Jag är ju så gammal så jag kan inte låta bli att reflektera över den tid som gått sedan idag då det är 25 år sedan då Olof Palme blev mördad.... Han var en stor man, som jag minns ganska bra. Jag är uppvuxen med 1:a maj demonstrationer och var tonåring under den tid då socialdemokraterna hade stor medvind, och glömmer inte den 1:a maj Olof Palme talade i Parken Zoo i Eskilstuna. Jag var 15 år då, men fascinerades djupt av denne store mans tal. Han kunde konsten att VÄCKA, oavsett politisk ståndpunkt.
Den natten han dog hörde jag det precis nästan när det kom ut. Jag hade nyss fyllt 21 år, hade bott hemifrån ett par månader och denna kväll hade jag gått av kvällskiftet som dataoperatör. Min pojkvän (ja nu min man) och jag hade varit en sväng till en större fest som vi varit bjudna på men som vi inte gått på eftersom jag jobbade. Vi var hemma hos mig in min lägenhet och somnade med radion på.
På den tiden sändes inte TV sent. Det fanns inga mobiler, det fanns inget internet. Media var något helt annat än idag, det ska sättas i sitt sammanhang, det var en annan tidsanda.
Så när nyheten om att Olof Palme mördats kom på radion, var det inte som en nyhetssändning, det sändes inte nyheter då på natten på radio. Jag vaknade till av att något var ....konstigt. De spelade fel sorts musik på radion, och DÅ hörde jag rösten som sa att Olof Palme, vår statsminister hade mördats på öppen gata. Om vi inte hade hört det just då, hade det nog tagit lång tid in på nästa dag innan vi visste om det.
Det var en chock, det var en oerhört stark känsla av overklighet. Idag har vi varit med om flera större saker som omvälvat oss och världen, men DÅ 1986 var det en enorm händelse som berörde oerhört djupt. Jag minns att jag dagen efter var nere på stan, det var som att gå i en slags dimmig värld där alla var berörda. Det var helt tyst och stilla. Det brukar sägas att det var händelsen då Sverige förlorade sin oskuld, och så var det kanske. Idag 25 år senare har vi varit med om andra ganska dramatiska händelser för vårt land - och inte minst ute i världen. För mig är inte Sverige en isolerad ö - jag blir lika påverkad av det som händer ute i världen som här hemma. Det som hände då, var däremot så stort att hela världens blickar riktades mot oss i lilla Sverige.
Tiden som följde efteråt var miserabel med alla polisspaningar, skandaler och elände och man kan nu i media läsa en del sammanfattningar om den tiden. Jag hade glömt en hel del, det har ju trots allt gått 25 år. Men jag glömmer inte den natten, den känsla av nattsvart mörker som föll ned över vårt land som en blöt filt.
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*