Jag är den där typen som alltid måste sätta mig ned en stund och reflektera. Känna att nu, ja nu är det så här och nu går vi in i en ny tidsperiod.
Där är man nu.
Imorgon är det måndag, en dag till har barnen ledigt och så börjar de skolan på tisdag igen. Nu börjar vårterminen. Så gäller det ju för mig med. Nu ska jag bli bättre på att använda min almanacka. Vart jag nu har lagt den. Jag ska bli duktigare på att hålla reda på saker och ting. T ex imorrn måste jag ringa och avbeställa den där tiden som kom häromdagen till Öron, en kontroll för sonens öra som strulade för nåt år sen. Det är över ett år sen sist, sen kommer en tid och man ska vara där på ett par dagar bara. Vad har man för liv och planering....
Jag ska bli duktigare på att inte skjuta upp saker och ting som gör att jag sen blir stressad, bara för att jag inte behöver egentligen. Det där att ringa till folk till exempel. Jag har inte svårt att prata med folk, jag är ju van vid det för sjuttsingen i både mitt yrke, privat och medlare i olika situationer. Jag vet att folk lyssnar. Men ibland skjuter jag upp samtal helt i onödan, sen blir det jobbigt. Varför gör man så? Bad girl!
Men ibland har jag så stor lust och boa in mig in mitt lilla rede och inte sticka ut näbben och synas. Fast det går ju inte. Omvärlden pockar på ändå. Vill, ställer krav, kan-inte-du, borde-vi-inte.
Hur gör man för att vara helt passiv? Inte lyssna på andra, inte bry sig, inte lägga sig i. Det går ju inte???!!!
Det var väl inte en slump som gjorde att jag blev Omvärldsanalytiker. Jag märker allt mer att det liksom är mitt kall, att jag inte kan låta bli att analysera och lägga mig i. Men ibland kostar det på...
Så nu börjar ett par nya veckor. En massa ska ske. En ny jobb-era. En massa ska ske där med. Det är nya tag, nya mål att sätta upp. Jag har inte hunnit stämma av mina gamla mål. Där jag jobbar har vi ett väl utvecklat system för att sätta upp personliga mål och göra individuella utvecklingsplaner.
Det ligger till grund för en form av -helt värdelös, hopplös- bonus som kommer senare i vår. Jag vet inte vad jag har uppnått, men det är min chef som kommer att avgöra och sätta ett betyg som avgör vad som trillar ned i lönepotten. Det är inte klokt egentligen!
Vad ska man nu se fram emot?
Nästa helg: maken åker till Sälen, barnen har matcher.
Bestämma skidresa: vi kanske ska ta tag i det och åka en 4-5 dar senare i vinter.
Börja fundera på köket: Igen. Men kanske kan vi få till det till sommaren?
Födelsedagar: Min egen och dotterns i februari. Sonen i mars.
Ljuset!!! Det blir LJUSARE. Det BLIR ljusare. DET blir ljusare!! Helt av sig själv!!!!!
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*