Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

måndag, april 17, 2017

Påskhelgen - en vinterhögtid i år

Livet går vidare.
En skön vecka att jobba är påskveckan. Man liksom går och suger lite på påskkaramellen att det är färre arbetsdagar... och vips så var det skärtorsdag och jag jobbade till kl 13.


I år var det ju senare påsk än förra året och jag hade en bild av en sån där varm och skön påskhelg då man kan vara ute en massa i trädgården och liksom knappt märker att det är påsk. Och kanske få ta fram golfklubborna.
Nu blev det ju inte riktigt så... Golfklubben fick stänga igen fastän de nyss öppnat och vi vet ju alla det typ blivit snö nästan överallt, även här hos oss...


I fredags höll vi på inne och städade och grejade och så hade vi goda vänner här på middag med deras två barn och eftersom alla är hockeytokiga och har Brynäs som favoritlag så såg vi sista och avgörande semifinalen mellan Brynäs och Frölunda. Och ja, på förhand hade väl ingen kanske trott att de verkligen skulle vinna men det gjorde de! High Life härhemma!

I lördags var vi på släktmiddag och tog en promenad i lilla Torshälla där det var konstrunda på påskaftonen. Torshälla firar 700 år som stad i år så det är mycket festligheter på gång.

Igår var make o son och köpte fälgar o sommardäck till sonens BMW och jag tränade och sen var det sport resten av dagen. Brynäs första finalmatch och sen var vi och såg vårt GUIF spela semifinal - i vår alldeles nya arena som smyginvigts precis sista matcherna. Jättefin arena, känns toppen att den finns på plats nu även om vi väntat länge på en sådan.

Och idag blev det äntligen en trädgårdsdag. Solen lyste så fint och det var kyligt men skönt så jag slet på med krattning av massa torra pinnar och gräs, drog runt me jordpåsar och planterade lite penseer - det enda jag lyckats få i jorden än så länge...

Hoppas ni alla haft fin påskhelg! Jag har inte varit ute alls och läst bloggar, så får se vad jag hinner med nu när jobbarveckan börjar....

KRAM!


 



tisdag, april 11, 2017

Att vara i Stockholm en fredag då allt blev sorg


Det här är min historia
 
Det var fredag. Det hade varit en fullmatad vecka. Som började med en lång kväll på akuten med sonen (han fick hiskelig magkramp under helgen som sedan återkom, visade sig vara urinvägsinfektion vilket inte är helt bra när man är kille). Sen var det två trevliga utekvällar, en med tjejgänget på vår nya fina Pinchos och sen en kväll med en "ex-arbets" från förra jobbet.  Mycket fina samtal. Däremellan rätt mycket jobb, så när fredagen kom kändes det rätt ok att åka till Stockholm på möte på eftermiddagen på vårt huvudkontor på Söder. Ett bra möte blev det, en kvart över 3 kilade jag över gatan och in på T-banan för att åka 3 stationer till centralen. Innan hade jag tänkt att man kanske skulle ta en prommis till Söderhallarna och handla nåt gott, eller kanske gå till Hötorget och handla blommor, men hur som, vill man ju ändå hem.
Jag köpte en SL-biljett i appen men så blev det stopp vid spärrvakten och jag blev varse om att T-banan var stängd. Precis då kom en flash i mobilen. Om att en lastbil kört rätt in bland människor på Drottninggatan...
Instinktivt kändes det allvarligt. Om de nu stängt tunnelbanan, så snabbt.  Och då polishuset på söder ligger precis utanför vårt huvudkontor och T-banan, for bilar i galen fart därifrån så var de uppenbart, det här var katastrof.
Det var bara att gå, med sikte mot centralen. I mina högklackade boots och väska med dator på axeln. Skulle jag hinna åka hem med tåget? Nere vid Slussen mötte jag väldigt mycket folk. Alla tittade i sina mobiler, det kändes direkt att detta är  inte en vanlig fredagspromenad hem från stan för dem jag mötte. Och ingen gick åt mitt håll. Vad är det som händer?
Jag gick över Vasabron, kom till Tegelbacken. En helikopter svävade en bit längre bort i luften. Det kom galet mycket polisbilar, civila bilar som kom i rasande fart och for söderut och andra håll. Luften genomskars av hiskeliga sirener, varnande. Rosenbad ett stenkast bort var redan avskärmad, och gissar att nu var det Riksdagshuset som var målet att säkra. Vi var många som stod där och såg tvivlande på varann, medans fler polisbilar kom farande. Jag slog mig ned på en bänk och tittade frenetiskt i mobilen, och då kom flashen om att det var skottlossning nån kilometer bort (vilket ju inte var sant men vem visste det då). Då reste jag mig hastigt och kände mig minst sagt skärrad. Vad gör jag nu? Vart tar man vägen? Vad är det som händer?Var?
Jag gick över gatan mot Sheraton. Fick stanna för en svart minibuss som kom glidande, tog ett steg bakåt då jag såg en, nej flera K-pistar peka rakt på mig för ett kort ögonblick, allvarsamma, vaksamma män från insatsstyrkan. Nej, det här händer inte i verkligheten, bara på film...
Utanför Sheraton var det mycket folk, med rullväskor och packning och vakterna släppte inte in några på hotellet, enbart bokade gäster. Många var förvirrade, några med tårar, en del skulle till Arlanda, alla var liksom på väg någonstans men just då hade det där någonstans lämnat Stockholm. Kvar fanns bara NU, och just NU var total ovisshet.
Jag förstod att det inte var en god idé att gå till centralen. Ett antal polisbilar kom farande ditåt och det var ju så att centralen blivit utrymd. Mitt lite desperata inlägg på FB fick snabbt svar. Ta dig in nånstans! Gå INTE till centralen! Ta dig därifrån!
Det var massor av folk runt mig, på andra sidan gatan som stod i klungor och inte visste vart de skulle ta vägen... Liksom jag. En stund blev jag alldeles tom inombords, vad händer nu? Vad gör jag? Samtidigt som det var totalt oviktigt vad jag gjorde. Det som upptog mina tankar var; vad händer nu i vårt gemensamma samhälle? Hur gör vi bäst tillsammans? Och jag tänkte på dem som tvingades fly där några kvarter bort, som fanns instängda och kvar precis där det hänt. Och på dem som inte hann undan.
 Jag fick kontakt med min man (som visste att nåt hänt med inte omfattningen), min chef ringde, min svägerska hörde av sig på chatten  och så ringde en gammal vän till mig, vi som känt varann sedan vi var 6 år. Och hon sa, kom hit till mig, jag är hemma.
Och eftersom jag nu förstod att det inte fanns något sätt att ta sig från stan, som polisen mest av allt ville; att alla skulle ta sig därifrån, så var det att gå.
Så jag gick, faktiskt tillbaka samma väg jag kom, sedan vidare på Hornsgatan. Det var mycket folk i farten, en del restauranger hade stängt, en del hade öppet, mycket folk satt ute och drack öl. Solen lyste och det var riktigt skönt väder, svettpärlor på pannan och ömmande fötter i mina klackade boots – yes, det var en väldigt speciell stämning, återhållsam och begrundande. Och de som liksom mig var på väg, vandrade målmedvetet. Och vi var många, som i ett långt, långt lämmeltåg som ringlade sig fram utan slut. Över Liljeholmsbron, fortsatte långt iväg men jag vek ned på Liljeholmen och hittade hem till min vän efter lite vilse gång.
1 mil drygt i obekväma skor o otymplig väska på axeln, så tacksam att vara framme, men med hjärtknipande sorgsenhet.
Min käraste man kom och hämtade mig och klockan 21 var vi hemma, mitt hemma. Precis som Stockholm och alla gator som är någons hemma. Men denna dag var det flera personer som inte fick komma hem, de fick inte leva alls och flera därtill kommer inte att få samma liv som tidigare.
Idag har han erkänt. Vad är det för en människa som tar sin rätt att släcka människoliv? Vad är det för människor som tar sig den rätten världen över, varje dag. Vad har de vuxit upp med för hemskheter, för oförrätter? För världen är inte snäll därute. Den är sin historia, ständigt pågående men inte alltid förbättrad. Vi tror på något sätt att vi alltid i vår nutid vet bäst, är som mest utbildade, smarta, kunniga, står på toppen av det bästa som går att uppnå. Men så är det inte. Världen är rädd, världen förgör sig själv. Världen vill ha saker att tro på, hålla fast vid hur grymt och vilseledande det än är. För det är så som människan är. Men förstås finns det lika mycket kärlek, så mycket värme, så mycket hopp. Vi hjälper varandra när det är som kämpigast, vi finns där, i evighet. Tills evigheten tar slut.
 
