Idag för tre år sen blev jag fru, och vi åkte till Egypten hela familjen. Vår enkla vigsel på Arlanda är ett ljust minne - med våra barns närvaro men inte några fleras vetskap... Det var ju i sig en liten härlig synd :=)
Min käre make sa ju alltid innan som sambo i 20 år att "glädjen tar väl slut när man blir gift" med en stor glimt i ögat. Jag vill inte påstå att han har rätt, men de här 3 åren HAR verkligen varit rätt så tuffa ibland. Det har inte varit en dans på rosor men att det råkade sammanfalla med just giftermålet är ju mer en slump.
Vi skulle ju åkt till Kao Lak i Thailand den gången - med ett giftermål innan. Nu blev det Egypten istället av kända,tragiska skäl. Vi sade då att vi får ta Thailand en annan gång, men det tycks som att just vår familj inte ska komma dit, tilltänkta resan som skulle skett NU blev uppskjuten. Nu blir det förhoppningsvis
nästa vinter....
Vi åt en god middag hemma igår kväll som lite firande och jag fick blommor. Vi tog och öppnade ett "Amarone" vin som maken fick i 40 års present, eftersom han nu fyllt 44 och vinet 12 år så kändes det på tiden att testa det där vinet .... och JO det var mäktigt, smakrikt, bastant och supergott och räckte länge!
Så har jag orden i sluttampen på dikten som vår vigselförättare läste fortfarande i gott minne, för detta är den stora sanningen:
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*