del är det nog sista grejen som jag får satsa på för senaste shoppingen, det som jag fick hem förra veckan gjorde mig lite confused.
Hur tänkte jag här liksom?
| Dagen idag, i By Ti Mo, och diadem |
Jobbhelsiket fortsätter tyvärr... Igår var jag i alla fall på jobbet i Kista och träffade lite kollegor och åt tårta. Idag har jag jobbat hemma, och även passat på att köpa några plagg från Miinto.se som hade 20% på allt. 2 par byxor, en blus och ett par kängor.
Det är ju lönedagar, har ni tänkt på vad alla kommer med 20% erbjudanden hit och dit.
Jag har nyss tillverkat en liten burk gari, inlagd ingefära som jag älskar. Har som tillbehör till allt möjligt på mina hemmagjorda luncher. Jag är ingen stor såsälskare, inte sådär som måste ha mängder av sås till allt (som min man tex, är alla karlar så?!). Men jag har några favoriter hemma som jag gärna har i kylskåpet och som passar som tillbehör till allt möjligt. En klick bara.
Den här senapen. Med chiptle och svartpeppar. Stark, smakrik. Lika god på skinkmackan som i eller till annat. Snyggt jobbat Johnny´s!
Så var det måndag igen och jag fastnade med jobb fram till kl 18.... Tur jag hade slängt ihop en maträtt på spisen under min (korta) lunch. Men inte var jag hungrig, jag slängde ihop snabbt till lunch ett gäng skivade champinjoner som stektes, serverades med lite överbliven mozarella resp. feta ost och några skivor skinka och salami. Sen var jag inte ens hungrig kl 7. Tipset är: frästa champinjoner till det mesta!
Imorgon ska jag äntligen åka till jobbet i Kista, undrar om mina kollegor glömt vem jag är... (i alla fall har väl ingen direkt frågat var jag är, minuset med den här världen) och ett minus till... OM man inte varit på jobbet länge och ska packa sin ryggsäck så kan man upptäcka att där finns en banan och en lite påse med odefinierbar brödbit - kvar sen alldeles för länge. GAH! Nu hänger ryggsäcken på tork och jag har fått leta upp en annan väska för laptopen.
Var det någon av er som såg Skavlan i fredags? Om inte - tycker jag absolut ni ska se programmet! Ni kan se det här på SVT Play
Det var en magisk dynamik han fått ihop i programmet. Snacka om ytterligheter! Där fanns rikfödda Bonniermadamen. 80 år - wow i den positionen kan man nog kosta på sig att fixa sig lite mindre gammal, en härlig person med stor integritet. Och med sorg i livet, trots uppväxt med unika förutsättningar så finns förstås alltid sorg närvarande. Och sen kom Sting. Och sen kom de glada, jätteduktiga norska Ylvis-bröderna, vars tokroligtgalna video jag lade ut för någon vecka sedan. Vilken kreativitet - jag blev glad av att se dem. Och sedan.... sedan vändes allt på ändå när den unga, väna nordkoreanska tjejen berättade med tårar sin ofattbara historia om hur hon och mamman rymt från hungersnöden i Nordkorea till Kina. Då klev verkligheten in i det småputtriga. Alla var berörda.
Det sägs ibland att vi alla föds till samma förutsättningar och kan skapa vår egen lycka. Men allas tabula rasa, blanka blad - har ett förord. För att födas in i en förmögen familj eller födas i Nordkorea har ju helt olika villkor och förutsättningar. Vi kan alla vara bra på något, eller ha talang. Men få är förunnade att hinna upptäcka det, få chansen att leva ett liv som ger en chans. Henrik Stenson - som vann 76 miljoner igår - fann sin talang.
Att vara rik löser inget eller gör ingen per automatik lycklig. Rikedom har snarare bojor av oanad olycklighet. Men att födas in i ett land där hungersnöd varken beror på torka, missväxt eller naturkatastrofer utan mer på ett helt galet statskick - ja det är helt ofattbart... Något vi borde bli varse om oftare kanske, utan skygglappar. För att kanske tänka lite mer på att ta hand om det vi själva har.
KRAM!
Jag har varit tyst väldans många dagar. Det har sina anledningar. Nu är det söndagkväll och jag håller fortfarande på att försöka hämta mig från veckans mastodontdagar. Tidigt isäng både fre och lör, alltså lägga sig vid kl 23 en lördagkväll tycker jag verkligen är döööötrist.
Just nu ser vi på när Henrik Stensson ska försöka vinna Fedex cup och ca 70 miljoner kronor. Han har varit outstanding i spelet alla dagar men kollaps kan hända den bäste om man är på väg att vinna en sån titel....
Så här blev en del av min vecka i punktform:
Snart i oktober börjar Rosa månaden. Årets Rosa Band är designat av Elsa och Helene Billgren och ser ut såhär
Lördagen bjöd på träning (nytt Body Pump-pass nu i veckan med helt galet jobbigt utfallslåt, oerhört triggande) och sen handling, och sen städning och sen sol ute på altanen.
Och så startade SHL säsogen, dvs "nya" Swedish Hockey League" istället för Elitserien. Och det blev munterhet och lycka här hemma när Brynäs vann (deesutom mot Leksand som nyss gått upp) och ja... vad säger man.... nog för att jag gillar sport, och absolut hockey men det blir lite mycket ibland i det här hushållet.
Igår såg jag och sonen en väldigt bra film. jag gillar ju INTE vampyrfilmer, men Zombie-filmer av någon anledning - och nu såg vi "World War Z" med Brad Pitt. Det var en ruskigt bra film! Jag gillar katastroffilmer och fascineras av "outbreak" filmer - dvs sådana som handlar om virusutbrott. "Contagion" härom året handlade om just det, på ett realistiskt vis och mer fokus på själva spridningen. World War Z handlar också om en virusspridning, där råkar folk bli zombisar (och ganska läskiga snabbfotade sådana) men det känns mer som en slags metafor. Det är mycket spänning, mycket häftiga scener - men framförallt, det är ingen trams-klyschig film med överdrivna karaktärer utan det är bra story som håller. Nu bygger den på en bok som jag blir nyfiken på att läsa men hade jag gjort skulle jag säkert tyckt annat om filmen. Mitt filmtips!
Sonen visade mig en video som visst börjat snurra runt. Nya gagnam style tänkte jag, och förstås skrivs det så om den på nätet nu i veckan. Kolla in den, är galet rolig på alla sätt och vis och killen sjunger ju himla bra! Vi får väl se om de blir en stor-hit eller inte!
Ja, den här låten kan vara den tokigast jag hört!