Ta hand om varann!







söndag, mars 26, 2017

Vilken värme det kan bli så snabbt!

Oj vad fort en vecka kan gå, och särskilt en helg! Vips så är det söndag och här sitter jag och känner mig inte det minsta trött. Skit. Jag har sovit så uselt hela helgen, lagt mig lite sent men ändå vaknat så tidigt.... Ändå känner jag mig inte trött... Kanske blir det sådär när man går all in en helg och vill göra allt. Ni vet.
Min käre man är i Sälen över helgen med en jobbarkompis, de har åkt skoter en hel dag och sen skidor i Trysil och haft jättefint väder och jag unnar honom verkligen att komma iväg och relaxa, det har varit mycket stress på sistone. Förra året var vi ju i Trysil en långhelg hela familjen men blir inget sådant i år.

För ett år sedan var det påsk den här tiden, så här såg det ut då och vill minnas att det var rätt kallt...

Jag älskar ju mina alone helger som dyker upp då och då. Det blir liksom en annan rytm och jag gör saker på ett helt annat vis. Sätter inte på tvn vid vissa tider, far runt med grejor lite hur som helst och äter frukost lite pö om pö, när man är fler hemma blir det liksom lite mer struktur. Nu har jag ju sonen hemma, och vi har chillar rätt bra ihop.
Eftersom det skulle bli varmt igår så väntade jag på det men det var mest molnigt under dagen, jag höll på inne och tvättmaskinen gick varm, köksmattor och sofföverdrag tvättades. Och en ullmatta åkte ned i badkaret och skrubbades. Idag torkade den klart ute på balkongen. Så nu har Ektorpssofforna nytvättade överdrag och mattan är fräsch.


Jag är rätt usel på att ta mig ut, men när jag väl är ute har jag svårt att ta mig in, så blev det igår när jag på seneftermiddagen äntrade trädgården efter att ha ätit ett lass våfflor som sonen fixat till. Var ute ett par timmar och sen gjorde vi middag och såg på Star Wars Rouge One....
Och idag blev det mer trädgård och jisses vad varmt det blev! Helt crazy att det kan bli 17 grader på en dag. Jag har klippt ned mina lavendel och en del i kryddlandet och krattat en massa löv som hamnat i rabatterna, jag har inte bråttom men vissa saker vill man göra först och det är att snygga till lite.
Sen har jag hunnit vara iväg på handbollsmatch, årets första live för mig och den var rätt usel och slutade med förlust för vårt elitserielag -- nästa match blir i vår stads nya arena!

Det jag kan känna mig stressad över sådana här helger är att det blir snurrigt i huvudet av allt det man vill göra. Jag skulle behövt en träningspass i gymmet tex - men prioriterade bort det för trädgården. För visst är frisk luft och vara ute mer värt just nu. En långpromenad hade också behövts, men vad tusan att man ska få svårt att hålla ihop sig själv...  Känner ni igen det?

Jag har i veckan tagit ett ganska stort brejk från Instagram och att läsa bloggar alls. Det tar mycket tid, och det har varit fullt upp med annat, reseplanerande och annat surfande. Det blir för mycket ibland, känner jag allt mer och mer.

Men nu samlade jag ihop mig själv för ett blogginlägg. Och förhoppningsvis kan det blir lite tätare framledes, för nu väntar jag på ett hjälpmedel som ska kanske få igång inspirationen mer!   KRAM så länge!!

söndag, mars 19, 2017

Kalaslördag och en utesöndag

Ops här är jag igen, nu blev det tätt!

