Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, januari 20, 2006

Fredagsyra och ond, bråd död

Tittar man ut yr snön något väldans mycket, och jag är så glad att jag slipper vara ute och slipper åka ut på vägarna en sådan här kväll! Hu! Alla olyckor som hänt sista två dagarna. Jag som är ute rätt mycket på vägarna funderar på hur lätt det är att hamna i diket, jag har aldrig varit nära men är inte kaxig för det. Jag har dubbdäck, vår stora bil har det inte utan vinterdäck och det var halkigt värre när det är unikt som nu, -8 grader, snö och blåst.
***
Jag är inte särskilt nöjd med min vecka. Jag har inte presterat vad jag borde. Det får mig att få ett dåligt samvete och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Ibland gillar jag inte alls mitt jobb. Jag är enormt beroende av andra och länkas till vad och hur andra presterar. Det är jobbigt. Plötsligt kommer en vecka då allt ska ske och då hänger man inte med. Men, jag drar dock lärdomen ifrån den dikt jag postade häromdagen.
"Be thankful when you don't know something.
For it gives you the opportunity to learn."
"Be thankful for your limitations.
Because they give you opportunities for improvement."
***

Man mår illa ibland när man läser löpsedlar. Idag stod det typ "Jag ville döda ett barn" på en löpsedel på affärn. Det handlade om den läskiga "kannibalen" som pressen kallar honom, som dödade som två "systrar" väldigt kallblodigt. Man mår illa när man läser hur han betett sig. Men vad är sanningen? Mitt kritiska jag slår till och kritiserar pressen rätt så hårt. De kan verkligen konsten att överdriva och dra allt till sin spets för att få det rått och hänsynslöst. Det säljer.
Man kan inte annat än att må illa över en sådan människa. Hur kan man bli sådan? Alla är vi barn till någon och föder egna barn man förhoppningsvis älskar och ger allt. Men de som inte blir älskade?
Och barnet som läser dessa löpsedlar. Tänk er.
6-åringen som köper godis på fredagskvällen med sina föräldrar. Mys och trygghet i sikte. En nyfiken 6-åring läser löpsedlar på tidningen. "mamma varför vill någon döda ett barn?" kommer en fråga. "Mamma vill någon döda mig, jag är ju ett barn. Pappa? Är det så?".
Vem tar ansvar för en sådan makaber löpsedel som vill sälja lösnummer men vänder världen uppochned för ett barn.
Som om ett antal år sett åtskilliga mord i filmer, t o m mord som begås av sinnesjuka galningar som gärna utsätter sina offer för extra sadistiska ritualer. Jodå. Jag har sett såna filmer själv. Men när verkligheten tränger på är det nåt annat.
***
Min dotter, hemma idag i sitt eländigt tillstånd av illamående och vad-det-nu-är, har upplevt en första "sorg-varför". Hon satt och surfade och utbrast plöstligt att sångaren i hennes "favoritband" är död. Man hörde riktigt hur indigerad och fundersam hon var. Kunde det vara sant?Jo, under kvällen har det bekräftats och nu är det ute på Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,765789,00.html
Bandet Crash Diet såg hon i somras på en lokal festival och pratade inte om annat under en tid. Hon köpte CD:n, de var med i 3-reklamen och intervjuer på radion "de kan bli hur stora som helst". För en mamma, ung på 80-talet kändes "glam-rock" som en gammal stämpel på ett
nytt band och "jaha jag har hört det och sett det förr". Precis som då. Jag som inte ens gillade "hårdrock" utan synth. Def Leppard och Motley Crue var lång borta i min värld.

Jag som inte ens gillade "hårdrock" utan synt.
Hon var fundersam och ledsen. Jag förstår det. En rockstjärnas tragiska död, knappast första eller sista gången. Är man snart 15 å känns det ändå som en förlust. För en mamma känns det mer som jaha en till i träsket" utan att överuvudtaget veta. Det var knappast sista gången något sådant händer. Vad är det mest tragiska?

1 kommentar:

  1. Anonym1:45 em

    Vad kul att du hittade min blogg.
    Jag ska börja kolla din också, nu när jag hittat hit!

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*