Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, oktober 26, 2007

Ett livstecken

Tänkte jag skulle ge ett litet livstecken. Det är fredag och det känns som ett stort "jasså". Livet är tufft just nu, dimman ligger tät borde ute och inne. Utanför dörren har jag inte varit alls mycket denna vecka, mer än att handla på ICA och hämta post i brevlådan...

I måndags var jag och sonen till doktorn som är expert på magar, på Barnavdelningen. Han hade en massa att säga, jag tänker inte gå in på detaljer för det var en massa jobbiga saker att höra för en 14-årig kille som inte alls har särskilt stor lust att hans mage ska vara i fokus. Men det irriterar mig så att de lama anvisningar vi fått av vårdcentralens doktorer med att ta dessa pulver och hjälpmedel kan användas så mycket mer kraftfullt. Nu har sonen tagit dunderdoser och hans mage har förstås då reagerat åt andra hållet så den verkligen har startat, vilket också ger upphov till en massa magont.
Vi har kämpat och kämpat men att gå till skolan har han inte gjort. Han har för ont, han är för svag och törs inte gå dit när han har ont i magen.


Det här ligger som en stor tung blöt handduk över livet just nu. Jag vet inte hur man ska agera, hur man ska göra...

Till det lägger jag en helt hopplös jobbsituation. Denna vecka har jag jobbat hela dagarna och hela kvällarna. Det är en massa saker att få ihop till ett event som vi ska ha på torsdag 1 november med en massa inbjudna att delta i en presentation som sker i Sverige, USA och UK samtidigt. Det ska fixas lokaler, material, inbjudningar, en give-away som jag slitit med att få fram, plus en massa annat. Sen visade det sig att antal inbjudna blir många fler än i planen, så hur vi ska hantera det vet jag inte riktigt just nu. Och eftersom det är mina engelska och amerikanska kollegor som allt ska rapporteras till, så är det en massa runt det...
Jag jobbar ju med kommunikation, att förmedla budskap och hitta kanaler så att våra medarbetare kan få information de behöver - och att vår kunds alla medarbetare kan jobba vid sina datorer i sin dagliga tillvaro. Det är nog det som jag vill fokusera på mest, såna här event och fixa en massa runt det är inte riktigt min grej. Mitt företag levererar tjänster så att vår kund kan jobba vid sina datorer, skriva ut sina ordrar, material och allt det som överhuvudtaget måste funka i en IT infrastruktur på ett stort företag. Att mailsystemen funkar, att databaser funkar, att servrar funkar och är säkerthetspatchade, att allt är up and running helt enkelt. Min roll i det hela är väl att få människor bland all denna IT och teknik att prata med varann och hjälpa till att hålla en dialog med hur saker och ting fungerar, informera, informera. När nåt blir fel är det oftast för att ingen informerat.

Jag har gott hopp om att så länge information efterfrågas, så riskerar vi inte att hamna i en Terminator värld.
Jag gillar verkligen mitt jobb - men just nu har det slingrat sig som en ål runt halsen och vill inte släppa taget.

1 kommentar:

  1. Hej på dig!

    Kikar in för att se hur ni har det?
    Och det verkar vara mycket för dig/er.... Vad säger de om sonen? Kan de säga VAD DET ÄR???

    Stor kram
    M I N D I

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*