Söndagen har känts lång på nåt vis. Imorse sken ju solen så härligt men det var rätt kyligt när vi klev ut i trädgården. Den allra första trädgårdsfixardagen 2017 blev det idag, har inte alls varit aktuellt tidigare. Allt är ganska fruset ännu även om en del blader tittar upp, vi har inte den allra mest tidiga vårträdgården. Idag har vi klippt träden. Körsbärsträdet som fick rejäl duvning förra året fick en ny då det vuxit alldeles för högt på vissa håll. Och äppelträd och vinbär klipptes med. Det blir mycket att ta reda på nere på marken men vi har en "kvistmalningsmaskin" som vi kör alla grenar igenom så det blir flis av det. Som sedan hamnar i komposten i skogen. Vi grillade korv också, allt det här "första gången i år" är så härligt!


Igår var det kalas här hemma eftersom sonen fyllt 24. Vi blev 14 personer plus min brors lilla dotter som snart fyller 3. Kan hända att äldsta moster sprang runt en hel del och busade runt ;).
Jag slängde in en 1800 grammare (brynt) fransyska i ungen kvällen innan. Där tillbringade den några timmar i ca 100-125 grader upp till 60 grader. Sedan in i folie och kylen. På lördagmorgon tog jag fram skärmaskinen - som jag använder väldigt sällan men är toppen såna här tillfällen då man ska skära tunna skivor. Och det blev så himla bra, den där egengjorda rostbiffen i tunna skivor. Alldeles rosa som jag vill ha den. Lades upp på fat och kryddades med lite olivolja och färsk timjan.

Till detta serverades även tunnskivad rökt fläskfile, potatisgratäng (köpte 2 st 2 kilos färdig gratäng på ICA som är riktigt god och fantastiskt praktiskt till många personer), en stor skål med syrad rödlök, sallad, brieost och lite mer.

Är verkligen mitt kalastips till er - är ni många personer (eller få!) gör egen rostbiff hur lätt som helst och skär upp tunt, blir kanoners.

 
Älskar den där duken från Chamois som jag köpt från Dianas pinkboulevard.se/

Hemma hos mig till kalas är det alltid jag som gör maten, det är min grej. Men det är maken som dukar och pyntar och sköter logistiken. OK, jag strök duken.

Han gör det rätt bra, eller hur!


Kram o ha en fin start på veckan!

torsdag, mars 16, 2017

Full fart mot kalashelg

Jisses nu har det runnit iväg två veckor sedan sist och det är så mycket att göra på så lite tid :)
Som jag skrivit om förr så är våra veckor i familjen ganska så inrutade. Det tränas en del - sonen mest och jag och maken kör 2 dagar i veckan och nån dag på helgen och det planeras och fixas mat och matlådor och det en himla tur att jag är rätt duktig på att planera och gillar att laga mat för det blir en del fix när vi äter matlåda på lunchen alla tre... Så är klockan typ 8 på kvällen och man ska se nåt på tv, läsa lite på sociala medier och göra annat... tex så är det just nu en hel del letande efter flyg och boende och annat och fattar inte att vi alltid måste bli så sena fastän vi varit tidigt ute, ja ni fattar....

Förra helgen var jag och maken på en utflykt till Marieberg utanför Örebro, där har jag aldrig varit förr och lite glatt överraskad att det var stort och faktiskt bra (vad tycker ni som bor där?) men det kanske var för det inte var så mycket folk. Vi handlade present till sonen, men egentliga syftet till utflykten var egentligen inte alls på Marieberg - utan en bit därifrån. VI besökte golfbutiken Dormy som hade rea - så det blev lite inköpt, golfbyxor till mig. Snart börjar säsongen! 

Idag fyller sonen 24 år - vi har kalas på  lördag för släkten - och idag var pappsen upptagen på gala i Västerås så jag och sonen var ute och åt mat på stan efter jobbet. Alltid lika nice, det finns ju mycket att prata om nuförtiden - det är jobbet, semestrar, lägenheter och annat som upptar ungvuxenvärlden....

 Den där utekvällen för en tid sedan sist med vännerna då? Jo den blev trevlig. Men min stackars goda vän som kom hit och skulle sova kvar fick vända om hem igen då hunden blivit akut sjuk. Men vi var 4 tjejer som kom iväg och var till Parken. Men ja.... maten var väl sådär och det var nog för lite folk där för att det skulle kännas helt lyckat. Och det där med band som spelar dansvänliga låtar, nja jag är ju ingen buggtjej. Vi tjejer gav järnet när nattklubbsmusiken spelades - som förr i världen. Men nästa gång vi ses får det nog bli i annat forum!

Nu blir det hektiskt några dagar när kalas närmar sig, det ska fixas egen rostbiff och mat. Ja jag svor på att jag skulle köpa färdig "exotisk planka" men som vanlig backade jag när jag inser att jag gör det bättre och billigare själv.... Typiskt mig!

Må gott!

onsdag, mars 01, 2017

Askonsdagen och 2 par nya jeans

Idag när jag åkte hem i bilen tänkte jag "Å nu ska jag hem och göra ett blogginlägg!". Så nu sitter jag här :) Sonen tränar och maken jobbar sent ikväll så det är tyst i huset . Jag sitter och laddar för att åka till Arlanda ikväll. Runt halv 10 landar mina föräldrar efter 2 v på Gran Canaria, och sen väntar 15 mil i bil hem igen så det blir nog tyvärr en rätt sen kväll för mig...

Annars har veckan känts så bra, känner mig så mycket piggare så ni anar inte, det brinner inte i huvudet längre - och jag säger återigen; när man är mitt i eländet tror man det är normalitet men när det sedan blir sä mycket bättre inser man hur illa det var... 

Vet ni på fredag, då ska jag gå på dans! Eller ja, på krogen MED dans. Med ett gäng tjejer som jag för typ 30 år sedan hängde med jättemycket och vi var ute och dansade en massa. Eller ja, på den tiden så var enda möjlighet att gå ut i min stad att gå på endaste utestället, där "alla" var och det var endera band som spelade eller så var det disco. Och vi dansade MYCKET! Dock är INTE bugg och styrdans min grej, jag är en typisk discobrutta. Men nu är det galet längesedan jag var på ett ställe där det dansas!!
Så nu ska vi återuppliva gamla minnen och gå till Parken och jag gissar att det kommer vara en drös med likasinnade 50+ där, och 40+ och även yngre :)

 MEN så kom jag på - vad tusan ska man ha på sig en sån kväll? Jag har mina klännningar, men känns inte helt rätt en sån kväll.... jag har väl i mig sen de där 30 år sedan att det är kort kjol och stora örhängen som gäller :)
I alla fall så kan det bli en svart kortare kjol men en coolare topp skulle jag behöva. Så jag drog iväg på köpcentrat för att kolla. Men hittade jag nån då - NEJ inget alls som kunde passa. Men det reder sig nog!
Och istället blev det faktiskt jeans som jag behöver nya. Och det blev faktiskt två par. Lindex har nu och fram till den 8 mars tror jag det var 20% på alla sina jeans. Och jag provade 2 par så dom fick det bli.

