Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

tisdag, februari 26, 2008

Vem vill ha en Italienare?

... det undrar min son. Hans mamma kan inte förklara varför, men jag berättade för honom idag att när jag var in på hans skola, så fanns det liksom ett bubbligt fnitter i vartenda hörn.
Det är ett helt gäng italienare på besök på vår skola denna vecka. De bor i familjer och de är i typ äldre högstadieålder. Och enbart killar. Så just därför låg det en dimma av tjejfnitter, stora ögon och förstulna blickar i luften så fort jag såg en tjej i högstadiet. Min son, som inte var i skolan idag, kan inte alls förstå vad det är för märkvärdigt. Men hans mamma vet...

När jag var 17 år (min dotter är nu i samma ålder!) så var jag på språkresa i England och där fanns mååånga italienare på resa. De var väldans charmiga och flirtiga många av dem. En flirtade väldans med mig. Normalt skulle jag väl inte ha fallit för just honom, men jag var 17 år och på vift, och han var italienare. En veckas romans, jodå. Sen åkte han hem före mig, och jag insåg att nja, det var nog bara en slags stor nyfikenhet och sommarsvärm som slagit mig en stund.
Några år senare var jag och 3 tjejkompisar i Italien på semester, på en ort där italienarna själva semestrade och de var många. Och de såg OSS 4 tjejer på 20 år, det var helt överväldigande vart vi än gick. Därdär lärde jag mig att alla inte är lika trevliga, alla är inte snygga, alla har inte samma syn på saker och ting. Precis som överallt och speciellt hemma - förstås! Men vi hade en himla trevlig vecka och lärde känna ett gäng trevliga killar, som en dag bjöd oss på restaurang. Det blev en stor kulturkrock. DE valde maten, vi blev serverade och inte tillfrågade. Antagligen var det väldigt storslaget för dem, men knappast för oss självständiga tjejer.

Jo, det finns förstås fortfarande ett förtrollande skimmer över Italien för mig, men numera tänker jag mest på mat än på italienska killar...

Annars har det varit en jobbig dag idag på flera sätt. En kris som förhoppningsvis rätt upp sig. En dag som alla andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*