Vissa dagar vaknar man sådär nästan med panik. Så har jag haft ett par dar. Drömt mardrömmar. Vaknat tidigt och inte kunnat somna om ... hjärtklappning. Jag har varit så förbaskat stressad och vet inte varför. Jobbet, jorå, en hel del på gång som är svårt att ta tag i, det stressar mig. Det lossnar ibland lyckligtvis, så jag är inte så orolig trots allt. Men så är det födelsedagar, papper som ska skrivas. Sen har jag börjat glömma saker. Jag glömmer att betala räkningar så att det kommer påminnelser, ena gången har räkningen försvunnit helt, en annan gång har den funnits där men jag har glömt den ändå... Börjar jag bli senil?
Det tröstar mig att en 41 åring tagit OS-brons idag. Den äldsta i OS-historien som tagit medalj. Det funkar !!
Så imorse var jag superstressad. Men sen blev det bättre, fick stöka omkring lite hemma, plocka undan och plocka ned tvätt. Lika förbaskat trist och uttråkande detta hemarbete kan vara lika tröstande kan det vara ibland. När man har barn som börjar bli stora och kan göra saker, så frågar man sig ju HUR det ska gå till? Hur får man dem att SE, att LÄRA att man kan fixa sånt runtomkring i huset som är för ALLAS trevnad.
Sen blev jag glad.
Var till skolan och hade utvecklingssamtal med sonens nya mentor som kom nu på vårterminen och genast tog tag i detta med att ha samtal som inte blev av på hösten. Sonen går ju i sexan, i en 6-7:a som har visat sig nästan vara den jobbigaste årskursen på vår skola.
Min son är en rätt cool kille. Ingen stöddis eller som behöver hävda sig särskilt bland andra utan han bara ÄR, men jag har varit lite fundersam på om han backar tillbaka för andra.
Så var det inte. Omdömena var kanon och han var ambitiös, intresserad och diskussionssugen och hade goda resultat att få uppfyllda framför sig om han fortsätter så. Så när han förra året satt och kastade pennan i väggen över sitt bråk-räknande, så är han nu längst fram i jobbandet med matte fastän det inte är ett ämne han gillar.
Det kändes himla bra att ha det där samtalet.
Sen när jag tränade ikväll, så gick det så bra och jag kände hur ångeststressen försvann som i ett trollslag. Bekymren byttes till möjligheter. Vad har jag att bekymra mig för? !!
Jag vill träna mer, jag mår så bra av det men det är svårt att hinna med. Något stryker ju på foten, men om något så VÄGRAR jag att det trista, men nödvändiga, vardagsgörandet ska stå som en vägg i vägen för välmående.
Den väggen ska rivas, bort, bort, bort.
Tisdag
1 dag sedan

Hej Milla
SvaraRaderaoch tusen tack för ditt snälla inlägg.
Jag hade en riktigt dålig dag igår...
Men jag inser naturligtvis att det inte bara är jag som har "vissa dagar" ;)
Vad underbart att höra om sonen - förstår att det hjälpte till och motionen förstås. Det ska jag oxå komma ihåg nästa gång - det rensar huvudet bra.
Och vad snygga vi ska bli! ;)
Kramar
Detta kund elika gärna vara jag som skrivit känner jag...fniss..Vi är nog alla lite så ibland skulle jag gissa. =o)
SvaraRaderaKul att få så fina omdömmen om sonen-
Kram MAlin