De här har jag haft på mig idag och sitter som en smäck och jag är glad att jag tog en storlek mindre. De kallas "Tapered" (avsmalnande) och finns här


 


De andra är den lite trendigare stilen i vår med rå kant nedtill och mer raka. Lite FlowerPowee kanske? Jag gillade dem och lite kul med helt annan stil. De finns här

Bilderna har jag lånat från Lindex hemsida.
Så kolla in Lindex och ni vill handla lite prisvärda jeans, de kostar ord.pris 399 kr.

Den här tiden när våren börjar kunna skönjas och det sedan blir varmare så brukar jag börja med mina skjortor/blusar som vilat under vintern, och det är det alltid fräscht och användbart med nya jeans. Jag som under många år inte ägde ett endast par. Den där miserabla tiden då midjan skulle vara låg och stretch inte var uppfunnen. Minns ni den miserabla tiden?? Hade ni jeans då?

OKEY - det var ett nytt inlägg bara någon dag senare - jag är kanske på G! 
 

söndag, februari 26, 2017

Några veckor senare...

Det gick några veckor till.... Glädjen förbyttes till trötthet igen, sömnstörningar. Men nu så är jag här en stund igen. Det är ok, jag mår hyfsat. Drabbades i veckan av en sådan där "på-G-krasslighet" så det bara fanns längtan hem och få sova, vila. Inte träna, bara softa. Och sen gick det över. Återigen förlitar jag mig på att kroppen säger till vad den vill ha, men min hjärna är inte nöjd med det. Trots att den vet, så får den jobba hela hela tiden med att övertyga mig; du duger, du gör rätt. 

Kanske är det så att alla sista årens jobbiga saker nu hinner ikapp. När allt rullar på, när de största orosmomenten i livet har blivit bra i slutänden. Då man får tid att sluta vara på tå hela tiden - så blir det alldeles för många känslospröt som inte spretar i harmoni. De spretar som mest om natten. Men sista 5 nätterna har jag sovit gott, och jag förvånas varje gång över hur allting blir klarare och mer levande. 

Igår var ju vädret soligt och strålande och vi åkte iväg och gick en prommis ute i Sundbyholm (där vi mest åker på sommaren) och Mälaren var frusen och tjongade sitt eget språk. Maken vill gärna gå ut på isen, men det är få saker som skrämmer mig mer än isar. Hur fruset det än är ;)

 

 Idag fick jag ett ryck och började med att rota runt bland en massa papper, del 2 av stora rensandet. Rensa ur pärmar, rensa i högar, sortera och sätta in nytt i pärmar. Sånt där man kan vara bra att spara ;) Det är skönt i själen på nåt vis att ha ordning och reda och nu fokuserade jag på det och skippade träning och sånt annat som man "borde gjort" istället.
Visst är det svårt ibland? Att göra saker vid rätt tillfälle. Vem som nu bestämmer när det ÄR rätt tillfälle?

Det händer en hel del kul i livet också. Tex hade vi en rolig kväll med jobbet förra fredagen då vi var ute och körde 5-kamp hos vår bowlinghall. Det var bowling, skytte, dart, banka poäng och shuffleboard. Vi var 23 stycken och det var glada skratt och tävlingsnerven rådde. Jag var usel på skytte med är rätt bra på bowling och kom 5:a bland alla ;) i just den grenen. Sen var vi ute och åt och det var supertrevligt men halv 11 var jag hemma igen och så glad över att sonen kan hämta en när man vill hem.
På fredag väntar nya roligheter men det får jag berätta om en annan dag!

KRAM på er - ni som orkar titta in här i min något tilltufsade värld ...

 

torsdag, februari 02, 2017

Är det förhoppningsvis vändpunkten nu?

Jag har väl aldrig varit så tom på ord som sista tiden -- nja längre än så. Men idag, redan imorse kände jag en slags ny glädje i dagen, som jag inte känt på så himla länge. Ja jag kände mig pigg och så har varit hela dagen.



Jag skrev ju om i december att jag inte alls mådde bra och kände hur kroppen protesterade på många vis. Jag slutade äta min antihormonmedicin. Det kändes bra en kort tid. Sedan återvände den vanliga oron och hjärtklappningen och sömnlösheten. Kanske för att det var jul, det hände mycket, mycket känslor och saker att tänka på angående olika saker. Jag satt återigen och stirrade på min dator på jobbet och kände NEJ vad är det för fel! Jag började känna mig nästan hypokondrisk, vilket aldrig hänt förr.
Då beställde jag ett hälsotest på Werlabs på nätet. Jag kände att OM jag nu har någon brist eller annan avvikande funktion - tex mineraler eller vitaminer eller sköldkörtelproblem (som ju är så vanligt) eller järnbrist ... ja allt det där - då vill jag veta. Få ett svar. Det som INTE vårdcentralen vill ge mig. Jag valde ett XL hälsotest, ni kan läsa om det här, och det kostar en ganska stor slant. Men jag ville verkligen VETA NU, så jag var till provtagningen på sjukhuset och lämnade 3 rör blodprov och redan på eftermiddagen började de första resultaten trilla in på webbsidan dit man får ett eget login till. Efter ett par dagar hade alla svar kommit, men diagram och referensvärden och förklaringar vad alla tester står för. Och fick en kortfattad kommentar från en läkare om mina värden.
 

 Min kropp mår hur bra som helst. Alla värden var toppen! Jag som äter bra - men ganska mycket LCHF-inriktat och en hel del fett - har bra kolesterol och blodsocker. Ja och magnesiumvärdet var högt, det är enda tillskottet jag äter. Den enda avvikande var ett levervärde (som förmodligen beror på övergångsåldern) och att jag faktiskt har ett D-vitamin värde i underkant. Kanske är just detta en orsak till att inte må så bra, och jag har börjat med tillskott på det med.
Men allra främst kände jag att mycket oro försvann. Det är inget fel på min kropp och fysik och kost i grunden. 

