Nä, vissa dagar är man inte särskilt glad och det är ju tråkigt när det inträffar en fredag. Igår funkade det inte ens att åka och träna och bli av med bekymren, det var snarare så att de åsamkade en massa nya tankar.
Jag drabbas då och då av närapå panikångestsituationer, antar jag att man kan kalla det. Det går över snabbt, men under en stund slår hjärtat mycket hårt och tankar mörka som graven slår till. Jag är verkligen inte sådan av naturen, men det är en jobbig situation omkring mig så just nu känns väldans tråkig. Ja, ni som följt med vet vad det gäller och jag kan säga att vara mamma till en deprimerad tonåring är inte roligt. Just nu kväver det mig totalt.
Det är då inget annat spelar roll, när attribut runtomkring en inte alls har en mening, då myspys tillrop och hitta på roliga saker är totalt borta ur min världsbild.
Nu tog orden slut så jag återkommer en annan stund då det förhoppningsvis har lättat.
Tisdag
1 dag sedan

Känner inte dig men känner ändå MED dig.
SvaraRaderaVarm kram från en annan tonårsmamma
Åh Milla, jag vet inte vad jag ska säga. Trots att jag inte vet vad du nu går igenom (och själviskt nog hoppas jag klara mig undan..förlåt) så känner jag med dig, med er alla såklart.
SvaraRaderaJag förstår att många triviala saker då saknar betydelse, samtidigt tror jag att det är viktigt för hela familjen att hålla fast vid det vardagliga, triviala.
("Nu sitter ni i soffan, äter popcorn, tittar på Idol och låtsas fan att fredagsmysa" - du vet, och kanske är det du som får finna styrkan att ryta)
Förlåt om jag inte alls förstår och kanske ställer till ännu mer..
Kramar
Å Milla, jag LIDER tillsammans med dig! Förstår att det är TUNGT nu och att det kan kännas som världens elädigaste dag när allt bara fyller så man nästan kvävs. Vet hur det känns, iallafall den delen. Men sen kan jag inte sätta mej in i hur det är att ha en deprimerad dotter. Jag vet ju hur det är att vara annan vuxen brevid dessa tonåringar, men inte mamma. Men i jobbet har vi ju ett skyddsnät som löser ut och man får snabbt hjälp när man larmar. Så att stå där som mamma är ju något helt annat. Jag HOPPAS att du har någon att prata med! Du måste få lätta ditt hjärta till någon utanför familjen. Du bär runt på massor och det är sånt som kväver dig. Be om hjälp!
SvaraRaderaJag hoppas att ni trots allt kan få en riktigt skön och avkopplande helg!
STOR KRAM från Eva
Stooooor kram till dig! Allt man vill är att ens barn ska må bra och gör de inte det så mår man lika dåligt själv om inte sämre. :( Så jag förstår dig och detta har ju varit så lång tid och det är klart att även din kropp och psyke säger ifrån!!!!!
SvaraRaderaTänker på dig... er!!!!!!!!!!!!!
Kram
M I N D I
Tack alla för era ord. Allt är bättre - givetvis är man ju inte den som ger upp även om det pyser över ibland. Vi har ju en god hjälp, även om jag önskar det kunder vara mer, som att någon verkligen tar ANSVAR för att allt ska funka för vår son förutom oss föräldrar. Men vi kämpar på!
SvaraRaderaHej Milla!
SvaraRaderaLåter inte alls så bra detta med panikångest....men ta vara på dig....och ta det lite lungt...
Ha´en toppen dag!
MiaMaria