Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

måndag, februari 21, 2011

Min älskade unge lämnar tonåren!



För tjugo år sedan denna dag så var det återigen en ny dag i väntan på att få föda sitt första barn. Några dagar över tiden hade det gått och jag började bli lite vankelmodig. Jag stekte pannkaka till lunch och kände en del sammandragningar, anade att det kanske kunde vara nåt på väg... På kvällen blev det väl lite värre, och efter Sportnytt på TV så kände jag nog att det var dags att kanske dra iväg till förlossningen. Vi hade ju inte så lång väg att åka. En dryg timme efter att vi kom in på förlossningen så föddes DU! Vår ljuvliga lilla dotter, lätt som en plätt kom du till världen!
Du var en go´liten baby och växte upp till en lättsam, blyg liten tjej. När du var 2 år föddes din lillebror och du älskade att pyssla om honom och läsa böcker och greja, du var en försynt liten tjej med glimten i ögat. Sällan arg, sällan trotsig. Inte ens när du blev lite äldre var det några stora bataljer eller besvärligheter. Snarare så var det lite tvärtom, du ursäktade att du fanns och ville göra alla till lags, vilket vållade en del tandagnisslan och gråt jämtemot dina kompisar. Kanske var jag lite bekymrad ibland över att du tog på ditt allt ansvar över vad alla gjorde, hur skulle det bli i framtiden? Men så blev du tonåring och efter några osäkra år så hände något. Du blev kavat, du blev mer orädd och du älskade musik och ville färga håret svart! Du åkte på festival tidigt, du älskade att träffa folk och du träffade din första pojkvän. Plötsligt var det en orädd tjej som inte alls var rädde sig att ta diskussion och konflikt med sin omgivning, och konflikter blev det! Fortfarande en hel del gråt och tandagnisslan över andra saker, skolan, självfötroende, att kämpa och lyckas. Insikten att världen där ute kanske inte ser ut som din egen, att alla inte har det som du... Ja som mamma så har jag åkt med på tåget också och lärt mig att växa upp inte är det enklaste. Du är som mig, fast ändå inte! Du är en egen individ med egna tankar och upplevelser.
Idag fyller du 20 år och du ÄR verkligen vuxen. Visst är det svårt att som mamma (och verkligen som pappa!) att plötsligt försöka förstå. Vart tog all tid vägen? Vad gjorde vi? Hur gjorde vi för att du skulle växa upp att bli den du är? För vi är ju stolta över dig! Att du är den du är.
Nu är du i USA och firar din dag, som där borta inte alls är lika betydelsefull som här hemma, att fylla 20 år. Jag vet att du ser det som en milstolpe, att lämna tonåren. Du genomförde din dröm, att åka till USA och jobba som au-pair är din första stora dröm du lever i - jag är helt övertygad om att det inte är den sista drömmen du uppfyller.
Så GRATTIS till dig våran älskade unge på din födelsedag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*