Så köpte jag en bok, som jag ska skriva om sedan. Det handlar om hormoner - jag tror ni är många med mig i min ålder som vet vad jag pratar om. Jag känner att vi pratar om det för lite, så jag tänkte ägna ett eget inlägg åt det :)

Jag pratade med min läkare på onkologen. Nu har börjat att äta min antihormonmedicin igen, för den vill jag ju inte avstå, den är alldeles för viktig. Samtidigt har jag även börjat att äta en antidepressiv medicin, i väldigt låg dos. Det är ett sk serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI som används vid depression och ångest - men funkar även som hjälp vid just de problem jag har - och eftersom jag inte kan tillföra något östrogen alls i kroppen så är inte det till hjälp.
Kanske borde jag testat detta tidigare. Kanske är det en slags depression som tagit över min hjärna när serotoninet inte gör som det ska. Kanske för att hormonerna förändrats dramatiskt sista åren....

Sista 3 veckorna har jag kommit igång att träna. 3-4 ggr i veckan sliter jag med min styrketräning och har kommit tillbaka till gamla styrkan, känner hur kroppen mår bra av det. Och kanske är det så att medicinen börjat ta skruv, för jag har inte riktigt samma kraftiga ångestanfall när jag ska sova, och sover bättre även om jag fortfarande har mina vakentider på natten.

 
Kanske är det här vändpunkten och jag hoppas hitta tillbaka till glädje igen - den har nog varit borta så mycket längre än jag trott - och känna mig fri från oro. Se fram emot våren och nya saker. 
Och förstås hitta tillbaka till min blogginspiration igen!  Hoppas hoppas!

KRAM på er - imorgon är det fredag igen!! 

måndag, januari 23, 2017

Nu är jag tillbaka igen hoppas jag!

Jag behövde en paus härifrån min blogg, men den blir lite längre än tänkt. Jag kämpar och jobbar för att hitta inspirationen men den är inte så stor tyvärr. Men nu gör jag ett försök! Vardagen har pågått ett tag, och allt känns lite lättare nu. Det är svårt att hitta inspiration när man får lägga så mycket energi på att hitta sin kraft, sin ork i vardagen.

Jag ska berätta mer snart om vad jag gjorde för ett tag sedan när välmåendet höll helt på att tappa fotfästet, men mer om det om några dagar!

För två veckor sedan åkte vår goa virvelvind till dotter hem igen till sitt Minnesota. De tre veckorna hemma gick förstås jättefort - både för och henne själv och det blir förstås lite annat för oss att ha en person till här hemma, det är nästan som två till ;) Jag tror att ni alla som har vuxna barn som lämnat hemmet vet vad jag menar att det är en saknad men också en ny typ av föräldraskap som infinner sig. En vän till mig vars båda söner nu är utflugna men inte till 100% då det är studier inblandade sa just att hon känner sig väldans låg ett par dagar före och efter han är hemma -- jag förstås vad hon menar.
Älskade ungar som ska stå på egen fot men ändå är man en familj som spretar åt alla håll, visst tar det kraft! 



Hon hann med en hel del hemma, bland annat att rida hos en vän

Här hemma lunkar vi på och det var ändå himla skönt att få vanligt igen efter helgerna, stöka bort jul och se framåt. Vi har våra rutiner här i huset, och det tränas en hel del - sonen mest och det är först bortåt efter 7 vi samlas för att äta tillsammans, sen är kl 8 innan man är färdig med allt och så är det kväller väldans snabbt.
Jag hade ett träningsuppehåll på 4 veckor över helgerna och det var mentalt oerhört svårt att starta upp igen men nu är det på G efter 2 veckor och det känns kanoners. Nu är det kosten som ska få sig en nystart också. Igår blev det fixa av matlåda till ett par dagar men idel grönsaker i ugnen.
Rödbeta, brysselkål och tomater.

Och det var lite från mig precis nu. Jag ska jobba på att få flow i det här med bloggandet, om det är någon som orkar läsa, eller så.

KRAM så länge!

fredag, december 30, 2016

Julen som gick....

Hej – nu är det snart årets sista skälvande dag och jag måste ge ett litet livstecken ifrån mig…
Julen har passerat och den var kort och intensiv, som alltid på något vis. Som vanligt drabbades jag av den där lilla ”det brinner i huvvet” stressen när man vill göra allt på en gång… för man vill ju trots allt ha lite julefint och ordning på saker och ting.
Vi firade vår julafton hos svägerskan med familj och resp ”farmormorfar” i Huddinge.  De blev mysigt och fint och en succé att spela julklappsspelet tillsammans som vi gjorde på ett litet eget sätt. Sedan åkte vi hem och hade lite julklappsutdelning vår lilla familj. För titta, nu var vi ju alla fyra tillsammans!
Sedan hade vi middag härhemma för min släktsida på annandagen då det bjöds på spjäll, vegetariskt till vegetarianerna och potatisgratäng och lite annat. Ja sedan var det över och jag var ledig två dagar. Kände mig helt slutkörd, känner att min trötthetsnivå är ständigt påverkad av en stressad kropp och sover galet dåligt. Hjälp, det blir verkligen att trycka på en slags restartknapp på nya året. Vart sitter den??











Det är jätteroligt att vår lilla stumpa på 25 år J är hemma ett tag och det har redan singlat iväg en vecka hur snabbt som helst. Hon har träffat sitt kära tjejgäng (där inte alla bor i stan men varit hemma över jul) och lite andra vänner i olika konstellationer. Häromdagen var vi till Stockholm tillsammans med min mamma för att se till den tomma lägenheten vi ansvarar för, och så var vi in på Nacka Forum, en lagom stor och smidig galleria att ta sig till när man åker söder om stan.
Nu så har jag jobbat två dagar och imorrn är det nyårsafton! Vi ska fira med våra goda vänner i deras lägenhet med den fantastiska utsikten och det ska bli mysigt att få sammanfatta året tillsammans som så många år tidigare.  Så väntar snart en ny vecka… men strunt samma, just nu ska jag bara försöka återhämta så gott det går.
Ha så gott allihopa!






























































tisdag, december 20, 2016

Julstress och en efterlängtad ankomst idag!

Hjälp vad mycket det är som händer! 
Mycket tråkigt ute i världen.
Och såd denna vecka före jul som känns sjukt jobbig. Jag har svårt att sortera, det blir helt tilt i huvudet. Jobba hela veckan, grejor som ska fixas... ändå är det så himla mycket som jag inte alls stressar runt men vill ha ordning och reda omkring mig. Det är väl det....

I helgen drog vi ju iväg på en Stockholms-24-timmars. Tog tåget i lördags - massor av folk på tåget från Eskilstuna (och ännu fler hem!) och just det, Kent spelade ju sin allra sista spelning på lördagen. Vi kommer ju från Kent-land men själv har jag aldrig varit något stort fan - allra minst min man - så det var inte vår mission detta dygn.
Vi lämnade in våra väskor på Nordic Light där vi bokat rum - vi bokade rum sent och ville inte betala massor men bekväma avstånd på detta hotell. Sen stack vi ut på stan för att handla lite klappar. Det var lugnt med folk den tiden på förmiddagen, så vi hann handla lite utan att trängas för mycket. Värre var det ju på eftermidagen, hu vad folk med påsar överallt. Men det är lite mysig stämning i julhandeln i Stockholm om man går på rätt ställen. 
Vi intog lunch på Burger and Lobster, som vi pratat om några ggr tidigare att besöka. 
Vi hade tur att få ett bord (numera går det visst att boka bord) och beställde Lobster rolls.


 Det var gott och rejält tilltaget med hummer i det frasiga brödet. Annars vete tusan om jag tyckte det var så imponerande, dessutom till det priset, 285 spänn kändes dyrt.
MEN när vi sedan skulle ut och äta på kvällen fick vi all anledning att fundera över vad det är man betalar för när man går ut och äter. 
VI har varit nöjda alla gånger vi varit ute på kvällstid och ätit i Stockholm, vi har varit tex på Griffin, Grill, Gute Grill och det har alltid varit kanonbra. Trots mycket folk - kanske små misstag i service som alltid räddats upp. 
Min man - som aldrig vill gå till samma ställe - hade bokat bord på Zink Grill, det var fullt på många andra ställen men det kändes som ett säkert kort.
Och jo det var det säkert. Maten var god. Jag åt en fiskrätt som var supergo med massa goda smaker som jag inte ätit tidigare. Maken fick fel rätt, det gjordes ett misstag av den vi beställde av men ok, vi fick vänta lite längre men var ok. Men så stördes allt av 3 stycken äldre "brats" som satt en bit ifrån. De hade visst inte setts på länge, var kanske i 35-40 års åldern men JÖSSES vad de lät! De var så otroligt högröstade, skrattade brett och pratade om allt och alla i bekantskapskretsen och det var väldigt grabbigt. Och sånt kan verkligen förstöra en hel upplevelse när man sitter en bit ifrån. 
 Vad gör man i ett sånt fall egentligen? Man kan ju liksom inte klaga, de var ju inte stökiga men störde enormt. NÄ, den upplevelsen blev inte så bra.


 När vi strosade tillbaka till hotellet passerade vi NK:s julskyltning och den var så himla fin och välgjord!

 Massa mysiga filurer och miljöer!

Vet ni - jag sitter och jobbar härhemma denna förmiddag. Precis nu skulle vi egentligen vara på Arlanda och hämta vår älskade dotter. Men hennes flyg från Minneapolis blev försenat och hon missade anslutningsflyget. Tur nog så är det Amsterdam hon är i så det går ett flyg två timmar senare. Så nu drar jag strax iväg!
Så snart, snart får vi hem vår älskade dotter! Det är 16 månader sedan vi sågs. Fattar ni hur lång tid det är?!  Många kramar blir det.

KRAM på er och hoppas ni håller julstressen i schack. 

måndag, december 12, 2016

Rawfoodbollar med julsmak

Här i huset bakas det inte en massa kakor och grejs till jul. Jag brukar få kasta sånt i alla fall en bit efter jul eftersom det inte äts upp, och socker och mjöl är nåt vi alla tre undviker av olika skäl. Men lite julgodis ska det nog bli, som räcker runt julhelgen.
Men jag kan ju inte låta bli att prova lite annat förstås. Jag äter ju ALDRIG chokladbollar, främst för att jag inte gillar choklad så mycket -- men jag har testat göra lite olika rawfoodbollar och DET gillar jag! Och de jag gjorde i lördags men lite inspiration från olika recept blev toppen eftersom chokladsmaken togs över av kryddorna.
Egentligen kan man ta lite vad som helst vad gäller nötter eller frön, eller torkade bär tex.
Så här gjorde jag:

RAWFOODBOLLAR MED PEPPARKAKSSMAK 

12 st ca dadlar som kärnas ur
 1 dl mandelmjöl
1 ½ dl hackade mandlar och cashewnötter men kan passa med vilka nötter som helst
1 msk kokosolja
2 msk ca kakao
1 msk tahini, eller tex jordnötssmör
2-3 msk kallt kaffe
lite vaniljpulver
1 msk pepparkakskrydda - ta rejält om du gillar det

Mixa dadlarna i en matberedare eller liknande. Blanda ihop de andra ingredienserna separat och sedan ihop med dadelsmeten. Trilla bollar och rulla dem i kokos eller som jag gjorde, sesam- och solrosfrön. Ställ kallt. De blev crunchiga och goda som tusan!
 Detta räcker som julfika för mig.



 

Vinter igen!

OJ vilken vinter det blev igen! Härligt idag när det var blå himmel och bet i kinderna, jag gillar ju snö och kyla.
Fast jag har inte varit utanför dörren på hela helgen. Fast liksom ingen anledning och dra iväg när det inte fanns någon plan och det snöade på tvärsan. Min bil blev kvar i stan sedan i fredags och idag när jag skulle åka hem fick jag ägna en kvart åt att ta bort snö och is i flera lager. Det satt stenhårt :) 

 I fredags hade vi ju julfest med jobbet. Jag hade varit lite seg och hängig hela dagen och kände mig inte helt på humör, men det ordnade sig med råge. Halv 5 hämtade en buss oss och så åkte vi långt ut på vischan och det var kolsvart ute så man visste inte alls vart vi var. Men vi var i alla fall till en mysig bygdegård nånstans ute på landet. Det var ju "rookisarna" som ordnat och det hade pyntat och gjort jättefint. Och maten var catering - julmat förstås. Det var utlottning av en massa roliga julklappar (såna där galna saker som finns på coolstuff.se typ) och så var det prisutdelning till bästa laget. Vi hade innan delats in i lag och fått en färg som vi skulle klä oss i. Jag var i gröna laget - och det hade ju varit kul att klä ut sig till julgran men det orkade vi inte så det fick bli en grön hatt istället. 

 Jag har ju så härliga jobbarkompisar där en del särskilt verkligen bjuder på sig själva så det är inte klokt vad roligt det blir. Vi är ju ett gäng i olika åldrar - och det blir en rolig mix.

 

Halv 11 hämtade bussen oss och hem till stan igen och då hämtade snälla sonen mig, jag hängde INTE med ut på stan som jag väl hade tänkt innan. Det är INTE värt det dagen efter, för jag var ändå trots att det inte blev sent en jättetrött lördag... Maken var också på julbord med sitt jobb på fredagen så vi segade ihop i lördags och hade en rätt skön hemma dag.

Brukar ni ha julfest med jobbet och brukar det funka bra? 
 
En del har ju olika erfarenheter av det och det kanske inte alltid är helt lyckat. Jag har ju jobbat på ett företag i väldans många är där vi inte hade julfest alls, eller ens julbord eller samvaro på det viset så jag är tacksam och glad över att få ta igen det nu även om just det inte är det viktigaste.


TJING på er!


torsdag, december 08, 2016

När hjärtat slår alldeles för hårt

 

Tiden går. Jag gör en nulägesanalys och känner att det inte är så bra. Livet är bra, det är väl kanske så att det är inrutat och tryggt och vardagsaktigt, men skönt. Så har det inte alltid varit. Jobbet pinnar på, det har varit lite orosamt men nu har jag kommit igång med nya saker och det känns bra, det är inga stora utmaningar - men bra för mig. Just nu. Våra veckor i familjen pinnar på. Vi tränar - samlas hemma och äter middag efter 7 och det flyter på. Sonen har bytt gym och tränar 2 dagar, ledig 1 och kör på, är grymt stark. Maken tränar med och så jag då, som kom in i ett sånt bra flow under ett par månader. Stark. Inte ont någonstans. 

 

Så händer något.

 Efter den där sjukveckan för 2 v sen så blev jag frisk snabbt. Men så tappade jag lite ork. I fredags kväll hann jag inte reflektera så mycket, då hämtade jag mina föräldrar på Arlanda och sen maken som var ute med grabbgänget på stan. Och sedan kändes det allmänt olustigt hela helgen, hjärtklappningen som jag alltid har och får vartenda jäklaste kväll och natt när jag ska sova är jag van vid. Jag uthärdar. 

Men det är inte ok att den håller i hela tiden.
Oron som skapas med den - vad är det för fel?

Så de här sista dagarna i veckan har jag hankat mig fram, haft fullt upp på jobbet, inte stressat - men känt att något är fel. Igår åkte jag för att träna, men när jag hållit på en stund och kört de övningar jag brukar, så kändes det inte ok med pulsen som ökade och hjärtat som slog så hårt. Jag åkte hem och låg i soffan hela kvällen under en filt.
Idag beslöt jag mig för att ringa vårdcentralen - jag drog mig enormt för det för det känns så diffust och fånigt på något sätt - så många funderingar:

Eftersom jag nyss varit sjuk men är frisk fysiskt.
Jag är inte stressad - jag vet helt klart hur DET känns - men får ångest av känslan
Hur känns hjärtklappning och hög puls, egentligen? Går det att mäta?

Kan man ha en depression utan att veta om det, hur det yttrar sig hos just mig?
Kan min antihormonmedicin som har knepiga biverkningar plötsligt spela spratt?
Kan mina panikångest/värmevallningsattacker om natten faktiskt vara riskfyllda?

Förstås hade de inga tider på vårdcentralen, det fattas läkare. Och hon lät tveksam, egentligen tyckte hon att om man har hjärtklappning ska man söka akut för det. Det tyckte inte jag förstås. Det skulle kännas himla dumt. 
Så vi kom överens om jag tar en värktablett och ser om det blir bättre. Och det blev det faktiskt.
Men så ringde jag faktiskt onkologen och pratade med en sköterska där. Och vi kom överens om att jag ska göra ett uppehåll av min medicin Tamoxifen i fyra veckor, och sedan få en läkartid. Och det känns som ett lättande beslut. Jag kan verkligen få se om det gör skillnad.

Jag tror jag behöver det extra  mycket just nu. Det här ÄR min värsta tid på året. Jag återkommer till det varje år - min saknade jul-gen och hur jag bara längtar tills eländet är över. Nej, det är inte själva julen som är problemet, just då den pågår är den helt ok. Det är att det här tiden före som som liksom blir bara tidigare och tidigare och så det räliga mysandet och allt kollektiva lyckoskimmer och "måste-för-att-jag-vill" som gör mig alldeles tom. För att jag inte förstår det. För att jag inte kan ta till mig det.

Så nu andas jag djupt och imorgon är det fredag. Och vi har julfest med jobbet! Haha vilken utopi eller hur? Det blir nog skoj och lite tokigheter.

Kanske blir det en julfläta - kan inte fatta att håret har blivit så långt på sistone att det går att göra en massa fina flätor. Inte kan jag väl klippa av det då, som jag funderat på? Det är roligt att flätor kommit tillbaka så stort, jag lärde mig göra inbakade flätor som tonåring och det sitter i än... :)

 

Har ni det därute? Hur mår ni? Är ni julstressade? Vad tycker ni är viktigast? Att göra allt som man alltid brukar eller gör ni avkall på saker?

tisdag, november 29, 2016

Trycka på restart med hjälpa av Tranbär, ingefära, citron och Honung vid en hiskans förkylning

Hej på er! Nu är jag tillbaka i livet igen. Jäklar vad sjuk jag blev! Den där snuvan som slog till på 10 min på söndagen fanns kvar på måndagmorgon men jag gick till jobbet och tänkte att nån tablett eller så kanske hjälper. Men nä. Det var bara att ta med datorn och åka hem, att vila en tag och kanske jobba lite. Men det gick inte det heller, jag blev ganska väck i flera dagar. Jobbig snuva som täppte igen halva skallen, lite feber upp-och-ned men värst nu förtiden när jag blir sjuk är den där hemska känslan i kroppen och hjärtklappning av hell. Får ni det också? Jag blir så galet stressad och får ångest, tror att världen håller på att gå under liksom och det är ju förstås helt fel men så blir känslan...
Så där låg jag i soffan i flera dagar och orkade knappt inget mer än att flippra med telefonen då och då, blev översvämmad av Black Friday mail och fick dåligt samvete för att jag inte bloggade eller läste en bok. Jag tittade istället klart på säsong 1 av "Reign" för att distrahera mig - och blev irriterad för att det mest är en ganska usel serie men älskar miljöerna och kläderna...


 
 De som följt mig via Instagram eller annat såg kanske en bild på min livlina jag intog ett par av förra veckan, det är faktiskt mitt bästa tips vid förkylning!
Riv några cm ingefära, pressa ca en halv citron och blanda med ingefäran. Görs gärna ett tag i förväg. Värm tranbärsjuice i en kastrull, lägg ingefärajoxet i en liten sil och häll tranbären över och ned i en mugg eller glas, så det får droppa igenom och få med sig smakerna. Blanda gärna i en matsked honung och drick varmt och gott! 

På fredagen först kändes det som att jag var tillbaka - hu vad det är tråkigt när dagarna bara försvinner sådär på ingenting och dessutom missade jag en rolighet med min El-grupp på jobbet, vi skulle ha lite torsdagmys och gå ut och äta tillsammans.

Nu har jag jobbat två dagar och det känns helt ok - vara hemma och vila är det enda raka tydligen och huvudet känns med i matchen. Julstjärnor och sånt där har kommit upp i fönstren och lite annat är gjort och nu ser jag fram emot lite glöggkväll med jobbet på torsdag. 
 Har ni fyndat något på Black Friday? Jag tyckte man blev helt överröst med mail och ganska så luddiga erbjudanden - men jag besinnade mig väldans bra tyckte jag nog.
Jag beställde dock en kappa, har spanat in en viss kappa från Ralph Lauren hela hösten och tänkte se om den kom med. Nu hade BOOZT 25% på den (vilket ju inte är så ofta på designermärken) men min storlek tog slut....
Det fick bli en annan modell istället och idag hämtade jag den och är supernöjd! Fin liten fuskpälskrage och en härlig kvalité. En liten investering som känns bra då jag haft min nuvarande rock-kappa i 10 år.
Gillar ni kappor? Jag som har kjol eller klänning ofta gillar kappor att variera med mot dunjackan.




Må så gott allihopa!


 

söndag, november 20, 2016

Hur mycket kan man hinna med egentligen



 Söndagskväller är det. Jag hade en plan för helgen. Jag hade tänkt rota runt hemma med en del, och hitta lite ny inspiration till saker och ting som borde blir klart, äntligen.
Men så hade jag ju lite andra saker på G - så hur mycket kan man splittra och förvirra sig med egentligen så man tycker att man inte hunnit nåt ? Crazy....

Maken drog iväg på resa i onsdags, fattar inte vad tiden gått fort! Han är på jobbkonferensresa i Kapstaden i Sydafrika, en jättelång resa men säkerligen värd varenda timme. Det var visst fantastiskt där, och idag fick han dessutom tillfälle att spela golf på en fin bana. Yah - jag unnar honom det så mycket, det har varit en tuff höst.

Jag älskar ju verkligen de här tillfällena då jag får vara själv hemma. Då jag gör helt andra saker, har helt andra kanaler på tvn (om jag ens tittar) och allt blir lite hipp som happ.
Igår förmiddag var det lite fix härhemma som vanligt med tvätt och annat, sen drog jag iväg till stan och träffade min mamma och syster för en lunch, på ett trevligt mexikansk ställe. Vi firade vår sedvanliga ELISABETH namnsdag -- vi heter det alla tjejerna i familjen så vi brukar ta ett tillfälle och ses. 
Fast våra döttrar var som vanligt på vift. Systerdottern är för tillfället på resa till Bali och Borneo (dyka o simma med sköldpaddor är väl helt ok) och min stumpa är ju som vanligt i Minnesota. 

Vi hade i alla fall en bra lunch och så fick det bli lite vin från systembolaget och lite handling. Jag och sonen åt en rätt sen middag, stekte rostas och gjorde hasselbackspotatis och så satt vi och chitchattade i köket och jag missade hela Så mycket bättre, men vad gjorde det. Att sitta och språka med sina barn är fantastiskt och då den här hemmavarande inte är av samma strida ordström som sin syster så får man passa på...

Imorse var jag uppe vid halv 9 och gjorde en hårfärgning -- och kollade in lite klädshopping. Klockan 11 var jag nämligen sen iväg på klädvisning hemma hos en tjej-- det var SuperSöndag för House of Lola.
 Har ni handlat kläder därifrån? De har ju hemförsäljning men även en webshop - men idag var det en massa erbjudanden och rabatter för hemförsäljningen. Jag har en vän som älskar deras kläder och har massor, och måste säga att det är kanonfina plagg. Mer basic men i superfina material och med vältänkta detaljer och färger som passar ihop. 
Det fick bli en kjol, kavaj och en top -- tänk om jag kunde få tillfälle och visa kanske nångång - hm men är ju usel på att få tillfällen att fota!

 Vad hände sen - jo nu i eftermiddag så hände nåt, plötsligt började det att klia i näsan och kännas konstigt och sen blev det värre och nu sitter jag här och är alldeles snuvig och det känns ömt i halsen, ja kroppen känns inte ok heller. SHIT vart kom det ifrån??


 Avslutar med spontantagna bilden här - på den superfina ljusanordningen i mässing jag köpte sista exemplaret av på Indiska för ett tag sedan.  Den går att vrida och leda lite hur som helst så ljusen kan stå tätt ihop eller på en lång rad. Suveränt bra!

Puh bra på stämningsfulla och fina bilder är jag inte bra på just nu i livet men så får det väl vara... KRAM på er!